Kunde blivit bra om inte..

GLAD MIDSOMMAR!
Vad är det vi firar, att det vänder och går mot mörkare tider? Kan erkänna att jag inte riktigt förstår varför, men alla är så lättsamma och glada så bara det är värt att fira.
Alla barn i huset, stora som små, har fått en krans och njuter av att det äntligen är sommar på riktigt med moln och plötsligt störtregn, precis som midsommarafton ska vara.

Elisia band flera fina kransar, en till sig själv och resten till tre pojkar.
Ni har väl inte skövlat hela vår fina rosbuske? Nej då, vi plockade inte så mycket, vi tog bara allt som fanns!

 

Abrahams strumpor matchade så bra.

 

 

 

Firandet ägde rum på sommarhemmet Strandliden, Torpa Equmenia.
Kunde ha blivit ett bättre foto om det inte regnat, om jag inte glömt min kamera och om inte alla hade frusit och bara ville hem…

Nu är det lov

Nu är det sommarlov för samtliga barn i huset, stora som små.
Samuel tillåter inte mig att gå upp i ateljén när han är hemma, så nu kommer det bli svårt. Jag kanske får flytta ner. Annars står han i trappen och ropar; Jag är ensam här nere!

Det var ett perfekt skolavslutningsväder här igår. Idag slutade Elisia tvåan på natur och fick  något sämre väder. Men som traditionen kräver så åkte vi ut till Mårdsmålens handelsträdgård och cafe´ något som vi gjort sedan Eline gick ut förskolan, alltså i mer än tjugo år, oj vad länge jag har bott i denna stad. Hon och jag flyttade till Tranås då ungefär.

Vi firade Abraham i går kväll tillsammans med dom vi så mycket tycker om! Han hade bestämt att bjuda gästerna på våfflor, en helt ny avslutningsrätt, men inte så dumt alls.


Abraham fick paket, vissa såg särskilt spännande ut tyckte han, för det var lekis inslagspapper 🙂Bästa Abraham, och våra andra kämpar, Grattis till ett långt härligt sommarlov.

Jag hittade Olvon och plockade för att pynta med inne när vi skulle ha avslutning eftersom syrener som annars brukar vara en klassiker har hunnit blomma över.
Så otroligt fin Olvon är, ”Jag binder av Olvon en midsommarkrans och hänger den om ditt hår…

Vilken gammal klassisk blomma. Jag har inte ens tänkt på den tidigare. Men nu tänker jag se till att vi får några Olvonbuskar i trädgården, det kommer bli en riktig favorit.
Visst är den otroligt fin.


Abraham fick en lightbox av morbror Daniel, Harley davidson är Abrahams egen text för dagen, vet inte riktigt vad det är för tankar du har Abraham?

Nu har jag lämnat Abraham vid statt där alla nior ska äta och ha det gott långt in på natten. Han hade lite beslutångest om det var bäst med slips eller inte. Så han valde först att ingen ha. Men när jag skjutsade ner honom ändrade han sig plötsligt och vi fick vända om.

Det fanns ett par hjälpvilliga stylister som snabbt fixade till honom.

vårt gemensamma ansvar

Jag har en tonåring som går ut nian. Känslan är kluven. Jag gläds åt hans lättnad över ett långt lov. Samtidigt som jag vet att det som varit bara är en början av det som kommer. Mitt skydd över barnet blir mindre och mindre, trots att jag kan känna att behovet av skydd växer. Jag får hålla mig i periferin som en kattmamma på språng redo att gripa in och lyfta ungen tillbaka i det trygga boet.

