Övergiven i skogen

Min bebis ska ha bebis!!!
Hur är det möjligt? Min lilla flicka ska bli mamma om två månader.
Hon har höga ambitioner och inga planer på att skjuta upp några studier bara för det.
Jag kan knappast tänka mig bättre och roligare föräldrar än dessa två, det kommer bli bra. Vi finns nära dom och lite extra barnpassning får jag betala med såklart, för att få en ny liten modell till familjen.

Elisia är ingen man gulligullar med, men visst är hon strålande med sin mage. Det får man inte säga till henne.

Mitt under vår fotosession ute i skogen intill det kalla vattnet, var jag plötsligt tvungen att rusa till bilen för att åka och hämta Samuel på basketen, och Elisia…med sin mage…som dessutom gjorde sig tillfälligt illa i foten, kunde ju inte rusa upp för dom branta stigarna precis! Jag fick lämna henne kvar på en sten ute i skogen och åka själv.

Jag hämtade som sagt upp Samuel och Abraham och körde till simskolan med Samuel, därefter kunde vi fortsätta vår fotografering innan mörkret och kylan blev för påtaglig. Fy för det!! Men visst har vi framkallat lite sommarvärme i bilderna.

 

 

 

 

Hon tyckte det fanns vissa likheter…

Bekämpa oro med bilder

Det finns så otroligt mycket att glädjas åt, ändå är orons kraft så stark att den lätt tar över. För mig är morgon och förmiddagen värst, ibland nästan outhärdlig.

Största lyckan i dag var att se på basketträning. Samuel fick träna en timme extra med Abrahams kompisar, killar som var flera huvuden högre och han var förstås yngst av alla. Abraham och Samuel synkar verkligen trots åtta års åldersskillnad, nästan magiskt att se. Han har också tränat lillebror länge, så det är ju ett stort intresse för de båda.
Jag hade förstås ingen kamera med på träningen så jag kan ju inte visa någon bild därifrån. Men jag inledde ju med min oro och det försöker jag bekämpa på mitt sätt, med bilder.

Två av bilderna är likadana förutom att jag var lite klyschig och la in en text i den ena, något jag normalt inte gillar att man gör i bilder, men i bland finns det ett annat värde något utöver det estetiska och texten är viktig att bära med sig dagligen.


 


Jätteroligt att börja skolan!!

Från den äldsta modellen till den yngsta. Nu har jag påbörjat ett barnporträtt. Det sprider en glädje i ateljén. Barnet jag ska måla har ett härligt smile och det smittar av sig. Han var inte stilla många sekunder när jag fotograferade honom och det känns viktigt att få fram och förmedla denna livfullhet. Skönt att ha denna glädje framför sig när hösten smyger på. Min ateljé är mitt terapirum, min borg.

Tänk att skolan börjar nu Samuel; ja det är bara två dagar kvar, vad tycker du om det undrade jag. Jätteroligt, svarar han med ett stort leende.

Jag har inga hokuspokus teorier angående barnuppfostran men vissa saker är grundläggande, b.l.a. att inte överföra negativa känslor. Tvärtom försöker jag påverkas av hans positiva inställning till situationer som jag har svårare för.

Han har några små kompisar och några stora. Dom stora finns runt honom nästan hela tiden och gör honom till en liten tonåring.

Skolans kämpar, modell eller fotografi

Mina barn behöver i alla fall inte oroa sig för skolstarten, för det gör jag så väldigt bra åt dom!
Jag trodde i min enfald att man la bekymren bakom sig den dag man som elev lämnade skolans värld, men jag hade fel. Nu flödar informationen från media om förändringar i stort och smått gällande skolan. Det är mycket och antalet elever per skola ökar visst enormt. I Göteborg ska det tydligen byggas 30 nya grundskolor inom två år!
Samuel klagar inte och min viktigaste uppgift är att inte överföra min oro på honom eller dom andra. Är det någon yrkesgrupp som jag skulle vilja kunna överföra superkrafter till så är det lärarna, men eftersom jag inga har så kan jag bara ge dom min beundran för att dom kämpar för mina och alla andras barn.

