Vissa platser…

Favorit i repris, denna gång med den blivande pappan. Det var tänkt som en seriös fotosession men hur många bilder jag tog vet jag inte, det blev i alla fall inte många seriösa….

Titta storken utbrister Jonathan plötsligt!!!När min svåger Tomas träffade Elisia i skolan och frågade om bilderna på henne i förra inlägget var tagna vid vättern i Borghamn, var vi naturligtvis tvungna att åka dit för att ta denna omgång bilder. Tyvärr hann mörkret falla på och kameran hade det lite kämpigt, inte bara med oseriösa modeller. Det var i alla fall en underbar eftermiddag/kväll som jag kommer att bära med in i vintermörkret. 

 

 

 

Hamnen i Borghamn är en plats där själen får verklig frid, det är något märkligt som händer med det inre jaget när man vistas på vissa platser.

Väntar forfarande….

Varje kväll när jag går ut för att plocka te… salvia kamomill och lavendel…supergott och supernyttigt (inbillar jag mig) inser jag hur otroligt snuvad på sommaren jag är, och dessutom ser salladslandet som jag fortfarande väntar på ska börja växa, inser jag plötsligt att det nog är försent, det blir ingen sommar i år!!! När odlarna på tv lyriskt pratar om hösten som skördens tid, då man ska frossa i allt gott som frodas i trädgårdslandet…hmmm, vilket hån!
T.o.m. Räk/laxmackan på grännaberget tycks utebli eftersom dom anser säsongen över. Hur kunde det bli så? Dom stänger redan på torsdag och jag funderar på att själv åka bara för att jag vet att det är en lång och mörk tid innan det underbara stället som förgyller sommaren, öppnar igen. Risken finns att vinterhalvåret blir alldeles outhärdligt annars.

Det finns en speciell vintersallad som går att så året om som jag beställt på nätet. Det ska bli spännande att se om jag lyckas odla i ateljén med ett bättre resultat än salladsodlingen ute. Hade tänkt omvandla detta rum till ett sommarlandskap.

Att arbeta med foto är ett komplement till måleriet, ger ett snabbare resultat på ett kreativt behov, och lite sommarstämning på det!

 

Bekämpa oro med bilder

Det finns så otroligt mycket att glädjas åt, ändå är orons kraft så stark att den lätt tar över. För mig är morgon och förmiddagen värst, ibland nästan outhärdlig.

Största lyckan i dag var att se på basketträning. Samuel fick träna en timme extra med Abrahams kompisar, killar som var flera huvuden högre och han var förstås yngst av alla. Abraham och Samuel synkar verkligen trots åtta års åldersskillnad, nästan magiskt att se. Han har också tränat lillebror länge, så det är ju ett stort intresse för de båda.
Jag hade förstås ingen kamera med på träningen så jag kan ju inte visa någon bild därifrån. Men jag inledde ju med min oro och det försöker jag bekämpa på mitt sätt, med bilder.

Två av bilderna är likadana förutom att jag var lite klyschig och la in en text i den ena, något jag normalt inte gillar att man gör i bilder, men i bland finns det ett annat värde något utöver det estetiska och texten är viktig att bära med sig dagligen.


 


Jätteroligt att börja skolan!!

Från den äldsta modellen till den yngsta. Nu har jag påbörjat ett barnporträtt. Det sprider en glädje i ateljén. Barnet jag ska måla har ett härligt smile och det smittar av sig. Han var inte stilla många sekunder när jag fotograferade honom och det känns viktigt att få fram och förmedla denna livfullhet. Skönt att ha denna glädje framför sig när hösten smyger på. Min ateljé är mitt terapirum, min borg.

Tänk att skolan börjar nu Samuel; ja det är bara två dagar kvar, vad tycker du om det undrade jag. Jätteroligt, svarar han med ett stort leende.

Jag har inga hokuspokus teorier angående barnuppfostran men vissa saker är grundläggande, b.l.a. att inte överföra negativa känslor. Tvärtom försöker jag påverkas av hans positiva inställning till situationer som jag har svårare för.

