På gång i ateljén, armbrytning

På gång  i ateljén är en målning av en kvinna. Om ett par veckor räknar jag med att den ska vara klar.
Jag införskaffade helt nya penslar av en ny sort, lite ovan vid den hårda borsten, men säkert en vanesak. Dom gamla penslarna fungerar bra som blompinnar.

Min ateljé förvandlades förut i dag till en armbrytararena.


Tre tuffa fotbollskillar. Visst är dom coola.

Kort och gott! Kvällen är nu sen och samtliga i huset har plöjt igenom en av många dvdfilmer i albumet ”Bibeln” med början från Abraham. Tretton långa filmer men bra och värda att se.
God natt!

 

Fixar med lite bilder i passivitetens stund

Jag älskar kreativitet i alla former. Just nu har dess motsats, passivitet, drabbat mig. När Samuel är sjuk har jag väldigt svårt att göra något annat än passa upp på honom. Är i lite symbios nästan.
Jag har faktiskt suttit vid datorn istället för ateljén! Wow!! Fixat med lite bilder där också.
Min mor upplyste mig om en viktig sak. Jag la ut lite detaljer från målningar härom dagen, varav den ena hon tyckte såg konstig ut. Därför tog jag bort den och visar hela målningen och detaljen. Förstås att om man inte ser hela bilden kan det bli helskumt, något jag inte tänkte på.

 


Sedan har jag lagt in en stor tavla på sidan ”övriga verk”. En tavla som hängt i min ateljé i många år och som jag vilar ögonen på ibland. Man kan tycka illa om, eller tycka om, det är valfritt som allt annat jag gjort, men den är lite svårare och jag gillar stilen.

”De rättfärdiga”

Outbytbar, Tristess, inte alls fint!!!

Det var en diskussion om vab och vobb i ”pappapanelen” på Nyhetsmorgon i morse, och dom var relativt eniga om att; ingen är outbytbar på sitt arbete! och naturligtvis går barnen först.
Nu råkar även min lilla kille ha drabbats av sjukdom och vägrar släppa mig ur siktet, vilket innebär att jag inte kan jobba i ateljén. Och!! jag kan faktiskt inte lämna över det till någon annan, allt står för närvarande still! Det är väldigt frustrerande. Jag kan inte ens vobba (vårda barn och jobba) det ser Samuel till.
Så tristess är en anledning till att inte ha så mycket att säga just nu. Hoppas bara att årstiden övergår till mer sol och värme snart.

För den som eventuellt skulle se något fint i denna årstid så har jag bildbevis!
Inte fint alls!!!!! 😉DSC_7078 DSC_7098DSC_7084

telefonförsäljare

Vägra ge sig” kontaktade mig igen, samma tid som förra året och med lika snygg inledning.
-Jag ringer igen för att jag tycker du har så fantastiska målningar och det vore ett otroligt lyft för dig att få visa upp det i vår tidning….Metro!
Inget illa mot tidningen, men kanske inte för att göra reklam med porträtt. Förlåt, rätta mig om jag har fel men en annons i en dagstidning som läses i all hast på väg till jobbet?
Jag försökte snabbt avfärda men som tidigare år höll han sig kvar! hur gör man?
Uppenbart hade han granskat min sida, visste mina priser och tekniker. Det blir svårt då att slänga på luren men att argumentera mot honom med mina tankar om kvalitet och intresse skulle säkert trigga honom och låta överlägset och definitivt inte korta ner samtalet, lite lurigt det där!
Vill du inte synas! Skriker han nästan i örat på mig till slut.
Vi gör det ju proffsigt! Våra annonser är faktiskt billigare än din minsta beställning!
Snälla herr ”vägra ge sig”, ge dig nu. Jag är ärligt imponerad över hur oblyg och naiv men talför en tefonförsäljare kan vara, han har dessutom kvar samma uppdrag år från år, han måste vara en skicklig försäljare. Jag brukar inte annars ha svårt att bli av med såna, men denna…!
Om Metro är intresserad av det jag gör är dom välkommen hem till mig, gör ett reportage så får vi se.
Förra året löste jag det tillslut med att säga: Om du skickar mig ett mail så lovar jag att svara, när han inte förstod bättre och vägrade sluta prata!!!

Sorry, var bara tvungen att avreagera mig lite, ha ha!

En liten nisse i min ateljé.blasare

Värt att fira!

Vi slår på stort i kväll. Det är väl helt okej att partaja i bland utan att ha något egentligt skäl tycker jag.
Vi tog en promenad ner till hamncafe’t i går kväll och köpte vätternkräftor. Det var ju en så fantastisk kväll och vi tyckte bara det var värt att fira😉
Borde vi bjuda någon då? Jag gör en stor räksallad också ifall…!
Våra barn har velat ha kräftskiva ganska länge, men istället för att invänta ett lämpligt tillfälle att bjuda – som aldrig blir av- så gör vi det, bara vi.
Efter fotbollsträning och basketträning är nog suget efter kräftor stort.
Knäppa jag som inte kommit på det tidigare, klart man kan bjuda bara sin närmaste familj på kräftskiva.
Vi har dessutom fått vår nybyggda altan godkänd att ta i bruk, det måste vi också fira, så klart!!
Och sommaren har ju återvänt, kan det bli bättre! Värt att fira!
Att min ateljé sedan värmts upp till 100 grader och jag vägrar mörklägga, är en annan sida av det hela, men jag skulle aldrig få för mig att dra ner persiennerna!

altan balkong tomat

Sommarens klassiska, skatbekymmer och kläder!

