Påskpyssel

När man jobbar som jag gör blir skillnaden inte så stor då man plötsligt inte får träffa folk, eftersom det är så min vardag för det mesta ser ut. Däremot känns det väldigt jobbigt att kära gamla mor inte får vara med i gemenskapen nu när det är påsk. Men hon säger själv, hellre i karantän i frihet än karantän på intensiven!
Vi är många som umgås i familjen och det antalet går liksom inte ändra på. Vi är i alla fall inte över femtio stycken. Så vårt påskfirande ser inte annorlunda ut nu som då.
Förutom att Mor då fick sitta ute på altan och måla ägg och titta in genom altandörren på oss andra, och dom små ställde ut sina alster i fönstret så hon kunde ta del av deras verk.

Alla barnen gjorde så fint. Samuels ”monster”….är ju påskig!!
Lilla Signes fina hare och Sagas fina ägg. Allt i cernitlera.

Elisias ägg är lite utöver det vanliga. Hon har gjort dom i cernitlera och sedan målat med akryl.

Roliga pojkar, dessa två!

Glädjeturne

 I dag har jag varit på ett porträttuppdrag. En mycket märklig situation när man nästan känner sig skyldig till något när man åker in i Stockholm.
Ännu märkligare när jag fick frågan, du tog väl bilen och inte tåget va?
Nej jag tog bilen och mina två döttrar var med.
Jag har nästan alltid någon av dom med och ibland bägge två som i dag.
Vi stannade vid Stavsjö på vägen hem och åt lite. Expediten kommenterade oss så fint. Det var verkligen ett glatt gäng, det är sällan man möter så glada människor.
När vi skulle gå vädjade han till mina tjejer att aldrig sluta vara så positiva. Dom är faktiskt alltid såna, och när vi åker på vår lilla turné så är det extra roligt. Alla mina barn brukar vara glada tillsammans, kanske skulle införa glädjeturné med dom.

Är jag skrytsamt stolt eller, Eline och Elisia?

En gammal bild. Den är lite missvisande för dom ser ju inte alls så glada ut!

Sällskap i ateljén men tomt i butikerna

Att kontakta mig för att beställa porträtt är relativt riskfritt! Jag har inget team med mig när vi möts och jag sitter för det mesta i karantän i min ateljé om dagarna. Jag har bunkrat såklart som alla andra fast med penslar! Måsta tillägga att jag inte avsiktligt köpte alla penslar av en sort som butiken hade på grund av coronaviruset utan för att jag måste åka några mil varje gång för att besöka konstbutiken, men expediten undrade kanske över mitt agerande.


Jag trodde aldrig att en liten ort som Tranås skulle gripas av sån panik, att det skulle bli skövling på mathyllorna. Kanske har jag missat något inser jag nu när vårt skafferi behöver fyllas på, men butikernas hyllor gapar tomma.

Jag har haft finfint besök i ateljén. Han sa ” måla mormors ateljé” Sakarias som är två år. Vem blir lyckligare än jag.
Man måste tona ner dramatiken med Corona för barnen. Dom har svårt att tänka förbi allt som sägs och får därför lätt panik.
Samuel kom hem efter två timmars tennisträning och med en viss rädsla i rösten, jag tror jag har Corona mamma! symptomen stämmer precis, ont i kroppen!
Jag kunde lugna honom med att man kan få ont i kroppen av två timmars träning, helt normalt.

Ta så många ni vill…

Innan dagen i ateljén börjar, med flera porträtt som väntar på att få utvecklas, vill jag nämna att andra saker händer här i huset som hos alla andra, det finns alltså ett liv utanför ateljén också.

Med våren kommer också upprustning av det materiella. Min iPad har gått vidare till Samuel och jag har köpt en ny.
På iPaden har jag allt arbetsmaterial, kundkontakter, prislistor och massor viktiga anteckningar mm. Abraham var villig och ivrig att få hjälpa mig att installera den nya samt ominstallera den gamla paddan till Samuel. Han frågar om han kan radera allt från min gamla. Eftersom jag hade fullt upp med matlagning och många andra sysslor, så tackade jag för hjälpen…….resten kanske man kan räkna ut!
Det finns en anledning till att jag vill att alla beställare skickar mig Mail på beställningar dom gör! Tack och lov sparade han alla fotografier innan han raderade resten. Jag skyller inte på min hjälpsamma son, det var jag som inte var snabb nog att reagera när han frågade om han skulle radera. Nu har jag ett gigantiskt arbete framför mig att försöka återställa det viktigaste.


