Alla skulle våga

Det är konstigt att tiden knappt räcker till på sommaren! Det är super-turbo-tempo dygnet runt…. ändå är sommaren med 30 grader den absolut bästa årstiden.

Våra halvvuxna/vuxna barn fick välja en utställning att åka på i helgen, för utställning är obligatoriskt ibland. Dom valde Lars Lerins Sandgrund i Karlstad. Han är onekligen skicklig denna Lars. Akvarell har aldrig inspirerat mig riktigt men han har hittat och öppnat en egen väg för måleriet i denna teknik och han som person, hans partner och hans konst har blivit ett koncept som når ut till alla, även för den som tror sig sakna intresse för konst.
Jag kan ibland känna att en del människor får lite panik, nästan något fobiskt i sin blick när man föreslår konstutställning.
Ofta när vi varit på en utställning med våra barn är det dom, oavsett ålder, som varit sist ut därifrån. Torbjörn och jag har fått stå utanför och vänta.
Denna uppfriskande och energifyllda upplevelse tycker jag att alla ska försöka våga sig på, även den mest fobiska. Det finns inga koder och inga krav bara upplevelser.

Vi tog en fikapaus inne på utställningen, våra fem unga (7mån-28år) Torbjörn och jag. Vid bordet intill satt fyra pensionärer, 75 plus eller äldre. Tre av de fyra satt insjunkna i sina mobiltelefoner, den fjärde var påtagligt besvärad av situationen. Denne tittade då och då mot vårt bord till synes väl medveten om hur vi tänkte.
Men vem vet, de gamla kanske hade något mycket viktigare på gång.
Ja se pensionärer nu för tiden dom kan inte slita sig från sina mobiler.

Målar i slowmotion

ID-fotografier som man bär runt på och ganska ofta är tvungen att visa upp är inte alltid lika smickrande som många andra bilder man har på sig själv. Därför tycker jag det finns anledning att ta bilderna själv, dom blir bättre och man behöver inte dölja porträttet med tummen.
Jag har tagit många såna och det går snabbt och är smidigt.

Ateljén är det varmaste rummet i huset och allt går i slowmotion, men jag försöker måla en stund varje dag. Men denna sommar är verkligen extrem.

Det har varit så många varma dagar och funnits många chanser att ta ljuvliga sommarbilder på denna lille, ändå valde vi idag första dagen som var lite mulen, att fotografera inomhus. Det var varmt med blixtarna så processen gick fort.
Vår lilla Sakarias.

Konsten att göra fel

Vi har haft en vecka camping med min bror och barn. Jag är ingen campingmänniska, men i rätt sällskap brukar det bli så bra att det nästan är sorgligt att åka hem.

Vanligt när man är tillsammans med andra personer i flera dagar är att intressanta  samtalsämnen uppstår, som man sedan återkommer till och diskutionen utvecklas. Denna gång ett mycket viktigt ämne som jag gärna delar med mig av. Vikten av att lära sig göra fel! Ernst Billgren sa; ”Det är inte alltid en bra målning är bättre än en dålig.” Och utan fel rör man sig aldrig framåt. Något nytt uppstår ofta i det som blivit fel, man lär sig tålamod självkännedom och flexibilitet när man kan konsten att misslyckas. Visa barnen vilken styrka det kan finns i det som blivit fel!

Det är lyx att semestra tillsammans med denna docka. Ofrånkomligt hamnar den lilla lätt i kamerans fokus, de andra barnen försvinner snabbt förbi.

Musik-konst-ande

Det var en härlig upplevelse att titta på tv i kväll. Pristagarna av Polarpriset, dels Metallica jättehäftigt såklart, men den afghanska man som grundat musikinsitutet i Afghanistan där det tidigare rådde musik förbud, så otroligt fint att höra hans ord. Vilket mod!

Jag anser att musik-konst-andlighet hänger ihop och är livsviktigt för vår överlevnad. Hur tänker jag då? Kropp och själ hänger ihop, där finns något basalt som har en betydande funktion. Det är kittet mellan kropp och själ.

För min egen del är dock själen mer fungerande än kroppen.
Under hela den kalla vinter/höstperioden känner jag en virusinfektion i kroppen, inte så att jag smittar, var så lugn. Men så gott som varje dag känner jag en infektionskänsla och häver i mig mängder av ingefära. Jag har i många år funderat varför det är så, för när sommar och värmen kommer är den känslan helt borta. I dag har det varit kallare än på länge och direkt känns det i kroppen…stort frågetecken? 

Hej!

