Mikropaus

Nu är jag ganska trött på att måla…..faktiskt!
Det beror på att jag är i slutspurten på en målning och början på en ny.

Därför tog jag en välbehövlig paus tillsammans med min lilla hjälte. Han mockade två kaninburar riktigt noggrant. Först var det lite äckligt tyckte han, men med lite vana så var det inga problem alls med att mocka.

Efter det skördade vi vindruvor. Det är dags för vindruvesaft nu. Jag hade inte tid för körsbären i år tyvärr och trodde inte heller det skulle bli någon skörd av vindruvor. Men ibland når man ens gräns för vad både kropp och själ kan prestera. När jag målat från åtta på morgonen till tio på kvällen varje dag de senaste veckorna så var det heeelt nödvändigt med en mikropaus. Det var det bästa vi gjort denna vecka, Samuel och jag, det var vi nog överens om.

 

Målar i slowmotion

ID-fotografier som man bär runt på och ganska ofta är tvungen att visa upp är inte alltid lika smickrande som många andra bilder man har på sig själv. Därför tycker jag det finns anledning att ta bilderna själv, dom blir bättre och man behöver inte dölja porträttet med tummen.
Jag har tagit många såna och det går snabbt och är smidigt.

Ateljén är det varmaste rummet i huset och allt går i slowmotion, men jag försöker måla en stund varje dag. Men denna sommar är verkligen extrem.

Det har varit så många varma dagar och funnits många chanser att ta ljuvliga sommarbilder på denna lille, ändå valde vi idag första dagen som var lite mulen, att fotografera inomhus. Det var varmt med blixtarna så processen gick fort.
Vår lilla Sakarias.

Tro och kontroll

Vi har inte riktigt motståndskraft mot en sån här vargavinter. Ingen familj tycks skonas från sjukdom och inte undra på, vi klarar inte riktigt av detta klimat. Vi har också drabbats men inte så farligt som många andra, peppar peppar! Första gången i mitt liv som jag tycker att vanlig influensa verkar mer plågsam än magsjuka, jag som ändå är fobiskt rädd för det.

Det allra jobbigaste med sjukstuga är faktiskt käpparna i målarhjulet! Jag blir så frustrerad när allt står still och tankar som sänker modet gärna tar över. Tro och kontroll måste komplettera varandra, där tron tar över när kontrollen är svag.

Vilja att hjälpa

Ibland blir det tvärstopp i ateljén, ingeting fungerar och allt verkar kört.
Jag vet ju att det känns så mellan varven för att sedan släppa och gå åt rätt håll igen. Det är en ständig bergochdalbana. Jag vet att det kommer tidpunkter i ett målande som det bara känns fel men jag vet också att det alltid vänder. Det är något som gör att det måste vara så bara.

Just nu är det ett oljeporträtt jag håller på med där kompositionen inte ville hålla sig innanför ramarna. Jag bestämde mig för att byta miljö och bar med mig målningen till fikarummet där de övriga i familjen satt och jag började förklara mitt problem i brist på annat samtalsämne och hade absolut inte för avsikt att bli hjälpt med mitt problem. Men min dotters pojkvän började engagera sig och tillslut hade vi löst det. Ibland är det till stor hjälp att någon bara har viljan att hjälpa.

 

 

 

Brand och fotboll

I dag var Samuel på fotbollscup i Stensjön, Tobbe och Abraham åkte med honom och jag fick snällt stanna hemma för att ”måla i kapp” den tid som runnit iväg.
Han tyckte jag skulle säga upp mig eller ge mig sparken som han uttryckte det, så att jag också kunde följa med honom. Jag ska tu upp frågan på nästa utvecklingssamtal med mig själv.
Jag satt och småklagade för mig själv. För grov målarduk, hårda penslar och en palett som släpper igenom färg….! Men så satte jag på nyheterna och fick höra om den förödande skogsbranden i Portugal, vilken skräckupplevelse!
Mina små problem blev till ingenting.
Måtte dom få branden under kontroll snart, så förödande!

Extra allt!

Kan väl hända att; när jag gör mina egna tavlor, föredrar lite starka motiv.
Kanske lite grovt ibland. Får tillägga att det inte rör sig om porträtt då.
Det har hänt att reaktionen från någon varit lite upprörd, och det kanske också varit min mening, att väcka reaktion. (Flera händelser som jag ska skriva om vid ett senare tillfälle.)
När Samuels fröken ringde och hade åsikter om hans målningar kunde jag inte säga så mycket, bara tänka; ja du, Jag är tyvärr likadan!
Jag förstår att dom kan reagera, absolut.
Han lyssnar en del, tittar och inspireras av musikvideor, mer än vad han ibland kanske borde. Men jag känner igen mig själv och kan erkänna att jag var (är) likadan!!!
Musik inspirerar och uttrycken han har känner inga gränser, och jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att stoppa. Han kan inte tvingas att måla bilar och traktorer, lika lite som jag kunde måla prinsessor när jag var liten. Vad jag kan göra är att be honom vänta till han kommer hem med att måla, där vi förstår hans bilder.
Han är ju min artist, min extra allt.

Actionbilder som dessa är det bästa han vet, han vill helst att jag ska fotografera honom hela tiden.


 

Dagens geni, terapi och vårpremiär

Det skulle vara spännande att ha stegräknare här hemma, jag känner mig konstant som en duracellkanin. Åtminstone i huvudet! Fattar inte varför, är det så för alla? Med andan i halsen för att hinna med alla måsten (i mina ögon,måsten).
Jag har två oljeporträtt på gång, då håller jag mig lugn. Det är ett äldre mycket fint par jag målar just nu, samt några andra saker.
Jag har fått lite hjärtklappning då och då dom senaste veckorna, sådär att man har en olustig ångestkänsla, inget allvarligt bara obehagligt och stressande. Då finns bara ett enda bot och det är måla måla måla. Jag vet att inte alla blir hjälpta av att måla, men vilken verkan det har. Jag vet ingen bättre terapi.

