Var går gränsen

Är jag en väldigt dålig förälder om jag inte köper en hund till mitt barn?
Samuel hävdar det bestämt, att jag är världen sämsta mamma om jag inte gör det. Orättvist är det också, för under både Eline Elisa och Abrahams uppväxt hade vi minsann hund, ska han då aldrig få en?
Det är nästan så jag viker mig för hans tårar och vädjan, jag glömmer ibland bort att vi faktiskt valt bort tanken på hund.

Vår lilla Sacke.

Till något helt annat. Vad sägs om en målning för 800 miljoner kr.? Det är vad Leonardo da Vincis ”Manliga Mona-Lisa” Jesus målning beräknas gå för.
Är det den förlorade sonen effekten eller för att det är en målning av Leonardo da Vinci? båda faktorerna förstås, men det är en ofattbar summa. Ibland undrar jag om det är priset som kommer prägla en målning eller om priset är relevant för målningen. Visst är det utan någon tvekan ett fantastiskt historiskt värde, men var går gränsen för en summa?

Målarkurs, barndomsminnen

Tillsammans med min bror har vi campat i Mariestad, vår barndomsstad. Vi drog med våra barn och tvingade dom att uppleva sina föräldrars minnen från olika platser.
Min bror är fem år äldre än mig och därför var det så roligt när han kunde beskriva platser på ett annat sätt, sånt som jag bara har svaga minnen av.



Som kusiner känner våra barn varandra väl så jag tror faktiskt dom stormtrivdes också. Vi hade husvagnarna med förtält intill varandra och umgicks från tidig morgon till sent på kvällarna.

Likt Leif GW Persson är jag ingen stor semesterfirare. Men när man stöter på ett och annat konstverk på vägen känns det bra. Persson sa vid en intervju att han helst tar med sig lite papper och sitter och grunnar på då han är på semester och är inte så mycket till sällskap. Jag kan förlika mig lite med det även om jag kanske är mer anpassningsbar.
Men väl på plats så var det toppenbra.

Konstutställning utanför Mariestads fantastiska domkyrka.

 

Min brors dotter Saga hade laddat för att jag skulle ge henne en målarkurs.
Hon blev mycket nöjd med resultatet och visst blev det fint. Ett minne från campingen med lillasysters små skor på en strand med två eklöv, Ekudden heter också campingen.

Det var ju inte supervarmt hela tiden men barnen badade i värnen och poolen flera gånger om dagen.

 

Konst eller fotboll?

Vi har blivit riktigt fotbollsnördiga i familjen, eller inte!
Samuel spelar och säger: jag är inte så himla bra men det är roligt! Med den känslan kan man nog klara av det mesta.
Nja jag kommer nog aldrig bli ett fan, såvida inte Samuel utvecklar sin talang i takt med sin glädje. Vi var på fotbollsmatch igår när Elisias pojkvän spelade, visst är det häftigt att se men jag tycker inte om när dom krockar ramlar skriker och svär så...fotboll är nog inget för mig, men jag håller i så länge min omgivning önskar.
Däremot är konst och samtal kring konst förtrollande intressant, så tycker jag och är väl inte den första som upplever att sport och konst inte alltid samspelar. Det är nog bara så att man är skapt till det ena eller det andra, och undantagsvis till bägge.
Mitt tidigaste minne var vid ett besök vi gjorde i ett fint hus med målningar på väggar och dörrar, där en man hade en stor ateljé. Från övervåningen kunde man se ner i ateljén genom en lucka i golvet. Minns att jag tänkte: ett sånt rum ska jag också ha. Huset var Carl Larssons i Sundborn fick ja senare veta. Bilden av hans ateljé har sedan följt med tills jag kunde göra min egen. Att det skulle bli porträttmåleri kanske var en tillfällighet, han målade ju också porträtt, men lite för romantiskt för min smak. Men det är väldigt spännande att besöka gamla konstnärers hem, tyvärr dominerade männen målaryrket, så även hos familjen Larsson i Sundborn där hans hustru Karin också var konstnär.