Han har några små kompisar och några stora. Dom stora finns runt honom nästan hela tiden och gör honom till en liten tonåring.

Måla barn

Ikväll blev min ateljé en fotoatelje, för i morgon kommer en liten kille som jag ska fotografera. Att fota barn kan vara en utmaning, men just det är så roligt. Dessutom är det tillåtet att spela lite apa och få vara sig själv ha ha!
Det är viktigt att vara lyhörd och känna in vad man har för person framför sig.
Så småningom blir det en målning på honom.

Det är bra att ibland växla karaktär på ateljén även om förändringen inte blir så stor, det blir i alla fall lite mer ordning där då. Det är ett rum som har en förmåga att bli stökigt.

Lite roligare om det suttit ett barn på stolen.

Nu har jag också en tanke att försöka klämma in lite målartid till det stora syskonporträttet på mina egna barn som jag påbörjade för länge sedan. Det har nog gått mer än ett år, kanske två, sedan jag påbörjade den. Det är inte för att jag inte vill, jag drömmer om att göra en riktigt häftig målning på barnen, det handlar bara tid och prioritering.

Jag har otroligt svårt att göra något till mig själv och jag har faktiskt inte gjort något oljeporträtt till oss själva som blivit kvar i vårt hem.

Dom ständigt ansiktslösa barnen.

Jag har ju just avslutat ett par målningar och ska börja på nya.
Glappet som blir när man avslutat en målning kan ibland vara något mentalt jobbig. Samma känsla som när ett barn vuxit upp och lämnar hemmet och mitt vakande öga.
Båda delarna har nu inträffat samtidigt, det är verkligen jobbigt. Jag vet dock att känslan går över och nya händelser tar vid.

Min ”lilla” Elisia har flyttat några hus längre ner på vår gata. Dom två närmaste husen är lite stökiga och oroliga men nedanför dom fick vi nys om en lugnt och fint hus där bekanta till oss skulle flytta ut och hon med pojkvän kunde överta deras lägenhet. Hon är så ung och det känns väldigt konstigt för mammahjärtat att redan släppa henne, tur att vi nästan är grannar.

Nu ska jag röja lite till inför fotogästen i morgon.

Målarkurs, barndomsminnen

Tillsammans med min bror har vi campat i Mariestad, vår barndomsstad. Vi drog med våra barn och tvingade dom att uppleva sina föräldrars minnen från olika platser.
Min bror är fem år äldre än mig och därför var det så roligt när han kunde beskriva platser på ett annat sätt, sånt som jag bara har svaga minnen av.



Som kusiner känner våra barn varandra väl så jag tror faktiskt dom stormtrivdes också. Vi hade husvagnarna med förtält intill varandra och umgicks från tidig morgon till sent på kvällarna.

Likt Leif GW Persson är jag ingen stor semesterfirare. Men när man stöter på ett och annat konstverk på vägen känns det bra. Persson sa vid en intervju att han helst tar med sig lite papper och sitter och grunnar på då han är på semester och är inte så mycket till sällskap. Jag kan förlika mig lite med det även om jag kanske är mer anpassningsbar.
Men väl på plats så var det toppenbra.

Konstutställning utanför Mariestads fantastiska domkyrka.

 

Min brors dotter Saga hade laddat för att jag skulle ge henne en målarkurs.
Hon blev mycket nöjd med resultatet och visst blev det fint. Ett minne från campingen med lillasysters små skor på en strand med två eklöv, Ekudden heter också campingen.

Det var ju inte supervarmt hela tiden men barnen badade i värnen och poolen flera gånger om dagen.

 

Avtäckning av oljeporträtt

Igår var det dags att överlämna två oljeporträtt.
Ett stort tack till paret vi besökte för en fin bjudning i samband med avtäckning.

