Fixar med lite bilder i passivitetens stund

Jag älskar kreativitet i alla former. Just nu har dess motsats, passivitet, drabbat mig. När Samuel är sjuk har jag väldigt svårt att göra något annat än passa upp på honom. Är i lite symbios nästan.
Jag har faktiskt suttit vid datorn istället för ateljén! Wow!! Fixat med lite bilder där också.
Min mor upplyste mig om en viktig sak. Jag la ut lite detaljer från målningar härom dagen, varav den ena hon tyckte såg konstig ut. Därför tog jag bort den och visar hela målningen och detaljen. Förstås att om man inte ser hela bilden kan det bli helskumt, något jag inte tänkte på.

 


Sedan har jag lagt in en stor tavla på sidan ”övriga verk”. En tavla som hängt i min ateljé i många år och som jag vilar ögonen på ibland. Man kan tycka illa om, eller tycka om, det är valfritt som allt annat jag gjort, men den är lite svårare och jag gillar stilen.

”De rättfärdiga”

Till alla vilsna själar

 

Att sitta stilla i så många timmar som krävs för att se ”en man som heter Ove” på bio är nästan mer än vad jag klarar av. Men det blev ju inte långtråkigt precis.
Jag är så innerligt tacksam att få styra över min egen kreativitet, tur även för min omgivning tror jag, annars hade jag nog fått flytta ut. Jag älskar att gå på högvarv och skulle aldrig kunna ha ett mer stillasittande och organiserat arbete en längre tid. Därför beundrar jag av hela mitt hjärta alla som lugnt och konsentrerat och med stort tålamod roddar världen utanför min egen.
Men så finns det också många andra, själar som irrar omkring ( skulle själv ha varit en om jag inte utvecklat det jag gjort) och som skulle behöva hitta sin inre drivkraft, som med envis skalle och viss risk och dumdristighet kunna utveckla en plats där dom hör hemma och få göra det dom är ämnade till för att må bra.
Jag har kanske haft ”tur” men jag önskar varje vilsen själ att försöka se möjligheten att använda sin egen energi till att utveckla sin kreativitet.
Konstnärskap är en kreativ psykisk sjukdom eller tvärtom, ingen kan väl säga vad som är rätt. Ingen kan väl säga vad en människa är.
Helt naturligt går det inte alltid i den riktning jag tänkt mig. Ibland är det svårt när vatten och bröd känns som lyx, men så plötsligt vänder det och känslan över den egna förmågan att lyckas är fullkomligt obeskrivlig. Den starka kraft som krävs för att lyckas och vägen dit är det som också simulerar mest. Men skulle jag inte känna att allt går att utveckla mycket mycket mer så skulle jag tröttna även här. Det kommer jag aldrig göra och just det är så vansinnigt stimulerande.

image

 

Ljuva sommartid

I dag lärde jag mig att det tar precis lika lång tid att beställa och hämta tre stycken  pizzor som att måla ett fönster. Det borde innebära att man faktiskt kan hinna med att måla om sina dyrbara fönster lite oftare.
Vår rosa grund är nu ett minne blott, lite sorgligt faktiskt, den kändes rätt cool och var en perfekt fotobakgrund för porträtt. Nu är den grå!

Ett litet hörn kvar av den rosa grunden

syskon
Vårt hus är på gång, spänningen på topp. Snart vill vi bjuda in till en invigningsfest.

DSC_0145

 

husLivet är som allra bäst just nu 30 grader, gärna för mig, ett vinterhalvår finns inte.
Försöker ofta hitta små knep för att uthärda vintern, tex har jag köpt salladsfrön som är färdiga för skörd i höst/vinter. Nåja en föga tröst kanske, men det påminner lite om sommar i alla fall. Jag tror att människan (åtminstone vissa) är skapta för att gå i ide under vinterhalvåret.
Men nu är det sommar!
Kreativiteten flödar, huset ateljén och Samuel strider om sin tid.

Samuel tittar yrvaket på när byggjobbarna kommer.

samuel