Jag hade min lilla fotogäst här igår, det blev lite skolprat då också eftersom familjen kom från Stockholm där trycket på skolorna är på bristningsgränsen.
Vi konstaterade att deras pojke och Samuel var lika gamla på dagen faktiskt, samma kille målade jag för tre år sedan och nu var det lillebrors tur att bli fotograferad och avporträtterad.
Jag hade, som jag nämnde i förra inlägget, laddat upp för att vara rolig och det brukar gå hem hos barn. Men vad hade jag för det, hur mycket jag än apade mig så tyckte han att jag var ganska trist! Hans egen humor däremot var överlägset bättre.
Efter gediget arbete fick vi fram den bild som kommer spegla honom.

Det är viktigare på en målning än på ett fotografi att fånga karaktären av en person. Ett bra porträttfoto kan vara intetsägande som målning, precis som en störande detalj på ett foto kan vara ett bidrag till en målning. Det är därför som en del porträttmålare anser att levande modell är nödvändigt. Men är man medveten och jobbar lite extra på att hitta dom typiska uttrycken i karaktären så är fotografiet ypperligt som underlag. Av den anledningen är det också en fördel om jag som ska måla porträttet också får fotografera personen.

 Vi grattade kusin Elias i dag, och utan att veta om min nya beställning kom han in på bild som han fastnat för, där Samuel leker tittut med ett barnporträtt, och det råkar vara den pojken jag målade för tre år sedan.

Målarkurs, barndomsminnen

Tillsammans med min bror har vi campat i Mariestad, vår barndomsstad. Vi drog med våra barn och tvingade dom att uppleva sina föräldrars minnen från olika platser.
Min bror är fem år äldre än mig och därför var det så roligt när han kunde beskriva platser på ett annat sätt, sånt som jag bara har svaga minnen av.



Som kusiner känner våra barn varandra väl så jag tror faktiskt dom stormtrivdes också. Vi hade husvagnarna med förtält intill varandra och umgicks från tidig morgon till sent på kvällarna.

Likt Leif GW Persson är jag ingen stor semesterfirare. Men när man stöter på ett och annat konstverk på vägen känns det bra. Persson sa vid en intervju att han helst tar med sig lite papper och sitter och grunnar på då han är på semester och är inte så mycket till sällskap. Jag kan förlika mig lite med det även om jag kanske är mer anpassningsbar.
Men väl på plats så var det toppenbra.

Konstutställning utanför Mariestads fantastiska domkyrka.

 

Min brors dotter Saga hade laddat för att jag skulle ge henne en målarkurs.
Hon blev mycket nöjd med resultatet och visst blev det fint. Ett minne från campingen med lillasysters små skor på en strand med två eklöv, Ekudden heter också campingen.

Det var ju inte supervarmt hela tiden men barnen badade i värnen och poolen flera gånger om dagen.

 

Hemlig resa

Som födelsedagspresent fick Samuel en överraskningsresa.
Bilderna kan nog berätta vilken plats vi besökte. Vi var där tillsammans med ett underbart sällskap, familjerna Sköld och Edelgård och sammanlagt åtta barn. Inga problem med underhållning precis. Vi längtade efter att få träffa dom igen redan innan vi skildes åt på kvällen.

Vi åt, fikade, pratade och…pratade!! Vad vi inte visste var att; under tiden som vi vuxna satt och hade det trevligt så passade våra barn på att råna affärer.
Som bilden visar fick dom det dom krävde också, chokladpengar!
Abraham följde efter med min kamera och avslöjade deras upptåg.

Ett bankrån!!! Se hennes skräck när alla vapen riktas mot henne, inte kunde jag ana att vi hade så grymma barn!Stackars butiksbiträde, att bli rånad varje dag. Mamma Dalton kunde allt stämma i bäcken hon, henne siktade man inte på ostraffad.
Man kan skönja Samuels skräck att få sin nya knallpulverpistol beslagtagen.


Fina Emmy. En supercool tjej med rosa pistol.


Delar dom upp bytet efter alla rån tro?
Vi har ett spritkök som jag kom på att vi inte använt så länge Samuel har funnits och det är ju hur mysigt som helst att laga mat ute. Våra äldre barn har alltid älskat utflykter med matlagning ute i naturen. Därför tog vi med det och stekte hamburgare på vägen hem. Vi hade ju inte så lång resa men det hindrar ju inte att man kan framkalla lite campingkänsla ändå.
( Det var alltså High Chaparall vi var på om det inte framgick av bilderna.)

