Mikropaus

Nu är jag ganska trött på att måla…..faktiskt!
Det beror på att jag är i slutspurten på en målning och början på en ny.

Därför tog jag en välbehövlig paus tillsammans med min lilla hjälte. Han mockade två kaninburar riktigt noggrant. Först var det lite äckligt tyckte han, men med lite vana så var det inga problem alls med att mocka.

Efter det skördade vi vindruvor. Det är dags för vindruvesaft nu. Jag hade inte tid för körsbären i år tyvärr och trodde inte heller det skulle bli någon skörd av vindruvor. Men ibland når man ens gräns för vad både kropp och själ kan prestera. När jag målat från åtta på morgonen till tio på kvällen varje dag de senaste veckorna så var det heeelt nödvändigt med en mikropaus. Det var det bästa vi gjort denna vecka, Samuel och jag, det var vi nog överens om.

 

Starka individer

Jag ser en konstnärssjäl i mitt barn. Inte helt överraskande!
För att göra det tydligt vilka problem som kan uppstå med en sådan individ vill jag göra en bildlig jämförelse.
Jag har lite erfarenhet av olika hundraser. Vissa kräver mer stimulans än andra.
Vi hade en Golden retriver en gång i tiden. Den var lättsam att ha med sig och följde våra regler och rutiner utan att vi behövde lägga så mycket tid på det. Rasen är känd för att vara ganska foglig. Jag tyckte mig kunna hundar ganska bra eftersom jag tidigare i livet haft ett par till. Därför testade vi senare en något annorlunda men vacker ras, Briardhund.
Används b.l.a. som polishund i vissa länder. Ingen knähund precis, eller jo det trodde hunden själv visserligen. Men vi insåg ganska snart att denna hund hade en enormt stark karaktär. Den var mycket stabil i psyket men krävde en stark ledare. Det var absolut inget fel på hunden men det var inte en Golden retriver. Vi hade inte rätt verktyg för denna ras. Det var våra brister inte hundens!
Jag känner mitt barns driv, han är uppslukad av sina kreativa tankar och idéer. Det är väldigt svårt bromsa honom när han är på gång med sitt, för han är en sån person. Lika svårt som att få en Briardhund att bli en Golden.
Hur ska vi göra när barn är så olika, och vi vill ha dom att gå i samma riktning. Bland hundar är olikheterna självklara, men resurserna att stärka ett barns personliga egenskaper är få.
Något att fundera på i dessa politiska tider.

Kvällsfika

Go kväll i stugorna! Nu har kvällarna blivit mörka igen.
Vid den här tiden är det ändå på något vis så härligt att få vistas ute i naturen.
Vi tog en spontan tur och hade med kvällsfikat ut tidigare i kväll. Något jag gärna gör alla kvällar. Skogen har något en själ behöver.
Samuel min lillbonde är så mycket naturmänniska och jag önskade att jag kunnat erbjuda honom mer lantliv.
På Rås gård har dom tre andra barnen vistats mycket med skolan och haft utomhuslektioner, dom har underbara minnen därifrån. Samuels skola däremot är inte där lika ofta, typiskt nog! han som skulle passa så bra på en naturskola.
Han är inte överlycklig precis över att vara tillbaka i skolbänken.
Det finns som vanligt så mycket funderingar kring skola så det låter jag bli att ta nu.

Tänk att vi har en liten till att dra med ut i blåbärsskogen numera, världen gulligaste Sakarias.

 

 

Elefant och solros

Tänk att det skulle gå så långt att jag gick med på att göra en tatuering till mitt barn, det kunde jag aldrig drömt om.
Tanken var nog inte att tatueraren skulle kopiera skissen rakt av. Jag hade gjort en snabbskiss för att han skulle få en känsla av vilken stil hon ville ha. Det fanns små detaljer som inte var menade att vara med och dessutom är jag absolut ingen tuschtecknare, jag hade inte ens pennor för ändamålet. Hennes tanke var ändå att det skulle framstå som en snabbskiss och så blev det.
Cris på studio S Tattoo var väldigt mjuk och gullig, han såg värdet i att ha en tatuering gjord av mamma.

Det ger livet sin mening

Vad är på gång? Något jag normalt inte står för, mer säger jag inte. Jo vars elefanter är fina!

Om inte Gud fanns vore livet bara fåfänglighet.
Han sände inte ut Mose för hans goda självförtroende eller talförmåga. Mose slog sig inte för bröstet och sa; självklart är jag utval, detta är ju min grej. Tvärtom vädjade han chockad och bad om att få slippa, han hade ju inte alls talets gåva. Men för att underlätta för Mose så gav Gud honom Aron till hjälp för att framföra Moses vilja till folket.

Petrus verkar heller inte ha varit en stabil superhjälte. Han var ju helt galen som slängde sig över bord för sin vilda tro att vattnet skulle bära honom. Men så länge hans fokus låg på Jesus så bar ju faktiskt vattnet, vem skulle våga göra något så idiotiskt. Men så fort hans ego tog över så sjönk han. Helt klart var Petrus ovanligt impulsiv. I modern tid skulle nog de bibliska gestalterna fått diagnoser till höger och vänster. Uppenbarligen föll det Gud i smaken. En sån Gud tror jag på.

