Gilla huvudfotingar

När man ser tiodygnsprognosen kan man bli lite bitter, men att bli det känns å andra sidan ganska onödigt. Vem kan man skuldbelägga?

En allergi mot något har drabbat mig med storm, vet bara inte mot vad!
I fem veckor har det pågått, lika länge som jag haft tomatplantor spridda över hela huset???

När pedagogerna på bvc pointerar att Samuel fortfarande tecknar huvudfotingar, inflikar jag att dessa huvudfotingar inte är bara det man ser, det är bara så att han plockar bort alla oväsentliga detaljer, som magen tex.
Det handlar om action att det ska gå fort som på film, likt serietecknare. Frågar man honom var magen ska sitta på ”huvudfotingen” så tittar han undrandes om man inte är lite korkad och pekar självklart ut var magen ska sitta. Men hos just den figuren är faktiskt magen oväsentlig.
Jag har tänkt på det gällande alla våra barn i den åldern (många känner nog igen det), att när dom skulle göra detta utvecklingstest så var det för dom så självklart att tänka bild på ett annat sätt. Jag var nästan tvungen att förbereda min fyraåring på att den skulle rita en klassisk gubbe, för den åldern då en ”huvudfoting”.
Eline ritade av en Waldorf docka som barnavårdcentralen hade som prydnad på väggen, super avancerat för en fyraåring! men aj aj  det blev ingen huvudfoting, pinsamt!

Så här fin nalle kan han också teckna om han vill, min lilla konstnär!
Synd bara att han tecknat av en skräckfigur från ett dataspel, inflikade Abraham ironiskt.
Jag som tyckte den var så fin och oskyldig!

figur

 

Han är ju så rolig att fotografera också, vår ständige actionman.
På tal om att fråga barnen om tillåtelse att lägga ut bilder på dom på offentliga medier som det har nämnts nu några gånger på tv, så har det alltid varit en självklarhet för mig att höra med dom. Ingen av mina barn har hittills reagerat negativt. Även lilla Samuel frågar jag så klart, får jag visa bilden på dig så att alla människor kan se den? Han tycker det är roligt.

1 3

Lite otydligt budskap Samuel!

4

I morgon bitti samlar vi krafterna och åker till Göteborg, dom flesta dvs.min man, bror, syster och syskonbarn, för att springa Göteborgsvarvet och jag för att fotografera inför porträttmålningar. Spännande och mysig utflykt!

Porträttfotografering och porträttmålning

Att åka ut på fotouppdrag så här års är bra på många vis.
Solen hjälper till med ljusläggningen och så är det mycket roligare, enklare och skönare att utföra arbetet.
Till helgen förenar vi nytta med nöje ( om nu löpning är ett nöje) Torbjörn ska ta sig runt Göteborgsvarvet är tanken tillsammans med mina syskon och ett par av syskonbarnen. Under samma resa ska jag fotografera förlagan till en blivande porträttmålning.
Jag tycker nästan lika mycket om att fotografera porträtt som att måla det och naturligtvis ortroligt viktigt för det slutliga resultatet.

När jag var litet barn och alldeles för ung för en egen kamera, började jag måla porträtt i stället i brist på att få fotografera det. Ja vad gör man…!
Ofta lär man sig något väsentligt på vägen om den inte är helt rak, man får då kämpa med att hitta sina egna lösningar.

Vårdans
a

le m u