Konst musik och historik miljö

Konst och musik är två ”syndrom” som har sitt ursprung ur samma släkte.
I ett program på radio talade dom om den Svenska tonsättaren Johan Helmich Roman som levde och verkade på 1700-talet och att han, liksom andra musiker då, inte var speciellt högt aktade. Man ville gärna ha konst och musik men ingen skulle göra den.
I dag tror jag det snarare kan skapa en slags förvirring, en syssla som är lite svårplacerad.

Jag målar tolv musiker, alltså konst och musik i sin bästa förening. Varje dag framträder dom mer och mer. Individer med en bakrund och historia, vissas värre än andras.

I går var jag inbjuden till tempelriddarordens loge för en fotosession. Det var en väldigt spännande miljö. Vad fyra gråa väggar kan dölja och vilken värld som kan öppna sig när man kliver in genom en port.
Det ska så småningom bli ett stort oljeporträtt som ska dela plats med många andra gediget arbetade porträtt. Miljön var så pampig och den bar på så mycket historia, jag fick en fin lektion och rundvandring.

Det finns inga motgångar, bara utmaningar

En efter en blir målningar klara. I morgon skickar jag ett oljeporträtt till Stockholm.
Jag har flera på gång samtidigt parallellt, vissa går snabbare att färdigställa andra kräver lite mer tid.
Eller vad säger du Jimi Hendrix, jag har en väl liten pensel tycker du…

Det händer lite mycket runtomkring och jag vill helst bara ha flow. Nåja så funkar inte livet när man har en omgivning.

Lugn-vila-kreativitet och prestation

Lugnet efter juldagarna har lagt sig och jag är åter i min ateljé omgärdad av flera oljeporträtt. Detta rum inger ett lugn, utan det hade jag nog inte överlevt. Det är fyllt av prestation på ett sätt, samtidigt som det skapar sinnesro.

På radion som sorlar i bakgrunden i ateljén pratar dom om stora krav och skyhöga mål och ambitioner på våra skolbarn.
Dom nämner ett av flera skräckexempel: En förälder som intervjuades hade insett att hennes barn i åk. 6, efter mycket slit, aldrig skulle klara sin inlämningsuppgift. Mamman tog över och gjorde uppgiften åt barnet och lämnade in den till skolan, hon fick ett D. Mamman var docent och forskare och uppgiften var för åk.6.

Det är svårt som förälder att hinna förmedla att du duger som du är, när skolan stressar och tvingar oss att ständigt uppmana och påminna om hur viktigt resultatet är. Barnens all tid går ut på att prestera visa upp och bedömas.
Jag får ofta påminna mig själv om att inte bara prata plugg och prestation med Abraham, men inser att nästan allt kretsar kring detta.

I ett annat program (radiopsykologen) beskrev en ung man sin ohälsa grundad på att han hela sitt liv kämpat och att allt fokus legat på att leva upp till det som förväntats av honom och som fått honom att fullständigt förlora sig själv. Det behövs ingen djupanalys för att förstå vilken skada detta kan orsaka en människa.

Det är så lätt att man omedvetet lägger all vikt i vad skolan kräver för att det är prio ett, och därmed glömmer lyssna, känna in och prata om vad som rör sig i huvudet på individen och hur han mår.
Att det bara är en transportsträcka till vuxenlivet där vi ska programmera så mycket det går för att höja prestationsnivån och slutligen få ett så späckat resultat/individ som bara är möjligt.
Det svåra är att hitta en balans. Lugn-vila-kreativitet och prestation.

 

Det får inte bli fel

Allt som görs och köps dagarna innan jul kallas väl julklapp. Jag gjorde en i kväll.
På en stor vägg saknas en tavla… eller egentligen inte, Samuels häftiga skulptur har prytt denna vägg i flera år. Felet är bara att övriga familjen anser att den är något för liten.
Jag hinner inte göra någon målning tyvärr, men på datorn kan den skapande processen gå lite snabbare.
Därför blev det en stor förstoring av ”Mata inte hästarna”. Nu vet inte Tobbe detta, men ramen kommer han nog gilla i alla fall. 

Det här med konst på väggarna är ett känsligt kapitel förstås, och blir något fel så är det mycket fel!
Så många bilder jag har kasserat genom åren. Men med porträtt är det annorlunda. Dom går visserligen att måla över om och om igen eftersom det är olja. Men där är sällan kompositionen något större problem och jag måste alltid se i huvudet hur den färdiga målningen ska se ut, annars finns inte förutsättningen för ett bra resultat.