Det är galet mycket här just nu och har så faktiskt varit under en ganska lång tid när jag tänker efter. Lite svårt att veta hur man ska organisera ibland för att allt ska bli bra. Tänk om man kunde ha anställda som konstnären Jeff koons. Hundra anställda i sin konstfabrik, det vore nåt! Men det är väl hushållet och allt runt omkring som jag gärna skulle lämna bort. Därför blir det inga djupare och längre inlägg för tillfället.

Lever genom sin musik, Nya tillskott

Vet inte om jag skrivit om detta projekt. Att jag håller på med en oljemålning storlek större har jag nämnt, men inte vad det är.
Motivet består av tolv artister, en del ännu levande gitarrister andra lever kvar genom sin musik.
Denna beställning imponerar till och med på boysen i huset och Abraham har gjort en särskild spellista som extra inspiration åt mig.
Utan några ansiktsdrag så undrar jag om man kan identifiera några av gitarristerna redan nu.

Samuel ville att jag skulle fota honom med de dagsfärska nya tillskotten. Dom är rätt flitiga på att se till att föröka sig dessa små rackare. Min bror har fullt upp med att hålla dom isär. Men Samuel tar gärna emot så många han får.
Dom är inte helt tama än.

Men med lite tålamod så!

G-mo och Sakarias

Från vinter till högsommar. Varje vår dessa smycken till vår tomt.

Elisia tar studenten och hon har kämpat och kämpar fortfarande. Hennes strävan ger ett gott resultat som tur är. Dessutom har hon sin lilla bebis. Nu kan man tro att jag rycker in som babyvakt när hon är i skolan, men det är Sakarias gammelmormor som ankrat den rollen. Jag kan inte ägna så mycket tid att jag egentligen har rätt bära upp rollen som mormor.  En mormor i dag är inte som den en gång var, nu har den klassiska bilden av en mormor hoppat över ett steg och gammelmormor har tagit en mer betydande plats.

Detta är mormor i dag, i alla fall Sakarias mormor!

Elisia och jag var i linköping i dag för lite shopping inför kommande bal och student. Vi var även en sväng in i en känd stor leksaksbutik och jag baxade över hur otroligt mycket det har laddats upp med vapen av alla slag, framförallt skjutvapen. Det var för mig en ny och lite skrämmande upptäckt. Varför har det blivit så, kan förstås inte låta bi att analysera och fundera över denna utveckling.

I morgon är det visst morsdag, hon är värd att firas! Vad hade vi gjort utan dig G-mo!

 

Jag ber om förståelse

Och när får vi den där extra dagen som är så behövlig, åttonde dagen. Sju dagar funkar inte längre!

Mitt största konstnärliga bekymmer ( bortsett tidsbrist) har alltid varit penslar. Det är så svårt att få rätt när sortimentet i butiker ständigt ska förnyas, och jag vill gärna se och syna penslarna i butik. Så i dag var TORBJÖRN redo att åka ända till in-ex i Göteborg igen bara för att jag skulle få mina penslar. Men så hojtar han till vid datorn, han har hittat en konstnärs butik i Linköping….!  Den har dolt sig väl eftersom jag söker med lupp efter såna butiker.

WS & co heter butiken, värt ett besök. En riktigt rolig butik med allt för den kreativa, inte bara konstmaterial.

Jag är ju inte heller ensam att vara kreativ. Samuel fick köpa lera, äkta fin grålera 12,5 kg…! han är ständigt ivrig på att skapa och har länge velat ha grålera. Hans plan är att göra skulpturer. Timmarna räcker inte till för allt han vill. Känner jag igen det eller. Jag ber hans lärare om förståelse och tolerans för hans kreativa själ, han måsta få utrymme och frihet. Det är inte lönt att ens försöka plasera in honom i ledet, han är det han föddes att vara.  

 

Det är min tur att fota dig

I morgon ska jag till Göteborg och fotografera, för att porträttera en liten bror. För några år sedan gjorde jag hans två systrar i blyerts.
Att träffa barn blir alltid en minnesvärd upplevelse. Dom är så naturligt befriade när dom väl släppt taget om pappas ben och vågar visa sitt riktiga jag. Bästa resultatet blir oftast då jag får vara själv med barnet för att diskutera livets små och stora äventyr. Det blir mindre kravfyllt utan föräldrar hängandes över axeln som vill få barnet att le och sköta sig.

-Nu har du tagit så många bilder på mig så nu är det min tur att fota dig, minns jag att den yngre systern sa. Sagt och gjort, så fick det bli.

Det är stilrent och fint med blyerts.