Men det är ju vår och det gör allt mycket lättare. Mormor kom med en stor korg nybakade bullar som hon ställde fram på trädgårdsbordet i vårsolen, ta så många ni vill , sa hon. Vi är ofta väldigt många här i huset och det vet hon, ändå bakar hon bullar och bjuder generöst till alla hungriga. Stort hjärta!

Detta är en yr herre, han älskar att jaga kaninerna. Dom tycker nog att han är mest larvig!

Vägval

Alla kan inte bli yrkesverksamma konstnärer, det är nog den enda väg jag velat avleda mina barn från. Mina äldsta står i vägskälet där dom ska välja riktning för vad dom vill med sin framtid.
Min pappa som var pastor sa en gång till en ung människa som befann sig i samma vägskäl; om du absolut, absolut måste så kan du bli pastor, inte annars. Nu har konstnär aldrig varit något alternativ för mina barn dom har haft helt andra planer, inom vård ambulans eller skola som övriga släkten. Jag är evigt tacksam att dom inte går i mina fotspår även om det för mig är livet, det bästa man kan tänka sig. Jag är tacksam för att dom har andra förebilder omkring sig.

Adrenalin ger energi…eller? Grunda en målning

Åter på banan? kraften har varit bortblåst en vecka nu.
Ibland kan irriterande moment vara uppiggande, på något sätt, som att andras hundar uträttar sina behov på vår tomt så valpen kliver i det och käkar, uääk!
Eller att grabben kommer hem från skolan och spelar rockabilly, och påstår sig tycka om det. Måste erkänna att det nog är den musik som får min kulturella själ att skrika mest.
Men nu kanske kropp och själ kan rycka upp sig, visst triggar väl adrenalin energin. Man måste ju kunna få ut något positivt av det som irriterar?
Utan kraft går det knappt att måla, kan inte uppnå någonting. Det känns som att en amatör skulle gjort ett bättre arbete.

Två valpar som tar och ger energi.

Har iallafall påbörjat ett stort pampigt porträtt och ett par fina i mindre storlek.
Grundarbetet är viktigt. Jag lägger mycket omsorg på att göra grunden så som jag vill ha den, annars får jag ångra det senare. Jag spacklar bort mycket av dukens struktur som kan störa om det slår igenom på målningen. Tre till fyra gånger spacklas duken med gesso. Efter en tids torkning grundmålar jag med en lämplig färg för bästa fästförmåga och behaglig grundton. Efter det lägger jag på bakgrundsfärg, jag börjar alltid med bakgrunden som sedan får återspegla och harmoniera ansiktet och kroppen.

 

Nytillskott

I morgon händer det stora grejer, eller små, beror på hur man ser på det.
Vi hämtar eventuellt hem en liten Stockholmare! Hoppas vi kommer gilla varandra, har svårt att tro annat från vår sida i alla fall. Det är en bedårande Schnauzervalp som vi i nuläget kallar Lilla a, sedan får han nog heta Stora A insisterar Samuel, kullens namn är alltså på A. Det är i första hand Samuel som ska ta hand om, träna och dressera den (med vår hjälp förstås).

Jag måste få visa lite bilder som visserligen inte är mina egna, på valpkullen och deras ståtliga mamma.
Schnauzer ska vara en allergivänlig ras, viket vi verkligen hoppas funkar på våra allergiska släktingar.



Samuel har i alla fall vanan inne att träna djur 😉 så det ska nog inte bli några problem.

Lite dålig planering kanske då jag om någon vecka tänker köra min stora gitarristmålning till Stockholm, där vi alltså om allt funkar ska hämta Lilla a. Men så får det bli!

Jag ska fotografera den stora målningen innan leverans, vilket nästan är en större utmaning än att måla den. Jag har fina studioblixtar men lyckas sällan fota målningar med den ljussättningen, och dagsljuset i nuläget blir för kallt med snön. Om någon sitter inne med kunskap och råd så är jag tacksam för tips. Jag har studerat ljussättning för fotografering av konst, men har aldrig tyckt det varit så lätt att få till det perfekt. Det kan ta mer än en dag för mig bara att fota en målning och det kräver en massa redigering av färg och ljus för att få det naturligt. Det är mycket frustrerande. Förlåt för lång utläggning gällande detta, men jag är lite desperat.