För någon dag sedan var jag i lekparken med Samuel och hans kompis Nils. Många barn var där för att leka. Plötsligt plockar ett barn fram en cigarett ur fickan, helt öppet och med vant grepp tänder han och röker på ett sätt som visar att det minsann inte var första gången. Jag satt en stund nära dessa barn och funderade intensiv på hur jag skulle agera. Jag gillar inte att göra problemet till någon annans, jag vill verkligen göra något om jag kan. Barn är vårt gemensamma ansvar.
Men att prata förstånd med rebellerna kändes inte som ett framgångsrikt koncept just då, det var väldigt svårt. Jag kallade till mig mina små som med stora ögon stod och tittade på, och försökte förklara allvaret i pojkarnas farliga beteende.
Veckan innan hade jag tillsammans med Samuel varit i skateparken som ligger alldeles intill den ovannämnda lekparken. Jag var glad över att ha fått Samuel att lämna datorn där hemma. Skateparken i stan är så fin, välskött och häftig med bästa läget intill ån.
Ett för många uppskattat ställe som ger inspiration till fysisk aktivitet.
Men denna eftermiddag när vi kom dit satt där ett större gäng mindreåriga, uppradade med ölflaskor i handen mitt på banan där alla yngre småttingar också rörde sig. En fältassistent hade fått vittring och dök upp, utan något egentligt resultat just då. Jag klammrar definitivt inte hans agerande utan ställer mig frågande, lika mycket ansvarig jag; hur ingriper man? Många skulle förmodligen tänka, hur svårt kan det vara, sätt ner foten och ta dom i nackskinnet. Den typen av ingripande passar inte mig, då jag inte tror på det. Och tror man inte själv på sitt agerande så tror jag inte heller att det fungerar.
Hade vi lyckats röja undan dom från platsen så hade vi löst problemet där och då, för alla andra! Men det stora problemet kvarstår. Vi måste se helheten och att barnen är vårt gemensamma ansvar.
Nu går min tonåring vidare mot nya utmaningar och det är inte utan vånda. Jag önskar att vi kan se varandras barn och hjälpas åt, att inte ha skygglappar för situationer som inte bara drabbar oss själva och våra egna barn utan även andras.

 

Han kan vara väldigt effektiv, när det passar honom!

På gång i ateljén, armbrytning

På gång  i ateljén är en målning av en kvinna. Om ett par veckor räknar jag med att den ska vara klar.
Jag införskaffade helt nya penslar av en ny sort, lite ovan vid den hårda borsten, men säkert en vanesak. Dom gamla penslarna fungerar bra som blompinnar.

Min ateljé förvandlades förut i dag till en armbrytararena.


Tre tuffa fotbollskillar. Visst är dom coola.

Kort och gott! Kvällen är nu sen och samtliga i huset har plöjt igenom en av många dvdfilmer i albumet ”Bibeln” med början från Abraham. Tretton långa filmer men bra och värda att se.
God natt!

 

Viktigt budskap

Jag citerar några textrader av Björn Afzelius. (jag har gjort det förut men tycker den har ett  viktigt budskap) En text som angår alla föräldrar. Man blir bekymrad av den press många unga utsätts för från alla håll.

Om du vill lyssna på sången i sin helhet så hittar du den här,
Björn Afzelius Ikaros.

Som barn tar man kärleken för given;

Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur

Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn

Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg’ till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg’ vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt

Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt

Passa in

Lär oss se varje människas värde -inte mer, inte mindre- oavsett vuxen eller barn.
Var och en äger luften den andas och har rätt till den.
Passa in kan vara ett farligt begrepp.
Kunde vi se i ett lite vidare perspektiv och mindre normtänkande, öppnade vi möjligheten för ökad respekt förståelse och tolerans.

Jag hittade förgätmigej i trädgården och tänker på min far.

Dagens lunch, utrotningshotad

Tuppen är utrotningshotad!
Till vår familj är det tuppen som kommer till påskafton och gömmer sina ägg. Men han håller på att bli utkonkurrerad av en hare.
När började haren att lägga ägg?
Tuppen lägger visserligen inte heller ägg men han är definitivt mer besläktad med det. Han hjälper hönan, hon har ju kläckt äggen och han får dela ut, sån är jämställdheten i hönsgården.
Vi hade det finaste, underbaraste sällskap på påsklunch och alla bidrog med mat och goda specialitéer
(Det enda som skiljer påskmat från julbord är väl etiketten på musten.)

