Små coola grejer

När ett barn plötsligt vill ha något väldigt mycket, kan det bero på avundsjuka, att kompisen har fått något fint och dyrt som inte vem som helst kan köpa.
Men i dag finns ytterligare en aspekt.
Samuel kom hem en dag i förra veckan och var beklämd, då fröken inte lät honom få klistermärken hon hade i sin kateder och som han så väldigt gärna ville ha.
Skolan har ju så coola grejer, förklarade han -suddgummi och klistermärken.
Jag kände mitt eget tillkortakommande. Jag har aldrig gillat och nog aldrig köpt -i mina ögon- sånt krafs.
Förr, när jag var liten, gav man ju bort småpyssel i present när man gick på kalas till en kompis.
I dag får presenter knappast ha ett värde under 150 kr, och då köper man inte klistermärken eller doftsuddisar. Vilket fått till följd att Samuel och säkert många andra, nästan aldrig får det.
Mobiler och paddor i all ära, men det han skulle bli så själaglad över att få är ett coolt suddgummi. Tandläkaren är kanske paradoxalt nog den enda som förser Samuel med dessa värdefulla små ting.

En hund står förstås högst upp på önskelistan. Denna lånehund kom Eline hem med en kväll. Samuel släppte den inte för en sekund.

Finns det något finare än mor och barn fotografier.

Var går gränsen

Är jag en väldigt dålig förälder om jag inte köper en hund till mitt barn?
Samuel hävdar det bestämt, att jag är världen sämsta mamma om jag inte gör det. Orättvist är det också, för under både Eline Elisa och Abrahams uppväxt hade vi minsann hund, ska han då aldrig få en?
Det är nästan så jag viker mig för hans tårar och vädjan, jag glömmer ibland bort att vi faktiskt valt bort tanken på hund.

Vår lilla Sacke.

Till något helt annat. Vad sägs om en målning för 800 miljoner kr.? Det är vad Leonardo da Vincis ”Manliga Mona-Lisa” Jesus målning beräknas gå för.
Är det den förlorade sonen effekten eller för att det är en målning av Leonardo da Vinci? båda faktorerna förstås, men det är en ofattbar summa. Ibland undrar jag om det är priset som kommer prägla en målning eller om priset är relevant för målningen. Visst är det utan någon tvekan ett fantastiskt historiskt värde, men var går gränsen för en summa?

Född som hundvalp

Blev lite knäsvag i dag, min skalle är förvriden.
För några år sedan mötte jag en stor och ståtlig schäfer. Jag minns det mötet än, för han var såå otroligt fin.
Jag är född som valp till en schäfer. Vår hund Doltchi fick valpar samtidigt som jag var bebis och hon inkluderade mig i kullen som en av hennes valpar.
Visst tycker jag om hundar i allmänhet men schäfer har alltid haft en speciell plats och jag tror absolut det beror på att jag ingick i en schäferkull från början.
Det man måste vara medveten om är att en sån hund varje dag kräver flera timmars motion och därutöver annan stimulans i form av träning och den tiden har jag inte direkt varit beredd att lägga, därför har det inte blivit någon schäfer.
Nu söker alltså en maffig schäfer ett nytt hem och jag blir alldeles svag!  Kenneln drivs av mina flickors f.d. lärare.
När vi för några år sedan var i en affär utbrast Eline: –Där är min favoritlärare!
Elisia kom -ovetandes Eline- efter och utbrister: -Där är min favoritlärare!
Det var dock inte en och samma lärare dom pekat ut, Elines lärare var en man och Elisias en kvinna, men dom två är gifta och driver kenneln tillsammans.

I en av deras kullar fick en gång i tiden två valpar mina flickors namn, kan man bli stoltare.

Jag som valp och mina fina syskon.dsc_4626 dsc_4628 dsc_4629