”Om man vill vara snäll”

En intressant helg har passerat!
Hela familjen började lördagen i Borås där vi stannade till för fotografering av två vackra barn.
Vi promenerade runt i ett skogsområde som fortfarande andades frisk levande natur. Jag fotade två vitklädda lekande glada fina barn i solens strålar som bröt igenom granarnas täta sammanslutning.
Detta ska så småningom resultera i en stor tavla som jag ska göra i blandteknik, kol/akryl. För att kunna uppnå och framhäva naturen med ”dess” barn använder jag det media som lämpar sig bäst för att nå dit jag vill.
Naturligtvis brukar jag inte ta med hela familjen när jag åker på arbetsuppdrag men den här gången hade vi ytterligare ärenden.
Min helt underbara moster fyllde 70 år, släkt runt om i Sverige hade kommit för att fira och glädjas åt livet tillsammans med henne. Många glada själar hade samlats, ca. åttio stycken. Mycket sång, musik och god mat bjöds det på.
Efter firandet fortsatte vi tillsammans, några familjer med en ”efterfest” hemma hos en lika underbar kusin till mig.
Våra stora barn har alltid anpassat sig till den miljö och det tempo som råder, men Samuel….!
Utöver att han är vår lilla komiker så är han mycket starkare än vad han själv har förstått. Något förbryllad över att trumman inte tålde hans ”helt normala” hantering och att smilefiguren med vitt pulver exploderade i händerna, sanerade vi hela barnrummet (med allt vad det innebar, leksaker, våningssäng, golv och vägg täckt av vitt kompakt pulver) Dessa incidenter inträffade dessutom då vi skulle packa ihop för en två timmars bilfärd hemåt. Halv tre på natten var vi tillbaka hemma igen.
I dag ville Samuel köpa en ny trumma för egna pengar, skicka den till kusinbarnet och därmed ersätta trumman som han hade haft sönder.
Så pedagogiskt jag kunde försökte jag övertala honom att låta mig få betala. Men han envisades med att få ta av sina egna pengar, tittade bestämt på mig och sa,
– om man vill vara snäll så måste man väl få vara det!!

Han har själv också lämnat in trumman på posten i dag.

barn

kram

Denne lille man har ju varit med Elisia och städat ett par gånger i moster och morbrors fastigheter. Sist moppade han som vanligt och nynnade högt och vackert på Griegs klassiska stycke ”Bergakungens sal” 
Elisia kom helt av sig i sitt arbete och tog istället upp mobilen för att i smyg filma hans undrebara uppträdande. Tyvärr var inte tekniken riktigt med henne så hon lyckades inte få in det här på sidan trots ihärdigt arbete, får se om det lyckas så småningom.