Så sne, så rätt!

Varför är det så svårt att vara pedagogisk i matematik.
När jag vänder och vrider på lösningar för att hitta den bästa förklaringen så förvärrar jag det bara för varje gång jag öppnar munnen.
Han går i andra klass så det handlar inte om svårighetsgraden, men hur får man en annans hjärna att klicka?
Och vad svarar man på den återkommande frågan; varför ska jag lära mig detta?
Vi har verkliga mattesnillen i den nära familjekretsen och dessutom min syster som är utbildad specialpedagog i matte. Så man kan väl säga att glappet mellan oss i intresse och kunskap är rätt stort.

Den naturligaste tanken är att läraren ska vara pedagogen och det är där mitt barn ska lära sig.
Men han får ibland hem läxor som han inte förstår och har pressen på sig att göra.
Hur många gånger har jag inte suttit och försökt förklara ”mellanled” t.e.x. för alla mina barn. Jag har själv aldrig använt begreppet och lärt mig det i praktiken vad jag kan minnas. Det är möjligen något som bara finns där i det undermedvetna abstrakta tänkandet.
Från det till att kunna på ett begripligt och enkelt sätt förklara för en åttaåring.
Jag känner mig dum, han känner sig dum och vi drar ett likhetstecken, vi är lite dumma vi som inte kan matte och inte har den pedagogiska kompetensen.


Om jag skulle lära ut konst ( jag lämnar nu min motpol, matten) så vore det första momentet att ta bort alla regler och principer.
Jag skulle försöka bombardera mina elever med inspiration på olika sätt. Det enda som skulle kunna sätta stopp är om man inte har förmågan att känna inspiration, det är grundläggande för konstnärskapet.

Det finns så mycket man kan säga om kunskapskrav inom konstnärsskap, tar man bort det, så är man långt gången och på rätt väg.
Från det att man sätter in regler tar man i samma stund bort förmågan att tänka fritt, vilket är konstens grundmoment.

Jag gråter nästan av lycka när jag ser Lars Lerins program ”Lerins lärlingar”. Där får han individerna att verkligen blomma ut bara genom att tillföra inspiration och ge beröm.
Han exemplifierar det jag alltid tyckt varit det enda riktiga tillvägagångssättet inom konst, och visar hur otroligt betydelsefullt det kan vara för en individ att lyckas bara genom att använda sin egna kraft och tänkande.
Vad Du kan!
Vilken bra tanke Du har!

Jag skulle dessvärre kunna skriva en hel bok i detta ämne.
Inspiration-fri tanke-Uppskattning.

Den här är en vas! I mina ögon ett konstverk, som jag uppskattat i många år.
Eline gjorde den när hon var liten. Minns att hon skämdes att visa mig den. Enligt bedömaren följde den inte ” konstens regler”. Jag älskade den från första stund.
Vilket konstverk! Så sne, så rätt så personlig.

Varmt välkomnande

Om jag säger hur varm och skön min ateljé är så skulle folk stå i kö för att få komma in, så därför säger jag inte det!
Lars Lerin talade om sina målningar som vänner, ett påstående jag instämmer i. Många av mina är dessutom människor.
Efter att ha jäktat runt på morgonen för att få alla på rätt köl och efter att ha gått med Samuel till förskolan i kyla och uppförsbacke så slänger jag in lite ved i pannan för att värma upp tvåhundra m2, men framförallt ateljén med mina vänner som lika varmt och välkomnande varje morgon tar emot i ateljén.
Det vore lögn om jag inte sa att det räddar tillvaron just nu!

Jag grottar in mig och vill inte gå härifrån!

Porträtt på gång i ateljén.en ateljebildpensel

Förresten fågeln med ett öga som jag tidigare nämnt är en trogen stammis vid vårt fågelbord. Han är klumpig men mycket välnärd och tycks klara sig rätt bra. Man måste ta hand om dom som har det svårt😉

Konstnärsliv

Ibland lyckas man, ibland inte! sa konstnären Lars Lerin och ryckte lite på axlarna.
Han är fenomenal på det han gör och är en person som kunde hålla mig sällskap i ateljén. Det underliggande själsliv som lyser igenom, gör honom så mänsklig. Jag är kanske ingen dyrkare av tekniken akvarell men det är ändå något hos honom som jag kan identifiera mig med. Ett starkt behov av att få utlopp, helt enkelt livsnödvändigt. Ateljén är min borg!
Jag håller för närvarande på med fyra olika tavlor samtidigt varav någon innehåller mycket tecknande med blyerts och kol. Det är ganska tidskrävande och kan vara väldigt tålamodsprövande ibland. Då är det så bra att ha flera målningar på gång samtidigt så man kan varva lite.
I en enda stor målning använder jag blyerts, kol, akryl, kollage och annat akrylmedia.