Nytillskott

I morgon händer det stora grejer, eller små, beror på hur man ser på det.
Vi hämtar eventuellt hem en liten Stockholmare! Hoppas vi kommer gilla varandra, har svårt att tro annat från vår sida i alla fall. Det är en bedårande Schnauzervalp som vi i nuläget kallar Lilla a, sedan får han nog heta Stora A insisterar Samuel, kullens namn är alltså på A. Det är i första hand Samuel som ska ta hand om, träna och dressera den (med vår hjälp förstås).

Jag måste få visa lite bilder som visserligen inte är mina egna, på valpkullen och deras ståtliga mamma.
Schnauzer ska vara en allergivänlig ras, viket vi verkligen hoppas funkar på våra allergiska släktingar.



Samuel har i alla fall vanan inne att träna djur 😉 så det ska nog inte bli några problem.

Lite dålig planering kanske då jag om någon vecka tänker köra min stora gitarristmålning till Stockholm, där vi alltså om allt funkar ska hämta Lilla a. Men så får det bli!

Jag ska fotografera den stora målningen innan leverans, vilket nästan är en större utmaning än att måla den. Jag har fina studioblixtar men lyckas sällan fota målningar med den ljussättningen, och dagsljuset i nuläget blir för kallt med snön. Om någon sitter inne med kunskap och råd så är jag tacksam för tips. Jag har studerat ljussättning för fotografering av konst, men har aldrig tyckt det varit så lätt att få till det perfekt. Det kan ta mer än en dag för mig bara att fota en målning och det kräver en massa redigering av färg och ljus för att få det naturligt. Det är mycket frustrerande. Förlåt för lång utläggning gällande detta, men jag är lite desperat.

Lugn-vila-kreativitet och prestation

Lugnet efter juldagarna har lagt sig och jag är åter i min ateljé omgärdad av flera oljeporträtt. Detta rum inger ett lugn, utan det hade jag nog inte överlevt. Det är fyllt av prestation på ett sätt, samtidigt som det skapar sinnesro.

På radion som sorlar i bakgrunden i ateljén pratar dom om stora krav och skyhöga mål och ambitioner på våra skolbarn.
Dom nämner ett av flera skräckexempel: En förälder som intervjuades hade insett att hennes barn i åk. 6, efter mycket slit, aldrig skulle klara sin inlämningsuppgift. Mamman tog över och gjorde uppgiften åt barnet och lämnade in den till skolan, hon fick ett D. Mamman var docent och forskare och uppgiften var för åk.6.

Det är svårt som förälder att hinna förmedla att du duger som du är, när skolan stressar och tvingar oss att ständigt uppmana och påminna om hur viktigt resultatet är. Barnens all tid går ut på att prestera visa upp och bedömas.
Jag får ofta påminna mig själv om att inte bara prata plugg och prestation med Abraham, men inser att nästan allt kretsar kring detta.

I ett annat program (radiopsykologen) beskrev en ung man sin ohälsa grundad på att han hela sitt liv kämpat och att allt fokus legat på att leva upp till det som förväntats av honom och som fått honom att fullständigt förlora sig själv. Det behövs ingen djupanalys för att förstå vilken skada detta kan orsaka en människa.

Det är så lätt att man omedvetet lägger all vikt i vad skolan kräver för att det är prio ett, och därmed glömmer lyssna, känna in och prata om vad som rör sig i huvudet på individen och hur han mår.
Att det bara är en transportsträcka till vuxenlivet där vi ska programmera så mycket det går för att höja prestationsnivån och slutligen få ett så späckat resultat/individ som bara är möjligt.
Det svåra är att hitta en balans. Lugn-vila-kreativitet och prestation.

 

Orka lite extra

Jag hade finfint sällskap till Stockholm i går. Mina tjejer Eline och Elisia och kusinen Elias, det kunde inte bli annat än bra.
Gården vi var till låg på Värmdö, väldigt vackert. Där skulle jag fotografera för att porträttera en man.
Mitt gäng och jag blev härligt bemötta. Tanken var att mitt sällskap skulle ta en promenad på Värmdö medan jag fotograferade, men vi hamnade alla runt köksbordet över en kopp kaffe, trevligt!

Efter en fotosession brukar jag vara ganska trött och vill för det mesta bara åka någonstans och äta och sedan vända hemåt. Men det var inte alls vad mina medpassagerare förväntade sig. Så efter att ha lämnat av kusin Elias till sin studentlya så åkte vi till moderna museet. Jag gillar faktiskt Moderna skarpt och jag är så glad att dom fick mig att orka lite extra.

