Musik-konst-ande

Det var en härlig upplevelse att titta på tv i kväll. Pristagarna av Polarpriset, dels Metallica jättehäftigt såklart, men den afghanska man som grundat musikinsitutet i Afghanistan där det tidigare rådde musik förbud, så otroligt fint att höra hans ord. Vilket mod!

Jag anser att musik-konst-andlighet hänger ihop och är livsviktigt för vår överlevnad. Hur tänker jag då? Kropp och själ hänger ihop, där finns något basalt som har en betydande funktion. Det är kittet mellan kropp och själ.

För min egen del är dock själen mer fungerande än kroppen.
Under hela den kalla vinter/höstperioden känner jag en virusinfektion i kroppen, inte så att jag smittar, var så lugn. Men så gott som varje dag känner jag en infektionskänsla och häver i mig mängder av ingefära. Jag har i många år funderat varför det är så, för när sommar och värmen kommer är den känslan helt borta. I dag har det varit kallare än på länge och direkt känns det i kroppen…stort frågetecken? 

Tro och kontroll

Vi har inte riktigt motståndskraft mot en sån här vargavinter. Ingen familj tycks skonas från sjukdom och inte undra på, vi klarar inte riktigt av detta klimat. Vi har också drabbats men inte så farligt som många andra, peppar peppar! Första gången i mitt liv som jag tycker att vanlig influensa verkar mer plågsam än magsjuka, jag som ändå är fobiskt rädd för det.

Det allra jobbigaste med sjukstuga är faktiskt käpparna i målarhjulet! Jag blir så frustrerad när allt står still och tankar som sänker modet gärna tar över. Tro och kontroll måste komplettera varandra, där tron tar över när kontrollen är svag.

Så sne, så rätt!

Varför är det så svårt att vara pedagogisk i matematik.
När jag vänder och vrider på lösningar för att hitta den bästa förklaringen så förvärrar jag det bara för varje gång jag öppnar munnen.
Han går i andra klass så det handlar inte om svårighetsgraden, men hur får man en annans hjärna att klicka?
Och vad svarar man på den återkommande frågan; varför ska jag lära mig detta?
Vi har verkliga mattesnillen i den nära familjekretsen och dessutom min syster som är utbildad specialpedagog i matte. Så man kan väl säga att glappet mellan oss i intresse och kunskap är rätt stort.

Den naturligaste tanken är att läraren ska vara pedagogen och det är där mitt barn ska lära sig.
Men han får ibland hem läxor som han inte förstår och har pressen på sig att göra.
Hur många gånger har jag inte suttit och försökt förklara ”mellanled” t.e.x. för alla mina barn. Jag har själv aldrig använt begreppet och lärt mig det i praktiken vad jag kan minnas. Det är möjligen något som bara finns där i det undermedvetna abstrakta tänkandet.
Från det till att kunna på ett begripligt och enkelt sätt förklara för en åttaåring.
Jag känner mig dum, han känner sig dum och vi drar ett likhetstecken, vi är lite dumma vi som inte kan matte och inte har den pedagogiska kompetensen.


Om jag skulle lära ut konst ( jag lämnar nu min motpol, matten) så vore det första momentet att ta bort alla regler och principer.
Jag skulle försöka bombardera mina elever med inspiration på olika sätt. Det enda som skulle kunna sätta stopp är om man inte har förmågan att känna inspiration, det är grundläggande för konstnärskapet.

Det finns så mycket man kan säga om kunskapskrav inom konstnärsskap, tar man bort det, så är man långt gången och på rätt väg.
Från det att man sätter in regler tar man i samma stund bort förmågan att tänka fritt, vilket är konstens grundmoment.

Jag gråter nästan av lycka när jag ser Lars Lerins program ”Lerins lärlingar”. Där får han individerna att verkligen blomma ut bara genom att tillföra inspiration och ge beröm.
Han exemplifierar det jag alltid tyckt varit det enda riktiga tillvägagångssättet inom konst, och visar hur otroligt betydelsefullt det kan vara för en individ att lyckas bara genom att använda sin egna kraft och tänkande.
Vad Du kan!
Vilken bra tanke Du har!

Jag skulle dessvärre kunna skriva en hel bok i detta ämne.
Inspiration-fri tanke-Uppskattning.

Den här är en vas! I mina ögon ett konstverk, som jag uppskattat i många år.
Eline gjorde den när hon var liten. Minns att hon skämdes att visa mig den. Enligt bedömaren följde den inte ” konstens regler”. Jag älskade den från första stund.
Vilket konstverk! Så sne, så rätt så personlig.

