Det får inte bli fel

Allt som görs och köps dagarna innan jul kallas väl julklapp. Jag gjorde en i kväll.
På en stor vägg saknas en tavla… eller egentligen inte, Samuels häftiga skulptur har prytt denna vägg i flera år. Felet är bara att övriga familjen anser att den är något för liten.
Jag hinner inte göra någon målning tyvärr, men på datorn kan den skapande processen gå lite snabbare.
Därför blev det en stor förstoring av ”Mata inte hästarna”. Nu vet inte Tobbe detta, men ramen kommer han nog gilla i alla fall. 

Det här med konst på väggarna är ett känsligt kapitel förstås, och blir något fel så är det mycket fel!
Så många bilder jag har kasserat genom åren. Men med porträtt är det annorlunda. Dom går visserligen att måla över om och om igen eftersom det är olja. Men där är sällan kompositionen något större problem och jag måste alltid se i huvudet hur den färdiga målningen ska se ut, annars finns inte förutsättningen för ett bra resultat.

 

 

Efter misstag kommer…

Nu gjorde jag bort mig.
Jag la på en mellanfernissa på ett nästan färdigt oljeporträtt, men utan att känna om den var helt torr! Vilket den tydligen inte var…helt! Det innebär att målningen får en vit hinna över sig. Min ångest säger att flera månaders jobb är förstört. Mitt kreativa sinne säger att, det blir ännu bättre efter misstag.
Mellanfernissa är bra absolut, när den används på rätt sätt!

 

Orka lite extra

Jag hade finfint sällskap till Stockholm i går. Mina tjejer Eline och Elisia och kusinen Elias, det kunde inte bli annat än bra.
Gården vi var till låg på Värmdö, väldigt vackert. Där skulle jag fotografera för att porträttera en man.
Mitt gäng och jag blev härligt bemötta. Tanken var att mitt sällskap skulle ta en promenad på Värmdö medan jag fotograferade, men vi hamnade alla runt köksbordet över en kopp kaffe, trevligt!

Efter en fotosession brukar jag vara ganska trött och vill för det mesta bara åka någonstans och äta och sedan vända hemåt. Men det var inte alls vad mina medpassagerare förväntade sig. Så efter att ha lämnat av kusin Elias till sin studentlya så åkte vi till moderna museet. Jag gillar faktiskt Moderna skarpt och jag är så glad att dom fick mig att orka lite extra.

Stockholm är ju så magiskt vackert kvällstid.

 

Internetbutik

Hej och hå, nu är det snart jul!!!
För varje år som går känner jag mer och mer att handeln står mig upp i halsen.
Inte om man kan göra genomtänkta val. Men när en ettåring redan har ett leksaksberg som en del barn aldrig kan drömma om ens på en livstid, så inte går jag och köper mer leksaker, bara som exempel. (jag syftar inte på Sakarias!) Men så är det ju är hos många idag. Klassklyftan har blivit så brutal bland familjer.
Så finns dom som inte har möjlighet att leva upp till det som anses vara normal standard, som anstränger sig till det yttersta och tar till medel som dom inte ens har, för att få till det, så att det åtminstone ser ut att vara bra.

Det är tur att internethandel finns så man inte behöver se hysterin 😉

Jag har en liten plan framöver som visserligen är inom samma tema. Jag vill starta upp en internetbutik med konstnärsmaterial. En sida där jag säljer och ger råd och inspiration för den som vill vara kreativ och lära sig mer om tillvägagångssätt. Jag tror på skapande som terapi och god hälsa.

Spara minnen

-Jag sitter fast, hjälp mig! jag sitter fast!
-Nämen, sitter du fast?
-Hjälp, jag sitter fast….
-Men var sitter du fast?
-I golvet!!!
-Men då måste jag ju hjälpa dig att komma loss.
Det var Samuel när han var tre år och vi inte riktigt 
hade tid att kramas och han var för tung att bära på. Men vad gör man när han står där mitt på golvet och sitter fast?