image image

Vad längtar du efter

Hade jag för några år sedan tittat in i min ateljén som den är utrustad i dag så hade jag nog tvivlat på mig själv. Påkostad och fin utrustning, teknologi av många slag, så har det utvecklats. Kan inte påstå att det gjort mig det minsta lyckligare men inte heller olycklig (möjligtvis när den krånglar) Jag måste faktiskt erkänna att jag har en del nytta av dessa prylar också. Men ganska ofta drömmer jag om den där gamla stugan i skogen utan elektricitet. En av mina stora favoriter i konstvärlden är faktiskt elalergiker och är tvingad att anpassa sig därefter men han är en av Sveriges mest framstående målare, så det går uppenbarligen.
Min syster var två år i Indien för länge sedan. Vad hon längtade efter kunde ha varit Ica runt hörnet och biografen runt andra och banken med dess tillgångar runt tredje mm.mm. men vad hon berättade att hon längtade efter mest av allt var inte vår välfärd och alla tillgångar, utan…glass! I dag kan hända hon har lite högre krav på lyx, men då under rådande omständigheter drömde inte hon om en ny dator eller flärd, lyckan då var fullkomlig om hon bara fick glass!
Inte är heller barnen tacksammare idag bara för att dom har allt, det är inte bara en klyscha utan ett faktum man måsta påminna sig om ibland.
Vem vet vad flyktingarna som strömmar in drömmer om för tillfället, en del kanske inte ens kan erkänna att det just nu är något så alldagligt som ett varmt bad i ett badkar eller kanske en… glass. Lycka behöver inte vara så överdrivet glamorös.

lyckaNär barnen mår bra gör jag det också.svartvit

Sommarparadis

Nu duschar vi av oss semestern och återgår till lugnet med påfylld inspirationsdepå.
En långsam resa med husvagn, sådär nio timmar enkel resa landade Tobbe jag Abraham och Samuel i Ockelbo och Mångeln, där fäboden jag har som header är fotograferad och som är min mammas barndoms sommarparadis, en närapå urskog där människa och djur kan söka frid. En helt fantastisk plats för själen. 20671021 Denna nyfriserade kille fyllde sex år på vägen upp, det firade vi stort förstås.
1
Vi besökte Avesta Art på hemvägen.
Ett stort järnverk i ett spännande gammalt industriområde i Avesta som i modern tid används för konstutställning.
Kända, väl utvalda konstnärer ställer ut där. Målarkonst och installationer, lika spännande för barn som vuxen. Där finns även permanenta utställningar.
Avesta Art är ett resmål som vi besökt i många år och det är alltid lika spännande. Definitivt lämpligt även för den som inte alls är van med konst och kulturevenemang i vanliga fall. Vi gjorde en äventyrlig rundvandring på… tre timmar!
Barnen brukar vara sist därifrån.

19
34konst av Hanna Vihriäläs
14

Ogenerad kikade han bakom draperiet, vad fick han se…?
konst av Anna Anders1213

Inblick i konstvärlden

Jag har ett färdigt stort alster i min ateljé som nu väntar på sin blivande ägare och jag väntar också, men mest på reaktionen då den är gjord på fri tolkning i blandteknik där kunden naturligtvis inte kan veta resultatet av sin beställning. Det ska bli spännande!
Jag väntar också på om jag får tillåtelse att visa upp målningen här.

Men i väntan på det vill jag säga några positiva ord om moderna museet i Stockholm, dit också min tavla ska.. nä inte till moderna, men väl till Stockholm 😉
Moderna museet har alltid något storslaget att erbjuda oss och då inte bara för vuxna, de har även något för barnen.
En konstpedagog ger barnen en spännande visning i museet, och när de tittat runt på en aktuell utställning får de arbeta i verkstan med olika medier. Så otroligt friskt och bra tänkt att ge barnen en inblick i konstvärldens inspirerande miljö.
Upplev något riktigt bra, besök moderna museet.

Fick se en bra bild av Francis Bacons ateljé och visst är min i lite bättre skick.
Det är bra att kunna jämföra med något, även om jag visserligen själv brukar säga till mina barn att inte jämföra sig med det värsta.

untitled

i ateljen min

Sol och värme

Vi inviger kommande vår med lite bad. (för att slippa kalla det sista badet för i år)

sommar
Abraham upplever solen och värmen tillsammans med morbror Daniel, kusiner och mormor på Rhodos, lyckans ost!
Vi andra får nöja oss med det Svenska lagomvarma klimatet. Hoppas att Stockholm levererar sol i morgon då vi kommer att besöka vår huvudstad, solen och jag synkar! Om man inte redan vet vad man ska rösta på, lär man nog få veta det i morgon.
Den största nackdelen med att bo i en liten stad är tillgången till konsten och konstmaterial. Det tog två veckor för den lokala butiken att göra en beställning på målardukar, när dom sedan skulle genomföra beställningen ringde dom mig och sa att dom bara kunde ta hem storpack av det jag ville ha. Jag ringde då Linköpings konstmaterialaffär, där fanns inte heller det jag ville ha. Det blir ett besök på kreatima i Stockholm, något jag undviker att tala om för min medresenär ( ska ha sällskap av min syster, utan barn vilket jag verkligen ser fram emot) då alla inte är lika roade av den butiken, samt vill jag gärna se Linn Fernström på galleri Lars Bohman, Vi får se om vi ”råkar” hamna där också 😉