Var går gränsen

Är jag en väldigt dålig förälder om jag inte köper en hund till mitt barn?
Samuel hävdar det bestämt, att jag är världen sämsta mamma om jag inte gör det. Orättvist är det också, för under både Eline Elisa och Abrahams uppväxt hade vi minsann hund, ska han då aldrig få en?
Det är nästan så jag viker mig för hans tårar och vädjan, jag glömmer ibland bort att vi faktiskt valt bort tanken på hund.

Vår lilla Sacke.

Till något helt annat. Vad sägs om en målning för 800 miljoner kr.? Det är vad Leonardo da Vincis ”Manliga Mona-Lisa” Jesus målning beräknas gå för.
Är det den förlorade sonen effekten eller för att det är en målning av Leonardo da Vinci? båda faktorerna förstås, men det är en ofattbar summa. Ibland undrar jag om det är priset som kommer prägla en målning eller om priset är relevant för målningen. Visst är det utan någon tvekan ett fantastiskt historiskt värde, men var går gränsen för en summa?

Målarkurs, barndomsminnen

Tillsammans med min bror har vi campat i Mariestad, vår barndomsstad. Vi drog med våra barn och tvingade dom att uppleva sina föräldrars minnen från olika platser.
Min bror är fem år äldre än mig och därför var det så roligt när han kunde beskriva platser på ett annat sätt, sånt som jag bara har svaga minnen av.



Som kusiner känner våra barn varandra väl så jag tror faktiskt dom stormtrivdes också. Vi hade husvagnarna med förtält intill varandra och umgicks från tidig morgon till sent på kvällarna.

Likt Leif GW Persson är jag ingen stor semesterfirare. Men när man stöter på ett och annat konstverk på vägen känns det bra. Persson sa vid en intervju att han helst tar med sig lite papper och sitter och grunnar på då han är på semester och är inte så mycket till sällskap. Jag kan förlika mig lite med det även om jag kanske är mer anpassningsbar.
Men väl på plats så var det toppenbra.

Konstutställning utanför Mariestads fantastiska domkyrka.

 

Min brors dotter Saga hade laddat för att jag skulle ge henne en målarkurs.
Hon blev mycket nöjd med resultatet och visst blev det fint. Ett minne från campingen med lillasysters små skor på en strand med två eklöv, Ekudden heter också campingen.

Det var ju inte supervarmt hela tiden men barnen badade i värnen och poolen flera gånger om dagen.

 

Konst eller fotboll?

Vi har blivit riktigt fotbollsnördiga i familjen, eller inte!
Samuel spelar och säger: jag är inte så himla bra men det är roligt! Med den känslan kan man nog klara av det mesta.
Nja jag kommer nog aldrig bli ett fan, såvida inte Samuel utvecklar sin talang i takt med sin glädje. Vi var på fotbollsmatch igår när Elisias pojkvän spelade, visst är det häftigt att se men jag tycker inte om när dom krockar ramlar skriker och svär så...fotboll är nog inget för mig, men jag håller i så länge min omgivning önskar.
Däremot är konst och samtal kring konst förtrollande intressant, så tycker jag och är väl inte den första som upplever att sport och konst inte alltid samspelar. Det är nog bara så att man är skapt till det ena eller det andra, och undantagsvis till bägge.
Mitt tidigaste minne var vid ett besök vi gjorde i ett fint hus med målningar på väggar och dörrar, där en man hade en stor ateljé. Från övervåningen kunde man se ner i ateljén genom en lucka i golvet. Minns att jag tänkte: ett sånt rum ska jag också ha. Huset var Carl Larssons i Sundborn fick ja senare veta. Bilden av hans ateljé har sedan följt med tills jag kunde göra min egen. Att det skulle bli porträttmåleri kanske var en tillfällighet, han målade ju också porträtt, men lite för romantiskt för min smak. Men det är väldigt spännande att besöka gamla konstnärers hem, tyvärr dominerade männen målaryrket, så även hos familjen Larsson i Sundborn där hans hustru Karin också var konstnär.

image image

Vad längtar du efter

Hade jag för några år sedan tittat in i min ateljén som den är utrustad i dag så hade jag nog tvivlat på mig själv. Påkostad och fin utrustning, teknologi av många slag, så har det utvecklats. Kan inte påstå att det gjort mig det minsta lyckligare men inte heller olycklig (möjligtvis när den krånglar) Jag måste faktiskt erkänna att jag har en del nytta av dessa prylar också. Men ganska ofta drömmer jag om den där gamla stugan i skogen utan elektricitet. En av mina stora favoriter i konstvärlden är faktiskt elalergiker och är tvingad att anpassa sig därefter men han är en av Sveriges mest framstående målare, så det går uppenbarligen.
Min syster var två år i Indien för länge sedan. Vad hon längtade efter kunde ha varit Ica runt hörnet och biografen runt andra och banken med dess tillgångar runt tredje mm.mm. men vad hon berättade att hon längtade efter mest av allt var inte vår välfärd och alla tillgångar, utan…glass! I dag kan hända hon har lite högre krav på lyx, men då under rådande omständigheter drömde inte hon om en ny dator eller flärd, lyckan då var fullkomlig om hon bara fick glass!
Inte är heller barnen tacksammare idag bara för att dom har allt, det är inte bara en klyscha utan ett faktum man måsta påminna sig om ibland.
Vem vet vad flyktingarna som strömmar in drömmer om för tillfället, en del kanske inte ens kan erkänna att det just nu är något så alldagligt som ett varmt bad i ett badkar eller kanske en… glass. Lycka behöver inte vara så överdrivet glamorös.

