Spara minnen

-Jag sitter fast, hjälp mig! jag sitter fast!
-Nämen, sitter du fast?
-Hjälp, jag sitter fast….
-Men var sitter du fast?
-I golvet!!!
-Men då måste jag ju hjälpa dig att komma loss.
Det var Samuel när han var tre år och vi inte riktigt 
hade tid att kramas och han var för tung att bära på. Men vad gör man när han står där mitt på golvet och sitter fast?

Det är så roligt att ha texter och bilder från när barnen var små. Samuel speciellt var och är fortfarande otroligt klurig.

Jag hade småbesök i ateljen för fotografering i dag på förmiddagen och vi pratade om hur värdefullt det är att spara på minnen från barnen. Det finns nästan inget man uppskattar så mycket som detaljer som påminner om hur dom var som små och hur mycket av deras egenskaper som faktiskt fortfarande finns kvar.

Som denna bild av Abraham när han var sju, en typisk Abraham bild. Titeln är viktig!

”Ett tokigt lejon”

Jag har så mycket på gång just nu att jag inte kommer ihåg att uppdatera.
Många målningar som jag levererat men inte fotograferat, lite dumt eftersom det är bra att visa upp exempel på porträttsidan.

Tillbaka

Samuel fick ligga två nätter på Eksjö lasarett. Det är lite coolare att ramla i skateparken och bryta armen än att ramla av en stol som Elisia gjorde en gång, konstaterade Samuel och jag. Men att det sen skulle kräva mer än en operation var absolut inte lika coolt.
Nu är älskade lillebror hemma iallafall, välmående om än något omtöcknad. Det värsta för honom har varit all väntan. Att ligga stilla i en säng i två dagar var en pers för honom. Han var fantastiskt tålmodig och muntrade upp all personalen med sitt glada humör. Dom ville behålla honom som en glädjespridare, men han kom hem tillslut till en familj som längtade.

Två glada killar, strax innan.

Samuel och Eline ägnade sig åt avancerad sjukgymnastik i morse som slutade i dans.

 

Nu väntar ateljén, ett oväntat avbrott så här innebär ganska mycket mer jobb än vad man önskar. I dag ska iallafall en tavla skickas iväg och jag överlåter ansvaret till postnord. Ofta levererar jag själv men ibland är det smidigare att skicka med post och hoppas på att det kommer fram!!!
På fotot längst ner till vänster är några förbrukade ”mjölkförpacknings-paletter” bästa uppfinningen.

 

Målar i slowmotion

ID-fotografier som man bär runt på och ganska ofta är tvungen att visa upp är inte alltid lika smickrande som många andra bilder man har på sig själv. Därför tycker jag det finns anledning att ta bilderna själv, dom blir bättre och man behöver inte dölja porträttet med tummen.
Jag har tagit många såna och det går snabbt och är smidigt.

Ateljén är det varmaste rummet i huset och allt går i slowmotion, men jag försöker måla en stund varje dag. Men denna sommar är verkligen extrem.

Det har varit så många varma dagar och funnits många chanser att ta ljuvliga sommarbilder på denna lille, ändå valde vi idag första dagen som var lite mulen, att fotografera inomhus. Det var varmt med blixtarna så processen gick fort.
Vår lilla Sakarias.

Universum ryms i en målning

När man målar passerar man perioder av oro, glädje, hopp och förtvivlan. Universum ryms i en målning. Det svåraste tillståndet är orkeslöshet, då lägger kropp och själ av. Därför tar jag av allt som solen kan ge och våren är mer än välkommen!

Min ateljé är inte helt olik Francis Bacons!
-Antingen är du deprimerad eller så är du väldigt kreativ, sa min äldsta dotters pojkvän när han kom in.
Då är jag kreativ!

Lite sötchock!
Dessa föddes utomhus någon gång under de smällkallaste dagarna. Som en överraskning tittade dom små ut, då ägarna mina brorsbarn, trodde att de vuxna kaninerna var två honor.
Eventuellt blir den bruna Samuels.

