Min blivande medarbetare

Ett långt uppehåll har jag haft. Ibland blir man alltför väl påmind av att man lever. Vi har spridit ut sjukdomarna med en vecka var i familjen, bara för att göra det lite extra långdraget.
Men nu åter på banan.
Jag jobbar från tidig morgon tills mörkret förvränger och gör det svårt att orientera sig bland färgernas kulörer, allt för att måla i kapp många förlorade veckors måleri.
Så här vill jag minnas att det är nästan varje år vid denna tidpunkt, får nästan ta med det i beräkningarna när jag tar emot beställningar. Ett antal veckor av frånvaro.
När jag målar vill jag inte bara må bra utan även ha den extra kraft som får mig att engagera mig hundra procent i målningen. Det går inte att ha en fot i ateljén och en som sjukvårdare.

Jag tror i alla fall jag har en framtida medarbetare för att inte säga konkurrent. Misstänker
Samuels framtida yrke.
Dagens porträtt gjort av min åttaåring.

Vi har klämt in en barnvälsignelse för barnbarnet Sakarias mellan passen också.
Ett tag befarade vi få ställa in det men lyckades få till en riktigt fin stund.
Samuel läste en dikt och ett kärlekslöfte som morbror till Sakarias, vänd mot honom och med ryggen mot publiken. Det kunde inte bli tydligare att det bara var riktat till den lille.

Saga och Elisia sjöng flera fina sånger.