Stockholm är ju så magiskt vackert kvällstid.

 

Internetbutik

Hej och hå, nu är det snart jul!!!
För varje år som går känner jag mer och mer att handeln står mig upp i halsen.
Inte om man kan göra genomtänkta val. Men när en ettåring redan har ett leksaksberg som en del barn aldrig kan drömma om ens på en livstid, så inte går jag och köper mer leksaker, bara som exempel. (jag syftar inte på Sakarias!) Men så är det ju är hos många idag. Klassklyftan har blivit så brutal bland familjer.
Så finns dom som inte har möjlighet att leva upp till det som anses vara normal standard, som anstränger sig till det yttersta och tar till medel som dom inte ens har, för att få till det, så att det åtminstone ser ut att vara bra.

Det är tur att internethandel finns så man inte behöver se hysterin 😉

Jag har en liten plan framöver som visserligen är inom samma tema. Jag vill starta upp en internetbutik med konstnärsmaterial. En sida där jag säljer och ger råd och inspiration för den som vill vara kreativ och lära sig mer om tillvägagångssätt. Jag tror på skapande som terapi och god hälsa.

Spara minnen

-Jag sitter fast, hjälp mig! jag sitter fast!
-Nämen, sitter du fast?
-Hjälp, jag sitter fast….
-Men var sitter du fast?
-I golvet!!!
-Men då måste jag ju hjälpa dig att komma loss.
Det var Samuel när han var tre år och vi inte riktigt 
hade tid att kramas och han var för tung att bära på. Men vad gör man när han står där mitt på golvet och sitter fast?

Det är så roligt att ha texter och bilder från när barnen var små. Samuel speciellt var och är fortfarande otroligt klurig.

Jag hade småbesök i ateljen för fotografering i dag på förmiddagen och vi pratade om hur värdefullt det är att spara på minnen från barnen. Det finns nästan inget man uppskattar så mycket som detaljer som påminner om hur dom var som små och hur mycket av deras egenskaper som faktiskt fortfarande finns kvar.

Som denna bild av Abraham när han var sju, en typisk Abraham bild. Titeln är viktig!

”Ett tokigt lejon”

Jag har så mycket på gång just nu att jag inte kommer ihåg att uppdatera.
Många målningar som jag levererat men inte fotograferat, lite dumt eftersom det är bra att visa upp exempel på porträttsidan.

Pumpa

Det blev en pumpadag. Haloween har visst blivit en kreativt tradition för oss. Först dekorera med fantasifulla pumpor och snart utklädning. Vi fick med fler i familjen att skapa än vad vi haft förut, jätteroligt!  Att senare spöka ut sig är viktigt för Samuel och för några till, man tar gärna tillfällen som går att få klä ut sig.

Presentation:

Elisias, dödsstjärnan från Starwars.

Samuels och Jonathans Äckliga…!

Elines, Hitta Nemo

och min?

Samuels, Galen

 

Lägg ner mobilen!

Det är så härligt att ha två vuxna döttrar att umgås och diskutera med, Eline och Elisia.
I dag kom vi att prata om anknytning till sitt spädbarn. Elisia som själv är mamma till ett och Eline som har flera års erfarenhet av barn från ett tidigare förhållande.
Det finns mammor som har svårt att knyta an till sitt spädbarn, i många fall är det absolut inte frivilligt orsakat av mamman utan snarare en högst ofrivillig och smärtsam brist som kan vara svår att komma tillrätta med. Det är ju inte okänt heller att anknytningsproblem i värsta fall kan leda till psykisk ohälsa hos barnet i framtiden.

 

När en mamma lever närmare sin mobiltelefon än sitt barn, vad händer med barnet då? Skapas anknytningsproblem som annars inte skulle finnas.
Den där fullständigt omslutande mamman som skulle uppslukas av sitt spädbarns minsta lilla ansiktrörelse, den obeskrivliga närvaro man känner och tillhörighet man skapar bara av att sitta och lukta, titta och känna den lilla skapelse som är helt beroende av den vuxnas bekräftelse. Undrar vad som händer med spädbarnets psyke som ska ta form och grund dom första månaderna, när mamman har sin blick och sitt medvetande i en annan värld än den som det lilla barnet befinner sig i.
Har man umgåtts med någon som mest suttit med sin mobil så vet man att det är lika med inget umgänge alls, och då kan ändå vi förströ oss med andra tankar och vända vår uppmärksamhet mot något annat för att vi är självständiga individer.
Men vad händer med barnet som är så utelämnad och beroende av den vuxne för att det ska kunna bygga sin första tid på tillit uppmärksamhet, bekräftelse och absolut närvaro, ett så viktigt grundläggande behov för god psykisk utveckling.