lyckaNär barnen mår bra gör jag det också.svartvit

Sommarparadis

Nu duschar vi av oss semestern och återgår till lugnet med påfylld inspirationsdepå.
En långsam resa med husvagn, sådär nio timmar enkel resa landade Tobbe jag Abraham och Samuel i Ockelbo och Mångeln, där fäboden jag har som header är fotograferad och som är min mammas barndoms sommarparadis, en närapå urskog där människa och djur kan söka frid. En helt fantastisk plats för själen. 20671021 Denna nyfriserade kille fyllde sex år på vägen upp, det firade vi stort förstås.
1
Vi besökte Avesta Art på hemvägen.
Ett stort järnverk i ett spännande gammalt industriområde i Avesta som i modern tid används för konstutställning.
Kända, väl utvalda konstnärer ställer ut där. Målarkonst och installationer, lika spännande för barn som vuxen. Där finns även permanenta utställningar.
Avesta Art är ett resmål som vi besökt i många år och det är alltid lika spännande. Definitivt lämpligt även för den som inte alls är van med konst och kulturevenemang i vanliga fall. Vi gjorde en äventyrlig rundvandring på… tre timmar!
Barnen brukar vara sist därifrån.

19
34konst av Hanna Vihriäläs
14

Ogenerad kikade han bakom draperiet, vad fick han se…?
konst av Anna Anders1213

Inblick i konstvärlden

Jag har ett färdigt stort alster i min ateljé som nu väntar på sin blivande ägare och jag väntar också, men mest på reaktionen då den är gjord på fri tolkning i blandteknik där kunden naturligtvis inte kan veta resultatet av sin beställning. Det ska bli spännande!
Jag väntar också på om jag får tillåtelse att visa upp målningen här.

Men i väntan på det vill jag säga några positiva ord om moderna museet i Stockholm, dit också min tavla ska.. nä inte till moderna, men väl till Stockholm 😉
Moderna museet har alltid något storslaget att erbjuda oss och då inte bara för vuxna, de har även något för barnen.
En konstpedagog ger barnen en spännande visning i museet, och när de tittat runt på en aktuell utställning får de arbeta i verkstan med olika medier. Så otroligt friskt och bra tänkt att ge barnen en inblick i konstvärldens inspirerande miljö.
Upplev något riktigt bra, besök moderna museet.

Fick se en bra bild av Francis Bacons ateljé och visst är min i lite bättre skick.
Det är bra att kunna jämföra med något, även om jag visserligen själv brukar säga till mina barn att inte jämföra sig med det värsta.

untitled

i ateljen min

Sol och värme

Vi inviger kommande vår med lite bad. (för att slippa kalla det sista badet för i år)

sommar
Abraham upplever solen och värmen tillsammans med morbror Daniel, kusiner och mormor på Rhodos, lyckans ost!
Vi andra får nöja oss med det Svenska lagomvarma klimatet. Hoppas att Stockholm levererar sol i morgon då vi kommer att besöka vår huvudstad, solen och jag synkar! Om man inte redan vet vad man ska rösta på, lär man nog få veta det i morgon.
Den största nackdelen med att bo i en liten stad är tillgången till konsten och konstmaterial. Det tog två veckor för den lokala butiken att göra en beställning på målardukar, när dom sedan skulle genomföra beställningen ringde dom mig och sa att dom bara kunde ta hem storpack av det jag ville ha. Jag ringde då Linköpings konstmaterialaffär, där fanns inte heller det jag ville ha. Det blir ett besök på kreatima i Stockholm, något jag undviker att tala om för min medresenär ( ska ha sällskap av min syster, utan barn vilket jag verkligen ser fram emot) då alla inte är lika roade av den butiken, samt vill jag gärna se Linn Fernström på galleri Lars Bohman, Vi får se om vi ”råkar” hamna där också 😉

Tobbe hävdade envist och bestämt att Abraham har fyra syskon, då vi träffade hans nya klassföreståndare härom dagen. Jag vet i alla fall bara om dessa 😉

barn