Fotboll rugby och basket i nya multiarenan

I går firade vi en kille. Han fyllde 8 år, hur är det möjligt!!
Vi kunde sitta i trädgården, vårt extra vardagsrum. Jag älskar sommaren för det.
Han bjöd bara dom närmaste i familjen och ändå blev det så många barn att vi knappast hade stått ut inomhus.
Kvällen avslutade han och Abraham i den nya multiarenan nedanför vårt hus. Det har blivit det bästa stället att tillbringa många fina sommarkvällar på för dom. Vi vet att den inte är invigd än, men eftersom den är så fin och lockande så har dom inte haft tålamod att vänta.
Dom växlade mellan att spela fotboll, rugby och basket.

Fotografering i ösregn och triathlon

Att förena nytta med nöje kan bli dubbelt nöje.
Det blev en liten släktträff i Lyrestad dit jag åkte för att b.l.a. fota tre unga personer, men inte vilka personer som helst utan min kusin och barnens sysslingar.
Så tävlade min systerson Elias triathlon på samma plats längs kanalen i det lilla samhället Lyrestad i Västergötland.

En hungrig och trött Samuel efter att ha hejat Elias i mål och stolt bärandes Elias nummerlapp. Han sitter i pizzerian och väntar på sin pizza.


Han gjorde sig så kort som möjligt för att vara tillräckligt liten för att få en klubba.

Dagen bjöd delvis på ösregn förstås, och då just när jag skulle börja fota, såklart! Vi stuvade snabbt in oss i en konferenslokal på ett värdshus. Som alltid när det kommer ett störtregn så rusar alla in under tak samtidigt vilket överraskade receptionisten något. Hon misstyckte lite att vi klampade på och ville göra deras lokal till en fotoatelje, eftersom dom för tillfället förvarade dyrbara cyklar där och hade ett ansvar för att inget blev stulet.
Vi fick övertyga henne att vi inte hade någon ond avsikt med vårt instormande. Men man rusar knappast in med kamerautrustning, blixtar och stativ, för att stjäla en cykel!!
Allt gick bra, tack och lov att jag hade med blixtarna denna gång.
Släkten min är spridd över hela Sverige och mer därtill, så det är så vansinnigt roligt att få en spontanträff så här, man känner alltid på något sätt att man hör ihop.

.

Kunde blivit bra om inte..

GLAD MIDSOMMAR!
Vad är det vi firar, att det vänder och går mot mörkare tider? Kan erkänna att jag inte riktigt förstår varför, men alla är så lättsamma och glada så bara det är värt att fira.
Alla barn i huset, stora som små, har fått en krans och njuter av att det äntligen är sommar på riktigt med moln och plötsligt störtregn, precis som midsommarafton ska vara.

Elisia band flera fina kransar, en till sig själv och resten till tre pojkar.
Ni har väl inte skövlat hela vår fina rosbuske? Nej då, vi plockade inte så mycket, vi tog bara allt som fanns!

 

Abrahams strumpor matchade så bra.

 

 

 

Firandet ägde rum på sommarhemmet Strandliden, Torpa Equmenia.
Kunde ha blivit ett bättre foto om det inte regnat, om jag inte glömt min kamera och om inte alla hade frusit och bara ville hem…

Brand och fotboll

I dag var Samuel på fotbollscup i Stensjön, Tobbe och Abraham åkte med honom och jag fick snällt stanna hemma för att ”måla i kapp” den tid som runnit iväg.
Han tyckte jag skulle säga upp mig eller ge mig sparken som han uttryckte det, så att jag också kunde följa med honom. Jag ska tu upp frågan på nästa utvecklingssamtal med mig själv.
Jag satt och småklagade för mig själv. För grov målarduk, hårda penslar och en palett som släpper igenom färg….! Men så satte jag på nyheterna och fick höra om den förödande skogsbranden i Portugal, vilken skräckupplevelse!
Mina små problem blev till ingenting.
Måtte dom få branden under kontroll snart, så förödande!