Det är så roligt att ha texter och bilder från när barnen var små. Samuel speciellt var och är fortfarande otroligt klurig.

Jag hade småbesök i ateljen för fotografering i dag på förmiddagen och vi pratade om hur värdefullt det är att spara på minnen från barnen. Det finns nästan inget man uppskattar så mycket som detaljer som påminner om hur dom var som små och hur mycket av deras egenskaper som faktiskt fortfarande finns kvar.

Som denna bild av Abraham när han var sju, en typisk Abraham bild. Titeln är viktig!

”Ett tokigt lejon”

Jag har så mycket på gång just nu att jag inte kommer ihåg att uppdatera.
Många målningar som jag levererat men inte fotograferat, lite dumt eftersom det är bra att visa upp exempel på porträttsidan.

Kall fotografering

Det var visserligen lite kallare i dag men solen sken och vi tog en sväng bakom huset för att fånga det vackra. Men med en bebis och lite annat fixande hann det bli mörkt och ännu kallare. Men något dessa mina tjejer har lärt sig är: vill man va fin får man lida pin! Jag har alltid gillat något mörkare bilder med lite mystik i, så vad gjorde det att solen gått ner.

Tillbaka

Samuel fick ligga två nätter på Eksjö lasarett. Det är lite coolare att ramla i skateparken och bryta armen än att ramla av en stol som Elisia gjorde en gång, konstaterade Samuel och jag. Men att det sen skulle kräva mer än en operation var absolut inte lika coolt.
Nu är älskade lillebror hemma iallafall, välmående om än något omtöcknad. Det värsta för honom har varit all väntan. Att ligga stilla i en säng i två dagar var en pers för honom. Han var fantastiskt tålmodig och muntrade upp all personalen med sitt glada humör. Dom ville behålla honom som en glädjespridare, men han kom hem tillslut till en familj som längtade.

Två glada killar, strax innan.

Samuel och Eline ägnade sig åt avancerad sjukgymnastik i morse som slutade i dans.

 

Nu väntar ateljén, ett oväntat avbrott så här innebär ganska mycket mer jobb än vad man önskar. I dag ska iallafall en tavla skickas iväg och jag överlåter ansvaret till postnord. Ofta levererar jag själv men ibland är det smidigare att skicka med post och hoppas på att det kommer fram!!!
På fotot längst ner till vänster är några förbrukade ”mjölkförpacknings-paletter” bästa uppfinningen.

 

Så är det!

Vissa dagar bromsar hela universum ens framfart, en känsla jag inte kan vara ensam om.
Hade en välfylld dag i Stockholm igår med fotografering i en del av staden och en tavelleverans i en annan. Allt bra så långt. I dag befinner sig hjärnan någon annanstans! Det är nog dags för den där gå-i-ide perioden är jag rädd för. När man är tvungen att elda i huset för att få värme i elementen vet man vad som nalkas.
På väg hem i går kväll köpte jag ett litet välbehövligt energitillskott som visade sig ha ett lämpligt budskap för just den stunden.
En mörk bild, men det var också så mörkt klockan sju!!

Mikropaus

Nu är jag ganska trött på att måla…..faktiskt!
Det beror på att jag är i slutspurten på en målning och början på en ny.

Därför tog jag en välbehövlig paus tillsammans med min lilla hjälte. Han mockade två kaninburar riktigt noggrant. Först var det lite äckligt tyckte han, men med lite vana så var det inga problem alls med att mocka.

Efter det skördade vi vindruvor. Det är dags för vindruvesaft nu. Jag hade inte tid för körsbären i år tyvärr och trodde inte heller det skulle bli någon skörd av vindruvor. Men ibland når man ens gräns för vad både kropp och själ kan prestera. När jag målat från åtta på morgonen till tio på kvällen varje dag de senaste veckorna så var det heeelt nödvändigt med en mikropaus. Det var det bästa vi gjort denna vecka, Samuel och jag, det var vi nog överens om.