Skatepark, växthus och äntligen vår!

I dag har det väl känts i luften att det är vår i alla fall!
Ateljén är just nu i kombination med växthus.
Som vanligt så här års börjar det likna tomat/paprika plantor och lika förvånad är jag över hur många det blir, det borde jag kanske förstå vid det här laget -att det blir ungefär vad man sår!
Men fröna är ju så förskräckligt små….fascinerande tycker jag!

Fungerande blompinne till dom små plantorna!DSC_0002 DSC_0010 (1)
En riktig grillmiddag blev det i dag, ganska bökigt kan jag tycka ibland, men mysigt!
Alla pojkar vill ju ha korv!!!!! men inte Elisia och jag, därför brukar vi grilla allt möjligt, allt går att grilla sa visst någon kock, och det är väl ungefär vad vi brukar göra.

Påtvingad grillmästare, med handen i säkert förvar på mobilen i fickan!
abris

Så ringde kusinen mitt i maten och ville att Samuel och jag skulle åka till skateparken med honom, vilket vi ställde upp på.
Det är många barn och unga som ska samsas om den fina banan, vilket inte alltid är så lätt….för dom äldre! men dom får ju lära sig lite tålamod på kuppen.

bike
Ramla ibland kan ju även den bästa göra!skateparken hoppa

Snart ska vi iväg på lite majbrasa.
För den som inte bor i Tranås kan jag berätta att frikyrkan har ett sommarhem vid sjön Sommen där det varje år är ett stort valborgsmässofirande, vilket brukar dra till sig många
åskådare från hela Tranås. Underhållande för alla åldrar och tryggt utan alkohol!
Samuel är med i scouterna och ska delta i fackeltåget i kväll då dom tänder den stora brasan.
Fortsatt trevlig helg!

samuel blommer

Snart färdigt hus

Nu har vi äntligen tapetserat lilla hallen utanför ateljén. Vi kan nog inte säga att vi renoverar hus längre, som vi sagt dom senaste tre åren.
När vi flyttade in i denna stora villa för tre år sedan var hela, ja.. faktiskt precis hela huset från tak till golv och även fasad, i renoveringsbehov. Det var mycket värre än vad vi någonsin väntat oss.
Först bytte vi ut köket, vi rev väggar. Taket som var lagt till hälften var fellagt. Golven bytte vi ut, toalettrum och så tapeter förstås, till och med dörrarna inomhus.
Byte av fasad, och nu äntligen är sista och faktiskt minsta rummet klart.

Inte helt ostraffat höll vi till med tapeterna i ateljén.

En tapetvård föll ner i kadmiumgul oljefärg och fick kasseras, inte roligt.
Samuel som fladdrade runt benen på oss, tog en palettkniv och la färg på ett porträtt, inte roligt alls.
Kolsvärta på en tapetvård, inte roligt.
Samuel hittade mina pennor och målade bordet och sig själv och fick stå i duschen en halvtimme, lite roligt.
Allt lämpar sig alltså inte att göra i en ateljé.

Samuel har målat läpparna på pojken, resten av det han gjorde är redan bortaget.
Men det var inte meningen, sa han. ( och jag tror faktiskt på honom)

aj

Men fint blev lilla rummet tillslut. Med tapet som inköptes av mig och mina flickor när vi var i Linköping, tjejtapet förstås.

tapet

Just det! vi ska ju bygga en veranda/balkong i vår också, så helt klara är vi inte ännu.
Allt kreativt arbete är roligt, fråga Samuel, han är så fenomenal med alla sina detaljerade teckningar.
rita
Han har varit sjuk en vecka och trots att allt är betydligt lugnare då, så är det mycket jobbigare med sjukt barn. Nu är han sig själv igen, vild och go.

samuel

Briljera

Jag älskar att måla, men steget att återgå till normalt tillstånd efter att knappt satt min fot i ateljèn på en vecka, känns något stort. Det är heller inte så lätt när hela familjen är hemma.
Det får bli en mjukstart helt enkelt.
Jag är snart färdig med ett oljeporträtt som ska till Stockholm.

Briljera är det kommande årets ord att följa. Jag har lånat Samuels nya trollspö och minsann kommer även färgerna briljera på mina målningar. Det kommer att bli fantastiskt roligt att måla med dom, och jag ser verkligen fram emot att ta nya tag för året som kommer.
Om andra bara visste hur roligt det är, det jag gör, så skulle vi vara många fler som målade.

Jag har en sån där mor som alltid måste visa upp mina teckningar och tavlor från länge länge sedan.
I all välvilja och stolthet vill hon också visa min ateljè när hon är på besök samtidigt som vi har gäster. Då är oftast övriga huset ganska omsorgsfullt städat, men ateljèn en katastrof! Detta inträffade även ikväll, hur charmigt som helst! hon ger sig aldrig min goa mamma. Hon måste bara få visa upp.

Hoppas det fortsätter med strålande sol ett tag till, för jag är alltid lite sen i starten men nu vill jag iväg och ta lite fina vinterbilder. Det får vara nog med stämningsfulla inomhusbilder.