De goaste killarna kom på spontanfika i trädgården, premiär i vårvärmen. Vi satt länge och njöt av solen, värmen och varandras sällskap.
Min mor, bror och brorsöner, Daniel Mika och Leo.
Finaste killarna och jag är så stolt över dom.

Min mor är enkelhetens geni.

Jag förbrukar väldigt mycket paletter, men idag löste hon det stora behovet på ett praktiskt och ekonomiskt sätt. Med så mycket mjölk som går åt i vårt hem finns det lika många paletter.

Färgblandning till porträttmålning, näthandel!

Jag har frusit inne och kommer nog inte ut mer i år…!

Erkänner därmed att det blir mycket näthandel till jul. Visst skäms jag över att inte enbart stödja de lokala butikerna. Samvetet lättade dock något när jag var på Hemtex i går och även dom gick in på sin stora skärm mitt i lokalen för att kolla onelinesidan, samma som jag kikat på hemma i soffan.
Vi köpte t.o.m. vår soffgrupp på nätet förra veckan, utan att provsitta! En soffgrupp man ska ha i många herrans år förhoppningsvis. Det var vågat! Men allt var så väl beskrivet in i minsta detalj och med en videodemonstration. Vi kände oss helt trygga med vårt köp och är, med möbeln på plats, helnöjda.

Nu dök Eline upp, hon vill veta färgblandningen till ett oljeporträtt.
Enkelt: ljus eller mörk kadmiumröd, ljusockra extra ljus, raw umbra (brun) och vitt förstås.
Det är dom tre färgerna som jag använder i stort sett. För nyansskillnader förstärker man med den ena eller andra av de tre färgerna.
Vill man få in ytterligare nyanser kan man använda t.e.x. lite marinblå med vilken man också kan blanda till grön ( tillsammans med kadmiumgul eller ljusockra extra ljus ) sen när man är säker med dessa färger kan man, om man vill, testa att lägga in andra färger men vara försiktig med att blanda ihop för mycket så det blir smutsigt.
Hur enkelt som helst, så har man det perfekta porträttet 🙂

Det är som gjort att sitta inne och måla för alla, inte bara för mig. Elisia tecknar ett fint porträtt i blyerts för tillfället, där finns det också viktiga små finesser som inte står i läroböckerna, som vi lite snabbt gick igenom och som är nödvändiga för att få till ett rent blyertsporträtt. Det tar vi en annan gång!

Stor värme och kärlek till alla som bara önskar sig en fridfull jul.

tre tvaettfyra

Allmän åskådning på instagram

Äntligen har vi kommit till ett beslut om ny soffgrupp i vardagsrummet.
Har aldrig riktigt vetat om det ska kallas vardags-fin eller storarum? Hur vet man det?
Det blir en soffgrupp, exakt likadan som Malou efter tio har i sin studio 😀  En fin klassisk äldre stil, perfekt julklapp till oss själva. Vi får möbeln innan jul så vi kan ha invigning vid mysigaste tillfället. Vi har slitit på samma soffgrupp sedan vi träffades för 18 år sedan!

Med tanke på inredning så får man vara observant på detaljer överallt i hemmet när man har tonåringar, inte minst toaletten. Dom fotar vitt och brett överallt och lägger ut på sina instagram och tar ingen hänsyn till hur det ser ut runtomkring, och städar gör dom inte precis heller innan dom fotar och lägger ut för allmän åskådning. Så om jag visar en polerad och smickrande vinkel av hemmet så kan man se en helt annan på barnens instagram, haha! Är nog inte helt ensam om detta fenomen!
Det är förstås mycket fix som vanligt runt jul -som för de flesta- men här går allt lite långsammare med skadad hand, för att inte tala om julbaket!!!
Med duktig hjälp så går det utmärkt ändå.

bakakakor dsc_0003
Jag har lagt mycket energi på fotograferande och framförallt framtagning av foton den senaste veckan. Vanligtvis brukar jag ha bilderna kvar på datorn, men nu ska jag ta ut riktiga foton. Det är svårt att lämna över ansvaret för framtagning av bilder till någon annan. Att få vederbörande att förstå hur extremt petig jag är med detaljer av en bild, suck! Jag vänder mig och litar till Hegetorns foto i Nässjö, på deras gedigna erfarenheter och tror dom har förståelse för mina kräsna önskemål, lite längre att resa men resultatet av en bild väger högre, kvaliteten är det viktigaste.
Jag resonerade med mig själv när jag var i slutet av en målning för någon vecka sedan:
Det är frustrerande att inte kunna sluta måla när man vill, men att sluta när man vill men då inte bli nöjd är ännu värre.

fota

 

 

Ett måste!

Nu SKA jag göra ett oljeporträtt av mina fyra barn.
Jag förstår inte hur jag kunnat bortprioritera en så viktig sak.
Det svåraste är inte att måla, utan att få dom på plats på ett fotografi.
Om dom annars håller ihop och är sams så är dom det inte vid posering framför kameran. Men nu har jag tänkt ut en lösning, jag fotograferar två och två för att sedan sätta ihop dom på ett fint sätt.
Ett litet problem till är att Elisia är bortrest och Eline jobbar jämt.

Ett gammalt porträtt, inte kanske det mest teknist perfekta men innebörden är ovärderlig.
oljeporträtt