Att vara kvinna och aldrig sminka sig är tydligen lika unikt som att… ja, jag vet inte ens vad jag kan jämföra det med. En vän tappade hakan när jag härom dagen sa att jag aldrig sminkade mig. Hon hade aldrig hört något liknande. ”Har du provat det då”, undrade hon. Som om stackars  jag gått miste om något helt fantastiskt.
När jag ska porträttera en person, vill jag helst ha den så naturlig som möligt. Men jag tycker mycket om att måla ”gamla” porträtt  1700, 1800-tal. Tala om smink. De var ju pudrade alldeles vita.
Den typen av porträtt har en alldeles egen plats inom konsten. Hur vore en herrgård och hur skulle en slottsmiljö vara utan de utsökta fernissade djupt guldsmyckade gamla oljeporträtten.

Sminkning är ett intresse jag tyvärr inte kan dela med mina flickor. Men jag respekterar dom till fullo, för de  är flickor och måste naturligtvis få sminka sig. Kanske finns det en diagnos för de icke sminkande, för normalt är det ju knappast.