Kvinnan på den ena målningen är av släkten af Ugglas. Jag fick aldrig möjligheten att träffa henne då hon inte längre finns kvar i livet, men förstod av alla intryck att hon fyllde en stor varm plats för sin omgivning.
Däremot mannen, som b.l.a. varit hovmarskalk.
Denne satt inne med stor kunskap och var intressant att lyssna på. Ibland kan man känna en törst i mötet av vissa människor av att få ta del av deras erfarenheter.
Denne man hade förstås mycket extra livserfarenheter som naturligtvis inte kan hinnas med under en lunch.
Vi hade alla en trevlig stund tillsammans och den finaste sommardag man kan önska sig.

Herr och fru Hedengren
(målningarna är 40*50 cm.) Se nytt i porträttgalleriet.

Vi avslutade med en promenad i markerna som tillhörde den 1600-tals gård vi besökte.

 

Bara en tråkig ateljé, rosorna bytte färg

Att fotografera blommor är inte min stora passion, men ibland är dom bara för fina för att låta bli. Dom här hade jag för mig var röda förra året, dom har bytt färg!
Eller så minns jag fel!!
I dag lämnade jag ner två porträttmålningar för inramning. Trots att målet alltid är att få överlämna en färdig tavla och trots att jag gjort det så många gånger att jag borde vara van, så är det en sån tomhetskänsla varje gång. Plötsligt ser ateljén bara stökig och tråkig ut.

 När jag har långväga beställningar brukar jag fotografera ramar som finns att välja på hos vår gallerist i Tranås och skicka förslag till beställaren.
Den här gången blev det denna ram. Vacker ram till ett vackert par.

Fotografering i ösregn och triathlon

Att förena nytta med nöje kan bli dubbelt nöje.
Det blev en liten släktträff i Lyrestad dit jag åkte för att b.l.a. fota tre unga personer, men inte vilka personer som helst utan min kusin och barnens sysslingar.
Så tävlade min systerson Elias triathlon på samma plats längs kanalen i det lilla samhället Lyrestad i Västergötland.

En hungrig och trött Samuel efter att ha hejat Elias i mål och stolt bärandes Elias nummerlapp. Han sitter i pizzerian och väntar på sin pizza.


Han gjorde sig så kort som möjligt för att vara tillräckligt liten för att få en klubba.

Dagen bjöd delvis på ösregn förstås, och då just när jag skulle börja fota, såklart! Vi stuvade snabbt in oss i en konferenslokal på ett värdshus. Som alltid när det kommer ett störtregn så rusar alla in under tak samtidigt vilket överraskade receptionisten något. Hon misstyckte lite att vi klampade på och ville göra deras lokal till en fotoatelje, eftersom dom för tillfället förvarade dyrbara cyklar där och hade ett ansvar för att inget blev stulet.
Vi fick övertyga henne att vi inte hade någon ond avsikt med vårt instormande. Men man rusar knappast in med kamerautrustning, blixtar och stativ, för att stjäla en cykel!!
Allt gick bra, tack och lov att jag hade med blixtarna denna gång.
Släkten min är spridd över hela Sverige och mer därtill, så det är så vansinnigt roligt att få en spontanträff så här, man känner alltid på något sätt att man hör ihop.

.

Lekledaren!!! färdiga porträtt

Sommaren är vad man gör den till!
Vill man minnas den som helt fantastisk så får man ta till vara dom dagar som är fina.
I går gjorde vi en spontanutflyckt med fikakorg i Sveriges fantastiska natur, med guidning och sällskap av Elisias pojkväns föräldrar vilket var så superhärligt. Det finns ju hur många utflyktsmål som helst och man kan verkligen göra sommaren till en riktig kanonsommar om man bara lyfter blicken och ser sig omkring. Det fina är också att det varken kostar särskilt mycket eller sliter på miljön nämnvärt.


Samuel kallade till sig ett stort gäng kossor som han blev lekledare och ledde lite allsång för. Han roade både sig själv, oss och kossorna en lång stund.
(varning! bildbomb)


Jag är i det närmaste klar med två oljeporträtt som jag ska leverera till huvudstaden om några dagar. Jag kan tyvärr inte visa dom utan tillåtelse från beställarna. En lite avtäckning kom på tal och det är ju trevligt.