Ung och orädd

När orken tryter är det bra att ha en historia att ladda upp med.
För mig är det en liten solskenshistoria.

Vår äldsta dotter fick en impuls och svängde in på en gård, detta hände för några år sedan.
Hon kliver något motvilligt in genom dörren och möts av en katastrof!
Det var sen kväll/natt och dit hon kommer hade en ungdomsfest urartat, sånt händer ju tyvärr ibland.
Hon möts av onyktra skrikande ungdomar som börjar dra i henne.
Dom leder in henne i huset, och där på golvet ligger en flicka tillsynes livlös och ingen i sällskapet är kapabel att göra något.
Med fradga runt munnen och nästan ingen puls inser Eline omedelbart hur kritisk situationen är och lyfter upp flickan till halvliggande i sitt knä.
Dom känner inte varandra men hon går igenom hennes väska och hittar olika mediciner och en dosett. Inser snabbt att denne missat ett antal viktiga tabletter under dagen.
I tur och ordning trycker hon ner pillren i halsen, ber någon att hämta vatten att skölja ner med och får.. Coca-Cola! Bättre än inget.
Insatsen lyckas och hon sitter kvar tills flickan återfår andningen och kvicknar till.
Då tackar hon för sig och åker därifrån, för hon har gjort sitt!
Denna historia berättade hon i förbigående för oss dagen därpå, (säkert lite orolig för hur vi skulle reagera) men vi blev stumma förstås och undrade hur hon kunde veta hur hon skulle agera, och i en sån stressad situation dessutom!
Till saken hör att hon inte alls planerat att besöka stället som var beläget utanför stan. Men hon hade vägarna förbi och av någon anledning kände hon instinktivt att det var dit hon skulle.
Hon studerade då och hade som av en tillfällighet dagarna innan haft lektion i medicin och fått lära sig hur man agerar i en liknande situation.
Hon är ofta impulsiv och mycket orädd vilket har bidragit till många speciella händelser.
Livet är märkligt ibland och så fantastiskt med dessa unga starka!

utsikt

Minnesvärda möten

En dag har sakta glidit över i en annan och det är så vi förväntar oss att det ska vara.
Att fira en födelsedag är en sak men att fira en 80-års dag är något lite annorlunda. Man träffas över generationer och blir outtalat påmind om att vissa av de människor man möter kan vara ett möte för sista gången. Det var barnens farfar vi firade i går.
Vi hade en födelsedagsfest för min pappa för några år sedan, några månader innan han gick bort i cancer, egentligen var det en avskedsfest men av ganska förståeliga skäl kallade vi den inte för det. Det var en oförglömlig tillställning med mycket skratt och tårar, släkt kom långväga ifrån för att ta farväl, eller fira pappa. Den annalkande begravning som senare ägde rum blev mindre dramatisk och de närvarande kunde minnas tillbaka med glädje på det vi tidigare delat med varandra och då även han kunde vara med.
Jag tror att det är viktigt att kunna samlas vid en högtid med de som blivit äldre även om känslor kan ta över då man konfronteras med krämpor, sjukdomar och hur det sista kapitlet i livet kan te sig men tänk vad betydelsefullt för alla parter att få träffas på ett levande kalas istället för att invänta ett begravningstillfälle. Samtidigt är det nog viktigt att hålla igen kraven på att allt ska bli till den perfekta festen, bara umgås och ta emot vad det har att ge då man möts som människa. En minnesvärd stund innan det blir försent.

bänkVid servering av de äldre gick kaffekannan jag höll i sönder och golvet täcktes av det välfyllda innehållet, senare på samma golv tappade Tobbe ut en burk fernissa. Små detaljer att minnas och le åt som vi gärna bjuder på och som inte drabbar någon annan än oss själva.

Jag ångrar ofta att jag inte planerade göra ett porträtt av min pappa medan han levde, man tror man har all tid i världen tills den dag det är försent. Ett levande och bestående minne och gåva att låta gå i arv släkte efter släkte är det oljeporträtt av de som vi har nära oss, de älskade anhöriga vi samtidigt är väl medvetna om inte alltid kommer att finnas där.
Jag hade som sagt så innerligt velat ha det porträtt jag aldrig tog mig tid att göra på min pappa.

”Om man vill vara snäll”

En intressant helg har passerat!
Hela familjen började lördagen i Borås där vi stannade till för fotografering av två vackra barn.
Vi promenerade runt i ett skogsområde som fortfarande andades frisk levande natur. Jag fotade två vitklädda lekande glada fina barn i solens strålar som bröt igenom granarnas täta sammanslutning.
Detta ska så småningom resultera i en stor tavla som jag ska göra i blandteknik, kol/akryl. För att kunna uppnå och framhäva naturen med ”dess” barn använder jag det media som lämpar sig bäst för att nå dit jag vill.
Naturligtvis brukar jag inte ta med hela familjen när jag åker på arbetsuppdrag men den här gången hade vi ytterligare ärenden.
Min helt underbara moster fyllde 70 år, släkt runt om i Sverige hade kommit för att fira och glädjas åt livet tillsammans med henne. Många glada själar hade samlats, ca. åttio stycken. Mycket sång, musik och god mat bjöds det på.
Efter firandet fortsatte vi tillsammans, några familjer med en ”efterfest” hemma hos en lika underbar kusin till mig.
Våra stora barn har alltid anpassat sig till den miljö och det tempo som råder, men Samuel….!
Utöver att han är vår lilla komiker så är han mycket starkare än vad han själv har förstått. Något förbryllad över att trumman inte tålde hans ”helt normala” hantering och att smilefiguren med vitt pulver exploderade i händerna, sanerade vi hela barnrummet (med allt vad det innebar, leksaker, våningssäng, golv och vägg täckt av vitt kompakt pulver) Dessa incidenter inträffade dessutom då vi skulle packa ihop för en två timmars bilfärd hemåt. Halv tre på natten var vi tillbaka hemma igen.
I dag ville Samuel köpa en ny trumma för egna pengar, skicka den till kusinbarnet och därmed ersätta trumman som han hade haft sönder.
Så pedagogiskt jag kunde försökte jag övertala honom att låta mig få betala. Men han envisades med att få ta av sina egna pengar, tittade bestämt på mig och sa,
– om man vill vara snäll så måste man väl få vara det!!

Han har själv också lämnat in trumman på posten i dag.

barn

kram

Denne lille man har ju varit med Elisia och städat ett par gånger i moster och morbrors fastigheter. Sist moppade han som vanligt och nynnade högt och vackert på Griegs klassiska stycke ”Bergakungens sal” 
Elisia kom helt av sig i sitt arbete och tog istället upp mobilen för att i smyg filma hans undrebara uppträdande. Tyvärr var inte tekniken riktigt med henne så hon lyckades inte få in det här på sidan trots ihärdigt arbete, får se om det lyckas så småningom.

Din dag

Vi kommer från en väldigt härlig fest, TACK fina Matilda!
Man kan väl kalla det för en välgörenhetsgala. Att samla så mycke folk, och helt osjälviskt rikta fokus utåt, och på ett för alla uppskattande sätt få in bidrag till nödställda i världen.
Det gav även en vinkel på vad man med en födelsedagsfest kan åstadkomma, vad tacksamhet och glädje kan vara.

matilda e