Internetbutik

Hej och hå, nu är det snart jul!!!
För varje år som går känner jag mer och mer att handeln står mig upp i halsen.
Inte om man kan göra genomtänkta val. Men när en ettåring redan har ett leksaksberg som en del barn aldrig kan drömma om ens på en livstid, så inte går jag och köper mer leksaker, bara som exempel. (jag syftar inte på Sakarias!) Men så är det ju är hos många idag. Klassklyftan har blivit så brutal bland familjer.
Så finns dom som inte har möjlighet att leva upp till det som anses vara normal standard, som anstränger sig till det yttersta och tar till medel som dom inte ens har, för att få till det, så att det åtminstone ser ut att vara bra.

Det är tur att internethandel finns så man inte behöver se hysterin 😉

Jag har en liten plan framöver som visserligen är inom samma tema. Jag vill starta upp en internetbutik med konstnärsmaterial. En sida där jag säljer och ger råd och inspiration för den som vill vara kreativ och lära sig mer om tillvägagångssätt. Jag tror på skapande som terapi och god hälsa.

Nykter jul en kluven högtid

När ens barn får barn och jag blivit mormor för första gången måste man nog vara lite mormorledig. Inte för att dom hindrar mig, men det är onekligen lite svårt att fokusera på något som skulle vara viktigare. Jag försöker disciplinera mig några timmar om dagen i ateljén, men när HAN kommer och knackar på, släpper jag allt.

Julen närmar sig, för oss är en nykter jul en självklarhet eftersom ingen av oss i släkten dricker vid någon annan tid på året heller.

Men det måste vara en kluven högtid för många barn som dels längtar efter deras drömmars jul, samtidigt som erfarenheter säger dom att det kan spåra ur närsomhelst och bli en katastrof.

Jag och Torbjörn besökte ett varuhus i Mantorp häromdagen, min uppmärksam drogs ofrånkommligt till en man som tappat alla hämningar och skrek alldeles ursinnigt på sin kvinna. Lunkande efter gick deras barn, stackars barn! Dess uppgivna blick vittnade om att det inte var första gången hennes pappa betedde sig hotfull, nära på fysiskt.

Min omedelbara tanke var; kan man i nyktert tillstånd och inför allmän åskådning bete sig så mot sin familj, hur är det då innanför hemmets väggar. Och hur beter han sig under en högtid med lite alkohol i kroppen?
Är han tomten i huset?
Framåt småtimmarna, hur blir han då?


Född i smutsen

 

En fridfull jul skulle jag verkligen önska alla.

image
Ser man dagsaktuella bilder från Syrien kan man ana lite av Josef och Marias verklighet. Att tvingas föda sitt barn under pågående flykt, vilket vore varje kvinnas mardröm, ridandes på en skumpig och knölig åsna och sedan förlösa sitt barn ensam i den obekvämaste av miljöer, bland smutsiga djur och stinkande gödsel.

Jag såg en kort ögonblicks filmsnutt på tv – en av många- men denna var så utelämnande på något vis. En kvinna i panik rusade för sitt och sina barns liv i ett vanligt krigshärjat område. Under varje arm släpade hon ett barn som om dom vore trasdockor. Inte med en förälders varsamma ömsinthet utan i fullkomlig panik släpade hon dom, de var bara tvungna att ta sig därifrån, hon hade inte tid att reflektera över hur barnen hanterades i hennes hårda grepp eller alls i vilket tillstånd dom var. I hennes ögon såg man mer skräck än vad en människa kan klara av.

Bilden av paret med det nyfödda barnet i det smutsiga stallet hade kunnat vara en av alla dom bilder vi får ta del av nästan dagligen.
Josefs oro och ångest, förmodligen inte alls så mjukt, fint och glamoröst som vi skapar till vår bild av mästarens födelse.
Snarare mer likt Syrien som det ser ut.
Så vår mästare föddes inte precis med silversked i munnen. Hans födelse var nog inte så olik hur många barns tillkomst kan se ut i många länder i dag.

image

Färgblandning till porträttmålning, näthandel!

Jag har frusit inne och kommer nog inte ut mer i år…!

Erkänner därmed att det blir mycket näthandel till jul. Visst skäms jag över att inte enbart stödja de lokala butikerna. Samvetet lättade dock något när jag var på Hemtex i går och även dom gick in på sin stora skärm mitt i lokalen för att kolla onelinesidan, samma som jag kikat på hemma i soffan.
Vi köpte t.o.m. vår soffgrupp på nätet förra veckan, utan att provsitta! En soffgrupp man ska ha i många herrans år förhoppningsvis. Det var vågat! Men allt var så väl beskrivet in i minsta detalj och med en videodemonstration. Vi kände oss helt trygga med vårt köp och är, med möbeln på plats, helnöjda.

Nu dök Eline upp, hon vill veta färgblandningen till ett oljeporträtt.
Enkelt: ljus eller mörk kadmiumröd, ljusockra extra ljus, raw umbra (brun) och vitt förstås.
Det är dom tre färgerna som jag använder i stort sett. För nyansskillnader förstärker man med den ena eller andra av de tre färgerna.
Vill man få in ytterligare nyanser kan man använda t.e.x. lite marinblå med vilken man också kan blanda till grön ( tillsammans med kadmiumgul eller ljusockra extra ljus ) sen när man är säker med dessa färger kan man, om man vill, testa att lägga in andra färger men vara försiktig med att blanda ihop för mycket så det blir smutsigt.
Hur enkelt som helst, så har man det perfekta porträttet 🙂

Det är som gjort att sitta inne och måla för alla, inte bara för mig. Elisia tecknar ett fint porträtt i blyerts för tillfället, där finns det också viktiga små finesser som inte står i läroböckerna, som vi lite snabbt gick igenom och som är nödvändiga för att få till ett rent blyertsporträtt. Det tar vi en annan gång!

Stor värme och kärlek till alla som bara önskar sig en fridfull jul.

tre tvaettfyra

Det blir jul ändå

Det blir jul på sjukhuset också men det var inte precis så jag hade tänkt det.
Nog med att det är avslutningar, lucia, julklappshandel och annat julstök födelsedagar mm. så har Elisia ordnat med återupprepade besök på sjukhuset. Hon gjorde en ordentlig piruett med cykeln i går morse när hon skulle till skolan. Två personer kom omedelbart till undsättning den ena var sjuksköterska den andra läkare, samma läkare som minuterna senare också skulle sy ihop henne med många stygn på knä och mun, annars inga allvarligare skador tack och lov.
Väntrummet var fullt så vi fick sitta i korridoren, lika bra det då det säkert far omkring alla möjliga smittor man inte har tid med och vill ha i det lilla rummet där alla sjuka sitter.

Ateljén ropar på mig i min själ. Jag levererade två porträtt till Göteborg och en till Borås i helgen.
Jag åker helst ut själv med tavlor som är i glas och ram för att undvika skador. Dessutom är det så betydelsefullt att mötas och prata om tankegångarna angående porträtten.

kolmålningJag lovade att återkomma med bilder från förra veckans konsert, men som vanligt blev kameran kvar hemma, sorry!!! Det var fantastiskt fint i alla fall, tack Leo, Daniel, Susanne, Mika, Dante, Saga och Abraham.