Inte i ateljén

Jag har inte kunnat måla något så här långt denna vecka. Det är visserligen trevligt att ha min åttaåriga skrutt hemma på höstlov, men jag trodde inte att det fortfarande skulle vara så otroligt svårt att smyga upp i ateljén. Fritids skulle nog en del inflika, men det är lite kluvet det där. Vanliga skoldagar tror jag att han mår bra av komma hem till lugnet efter skolans slut, och eftersom han har möjligheten så…
Mitt problem kan jag ofta lösa med att plocka ner lite pågående prylar, kanske inte olja men jag har ofta renare arbeten på gång samtidigt.

Porträttmålandet

Hur resultatet av en porträttmålning blir är aldrig någon slump, ändå är varje målning helt ny.
När jag pratar med beställaren första gången får jag oftast direkt bilden i huvudet av hur den färdiga målningen ska vara. Dyker inte en föreställningsbild upp i huvudet är jag tvungen att arbeta på det. Det är aldrig bara att börja och se hur det blir, det är lätt att tro att det bara är att följa en mall efter att ha gjort så många målningar, så går det naturligtvis aldrig till. Varje målning kräver hundra procent koncentration.

Precis som för en idrottsman påverkar dagens humör och mående, resultatet. Man måste ha full fokus för att kunna prestera bra.

Jag har druckit för mycket kaffe i några dagar nu vilket inte är tipptopp, så idag får vi se hur koncentrationen blir 😉

Porträttmålningar




Jätteroligt att börja skolan!!

Från den äldsta modellen till den yngsta. Nu har jag påbörjat ett barnporträtt. Det sprider en glädje i ateljén. Barnet jag ska måla har ett härligt smile och det smittar av sig. Han var inte stilla många sekunder när jag fotograferade honom och det känns viktigt att få fram och förmedla denna livfullhet. Skönt att ha denna glädje framför sig när hösten smyger på. Min ateljé är mitt terapirum, min borg.

Tänk att skolan börjar nu Samuel; ja det är bara två dagar kvar, vad tycker du om det undrade jag. Jätteroligt, svarar han med ett stort leende.

Jag har inga hokuspokus teorier angående barnuppfostran men vissa saker är grundläggande, b.l.a. att inte överföra negativa känslor. Tvärtom försöker jag påverkas av hans positiva inställning till situationer som jag har svårare för.

Han har några små kompisar och några stora. Dom stora finns runt honom nästan hela tiden och gör honom till en liten tonåring.

Skolans kämpar, modell eller fotografi

Mina barn behöver i alla fall inte oroa sig för skolstarten, för det gör jag så väldigt bra åt dom!
Jag trodde i min enfald att man la bekymren bakom sig den dag man som elev lämnade skolans värld, men jag hade fel. Nu flödar informationen från media om förändringar i stort och smått gällande skolan. Det är mycket och antalet elever per skola ökar visst enormt. I Göteborg ska det tydligen byggas 30 nya grundskolor inom två år!
Samuel klagar inte och min viktigaste uppgift är att inte överföra min oro på honom eller dom andra. Är det någon yrkesgrupp som jag skulle vilja kunna överföra superkrafter till så är det lärarna, men eftersom jag inga har så kan jag bara ge dom min beundran för att dom kämpar för mina och alla andras barn.

Jag hade min lilla fotogäst här igår, det blev lite skolprat då också eftersom familjen kom från Stockholm där trycket på skolorna är på bristningsgränsen.
Vi konstaterade att deras pojke och Samuel var lika gamla på dagen faktiskt, samma kille målade jag för tre år sedan och nu var det lillebrors tur att bli fotograferad och avporträtterad.
Jag hade, som jag nämnde i förra inlägget, laddat upp för att vara rolig och det brukar gå hem hos barn. Men vad hade jag för det, hur mycket jag än apade mig så tyckte han att jag var ganska trist! Hans egen humor däremot var överlägset bättre.
Efter gediget arbete fick vi fram den bild som kommer spegla honom.

Det är viktigare på en målning än på ett fotografi att fånga karaktären av en person. Ett bra porträttfoto kan vara intetsägande som målning, precis som en störande detalj på ett foto kan vara ett bidrag till en målning. Det är därför som en del porträttmålare anser att levande modell är nödvändigt. Men är man medveten och jobbar lite extra på att hitta dom typiska uttrycken i karaktären så är fotografiet ypperligt som underlag. Av den anledningen är det också en fördel om jag som ska måla porträttet också får fotografera personen.

