Just nu i en ateljé, här ser det riktigt städat ut…men det beror på att bilden är mörk.
Liten kille på gång…
allt på sin plats i röran…
Min salladsodling full av löss
Bravo-palett i dag, mjölk i morgon
Torsdagens atelje
Svara
Etikettarkiv: atelje
Väntar forfarande….
Varje kväll när jag går ut för att plocka te… salvia kamomill och lavendel…supergott och supernyttigt (inbillar jag mig) inser jag hur otroligt snuvad på sommaren jag är, och dessutom ser salladslandet som jag fortfarande väntar på ska börja växa, inser jag plötsligt att det nog är försent, det blir ingen sommar i år!!! När odlarna på tv lyriskt pratar om hösten som skördens tid, då man ska frossa i allt gott som frodas i trädgårdslandet…hmmm, vilket hån!
T.o.m. Räk/laxmackan på grännaberget tycks utebli eftersom dom anser säsongen över. Hur kunde det bli så? Dom stänger redan på torsdag och jag funderar på att själv åka bara för att jag vet att det är en lång och mörk tid innan det underbara stället som förgyller sommaren, öppnar igen. Risken finns att vinterhalvåret blir alldeles outhärdligt annars.
Det finns en speciell vintersallad som går att så året om som jag beställt på nätet. Det ska bli spännande att se om jag lyckas odla i ateljén med ett bättre resultat än salladsodlingen ute. Hade tänkt omvandla detta rum till ett sommarlandskap.
Att arbeta med foto är ett komplement till måleriet, ger ett snabbare resultat på ett kreativt behov, och lite sommarstämning på det!
Jätteroligt att börja skolan!!
Från den äldsta modellen till den yngsta. Nu har jag påbörjat ett barnporträtt. Det sprider en glädje i ateljén. Barnet jag ska måla har ett härligt smile och det smittar av sig. Han var inte stilla många sekunder när jag fotograferade honom och det känns viktigt att få fram och förmedla denna livfullhet. Skönt att ha denna glädje framför sig när hösten smyger på. Min ateljé är mitt terapirum, min borg.
Tänk att skolan börjar nu Samuel; ja det är bara två dagar kvar, vad tycker du om det undrade jag. Jätteroligt, svarar han med ett stort leende.
Jag har inga hokuspokus teorier angående barnuppfostran men vissa saker är grundläggande, b.l.a. att inte överföra negativa känslor. Tvärtom försöker jag påverkas av hans positiva inställning till situationer som jag har svårare för.
Han har några små kompisar och några stora. Dom stora finns runt honom nästan hela tiden och gör honom till en liten tonåring.
Måla barn
Ikväll blev min ateljé en fotoatelje, för i morgon kommer en liten kille som jag ska fotografera. Att fota barn kan vara en utmaning, men just det är så roligt. Dessutom är det tillåtet att spela lite apa och få vara sig själv ha ha!
Det är viktigt att vara lyhörd och känna in vad man har för person framför sig.
Så småningom blir det en målning på honom.
Det är bra att ibland växla karaktär på ateljén även om förändringen inte blir så stor, det blir i alla fall lite mer ordning där då. Det är ett rum som har en förmåga att bli stökigt.
Lite roligare om det suttit ett barn på stolen.
Nu har jag också en tanke att försöka klämma in lite målartid till det stora syskonporträttet på mina egna barn som jag påbörjade för länge sedan. Det har nog gått mer än ett år, kanske två, sedan jag påbörjade den. Det är inte för att jag inte vill, jag drömmer om att göra en riktigt häftig målning på barnen, det handlar bara tid och prioritering.
Jag har otroligt svårt att göra något till mig själv och jag har faktiskt inte gjort något oljeporträtt till oss själva som blivit kvar i vårt hem.
Dom ständigt ansiktslösa barnen.
Jag har ju just avslutat ett par målningar och ska börja på nya.
Glappet som blir när man avslutat en målning kan ibland vara något mentalt jobbig. Samma känsla som när ett barn vuxit upp och lämnar hemmet och mitt vakande öga.
Båda delarna har nu inträffat samtidigt, det är verkligen jobbigt. Jag vet dock att känslan går över och nya händelser tar vid.
Min ”lilla” Elisia har flyttat några hus längre ner på vår gata. Dom två närmaste husen är lite stökiga och oroliga men nedanför dom fick vi nys om en lugnt och fint hus där bekanta till oss skulle flytta ut och hon med pojkvän kunde överta deras lägenhet. Hon är så ung och det känns väldigt konstigt för mammahjärtat att redan släppa henne, tur att vi nästan är grannar.
Nu ska jag röja lite till inför fotogästen i morgon.
Bara en tråkig ateljé, rosorna bytte färg
Att fotografera blommor är inte min stora passion, men ibland är dom bara för fina för att låta bli. Dom här hade jag för mig var röda förra året, dom har bytt färg!
Eller så minns jag fel!!
I dag lämnade jag ner två porträttmålningar för inramning. Trots att målet alltid är att få överlämna en färdig tavla och trots att jag gjort det så många gånger att jag borde vara van, så är det en sån tomhetskänsla varje gång. Plötsligt ser ateljén bara stökig och tråkig ut.
När jag har långväga beställningar brukar jag fotografera ramar som finns att välja på hos vår gallerist i Tranås och skicka förslag till beställaren.
Den här gången blev det denna ram. Vacker ram till ett vackert par.
