Vän med datorer

Nu väntar en porträttmålning att få ta plats i ett nytt hem. En vacker kvinna framför en djupröd bakgrund, är nu färdig.
Parallellt håller jag på med en stor kol-blyerts-akrylmålning. Jag kallar även det tillvägagångsättet för att ”måla” därför att det mest liknar målandets egenskaper helt enkelt.
Det ska bli två ljuslockiga barn i en mörk tall/granskog, solens strålar bryter igenom pelarna och träffar de vitklädda gestalterna som kommer framstå likt små änglar är det tänkt. Det är mycket lager på lager och den svarta kolen får inte smutsa ner det vita rena intrycket i bilden. kol
På tal om rent vitt så har jag i dag investerat i en ny möbel, jag kan inte påstå att lyxen i apparaten passar in i min miljö direkt och jag är verkligen inte den som lurar mig själv att tro man blir lyckligare av det. Men för att slippa slåss och kämpa med näbbar och klor för att få tillgång till en dator, som faktiskt ingår i mitt jobb då jag redigerar bilder jag tagit som underlag för målningsarbeten, så får jag överlåta den gamla till den som skriker högst och jag får ha min egen (förhoppningsvis). Att tillbehören är vita förbryllar mig lite då den är tänkt att stå i min ateljé med färger och kol mm.imac
När min ipad var helt ny råkade jag tappa den i paletten full av oljefärg och så var den invigd!
Kanske kommer jag aldrig sätta mig in i funktioner som kan uppfylla mina önskemål. Vi trivs inte så bra ihop, precis som förhållandet mellan djur och rädda människor, att dom känner på sig när det inte passar. Man måste engagera sig, vara mentalt närvarande i bägge fall. Jag får väl i så fall överlåta datorn till de som gärna tar den, ingen risk att den förblir oanvänd i alla fall.

Tur jag har duktiga it-tekniker i familjen som är villiga att hjälpa mig!   abra

”Om man vill vara snäll”

En intressant helg har passerat!
Hela familjen började lördagen i Borås där vi stannade till för fotografering av två vackra barn.
Vi promenerade runt i ett skogsområde som fortfarande andades frisk levande natur. Jag fotade två vitklädda lekande glada fina barn i solens strålar som bröt igenom granarnas täta sammanslutning.
Detta ska så småningom resultera i en stor tavla som jag ska göra i blandteknik, kol/akryl. För att kunna uppnå och framhäva naturen med ”dess” barn använder jag det media som lämpar sig bäst för att nå dit jag vill.
Naturligtvis brukar jag inte ta med hela familjen när jag åker på arbetsuppdrag men den här gången hade vi ytterligare ärenden.
Min helt underbara moster fyllde 70 år, släkt runt om i Sverige hade kommit för att fira och glädjas åt livet tillsammans med henne. Många glada själar hade samlats, ca. åttio stycken. Mycket sång, musik och god mat bjöds det på.
Efter firandet fortsatte vi tillsammans, några familjer med en ”efterfest” hemma hos en lika underbar kusin till mig.
Våra stora barn har alltid anpassat sig till den miljö och det tempo som råder, men Samuel….!
Utöver att han är vår lilla komiker så är han mycket starkare än vad han själv har förstått. Något förbryllad över att trumman inte tålde hans ”helt normala” hantering och att smilefiguren med vitt pulver exploderade i händerna, sanerade vi hela barnrummet (med allt vad det innebar, leksaker, våningssäng, golv och vägg täckt av vitt kompakt pulver) Dessa incidenter inträffade dessutom då vi skulle packa ihop för en två timmars bilfärd hemåt. Halv tre på natten var vi tillbaka hemma igen.
I dag ville Samuel köpa en ny trumma för egna pengar, skicka den till kusinbarnet och därmed ersätta trumman som han hade haft sönder.
Så pedagogiskt jag kunde försökte jag övertala honom att låta mig få betala. Men han envisades med att få ta av sina egna pengar, tittade bestämt på mig och sa,
– om man vill vara snäll så måste man väl få vara det!!

Han har själv också lämnat in trumman på posten i dag.

barn

kram

Denne lille man har ju varit med Elisia och städat ett par gånger i moster och morbrors fastigheter. Sist moppade han som vanligt och nynnade högt och vackert på Griegs klassiska stycke ”Bergakungens sal” 
Elisia kom helt av sig i sitt arbete och tog istället upp mobilen för att i smyg filma hans undrebara uppträdande. Tyvärr var inte tekniken riktigt med henne så hon lyckades inte få in det här på sidan trots ihärdigt arbete, får se om det lyckas så småningom.