Lugn-vila-kreativitet och prestation

Lugnet efter juldagarna har lagt sig och jag är åter i min ateljé omgärdad av flera oljeporträtt. Detta rum inger ett lugn, utan det hade jag nog inte överlevt. Det är fyllt av prestation på ett sätt, samtidigt som det skapar sinnesro.

På radion som sorlar i bakgrunden i ateljén pratar dom om stora krav och skyhöga mål och ambitioner på våra skolbarn.
Dom nämner ett av flera skräckexempel: En förälder som intervjuades hade insett att hennes barn i åk. 6, efter mycket slit, aldrig skulle klara sin inlämningsuppgift. Mamman tog över och gjorde uppgiften åt barnet och lämnade in den till skolan, hon fick ett D. Mamman var docent och forskare och uppgiften var för åk.6.

Det är svårt som förälder att hinna förmedla att du duger som du är, när skolan stressar och tvingar oss att ständigt uppmana och påminna om hur viktigt resultatet är. Barnens all tid går ut på att prestera visa upp och bedömas.
Jag får ofta påminna mig själv om att inte bara prata plugg och prestation med Abraham, men inser att nästan allt kretsar kring detta.

I ett annat program (radiopsykologen) beskrev en ung man sin ohälsa grundad på att han hela sitt liv kämpat och att allt fokus legat på att leva upp till det som förväntats av honom och som fått honom att fullständigt förlora sig själv. Det behövs ingen djupanalys för att förstå vilken skada detta kan orsaka en människa.

Det är så lätt att man omedvetet lägger all vikt i vad skolan kräver för att det är prio ett, och därmed glömmer lyssna, känna in och prata om vad som rör sig i huvudet på individen och hur han mår.
Att det bara är en transportsträcka till vuxenlivet där vi ska programmera så mycket det går för att höja prestationsnivån och slutligen få ett så späckat resultat/individ som bara är möjligt.
Det svåra är att hitta en balans. Lugn-vila-kreativitet och prestation.

 

Orka lite extra

Jag hade finfint sällskap till Stockholm i går. Mina tjejer Eline och Elisia och kusinen Elias, det kunde inte bli annat än bra.
Gården vi var till låg på Värmdö, väldigt vackert. Där skulle jag fotografera för att porträttera en man.
Mitt gäng och jag blev härligt bemötta. Tanken var att mitt sällskap skulle ta en promenad på Värmdö medan jag fotograferade, men vi hamnade alla runt köksbordet över en kopp kaffe, trevligt!

Efter en fotosession brukar jag vara ganska trött och vill för det mesta bara åka någonstans och äta och sedan vända hemåt. Men det var inte alls vad mina medpassagerare förväntade sig. Så efter att ha lämnat av kusin Elias till sin studentlya så åkte vi till moderna museet. Jag gillar faktiskt Moderna skarpt och jag är så glad att dom fick mig att orka lite extra.

Stockholm är ju så magiskt vackert kvällstid.

 

Internetbutik

Hej och hå, nu är det snart jul!!!
För varje år som går känner jag mer och mer att handeln står mig upp i halsen.
Inte om man kan göra genomtänkta val. Men när en ettåring redan har ett leksaksberg som en del barn aldrig kan drömma om ens på en livstid, så inte går jag och köper mer leksaker, bara som exempel. (jag syftar inte på Sakarias!) Men så är det ju är hos många idag. Klassklyftan har blivit så brutal bland familjer.
Så finns dom som inte har möjlighet att leva upp till det som anses vara normal standard, som anstränger sig till det yttersta och tar till medel som dom inte ens har, för att få till det, så att det åtminstone ser ut att vara bra.

Det är tur att internethandel finns så man inte behöver se hysterin 😉

Jag har en liten plan framöver som visserligen är inom samma tema. Jag vill starta upp en internetbutik med konstnärsmaterial. En sida där jag säljer och ger råd och inspiration för den som vill vara kreativ och lära sig mer om tillvägagångssätt. Jag tror på skapande som terapi och god hälsa.