 

 

Efter misstag kommer…

Nu gjorde jag bort mig.
Jag la på en mellanfernissa på ett nästan färdigt oljeporträtt, men utan att känna om den var helt torr! Vilket den tydligen inte var…helt! Det innebär att målningen får en vit hinna över sig. Min ångest säger att flera månaders jobb är förstört. Mitt kreativa sinne säger att, det blir ännu bättre efter misstag.
Mellanfernissa är bra absolut, när den används på rätt sätt!

 

Orka lite extra

Jag hade finfint sällskap till Stockholm i går. Mina tjejer Eline och Elisia och kusinen Elias, det kunde inte bli annat än bra.
Gården vi var till låg på Värmdö, väldigt vackert. Där skulle jag fotografera för att porträttera en man.
Mitt gäng och jag blev härligt bemötta. Tanken var att mitt sällskap skulle ta en promenad på Värmdö medan jag fotograferade, men vi hamnade alla runt köksbordet över en kopp kaffe, trevligt!

Efter en fotosession brukar jag vara ganska trött och vill för det mesta bara åka någonstans och äta och sedan vända hemåt. Men det var inte alls vad mina medpassagerare förväntade sig. Så efter att ha lämnat av kusin Elias till sin studentlya så åkte vi till moderna museet. Jag gillar faktiskt Moderna skarpt och jag är så glad att dom fick mig att orka lite extra.

Stockholm är ju så magiskt vackert kvällstid.

 

Internetbutik

Hej och hå, nu är det snart jul!!!
För varje år som går känner jag mer och mer att handeln står mig upp i halsen.
Inte om man kan göra genomtänkta val. Men när en ettåring redan har ett leksaksberg som en del barn aldrig kan drömma om ens på en livstid, så inte går jag och köper mer leksaker, bara som exempel. (jag syftar inte på Sakarias!) Men så är det ju är hos många idag. Klassklyftan har blivit så brutal bland familjer.
Så finns dom som inte har möjlighet att leva upp till det som anses vara normal standard, som anstränger sig till det yttersta och tar till medel som dom inte ens har, för att få till det, så att det åtminstone ser ut att vara bra.

Det är tur att internethandel finns så man inte behöver se hysterin 😉

Jag har en liten plan framöver som visserligen är inom samma tema. Jag vill starta upp en internetbutik med konstnärsmaterial. En sida där jag säljer och ger råd och inspiration för den som vill vara kreativ och lära sig mer om tillvägagångssätt. Jag tror på skapande som terapi och god hälsa.

Spara minnen

-Jag sitter fast, hjälp mig! jag sitter fast!
-Nämen, sitter du fast?
-Hjälp, jag sitter fast….
-Men var sitter du fast?
-I golvet!!!
-Men då måste jag ju hjälpa dig att komma loss.
Det var Samuel när han var tre år och vi inte riktigt 
hade tid att kramas och han var för tung att bära på. Men vad gör man när han står där mitt på golvet och sitter fast?

Det är så roligt att ha texter och bilder från när barnen var små. Samuel speciellt var och är fortfarande otroligt klurig.

Jag hade småbesök i ateljen för fotografering i dag på förmiddagen och vi pratade om hur värdefullt det är att spara på minnen från barnen. Det finns nästan inget man uppskattar så mycket som detaljer som påminner om hur dom var som små och hur mycket av deras egenskaper som faktiskt fortfarande finns kvar.

Som denna bild av Abraham när han var sju, en typisk Abraham bild. Titeln är viktig!

”Ett tokigt lejon”

Jag har så mycket på gång just nu att jag inte kommer ihåg att uppdatera.
Många målningar som jag levererat men inte fotograferat, lite dumt eftersom det är bra att visa upp exempel på porträttsidan.

Kall fotografering

Det var visserligen lite kallare i dag men solen sken och vi tog en sväng bakom huset för att fånga det vackra. Men med en bebis och lite annat fixande hann det bli mörkt och ännu kallare. Men något dessa mina tjejer har lärt sig är: vill man va fin får man lida pin! Jag har alltid gillat något mörkare bilder med lite mystik i, så vad gjorde det att solen gått ner.