Drömskolan

Abraham fick just veta att kulturskolan ska starta en kvartett där meningen är att han ska medverka. Han spelar redan samma instrument hyfsat många timmar, tre gånger i veckan och detta skulle bli den fjärde.
Jag beundrar kulturskolan mycket men ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Han har dessutom sportaktivitet, som ibland får bli bortprioriterad.
Så är det läxor, fler svårare och viktigare ju äldre han blir.
Hur ska man då förhålla sig, när en och samma aktivitet tar för mycket av barnens liv.
Musiken är viktig för honom, men det tycks kunna bli nästan hur mycket som helst.
Hade det inte varit för annat också måste få utrymme, skolan exempelvis, så vore detta inget problem alls för det är ett fantastiskt erbjudande och lovande för unga musikers utveckling. Det är det som är svårt, för dom är ju så duktiga på kulturskolan och barnen får verkligen utvecklas.

a
Det vore kanske en ide för Tranås kulturskola att starta en grundskola, likt Adolf Fredriks, det skulle vara helt perfekt.
I den bästa av världar, anser jag just det att alla grundskolor skulle kunna plocka upp de barn som visar på betydelsefulla intressen.
Jag själv hade mått väldigt bra som barn om det konstnärliga hade fått en mer central plats i undervisningen. Ett sådant anpassande hade känts mycket tryggare och naturligare för en sån som mig. Kulturskola/grundskola, perfekt.
Är man född med en själ som starkt och tydligt drar i väg i en specifik riktning så är det inte lätt som barn att lägga det åt sidan för att ägna en stor del av dagen till annat, det kan jag lova.
Nu får jag äntligen vara den jag alltid har varit och det önskar jag att dom kan få från första början, de som är på väg ut i livet, våra fina unga.
Jag vågar tro och påstå att mycket sjukdom och psykisk ohälsa nog kunde förhindras om inriktningen under livets första år vore mer anpassat och tolerant med barns olika egenskaper och intressen. Det handlar om det viktiga med att bli accepterad och uppmuntrad för den man är redan som barn.

spela

Jag bjuder på en smickrande första selfies, med en lika fin omgivnig.
(föredrar nog oljeporträtt)

Min äldsta dotter skrev just och frågade om jag ville ha en död padda av henne.
Kanske något att ha med i en tavla?
Nja! vet inte, jag brukar föredra döda fåglar.

selfies

Intressen

Nu har lössen invaderat ateljén, bladlössen alltså. Alla paprikaträd åker ut på stört.
Däremot mår och mognar tomaterna utomhus, salladen också. Tydligen förnekar dom också vinterns intågande.

paprikor

tomat
Abraham fick låna en liten dator av sin snälla kusin Jonatan för att kunna vara med på kulan (lan) i kyrkan. Ett källarrum som redan innan grabbarna installerat sina datorer var syrefattigt. En del av själva grejen och tydligen super roligt, och där ska nördarna då tillbringa tre dagar tillsammans med sina datorer. Jag bara undrar, hur kan man?
(De är ett fullspäckat program utöver denna aktivitet också 😉

dator

 

Jag har ju mitt intresse och detta är en av mina favoriter.

konstvärlden
Linn Fernström konstaterade att när hon kom till New York och i och med att miljön med byggnader träd t.o.m. himlen blev större, så blev även hennes målningar det.
När jag fick en större ateljé blev även mina bilder automatiskt större. Nu har jag så mycket där att det finns en risk att målningarna krymper. Det är dags att röja lite.
Just nu hinner jag inte att måla mina egna tavlor eftersom jag har beställningar, jag motar den sortens inspiration på porten. Dock är det väldigt svårt och det kliar i inspirationsnerven, speciellt när konstvärlden dimper ner i brevlådan.