I vanlig ordning började vi med att måla ägg, fritt måleri och inte porträtt som brukar vara tvång annars.
Abraham och Samuel höll i en tävling där alla vann första pris i sin kategori. Roligast, sötast, aktuellas, coolast mm. Ett bra sätt att hålla Samuel underhållen och lugn i 5 min… 5 sekunder 😉

Vem kunde gissa att denna lilla kyckling vann under kategorin ”sötast”.

 

Bästa spelarn och bästa städhjälpen

I dag har våren gett allt, framöver kommer mer och mer bara explodera i växtriket.
Min finaste Eline var hemma och plötsligt var både lövhögar och roskvistar borta (fy för taggiga roskvistar) Hon tar alltid tag i det som hon ser att jag behöver hjälp med och utan ett ord är det fixat. Världens bästa hjälp!


Dagens nyutslagna blommor. Jag har glömt att ta in påskris kom jag på nu, det blir morgondagens måste.


Det blir mycket sällskapsspel när det är påsklov. För Samuel finns inga gränser för hur många omgångar ”finns i sjön” man kan spela på en dag.
Han är en tacksam motståndare som synes, inte så svår att avslöja.


Svår balansgång

Jag vill så gärna skona mina barn från tuffa och smärtsamma situationer!
Men ger jag dom då rätt rustning för eventuella motgångar och svårigheter?
Tänk om jag inte kommer kunna skydda dom från plötsliga förändringar i ett turbulent samhälle, någon oväntad händelse som sätter tillvaron i gungning.
Jag inser nu kanske för sent, att jag har gjort allt för att breda ut ett bommulstäcke, att linda in livet så att verkligheten inte ska se så farlig ut!
Vilken björntjänst!

Vem är överlevare? Är det inte den som lärt sig vad med och motgångar är på riktigt!
Det är en svår balansgång.
Man vill att dom ska klara allt, samtidigt som mamman i mig också vill skydda från just allt, och man kan inte förbereda sig på överraskande händelser har vi just lärt oss. Katastroftänkande och beredskap är ganska främmande och avlägset för många av oss som lever i ett tryggt land.

Jag tror att var och en fumlar i sin egen teori hur man på bästa sätt driver upp sina plantor,  det finns nog ingen universallösning.

 

Samuel ville att jag skulle visa favoritbilden då han flyger över världens byggnader.

 

Dagens geni, terapi och vårpremiär

Det skulle vara spännande att ha stegräknare här hemma, jag känner mig konstant som en duracellkanin. Åtminstone i huvudet! Fattar inte varför, är det så för alla? Med andan i halsen för att hinna med alla måsten (i mina ögon,måsten).
Jag har två oljeporträtt på gång, då håller jag mig lugn. Det är ett äldre mycket fint par jag målar just nu, samt några andra saker.
Jag har fått lite hjärtklappning då och då dom senaste veckorna, sådär att man har en olustig ångestkänsla, inget allvarligt bara obehagligt och stressande. Då finns bara ett enda bot och det är måla måla måla. Jag vet att inte alla blir hjälpta av att måla, men vilken verkan det har. Jag vet ingen bättre terapi.

De goaste killarna kom på spontanfika i trädgården, premiär i vårvärmen. Vi satt länge och njöt av solen, värmen och varandras sällskap.
Min mor, bror och brorsöner, Daniel Mika och Leo.
Finaste killarna och jag är så stolt över dom.

Min mor är enkelhetens geni.

Jag förbrukar väldigt mycket paletter, men idag löste hon det stora behovet på ett praktiskt och ekonomiskt sätt. Med så mycket mjölk som går åt i vårt hem finns det lika många paletter.