I lördags var jag i Linköping tillsammans med Elisia och Abraham för att inhandla lite fina sommarkläder, skolavslutningskläder mm. I min enfald tänkte jag – är det verkligen någon ide att köpa tunna somriga kläder, det är ju snart vinter igen!
Så tråkig man kan va 😉 men det blev i alla fall en hel del tunt och somrigt.
Nu tittade jag på min väderapp! 13 grader på skolavslutningsdagen och regn, jaa!
Om man ska fortsätta prata väder så har det ju faktiskt varit helt otroligt fint ganska länge och säkert 50 grader i min ateljé. Med andra ord har jag ”tvingats” ta några dagars semester, för det är nästan omöjligt att måla i den värmen.

Små söta babyfötter.fotter

bada Han ska visst lära sig dyka!!!dyka

Samuel har bekymrat sig lite över sina jordgubbsplantor, fåglarna är på och tar alla blivande jordgubbar. Han har själv gått runt i butiker som sålt nät och stuckit in näsan för att testa om skatornas grova näbbar kommer igenom.
Men så hittade jag en gammal kaninbur som dessutom går att öppna uppifrån, perfekt.bur

Nu ska vi strax på kulturskolans avslutning, då är det sommar på riktigt.

Säger bara det…vilken dag!

En dag som denna får man inte missa. Därför kommer här en bildbomb!
Jag lämnade ateljén. Trotsade slaskiga vägar, tog med trotsigt barn och hälsade på i blåbärskogen med en kanna kaffe.
Denna man testar mina gränser hela tiden. Varför ska pojkar gå och slå på allting?

samuel slasksa i skogen DSC_0110
Hittade inga blåbär i skogen men däremot en pojke i blått!

pojken i blatt

 

-Jag tror nog att vi har gått vilse….på riktigt!

samuelsamsamusamuesamuel ledsenOm Rås gård vill ge mig detta växthus så tackar jag inte nej. Vilken dröm!

hus

Morgonfotografier

Jag plockar in lite fina frostbilder som är tagna tidigt i morse på min ”morgonpromenad” runt huset.
Jag kan ta en runda i trädgården och få en riktigt varierad naturupplevelse, alldeles lagom för att ”ladda” batterierna.
I väntan på vår, kanske man lite klyschigt kan kalla dom, fast egentligen ska jag erkänna att anledningen till bilderna främst beror på att skissen i förra inlägget inte är något jag vill ska ligga överst på min sida 😉 Ha ha!
Även i ateljén försöker jag se till att briljera med färger för hålla en själslig harmoni, vilket jag tror har stor effekt.
Se medvetet på det som är vackert och njut!

Tyvärr har jag fått ”blurra” ansiktet eftersom jag inte bett personen i fråga om att få lägga ut porträttmålningen.

I min ateljé!kvinnaI min trädgård!stolarfagelbordfaglarfrostrododendrostubbe

Varmt välkomnande

Om jag säger hur varm och skön min ateljé är så skulle folk stå i kö för att få komma in, så därför säger jag inte det!
Lars Lerin talade om sina målningar som vänner, ett påstående jag instämmer i. Många av mina är dessutom människor.
Efter att ha jäktat runt på morgonen för att få alla på rätt köl och efter att ha gått med Samuel till förskolan i kyla och uppförsbacke så slänger jag in lite ved i pannan för att värma upp tvåhundra m2, men framförallt ateljén med mina vänner som lika varmt och välkomnande varje morgon tar emot i ateljén.
Det vore lögn om jag inte sa att det räddar tillvaron just nu!

Jag grottar in mig och vill inte gå härifrån!

Porträtt på gång i ateljén.en ateljebildpensel

Förresten fågeln med ett öga som jag tidigare nämnt är en trogen stammis vid vårt fågelbord. Han är klumpig men mycket välnärd och tycks klara sig rätt bra. Man måste ta hand om dom som har det svårt😉

Det blir jul ändå

Det blir jul på sjukhuset också men det var inte precis så jag hade tänkt det.
Nog med att det är avslutningar, lucia, julklappshandel och annat julstök födelsedagar mm. så har Elisia ordnat med återupprepade besök på sjukhuset. Hon gjorde en ordentlig piruett med cykeln i går morse när hon skulle till skolan. Två personer kom omedelbart till undsättning den ena var sjuksköterska den andra läkare, samma läkare som minuterna senare också skulle sy ihop henne med många stygn på knä och mun, annars inga allvarligare skador tack och lov.
Väntrummet var fullt så vi fick sitta i korridoren, lika bra det då det säkert far omkring alla möjliga smittor man inte har tid med och vill ha i det lilla rummet där alla sjuka sitter.

Ateljén ropar på mig i min själ. Jag levererade två porträtt till Göteborg och en till Borås i helgen.
Jag åker helst ut själv med tavlor som är i glas och ram för att undvika skador. Dessutom är det så betydelsefullt att mötas och prata om tankegångarna angående porträtten.

kolmålningJag lovade att återkomma med bilder från förra veckans konsert, men som vanligt blev kameran kvar hemma, sorry!!! Det var fantastiskt fint i alla fall, tack Leo, Daniel, Susanne, Mika, Dante, Saga och Abraham.