Dagens tankeställare

Jag ser på våra barns tillgångar och till den exploatering som flödet överöser dom med dagligen.
Att dagens predikan tog skruv hos var och en som fick plats i den fullsatta kyrkan är ingen tvekan.
Guds kultur, Evighetens kultur! Är det eftersträvansvärt?
Vi har satt vår trygghet till det vi själva byggt upp och vi suktar efter mer, det som vi gjort till vår kultur. Samtidigt ser vi på våra unga med oro över det tillstånd dom befinner sig i och fler som mår sämre än någonsin.
Jag stängde av Nyhetsmorgon i TV4 för att åka till kyrkan. Det sista jag hörde var en ung kvinna som tagit sitt liv för att hon blivit uthängd med en privat video på sociala medier, och det konstaterande som vi ständigt konfronteras med, att den utveckling vi själva bidrar till är också den som fäller oss. Vi matas och vill dessutom bli matade med det vi tror ska utveckla oss och göra oss mer produktiva, sociala, ge oss popularitet mer status och respekt. Var sitter bromsen?
Som av en händelse hade det tidigare i programmet varit en intervju av en kvinna som berättade om sin uppväxt i Brasilien, hur hon levde med sin mamma i en grotta utan några som helst bekvämligheter, så primitivt och tillsynes fattigt man bara kan tänka sig.
Det var inte lätt men jag var lycklig,
sa hon.
Hon blev så småningom adopterad till Sverige, hur mår hon idag? Det förtäljde inte historien. Förhoppningsvis reflekterar hon och har lärt sig av sina erfarenheter vad verklig rikedom är. Kanske har hon blivit invaggad i Guds kultur, Evighetens kultur.

bibel

Brev till min pappa

Minns du, pappa, för 26 år sedan.
Det var precis innan Du skulle predika på en gudstjänst. Du mötte mig i kyrkgången med öppna armar inför allas blickar, jag är stolt över dig, sa du och gav mig en stor kram.
Tystnaden i kyrkan hade varit tryckande när jag smugit mig in längst ner med min proggiga tonårsuniform, lappade jeans och säckig murarskjorta och med en nyfödd på armen!
Någon Du kunde och kanske i mångas ögon borde skämts över, din tonårsdotter!
Det var en tydlig markering var Du stod.
Som pastor kunde man kanske tro att moral var ett signum, men Du såg utanför ramarna och Din kärlek var större. Jag minns, och det präglar mig.
Saknar Dig så mycket varje dag och på så många plan, pappa. 

”Jag har en tro som ger mig tröst och styrka att vi ska ses igen när tiden tagit slut.
Trots att skiljas var så svårt så vet jag att Du lever i ett ljus, i det hemmet som vi kallar Faderns hus”.


OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Elisia med pappas urna

 

Intressen

Nu har lössen invaderat ateljén, bladlössen alltså. Alla paprikaträd åker ut på stört.
Däremot mår och mognar tomaterna utomhus, salladen också. Tydligen förnekar dom också vinterns intågande.

paprikor

tomat
Abraham fick låna en liten dator av sin snälla kusin Jonatan för att kunna vara med på kulan (lan) i kyrkan. Ett källarrum som redan innan grabbarna installerat sina datorer var syrefattigt. En del av själva grejen och tydligen super roligt, och där ska nördarna då tillbringa tre dagar tillsammans med sina datorer. Jag bara undrar, hur kan man?
(De är ett fullspäckat program utöver denna aktivitet också 😉

dator

 

Jag har ju mitt intresse och detta är en av mina favoriter.

konstvärlden
Linn Fernström konstaterade att när hon kom till New York och i och med att miljön med byggnader träd t.o.m. himlen blev större, så blev även hennes målningar det.
När jag fick en större ateljé blev även mina bilder automatiskt större. Nu har jag så mycket där att det finns en risk att målningarna krymper. Det är dags att röja lite.
Just nu hinner jag inte att måla mina egna tavlor eftersom jag har beställningar, jag motar den sortens inspiration på porten. Dock är det väldigt svårt och det kliar i inspirationsnerven, speciellt när konstvärlden dimper ner i brevlådan.