Måleri och livet omkring

Kreativ ateljé med flera målningar på gång. Någon färdig, någon väntar på första penseldraget. Nu hoppas jag på en tid då jag ostörd kan ägna mig åt att få dessa arbeten under kontroll. Våren har väntat på sig ett tag, som väl är om jag får tycka. Men nu har dom pyttesmå tomat och paprikafröna kommit i sin jord och jag hoppas dom trivs i ateljén och vill gro och växa.

Jag hör lilla Sakarias där nere tillsammans med sin gammelmormor. Vad hade vi gjort utan henne. Hon är till så stor hjälp, det går inte att beskriva hennes engagemang och tålamod. Ingen har så god hand med spädisar som hon.

 

Stort!

Så mycket större uppspänd duk än den jag hämtade hem i dag får knappt plats i ateljén. Fast skulle det bli aktuellt med en ännu större, skulle jag inte backa. Det är ju rätt häftigt ändå!
Du får slå ut väggen mellan pappas rum och ateljén antydde Elisia, Sorry Tobbe!
Temat på målningen är något som engagerar många, mer säger jag inte nu…….
Det var precis att den fick plats i det täckta släpet som jag hyrt, (2m.lång, 1,25m.bred.)

Vägen till konstnärsbutiken Westers i Jönköping var så vacker i solen med vågor av brusten is längs med strandkanten, svårt att hålla blicken i rätt riktning på vägen, framför allt när kameran låg frestande bredvid mig.

Ta skydd!

Detta börjar nästan bli klaustrofobiskt, möter vi vår undergång!
Ska världen begravas i snö, jag menar Tranås och kanske några platser till.
Bäst att hålla sig högt ovan mark, som i min ateljé t.e.x.
Tur att jag har mycket att måla så jag inte behöver lämna mitt skyddsrum på länge.
Stora målningar är det bästa jag vet, så det jag ger mig in på nu passar perfekt, två meter spännande oljemålning. Så mycket målarduk tar plats men är väldigt roligt.
Det är optimalt att ha fyra målningar på gång samtidigt, som jag nu har för tillfället, för att inte stirra sig blind på ett moment. Det är nyttigt att gå ifrån och rensa i perspektivet ibland.

Insnöad i Tranås.

Men nu är det fredag, Samuel är på kalas och har köpt present, det är ett projekt i sig. Han går maximalt in för varje detalj, inte bara presenten, även inslagspappret och val av snöre och hur texten på kortet skrivs. Allt är väldigt noga genomtänkt och ingen kan påverka hans tanke och beslut. Han är målinriktad, näst intill omöjlig att resonera med när det är ett område han tycker sig veta bäst.
Långtråkigt blir det aldrig med honom, min bästis!

Väntar forfarande….

Varje kväll när jag går ut för att plocka te… salvia kamomill och lavendel…supergott och supernyttigt (inbillar jag mig) inser jag hur otroligt snuvad på sommaren jag är, och dessutom ser salladslandet som jag fortfarande väntar på ska börja växa, inser jag plötsligt att det nog är försent, det blir ingen sommar i år!!! När odlarna på tv lyriskt pratar om hösten som skördens tid, då man ska frossa i allt gott som frodas i trädgårdslandet…hmmm, vilket hån!
T.o.m. Räk/laxmackan på grännaberget tycks utebli eftersom dom anser säsongen över. Hur kunde det bli så? Dom stänger redan på torsdag och jag funderar på att själv åka bara för att jag vet att det är en lång och mörk tid innan det underbara stället som förgyller sommaren, öppnar igen. Risken finns att vinterhalvåret blir alldeles outhärdligt annars.

Det finns en speciell vintersallad som går att så året om som jag beställt på nätet. Det ska bli spännande att se om jag lyckas odla i ateljén med ett bättre resultat än salladsodlingen ute. Hade tänkt omvandla detta rum till ett sommarlandskap.

Att arbeta med foto är ett komplement till måleriet, ger ett snabbare resultat på ett kreativt behov, och lite sommarstämning på det!