Tobbe hävdade envist och bestämt att Abraham har fyra syskon, då vi träffade hans nya klassföreståndare härom dagen. Jag vet i alla fall bara om dessa 😉

barn

Konst i vackra miljöer

Dagen selfies är oftast inte en överdriven vacker bild eller speciellt smickrande porträtt på sig själv.
Men när jag häromdagen slog upp i ett nummer av Gods och Gårdar (tror jag att det var) visade dom i uppslaget, 1800-tals selfies. Lite högre kvalité kan man nog säga.
Visst är det vackert med ett oljeporträtt på en vägg som påminner om det antika eller på en vägg i en herrgårdsmiljö. Det är vanligt att moderna tapeter är av den typen i dag.
Vi har själva valt att inreda i den stilen då huset är stort och högt till tak. Jag önskar att få tid till att måla ett oljeporträtt i ny/gammal stil med en fin vacker gammal ram i guld. Jag hade faktiskt ett sådant porträtt i åtanke när vi valde en tapet. En mycket speciell och lyxig tapet, där ett oljeporträtt nästan är ett måste, enligt mig.

antikNedan, ett stort oljeporträtt i riktigt gammal stil som jag målade med en förlaga från 18-1900-talet, ett litet svartvitt fotografi. (finns ett par liknade porträtt att se på sidan ”porträtt”)
Att låta porträttera av och därmed förnya och föreviga en kanske flera generationer tillbaka anhörig, är en möjlighet till att förlänga det historiska ytterligare.
Ett konstverk som inte kan jämföras med någon annan konstform.

major målning

 

Konst, när ord inte räcker

Jag vill berätta om en stor tavla jag gjorde en gång och min reaktion på hur små pojkar kan bli behandlade. Hur dom unga, i tidig ålder skickas ut i krig bara för att dom råkar vara födda till pojkar…
Och för att det finns en liten krigare som just nu kämpar med att passa in i någon slags medveten grabbroll.

liten krigare..blogg1Som alltid varit en kille med mjuka drag, både till utseende och till sättet.
När denne kille var liten fanns inte intresset för bilar eller tuffa pojklekar. Söt som få och rosa var en favoritfärg och dessutom med två äldre systrar.
Det var aldrig något negativt med hans mjuka drag, tvärtom, en sån liten kille kan ju ingen vara dum emot, tänkte man. Han var glad, trygg, helt ljuvlig och stark i det.
Det passar för tjejer i samma ålder, men tyvärr inte hos grabbarna.
Ändå kämpar han i dag med sport och vill så gärna delta i grabbarnas aktiviteter, men dom vill ändå inte riktigt släppa in honom. Din tönt, du ska inte tro att du är något, så lyder den dagliga melodien. Någon tönt är han då inte, men han tror att han år något fortfarande, tack och lov!
Allt han tar sig för blir han duktig på. Han lägger all sin energi, både inspiration men även vrede på sitt utövande av framförallt musik men även idrott. Det är ju heller inte ovanligt att mobbingsoffer gör revansch. Dom skiljer sig från massan, går sin egen väg och blir ofta riktigt bra på det dom gör.
Han är älskad av många vuxna, och av tjejer!!! så han kommer nog att klara sig ändå.
Han vill ju bara vara en bra kille. Naturligtvis blir han påverkad och han kanske redan har fått ett sår i sin själ.
Visst är det ohyggligt med mobbing, och för att man inte är en tuffing.
Man måste ju tåla lite för att man är grabb”  Tycks också vara ett orubbligt resonemang från många vuxna (Slagsmål har han aldrig befattat sig med, men däremot blivit slagen på.)
Så resonerade man om småpojkarna i Afghanistan också, så skickade man ut dom på fälten för att röja minor. Bara för att man är grabb…
Det är utifrån detta jag gjorde, ”liten krigare utan rustning”, som numera hänger på en högskola, och jag hoppas att den kan förmedla något till betraktaren.