Allmän åskådning på instagram

Äntligen har vi kommit till ett beslut om ny soffgrupp i vardagsrummet.
Har aldrig riktigt vetat om det ska kallas vardags-fin eller storarum? Hur vet man det?
Det blir en soffgrupp, exakt likadan som Malou efter tio har i sin studio 😀  En fin klassisk äldre stil, perfekt julklapp till oss själva. Vi får möbeln innan jul så vi kan ha invigning vid mysigaste tillfället. Vi har slitit på samma soffgrupp sedan vi träffades för 18 år sedan!

Med tanke på inredning så får man vara observant på detaljer överallt i hemmet när man har tonåringar, inte minst toaletten. Dom fotar vitt och brett överallt och lägger ut på sina instagram och tar ingen hänsyn till hur det ser ut runtomkring, och städar gör dom inte precis heller innan dom fotar och lägger ut för allmän åskådning. Så om jag visar en polerad och smickrande vinkel av hemmet så kan man se en helt annan på barnens instagram, haha! Är nog inte helt ensam om detta fenomen!
Det är förstås mycket fix som vanligt runt jul -som för de flesta- men här går allt lite långsammare med skadad hand, för att inte tala om julbaket!!!
Med duktig hjälp så går det utmärkt ändå.

bakakakor dsc_0003
Jag har lagt mycket energi på fotograferande och framförallt framtagning av foton den senaste veckan. Vanligtvis brukar jag ha bilderna kvar på datorn, men nu ska jag ta ut riktiga foton. Det är svårt att lämna över ansvaret för framtagning av bilder till någon annan. Att få vederbörande att förstå hur extremt petig jag är med detaljer av en bild, suck! Jag vänder mig och litar till Hegetorns foto i Nässjö, på deras gedigna erfarenheter och tror dom har förståelse för mina kräsna önskemål, lite längre att resa men resultatet av en bild väger högre, kvaliteten är det viktigaste.
Jag resonerade med mig själv när jag var i slutet av en målning för någon vecka sedan:
Det är frustrerande att inte kunna sluta måla när man vill, men att sluta när man vill men då inte bli nöjd är ännu värre.

fota

 

 

Jag kallar den Lars…!

 

Vår viktigaste uppgift är väl att vara goda föredömen.

När jag drev runt i Göteborg i väntan på att mina kära skulle genomföra sin löprunda, hade jag inte så mycket annat för mig än att sitta på en restaurang och iaktta människor som kom och gick och sprang förstås. Bevittnade bl.a. fuskare som tog sig över kravallstaket för att gena ett par kilometer, kände dom sig som vinnare tro?
Sedan var det alla dessa mobiltelefoner förstås. Sms, instagram, facebook mm.
Har man någon i sitt sällskap vare sig det är ett barn eller en vuxen, men ändå föredrar att umgås med någon på facebook så tycker jag att det näst intill kan betraktas som mobbing, kanske inte då alls medvetet. Men man föredrar faktiskt att engagera sig och umgås med någon som den fysiskt närvarande personen inte kan ta del av.
Efter Göteborgsbesöket kom vi sent hem, fick då se en ung flicka och pojke sittande ensamma och barfota på en trottoarkant med var och ens hand, inte i den andres utan i varsin mobiltelefon och med en Pinocchionäsa fastborrad i skärmen.
Jag undrade då för mig själv hur många förhållanden som splittras pga. denna mentala frånvaro, när man väljer att hålla sig uppdaterad med omgivningen istället för att vara närvarande med sin partner eller sina barn. Man borde heller inte skylla på, vi har ju ändå inget särskilt att prata om! Det finns en risk att det alltid blir en avvägning, vem är mest populär? för det är väl just de det handlar om, eller? Vem som är mest intressant!
Jag påminner ofta mig själv om detta också.


Samuel har tagit intryck av vuxenvärlden.
Han sparkade hårt på en hink i sandlådan och jag undrade, varför?
– Jag kallar den Lars…! Han har lärt mig göra tårtor och nu kan jag det, så nu måste han få sparken!!!?

huset

Dessa två har arbetat hårt här hemma i två timmar mot belöning, på uppdrag av skolan för insamling till ett barnhem i Kenya som drivs av en ung tjej som heter Julia Snive. Bra initiativ!

Eller vem jobbade??
jobbareelisia. A