 Vi grattade kusin Elias i dag, och utan att veta om min nya beställning kom han in på bild som han fastnat för, där Samuel leker tittut med ett barnporträtt, och det råkar vara den pojken jag målade för tre år sedan.

Måla barn

Ikväll blev min ateljé en fotoatelje, för i morgon kommer en liten kille som jag ska fotografera. Att fota barn kan vara en utmaning, men just det är så roligt. Dessutom är det tillåtet att spela lite apa och få vara sig själv ha ha!
Det är viktigt att vara lyhörd och känna in vad man har för person framför sig.
Så småningom blir det en målning på honom.

Det är bra att ibland växla karaktär på ateljén även om förändringen inte blir så stor, det blir i alla fall lite mer ordning där då. Det är ett rum som har en förmåga att bli stökigt.

Lite roligare om det suttit ett barn på stolen.

Nu har jag också en tanke att försöka klämma in lite målartid till det stora syskonporträttet på mina egna barn som jag påbörjade för länge sedan. Det har nog gått mer än ett år, kanske två, sedan jag påbörjade den. Det är inte för att jag inte vill, jag drömmer om att göra en riktigt häftig målning på barnen, det handlar bara tid och prioritering.

Jag har otroligt svårt att göra något till mig själv och jag har faktiskt inte gjort något oljeporträtt till oss själva som blivit kvar i vårt hem.

Dom ständigt ansiktslösa barnen.

Jag har ju just avslutat ett par målningar och ska börja på nya.
Glappet som blir när man avslutat en målning kan ibland vara något mentalt jobbig. Samma känsla som när ett barn vuxit upp och lämnar hemmet och mitt vakande öga.
Båda delarna har nu inträffat samtidigt, det är verkligen jobbigt. Jag vet dock att känslan går över och nya händelser tar vid.

Min ”lilla” Elisia har flyttat några hus längre ner på vår gata. Dom två närmaste husen är lite stökiga och oroliga men nedanför dom fick vi nys om en lugnt och fint hus där bekanta till oss skulle flytta ut och hon med pojkvän kunde överta deras lägenhet. Hon är så ung och det känns väldigt konstigt för mammahjärtat att redan släppa henne, tur att vi nästan är grannar.

Nu ska jag röja lite till inför fotogästen i morgon.

Avtäckning av oljeporträtt

Igår var det dags att överlämna två oljeporträtt.
Ett stort tack till paret vi besökte för en fin bjudning i samband med avtäckning.

Kvinnan på den ena målningen är av släkten af Ugglas. Jag fick aldrig möjligheten att träffa henne då hon inte längre finns kvar i livet, men förstod av alla intryck att hon fyllde en stor varm plats för sin omgivning.
Däremot mannen, som b.l.a. varit hovmarskalk.
Denne satt inne med stor kunskap och var intressant att lyssna på. Ibland kan man känna en törst i mötet av vissa människor av att få ta del av deras erfarenheter.
Denne man hade förstås mycket extra livserfarenheter som naturligtvis inte kan hinnas med under en lunch.
Vi hade alla en trevlig stund tillsammans och den finaste sommardag man kan önska sig.

Herr och fru Hedengren
(målningarna är 40*50 cm.) Se nytt i porträttgalleriet.

Vi avslutade med en promenad i markerna som tillhörde den 1600-tals gård vi besökte.

 

Lekledaren!!! färdiga porträtt

Sommaren är vad man gör den till!
Vill man minnas den som helt fantastisk så får man ta till vara dom dagar som är fina.
I går gjorde vi en spontanutflyckt med fikakorg i Sveriges fantastiska natur, med guidning och sällskap av Elisias pojkväns föräldrar vilket var så superhärligt. Det finns ju hur många utflyktsmål som helst och man kan verkligen göra sommaren till en riktig kanonsommar om man bara lyfter blicken och ser sig omkring. Det fina är också att det varken kostar särskilt mycket eller sliter på miljön nämnvärt.


Samuel kallade till sig ett stort gäng kossor som han blev lekledare och ledde lite allsång för. Han roade både sig själv, oss och kossorna en lång stund.
(varning! bildbomb)


Jag är i det närmaste klar med två oljeporträtt som jag ska leverera till huvudstaden om några dagar. Jag kan tyvärr inte visa dom utan tillåtelse från beställarna. En lite avtäckning kom på tal och det är ju trevligt.

porträttmåleri och tandläkarbesök

Hur mår porträttmåleriet i dag, är porträttmåleriet på väg tillbaka?
Det frågade Nordegren och Epstein på P1 i dag. Absolut är den på väg tillbaka ( om den ens varit borta)
De pratade b.l.a. fotorealistiska porträtt. Jag föredrar att måla porträtt som målningar med tyngd på likhet istället för fotorealistiskt som jag kan tycka ser lite hårt ut.