Genomfönster-bilder, taget från matbordet. Hyfsad utsikt.

rådjuren
2

fågel

vinter

Intressen

Nu har lössen invaderat ateljén, bladlössen alltså. Alla paprikaträd åker ut på stört.
Däremot mår och mognar tomaterna utomhus, salladen också. Tydligen förnekar dom också vinterns intågande.

paprikor

tomat
Abraham fick låna en liten dator av sin snälla kusin Jonatan för att kunna vara med på kulan (lan) i kyrkan. Ett källarrum som redan innan grabbarna installerat sina datorer var syrefattigt. En del av själva grejen och tydligen super roligt, och där ska nördarna då tillbringa tre dagar tillsammans med sina datorer. Jag bara undrar, hur kan man?
(De är ett fullspäckat program utöver denna aktivitet också 😉

dator

 

Jag har ju mitt intresse och detta är en av mina favoriter.

konstvärlden
Linn Fernström konstaterade att när hon kom till New York och i och med att miljön med byggnader träd t.o.m. himlen blev större, så blev även hennes målningar det.
När jag fick en större ateljé blev även mina bilder automatiskt större. Nu har jag så mycket där att det finns en risk att målningarna krymper. Det är dags att röja lite.
Just nu hinner jag inte att måla mina egna tavlor eftersom jag har beställningar, jag motar den sortens inspiration på porten. Dock är det väldigt svårt och det kliar i inspirationsnerven, speciellt när konstvärlden dimper ner i brevlådan.

 

Livet runtomkring

Final.. Nu sjunger vi på sista versen… allting har ett slut eller utan att krångla till det, vårt hus är nu alldeles snart klart!
Rustat för vintern eller jag menar för kommande vår.
Min pappa sa att man skulle lära sig fuska på rätt ställen, jag tror han menade att man kan lösa och förenkla uppkomna problem där ändå ingen ser dom. Nu har vi inte stött på några sådana problem, men det går inte förneka att baksidan som ingen ser och kortsidorna på huset är dom allra finaste. Så fr.o.m. nu tar vi emot alla besökande via baksidan genom skogen och klättra upp för berget, för vi vill ju förstås visa den finaste sidan först. Välkomna!

huset

När man som jag arbetar i hemmet, måste man ibland prioritera jobbet före barnen hur illa det än låter. Samuel är delvis på dagis men nackdelen där är att han gång på gång blir sjuk och för mig finns inget vab på schemat, så det blir ganska kluvet med den typen av barntillsyn, fördelen är naturligtvis för hans skull med den sociala kontakten.
Det blir mycket taxirörelse åt de äldre, och för dom en självklarhet att jag alltid finns tillgänglig för att ställa upp.
Så även om jag ägnar mycket tid i ateljén försvarar jag mig med att de förhoppningsvis alltid kan känna den tryggheten med vetskapen om att jag finns i huset hos dom.

Elisia som är ganska självgående och trevlig när hon är på det humöret,
Abraham en hygglig retsticka som kan göra mig alldeles tokig, och Samuel som nog alltid kommer att vara ”lillebror”, empatisk men tar plats och kan lätt fylla ett helt rum med sin närvaro, alla vet dom hur man hanterar en mamma till att bli vans.. själaglad!!!

Allt kan man tydligen göra vapen av!

samuel

sam

Varför detta samvete ?

En arbetsvecka har gått, med dagar som kan liknas med känslan av att hamna på en öde ö utan några ägodelar, tror jag 😉 Lillgrabben b.la har varit sjuk, och jag står knappt ut, att med tvång hålla mig till nedre våningen, frånskild min ateljé. Vilken fasansfull rastlöshet. Vad gör alla andra när dom befinner sig i samma situation. Det är nyttigt att ha det lite långsamt ibland, påstod min kära mor när jag var barn. Men om man inte alls kan koppla av, av att ingenting göra så kan det inte vara nyttigt. Inte för mig i alla fall. Men nu är han frisk min lille prins. Jag försökt ta med mig lite arbete ner, men det visade sig inte vara så lyckat. Alla som känner till Samuel vet hur kreativ han är.

sa

En del har undrat om mina barn tycker det är tråkigt att jag är mycket i ateljén.
Jag har många gånger frågat och försökt känna av, men eftersom dom själva kan vara där och alltid vet var jag finns så verkar dom rätt nöjda med det. Vi är mycket tillsammans och diskuterar, jag finns alltid tillgänglig för dom. Jag tror att det utvecklar deras vuxenrelation mycket, vilket också är bra. Annars är jag rätt så bra på att ha dåligt samvete. Dåligt samvete är nog besläktat med ångest förresten, många gånger har man det helt utan någon anledning eller bara för bagateller och så finns det också ibland skäl för att ha dåligt samvete. Men oftast är det bara en känsla som spökar i ens eget huvud, precis likt ångest.
Nu ska jag också rensa lite ogräs bland mina övervintrande paprikaplantor. (Inte bara min hjärna som behöver rensas ibland 😉

DSC_0012