Varmt välkomnande

Om jag säger hur varm och skön min ateljé är så skulle folk stå i kö för att få komma in, så därför säger jag inte det!
Lars Lerin talade om sina målningar som vänner, ett påstående jag instämmer i. Många av mina är dessutom människor.
Efter att ha jäktat runt på morgonen för att få alla på rätt köl och efter att ha gått med Samuel till förskolan i kyla och uppförsbacke så slänger jag in lite ved i pannan för att värma upp tvåhundra m2, men framförallt ateljén med mina vänner som lika varmt och välkomnande varje morgon tar emot i ateljén.
Det vore lögn om jag inte sa att det räddar tillvaron just nu!

Jag grottar in mig och vill inte gå härifrån!

Porträtt på gång i ateljén.en ateljebildpensel

Förresten fågeln med ett öga som jag tidigare nämnt är en trogen stammis vid vårt fågelbord. Han är klumpig men mycket välnärd och tycks klara sig rätt bra. Man måste ta hand om dom som har det svårt😉

Konstnärsliv

Ibland lyckas man, ibland inte! sa konstnären Lars Lerin och ryckte lite på axlarna.
Han är fenomenal på det han gör och är en person som kunde hålla mig sällskap i ateljén. Det underliggande själsliv som lyser igenom, gör honom så mänsklig. Jag är kanske ingen dyrkare av tekniken akvarell men det är ändå något hos honom som jag kan identifiera mig med. Ett starkt behov av att få utlopp, helt enkelt livsnödvändigt. Ateljén är min borg!
Jag håller för närvarande på med fyra olika tavlor samtidigt varav någon innehåller mycket tecknande med blyerts och kol. Det är ganska tidskrävande och kan vara väldigt tålamodsprövande ibland. Då är det så bra att ha flera målningar på gång samtidigt så man kan varva lite.
I en enda stor målning använder jag blyerts, kol, akryl, kollage och annat akrylmedia.