Alla suckar, det har betydelse. En tydlig röd tråd går från då till nu, det ger livet mening även när det känns riktigt jobbigt.

En dagsglimt från ateljén.

Veckans stora är Samuels kräftfångst. Han var nog världens stoltaste. När han gör något så lever han sig in i det och glömmer allt runt honom. Det existerar inget annat just då.
Dagen efter fångsten fick han vara med och koka, ganska grymt och något tveksamt att ett barn egentligen ska göra. Hur ska han kunna skilja på vad som är djurplågeri och vad som är traditionell tillagning av en maträtt. Men goda var dom. Han ville bjuda hela släkten på sina tio kräftor, hahah go kille!

Musik-konst-ande

Det var en härlig upplevelse att titta på tv i kväll. Pristagarna av Polarpriset, dels Metallica jättehäftigt såklart, men den afghanska man som grundat musikinsitutet i Afghanistan där det tidigare rådde musik förbud, så otroligt fint att höra hans ord. Vilket mod!

Jag anser att musik-konst-andlighet hänger ihop och är livsviktigt för vår överlevnad. Hur tänker jag då? Kropp och själ hänger ihop, där finns något basalt som har en betydande funktion. Det är kittet mellan kropp och själ.

För min egen del är dock själen mer fungerande än kroppen.
Under hela den kalla vinter/höstperioden känner jag en virusinfektion i kroppen, inte så att jag smittar, var så lugn. Men så gott som varje dag känner jag en infektionskänsla och häver i mig mängder av ingefära. Jag har i många år funderat varför det är så, för när sommar och värmen kommer är den känslan helt borta. I dag har det varit kallare än på länge och direkt känns det i kroppen…stort frågetecken? 

Hej!

Det är galet mycket här just nu och har så faktiskt varit under en ganska lång tid när jag tänker efter. Lite svårt att veta hur man ska organisera ibland för att allt ska bli bra. Tänk om man kunde ha anställda som konstnären Jeff koons. Hundra anställda i sin konstfabrik, det vore nåt! Men det är väl hushållet och allt runt omkring som jag gärna skulle lämna bort. Därför blir det inga djupare och längre inlägg för tillfället.

G-mo och Sakarias

Från vinter till högsommar. Varje vår dessa smycken till vår tomt.

Elisia tar studenten och hon har kämpat och kämpar fortfarande. Hennes strävan ger ett gott resultat som tur är. Dessutom har hon sin lilla bebis. Nu kan man tro att jag rycker in som babyvakt när hon är i skolan, men det är Sakarias gammelmormor som ankrat den rollen. Jag kan inte ägna så mycket tid att jag egentligen har rätt bära upp rollen som mormor.  En mormor i dag är inte som den en gång var, nu har den klassiska bilden av en mormor hoppat över ett steg och gammelmormor har tagit en mer betydande plats.

Detta är mormor i dag, i alla fall Sakarias mormor!

Elisia och jag var i linköping i dag för lite shopping inför kommande bal och student. Vi var även en sväng in i en känd stor leksaksbutik och jag baxade över hur otroligt mycket det har laddats upp med vapen av alla slag, framförallt skjutvapen. Det var för mig en ny och lite skrämmande upptäckt. Varför har det blivit så, kan förstås inte låta bi att analysera och fundera över denna utveckling.

I morgon är det visst morsdag, hon är värd att firas! Vad hade vi gjort utan dig G-mo!

 

Jag ber om förståelse

Och när får vi den där extra dagen som är så behövlig, åttonde dagen. Sju dagar funkar inte längre!

Mitt största konstnärliga bekymmer ( bortsett tidsbrist) har alltid varit penslar. Det är så svårt att få rätt när sortimentet i butiker ständigt ska förnyas, och jag vill gärna se och syna penslarna i butik. Så i dag var TORBJÖRN redo att åka ända till in-ex i Göteborg igen bara för att jag skulle få mina penslar. Men så hojtar han till vid datorn, han har hittat en konstnärs butik i Linköping….!  Den har dolt sig väl eftersom jag söker med lupp efter såna butiker.

WS & co heter butiken, värt ett besök. En riktigt rolig butik med allt för den kreativa, inte bara konstmaterial.

Jag är ju inte heller ensam att vara kreativ. Samuel fick köpa lera, äkta fin grålera 12,5 kg…! han är ständigt ivrig på att skapa och har länge velat ha grålera. Hans plan är att göra skulpturer. Timmarna räcker inte till för allt han vill. Känner jag igen det eller. Jag ber hans lärare om förståelse och tolerans för hans kreativa själ, han måsta få utrymme och frihet. Det är inte lönt att ens försöka plasera in honom i ledet, han är det han föddes att vara.