Denna uppmärksamhet av porträtttmåleri hyllar jag med att visa alla mina porträtt från min hemsida.

ufo oljeporträtt 3:8

Åke ”UFO” Gustafsson spelman. Olja (50 x 60 cm, 2009) Ett oljeporträtt utav en känd och uppskattad tranåsbo. www.lenearonsson.se

Avgångsporträtt, brandkontoret Stockholm.

Avgångsporträtt, oljeporträtt (77*91 cm.) www.lenearonsson.se

Härlig familj från Stockholm.Familjeporträtt i olja

Familjen Carleson. Familjeporträtt i olja (80*100 cm, 2013) www.lenearonsson.se

Rederiägare av Silja Line från Åbo.portrattmalning-ett

B. Lundqvist Oljeporträtt (60*80 cm. 2014) www.lenearonsson.se

Man från Stockholm.oljeportratt-tva

oljeporträtt (40*50 cm. 2015) www.lenearonsson.se

Ägare av Brokind slott.portrattmalare ett

Två oljeporträtt. olja (40*50 cm. 2016) www.lenearonsson.se

image

P-O Lorentzi från Tranås. Ett porträtt i Drawing pencils (40 x 60 cm, 2009) www.lenearonsson.se

Liten kille från Stockholm.
barnportratt-i-olja

Barnporträtt i olja. www.lenearonsson.se

oljeportratt-i-olja

Syskonporträtt i olja

Syster nr. ett från Göteborg.blyertsportratt

Blyertsporträtt 40*50 cm. www.lenearonsson.se

Syster nr. två från Göteborg.portratt i blyerts

 

 

Jag hade tid hos tandläkaren kl.11.30 i dag. Klockan 11.25 satt jag fortfarande lugnt i min ateljé. Kl 11.29 var jag på plats i tandläkarens väntrum. Fråga inte hur det gick till!!!
Att jag inte hade något hål visste jag eftersom det nästan aldrig förekommer, så varför detta pris? 750kr!!! för 10 minuter.
Ingen kritik riktad mot sköterskor eller tandläkare. Dom rår ju inte på prissättningen. Lika lite som en lärare rår för otillräcklig undervisningsmaterial och tid. Eller naturvårdarens bristande resurser pga. kommunens ekonomiska åtstramning mm. mm. Förstå hur jag menar. Men det är inte svårt att begripa att vissa tyvärr väljer bort tandvård.

Fixar med lite bilder i passivitetens stund

Jag älskar kreativitet i alla former. Just nu har dess motsats, passivitet, drabbat mig. När Samuel är sjuk har jag väldigt svårt att göra något annat än passa upp på honom. Är i lite symbios nästan.
Jag har faktiskt suttit vid datorn istället för ateljén! Wow!! Fixat med lite bilder där också.
Min mor upplyste mig om en viktig sak. Jag la ut lite detaljer från målningar härom dagen, varav den ena hon tyckte såg konstig ut. Därför tog jag bort den och visar hela målningen och detaljen. Förstås att om man inte ser hela bilden kan det bli helskumt, något jag inte tänkte på.

 


Sedan har jag lagt in en stor tavla på sidan ”övriga verk”. En tavla som hängt i min ateljé i många år och som jag vilar ögonen på ibland. Man kan tycka illa om, eller tycka om, det är valfritt som allt annat jag gjort, men den är lite svårare och jag gillar stilen.

”De rättfärdiga”

Med astma och iklädd blus

Tiden rusar i väg. Jag skulle så gärna få tid att fortsätta måla min påbörjade oljemålning på barnen, det första och enda klassiska egna oljeporträttet (Relativt klassiskt, bortsett från storlek och detaljer) Men det viktigaste är att få måla, inte att det är till mig själv.

Samuel poserar framför sina ansiktslösa syskon.

Det har varit studiedag för vissa, men alla inbokade aktiviteter har jag fått ställa in. Samuel har astma, något som är svårt att förstå när man själv aldrig haft det. Men när han inflikar i sin aftonbön att astman ska gå över och att han ska forska när han blir stor på att hitta bot mot det, så förstår man lite av allvaret.

Han hittade min f.d. favoritblus och klädde upp sig i, numera målartrasa ska tilläggas.
Han som gillar att gå sin egen väg och är envis som synden skulle mycket väl kunna gå med denna till skolan om jag inte satte stopp. Fin, eller hur!