Bästa spelarn och bästa städhjälpen

I dag har våren gett allt, framöver kommer mer och mer bara explodera i växtriket.
Min finaste Eline var hemma och plötsligt var både lövhögar och roskvistar borta (fy för taggiga roskvistar) Hon tar alltid tag i det som hon ser att jag behöver hjälp med och utan ett ord är det fixat. Världens bästa hjälp!


Dagens nyutslagna blommor. Jag har glömt att ta in påskris kom jag på nu, det blir morgondagens måste.


Det blir mycket sällskapsspel när det är påsklov. För Samuel finns inga gränser för hur många omgångar ”finns i sjön” man kan spela på en dag.
Han är en tacksam motståndare som synes, inte så svår att avslöja.


Svår balansgång

Jag vill så gärna skona mina barn från tuffa och smärtsamma situationer!
Men ger jag dom då rätt rustning för eventuella motgångar och svårigheter?
Tänk om jag inte kommer kunna skydda dom från plötsliga förändringar i ett turbulent samhälle, någon oväntad händelse som sätter tillvaron i gungning.
Jag inser nu kanske för sent, att jag har gjort allt för att breda ut ett bommulstäcke, att linda in livet så att verkligheten inte ska se så farlig ut!
Vilken björntjänst!

Vem är överlevare? Är det inte den som lärt sig vad med och motgångar är på riktigt!
Det är en svår balansgång.
Man vill att dom ska klara allt, samtidigt som mamman i mig också vill skydda från just allt, och man kan inte förbereda sig på överraskande händelser har vi just lärt oss. Katastroftänkande och beredskap är ganska främmande och avlägset för många av oss som lever i ett tryggt land.

Jag tror att var och en fumlar i sin egen teori hur man på bästa sätt driver upp sina plantor,  det finns nog ingen universallösning.

 

Samuel ville att jag skulle visa favoritbilden då han flyger över världens byggnader.

 

Extra allt!

Kan väl hända att; när jag gör mina egna tavlor, föredrar lite starka motiv.
Kanske lite grovt ibland. Får tillägga att det inte rör sig om porträtt då.
Det har hänt att reaktionen från någon varit lite upprörd, och det kanske också varit min mening, att väcka reaktion. (Flera händelser som jag ska skriva om vid ett senare tillfälle.)
När Samuels fröken ringde och hade åsikter om hans målningar kunde jag inte säga så mycket, bara tänka; ja du, Jag är tyvärr likadan!
Jag förstår att dom kan reagera, absolut.
Han lyssnar en del, tittar och inspireras av musikvideor, mer än vad han ibland kanske borde. Men jag känner igen mig själv och kan erkänna att jag var (är) likadan!!!
Musik inspirerar och uttrycken han har känner inga gränser, och jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att stoppa. Han kan inte tvingas att måla bilar och traktorer, lika lite som jag kunde måla prinsessor när jag var liten. Vad jag kan göra är att be honom vänta till han kommer hem med att måla, där vi förstår hans bilder.
Han är ju min artist, min extra allt.

Actionbilder som dessa är det bästa han vet, han vill helst att jag ska fotografera honom hela tiden.


 

Spela basket i klassrummet? Öppet hus

Större delen av dagen har varit ägnad åt Abraham ( även om fokus gärna hamnar på Samuel) Vi var på öppet hus i hans skola och hans klass, åk.9. Jag valde att vara med på dom två lektioner som kunde lämpa sig för en sjuåring, nämligen musik och idrott. Tobbe fick vara med på resten. Det skulle kunna ha blivit tortyr för Samuel om inte idrottsläraren förstod att det var hans hemmaarena. Läraren hissade fram basketkorgen till Samuel och så var stunden räddad. Ingen av våra barn har som små varit så intresserad av fysisk aktivitet som han, det är roligt och han behöver det så väl.
Efter skoldagen invigde Samuel med kompisen Nils, skateparken för säsongen. Då är det vår anser jag även om kylan var bitande för oss mammor som inte fick åka kickbike.

Parkens träd! kanske i brist på vårfåglar.
Efter en stund var vi åter på plats som publik i samma idrottshall, då Abrahams lag hade en basketmatch mot Nässjö, hur det gick behöver jag inte gå in närmare på 😉
Dom är såna kämpar dessa killar.


I sällskap fick jag tranås stora f.d. basketspelare och lärare/tränare, Vic Knight.
Mycket tekniksnack försökte han sig på att prata med mig om!!!??
Men jag hävdade att det väsentliga är att man har så stort intresse av sitt barn att man kan sitta med och heja på utan att känna detsamma för basket, dessutom kan man faktiskt bli intresserad ju mer man tittar och bara är där.
Han undrade just var alla föräldrar var? -Ingen coach kan ersätta en förälders plats på läktaren. Viktigt att ta till sig! Och sagt av en långt erfaren och rutinerad lärare och tränare.
Jag berättade för honom om att en lärare igår ringt hem och haft synpunkter på att Samuel kastar boll mot väggen inne i klassrummet!
Fullständigt naturligt! utbrast Vic, han måste ju få spela basket grabben.
Han ville ringa och ta ett snack med läraren, vilket jag ansåg var lite onödigt överdrivet och visst är det väl inte helt ok. att spela basket i klassrummet, även om jag faktiskt för en tid sedan varnat för just det att; om ni har bollar i klassrummet så är det stor risk att Samuel börjar spela basket!

