Resmål med rätt inriktning!

När barnen var små fick dom följa med oss på det vi ville, nu får vi följa med dom!
Vi kom hem ca. 4.30 i morse efter att ha varit i Gävle, Furuviksparken på en Whitesnake konsert.
Vi bestämde oss för att köra hela vägen i ett sträck från kl. 22.00 och ca. 40 mil!

Våra barn spelar mycket hårdrock, det har nog inte undgått någon som känner dom.
Lite roligt är det att dom gillar det vi  lyssnade på i samma ålder. För det är ju inte direkt så att vi uppskattar det våra föräldrar lyssnade på.
Vi kan åka tillsammans på konserter och ”till viss del” gilla samma musik, även om våran har lugnat sig något med tiden.
Detta var lite lagom för Samuel som ändå fick en smärre chock och sprang iväg när dom drog igång. Vi hade hörselskydd till honom som vi glömde kvar i bilen!

withsnake

Det dumma var att kameran fick stanna hemma. Men vi har levt trångt och primitivt i husvagn och ansvaret för kameran i det läget kändes som ett extra påhäng, något jag ångrar. Vad många sköna bilder jag hade fått! Men dom bilderna får sitta kvar i mitt huvud. Jag snor några foton från Tobbe och barnens mobiler istället.
På förra årets festival försvann min mobil, men återfanns fast i något sämre skick! Därefter får jag klara mig utan mobilens kamera, som jag ändå helst undviker.

Här stod/satt Elisia och Abraham ett par timmar i gastande sol och väntade!
e a
Vi har åkt runt Siljan –vilken sjö! och vilka häftiga campingplatser!

Inomhusbad med bubbelpool på en campingplats!
bad
Väl hemma fick jag kompensera med några arrangerade spontana inspirationsbilder av Samuel och Abraham. Elisia var definitivt kvällens rockigaste brud men vägrade ställa upp för fotografering i efterhand 😉

Rock´n roll!
rock två
hardrock
rock

Att våga tro!

hjärtatElisia var på en hårdrockskonsert i Stockholm igår.
Strax innan hennes avfärd hade vi slagits av den fruktansvärda nyheten från Paris.
Det kändes inte helt ok. att släppa iväg vår unga fina tjej. En av attackerna hade ju dessutom förekommit vid en konsert av liknande slag.
Men vi försökte uppmana henne att om hon såg något skumt eller om någon börjar skjuta, lägg dig ner! – men hallå.. då blir jag ihjältrampad!!!
Just ja, idiotiskt! vad kunde vi råda henne till då? Vad gör man i en sån situation när inga råd går att ge?
Du får helt enkelt be en bön, det är nog det bästa du kan gör enades vi om.
Hon kom som tur var välbehållen hem ett dygn senare, med bara en svimning under konserten då hon hamnat längst fram vilket nog var en större risk och som vi hade glömt varna henne för.

För egen del är jag trygg men hur kan jag vara säker på att mina barns framtid och deras eventuella barn kommer att få uppleva samma trygghet. Ska vi uppmana våra barn att i framtiden inte föröka sig, att världen är för orolig.
Nej det enda jag kan hoppas på är att dom står starka och håller sig nära Gud.
Även då människor runtomkring hyser agg, människor som helt enkelt har tröttnat och inte kan tro på en god Gud.
Att stå upp frimodigt vad som än händer. Låt er tro och er kärlek vara det starkaste ni har, det är det enda jag kan råda dom till.

rock n rollrock