På gång i ateljén, armbrytning
På gång i ateljén är en målning av en kvinna. Om ett par veckor räknar jag med att den ska vara klar.
Jag införskaffade helt nya penslar av en ny sort, lite ovan vid den hårda borsten, men säkert en vanesak. Dom gamla penslarna fungerar bra som blompinnar.
Min ateljé förvandlades förut i dag till en armbrytararena.
Tre tuffa fotbollskillar. Visst är dom coola.
Kort och gott! Kvällen är nu sen och samtliga i huset har plöjt igenom en av många dvdfilmer i albumet ”Bibeln” med början från Abraham. Tretton långa filmer men bra och värda att se.
God natt!
Fixar med lite bilder i passivitetens stund
Jag älskar kreativitet i alla former. Just nu har dess motsats, passivitet, drabbat mig. När Samuel är sjuk har jag väldigt svårt att göra något annat än passa upp på honom. Är i lite symbios nästan.
Jag har faktiskt suttit vid datorn istället för ateljén! Wow!! Fixat med lite bilder där också.
Min mor upplyste mig om en viktig sak. Jag la ut lite detaljer från målningar härom dagen, varav den ena hon tyckte såg konstig ut. Därför tog jag bort den och visar hela målningen och detaljen. Förstås att om man inte ser hela bilden kan det bli helskumt, något jag inte tänkte på.
Sedan har jag lagt in en stor tavla på sidan ”övriga verk”. En tavla som hängt i min ateljé i många år och som jag vilar ögonen på ibland. Man kan tycka illa om, eller tycka om, det är valfritt som allt annat jag gjort, men den är lite svårare och jag gillar stilen.
”De rättfärdiga”
Outbytbar, Tristess, inte alls fint!!!
Det var en diskussion om vab och vobb i ”pappapanelen” på Nyhetsmorgon i morse, och dom var relativt eniga om att; ingen är outbytbar på sitt arbete! och naturligtvis går barnen först.
Nu råkar även min lilla kille ha drabbats av sjukdom och vägrar släppa mig ur siktet, vilket innebär att jag inte kan jobba i ateljén. Och!! jag kan faktiskt inte lämna över det till någon annan, allt står för närvarande still! Det är väldigt frustrerande. Jag kan inte ens vobba (vårda barn och jobba) det ser Samuel till.
Så tristess är en anledning till att inte ha så mycket att säga just nu. Hoppas bara att årstiden övergår till mer sol och värme snart.
För den som eventuellt skulle se något fint i denna årstid så har jag bildbevis!
Inte fint alls!!!!! 😉
telefonförsäljare
”Vägra ge sig” kontaktade mig igen, samma tid som förra året och med lika snygg inledning.
-Jag ringer igen för att jag tycker du har så fantastiska målningar och det vore ett otroligt lyft för dig att få visa upp det i vår tidning….Metro!
Inget illa mot tidningen, men kanske inte för att göra reklam med porträtt. Förlåt, rätta mig om jag har fel men en annons i en dagstidning som läses i all hast på väg till jobbet?
Jag försökte snabbt avfärda men som tidigare år höll han sig kvar! hur gör man?
Uppenbart hade han granskat min sida, visste mina priser och tekniker. Det blir svårt då att slänga på luren men att argumentera mot honom med mina tankar om kvalitet och intresse skulle säkert trigga honom och låta överlägset och definitivt inte korta ner samtalet, lite lurigt det där!
–Vill du inte synas! Skriker han nästan i örat på mig till slut.
–Vi gör det ju proffsigt! Våra annonser är faktiskt billigare än din minsta beställning!
Snälla herr ”vägra ge sig”, ge dig nu. Jag är ärligt imponerad över hur oblyg och naiv men talför en tefonförsäljare kan vara, han har dessutom kvar samma uppdrag år från år, han måste vara en skicklig försäljare. Jag brukar inte annars ha svårt att bli av med såna, men denna…!
Om Metro är intresserad av det jag gör är dom välkommen hem till mig, gör ett reportage så får vi se.
Förra året löste jag det tillslut med att säga: Om du skickar mig ett mail så lovar jag att svara, när han inte förstod bättre och vägrade sluta prata!!!
Sorry, var bara tvungen att avreagera mig lite, ha ha!
En liten nisse i min ateljé.
Värt att fira!
Vi slår på stort i kväll. Det är väl helt okej att partaja i bland utan att ha något egentligt skäl tycker jag.
Vi tog en promenad ner till hamncafe’t i går kväll och köpte vätternkräftor. Det var ju en så fantastisk kväll och vi tyckte bara det var värt att fira😉
Borde vi bjuda någon då? Jag gör en stor räksallad också ifall…!
Våra barn har velat ha kräftskiva ganska länge, men istället för att invänta ett lämpligt tillfälle att bjuda – som aldrig blir av- så gör vi det, bara vi.
Efter fotbollsträning och basketträning är nog suget efter kräftor stort.
Knäppa jag som inte kommit på det tidigare, klart man kan bjuda bara sin närmaste familj på kräftskiva.
Vi har dessutom fått vår nybyggda altan godkänd att ta i bruk, det måste vi också fira, så klart!!
Och sommaren har ju återvänt, kan det bli bättre! Värt att fira!
Att min ateljé sedan värmts upp till 100 grader och jag vägrar mörklägga, är en annan sida av det hela, men jag skulle aldrig få för mig att dra ner persiennerna!