Fin snögubbe, spontant måleri

Har inte ägnat mig åt spontant måleri på länge, inte mer än hur man inom rimlighetens gräns kan vara spontan under kontrollerade former då man målar porträtt.
Men nu får jag lägga in en annan växel och släppa tyglarna. Jag har en beställning som kräver en helt annan typ av koncentration. Det kan nog vara bra som omväxling, även om jag känner mig en aning ringrostig.
Tyvärr kan jag ju inte berätta om bilden ännu.

akryl

malaFör intresseklubben;)
När man målar i olja är man beroende av någon form av palett. Jag har provat många, men denna är sämst. Den ska absolut inte absorbera, men den suger upp all vätska och lämnar kvar en glanslös torr färgklick på några timmar. Det är lösa blad och jag har varit tvungen att grunda varje blad, helt värdelös om jag får råda!palett

 

Samuel och jag byggde den finaste snögubben i år, ingen kan klå den!
Vi är så stolta!!

snogubben

 

 

Det är ju inte så svårt om man har lite fantasi 😉

gubbar

 

En plats att må bra

Nu börjar tiden för alla utflykter. Det är vad som behövs för att stärka kropp och själ.
Det är en sån där känsla som är svår att beskriva. Vilan i naturen är nog väldigt viktiga byggstenar för att reparera en trött själ. Jag skulle råda dom flesta att ta en enkel tur till tåkern, det behöver vi alla. Skulle någon backa över rädslan att möta bara fågelentusiaster så är det helt fel, naturen där är så påtagligt nära och fridfull och faktiskt väldigt underhållande. nitton
I dag var vi där med både Abraham Elisia och Samuel, ingen av våra stadsungar hade tråkigt en sekund, alla njöt! Nu har dom visserligen nästan alltid roligt tillsammans som tur är.
En fågelnörd hade vi visserligen med oss. Men han stod där han stod, Tobbe fick se två blå kärrhökar, hona och hane och tre havsörnar! mer info än så har inte jag om det, annars är det väldigt roligt att fota fåglar men nu hade jag fullt upp med annat.
Vi var i Glänås där det stora naturrummet har sin plats och där mycket spännande överraskningar finns runtom i området. nio
Hon tror inte vi ser att pussen är fejk, ingen groda blir prins utav en låtsas puss!
tjugonio
tjugofem

Barn får en spännande vandring längs prinsessan Estelles stig.sexton
femton

Mys Elisia!elva
Håll med om att det ser väldigt mysigt, roligt och fridfullt ut. En plats som har allt man behöver för att må bra.tio
tjugosex

tjugotju

Viktigaste tiden i livet

Jag trodde inte att jag skulle kunna ta skidbilder, med mobilkamera dessutom. Jag tycker det kan bli lite tröttsamt med alla bilder på påbylsade skidåkare i knivskarp bländande vit snö och alla ser likadana ut.
Men idag var jag bara tvungen för Samuel stod på skidor för första gången och åkte utför med bravur, om och om igen, även om kanske liften var det mest spännande, men vilken lycka!
Tack Kia och Tomas för er tålmodiga insatts.

lycka skidor

När barnen lyckas och har roligt i det dom gör så blir jag nog gladare än dom själva blir, är jag ensam om att känna så?
Vi har kanske tjugo år på oss i vårt hundraåriga liv att skapa tillfällen som utvecklar, utmanar, roar och rustar dom. Det är den viktigaste tid i mitt liv i alla fall och jag ångrar inte en sekund jag har spenderat tillsammans med dom.
Jag kan däremot ha dåligt samvete för allt jag inte har gjort och förmått göra med dom.

På gång igen med chips till middag

Nu är vi på igen. Det märks på resultaten när energin återvänder.
I går kunde jag tänka mig att åka sju mil bara för att köpa penslar, bara det!
Nu kan jag fortsätta måla med full kraft.
Vi passade på förstås att köpa lite annat också, glass i vinterkylan tex. vidrigt!
men när Abraham sa att man får två dajmstrutar för 25 kr. i stället för en som kostade 23kr. då var jag ju bara tvungen att tvinga i mig en glass hur ogärna jag än ville!!!!!

Jag har fått mina unga killars hår klippt, det är också ett tydligt tecken på ny energi.

Här blev jag avbruten av ett kärt besök av barnens kusin Elias som inte allt för ofta tittar upp hos oss längre, förr i tiden brukade den unge mannen komma upp på frukost/fika då och då. Åren mellan 20 och 25 i en människas liv är möjligen den mest händelserika.

Nyfriserade killar!fyraetttva

tre



I går var det alla hjärtans dag! För att citera Elisias instagram: ”Gulligt av mamma att låta sina barn välja mat på alla hjärtans dag, även om det kan resultera i chips.”
Hjälp! måste nog vara ordentligt frisk igen, som inte bara tänker nyttigt!
chipsEnchiladas passar mig bättre än chips. anchilada

 

Utflykt med Samuel

Efter ett par jobbiga dagar var det dags att göra något annat, och tänka sig…
solen sken utanför huset i dag och det har känts nästan som lite vår. Vi tog bilen till den plats där vi såg två örnar som jag hade turen att fånga på bild för ett par år sedan, och inte vilka örnar som helst utan havsörn och kungsörn samtidigt! Denna tur ledde inte till samma tur, men vi hade ju vår största underhållare och upptäckare Samuel med oss, utan honom inga fenomenala upptäckter.

En frusen snigel, hur kom du ut på isen?
snigel


utforskar

Så bästa hunden Kajsa förstås! Får hon vara med, hon är ju en hund!

hund

Han hade lite uppträdande och undervisning om is.

sam
samuel
raddning

 


elisia samuel
Vi var naturligtvis bara tvungna att stanna till efter landsvägen och hälsa på lite hästar också, som vår huvudperson älskar så.
hast kajsa hast
Samuel, du är bara bäst!

tittar
rolig