Skapar vi en ny generation där psykisk ohälsa blir det normala?
Jag är rädd att när dom så basala bitarna hos ett spädbarn uteblir, kan det komma att få allvarliga konsekvenser.

Tillbaka

Samuel fick ligga två nätter på Eksjö lasarett. Det är lite coolare att ramla i skateparken och bryta armen än att ramla av en stol som Elisia gjorde en gång, konstaterade Samuel och jag. Men att det sen skulle kräva mer än en operation var absolut inte lika coolt.
Nu är älskade lillebror hemma iallafall, välmående om än något omtöcknad. Det värsta för honom har varit all väntan. Att ligga stilla i en säng i två dagar var en pers för honom. Han var fantastiskt tålmodig och muntrade upp all personalen med sitt glada humör. Dom ville behålla honom som en glädjespridare, men han kom hem tillslut till en familj som längtade.

Två glada killar, strax innan.

Samuel och Eline ägnade sig åt avancerad sjukgymnastik i morse som slutade i dans.

 

Nu väntar ateljén, ett oväntat avbrott så här innebär ganska mycket mer jobb än vad man önskar. I dag ska iallafall en tavla skickas iväg och jag överlåter ansvaret till postnord. Ofta levererar jag själv men ibland är det smidigare att skicka med post och hoppas på att det kommer fram!!!
På fotot längst ner till vänster är några förbrukade ”mjölkförpacknings-paletter” bästa uppfinningen.

 

Starka individer

Jag ser en konstnärssjäl i mitt barn. Inte helt överraskande!
För att göra det tydligt vilka problem som kan uppstå med en sådan individ vill jag göra en bildlig jämförelse.
Jag har lite erfarenhet av olika hundraser. Vissa kräver mer stimulans än andra.
Vi hade en Golden retriver en gång i tiden. Den var lättsam att ha med sig och följde våra regler och rutiner utan att vi behövde lägga så mycket tid på det. Rasen är känd för att vara ganska foglig. Jag tyckte mig kunna hundar ganska bra eftersom jag tidigare i livet haft ett par till. Därför testade vi senare en något annorlunda men vacker ras, Briardhund.
Används b.l.a. som polishund i vissa länder. Ingen knähund precis, eller jo det trodde hunden själv visserligen. Men vi insåg ganska snart att denna hund hade en enormt stark karaktär. Den var mycket stabil i psyket men krävde en stark ledare. Det var absolut inget fel på hunden men det var inte en Golden retriver. Vi hade inte rätt verktyg för denna ras. Det var våra brister inte hundens!
Jag känner mitt barns driv, han är uppslukad av sina kreativa tankar och idéer. Det är väldigt svårt bromsa honom när han är på gång med sitt, för han är en sån person. Lika svårt som att få en Briardhund att bli en Golden.
Hur ska vi göra när barn är så olika, och vi vill ha dom att gå i samma riktning. Bland hundar är olikheterna självklara, men resurserna att stärka ett barns personliga egenskaper är få.
Något att fundera på i dessa politiska tider.

Kvällsfika

Go kväll i stugorna! Nu har kvällarna blivit mörka igen.
Vid den här tiden är det ändå på något vis så härligt att få vistas ute i naturen.
Vi tog en spontan tur och hade med kvällsfikat ut tidigare i kväll. Något jag gärna gör alla kvällar. Skogen har något en själ behöver.
Samuel min lillbonde är så mycket naturmänniska och jag önskade att jag kunnat erbjuda honom mer lantliv.
På Rås gård har dom tre andra barnen vistats mycket med skolan och haft utomhuslektioner, dom har underbara minnen därifrån. Samuels skola däremot är inte där lika ofta, typiskt nog! han som skulle passa så bra på en naturskola.
Han är inte överlycklig precis över att vara tillbaka i skolbänken.
Det finns som vanligt så mycket funderingar kring skola så det låter jag bli att ta nu.

Tänk att vi har en liten till att dra med ut i blåbärsskogen numera, världen gulligaste Sakarias.