En målning

Ibland kan bildskärmar spöka. Att se ett fotografi på en målning ger ofta en helt annan bild än att se den i verkligheten. Dessutom är ju bildskärmar väldigt olika i sina inställningar, ljus skärpa och färg.
Det är svårt att fota tavlor, sedan ska alla typer av bildskärmar göra sin tolkning och presentation av dem. Det där kan alltså vara knepigt. Det är bara att hoppas på ett hyffsat resultat.

Denna målning i kol akryl och inslag av andra medier (se detaljbilderna) är en generationstavla där jag utgått från riktigt gamla fotografier till nutida, även innehållande detaljer som också utgör en betydande mening.

Detaljer ur målningen

Storlek ca. 110 *90 cm

 

tavla

Konstnärsliv

Ibland lyckas man, ibland inte! sa konstnären Lars Lerin och ryckte lite på axlarna.
Han är fenomenal på det han gör och är en person som kunde hålla mig sällskap i ateljén. Det underliggande själsliv som lyser igenom, gör honom så mänsklig. Jag är kanske ingen dyrkare av tekniken akvarell men det är ändå något hos honom som jag kan identifiera mig med. Ett starkt behov av att få utlopp, helt enkelt livsnödvändigt. Ateljén är min borg!
Jag håller för närvarande på med fyra olika tavlor samtidigt varav någon innehåller mycket tecknande med blyerts och kol. Det är ganska tidskrävande och kan vara väldigt tålamodsprövande ibland. Då är det så bra att ha flera målningar på gång samtidigt så man kan varva lite.
I en enda stor målning använder jag blyerts, kol, akryl, kollage och annat akrylmedia.

Liten målarkurs

Att blanda olika medier är något jag ibland gör. ( se sidan målningar)
Som i den bild jag håller på med just för tillfället.
För de större målningarna i blandteknik skär jag först ut en lämplig storlek från en tiometers akvarellrulle 300 g/m2 ( finns i välsorterade konstnärsbutiker ) naturligtvis går det lika bra med lösa ark med samma vikt.
Jag blöter arket med en bred pensel eller med duschen, spänner sedan snabbt upp det på en stor stabil träskiva med papperstejp ( sådan som blöts) och lägger tyngder längst kanterna alt. en ren skiva med tyngder på över hela arket för att hålla det på plats medans tejp och papper torkar.
Det krävs lite förberedelser och tar ett dygn för torkning.

Varför jag använder papper när jag ska måla i akryl är för att jag använder blyerts i bilden och då tycker jag att strukturen på pappret är bäst. Om man har försökt att teckna på akryl så vet man att det inte är möjligt, men om man blandar i ett akrylmedia (det finns fler att välja på, jag tycker bäst om finkornig strukturpasta) så går det alldeles utmärkt att teckna med blyerts, kol eller annan penna på den torkade färgen. Man får en levande tjock och spännande struktur på underlaget.
Något som är viktigt i val av färg, är att den ska komplettera blyertsfärgen då denna annars kommer att tappa sin kraft.
Fortsättning följer 🙂

Nytt år, ny inspiration

Så drar vardagen igång, och det nya året har varit ett faktum en vecka redan, inte så mycket att säga om det. Förr fick jag ofta för mig att ett nytt år innebar nya krafter, men med tiden inser man att det inte fungerar riktigt så. Nytt år, nya idéer möjligtvis och det är gott nog.
Bilderna i förra inlägget kan jag beskriva lite. Dom är i blandteknik dvs. akryl, kol, blyerts och är ganska stora. Jag har lite svårt att göra små målningar. I huvudet har bilderna inga gränser och jag vill få känslan av att kunna kliva in i målningen. Dom här tavlorna var det några år sedan jag gjorde och sålde i samband med en utställning. Målningarna tenderar att bli större med tiden är det värsta.
liten krigare..bloggDenna målning är en av dom största jag gjort och det var precis att den gick in i vår sjusitsiga bil. Den är målad med tjock akrylfärg och akrylmedia i flera skikt, kol och blyerts, en tung tavla med andra ord. ”Liten krigare utan rustning”. Motivet är inte så oförargligt som man kanske vill tro. Fick veta att köparna till den trodde att dom hade valt den ”snällaste ” av mina målningar. ( att det var en bomb och inte en boll kanske dom missade)