Måla barn

Ikväll blev min ateljé en fotoatelje, för i morgon kommer en liten kille som jag ska fotografera. Att fota barn kan vara en utmaning, men just det är så roligt. Dessutom är det tillåtet att spela lite apa och få vara sig själv ha ha!
Det är viktigt att vara lyhörd och känna in vad man har för person framför sig.
Så småningom blir det en målning på honom.

Det är bra att ibland växla karaktär på ateljén även om förändringen inte blir så stor, det blir i alla fall lite mer ordning där då. Det är ett rum som har en förmåga att bli stökigt.

Lite roligare om det suttit ett barn på stolen.

Nu har jag också en tanke att försöka klämma in lite målartid till det stora syskonporträttet på mina egna barn som jag påbörjade för länge sedan. Det har nog gått mer än ett år, kanske två, sedan jag påbörjade den. Det är inte för att jag inte vill, jag drömmer om att göra en riktigt häftig målning på barnen, det handlar bara tid och prioritering.

Jag har otroligt svårt att göra något till mig själv och jag har faktiskt inte gjort något oljeporträtt till oss själva som blivit kvar i vårt hem.

Dom ständigt ansiktslösa barnen.

Jag har ju just avslutat ett par målningar och ska börja på nya.
Glappet som blir när man avslutat en målning kan ibland vara något mentalt jobbig. Samma känsla som när ett barn vuxit upp och lämnar hemmet och mitt vakande öga.
Båda delarna har nu inträffat samtidigt, det är verkligen jobbigt. Jag vet dock att känslan går över och nya händelser tar vid.

Min ”lilla” Elisia har flyttat några hus längre ner på vår gata. Dom två närmaste husen är lite stökiga och oroliga men nedanför dom fick vi nys om en lugnt och fint hus där bekanta till oss skulle flytta ut och hon med pojkvän kunde överta deras lägenhet. Hon är så ung och det känns väldigt konstigt för mammahjärtat att redan släppa henne, tur att vi nästan är grannar.

Nu ska jag röja lite till inför fotogästen i morgon.

Målarkurs, barndomsminnen

Tillsammans med min bror har vi campat i Mariestad, vår barndomsstad. Vi drog med våra barn och tvingade dom att uppleva sina föräldrars minnen från olika platser.
Min bror är fem år äldre än mig och därför var det så roligt när han kunde beskriva platser på ett annat sätt, sånt som jag bara har svaga minnen av.



Som kusiner känner våra barn varandra väl så jag tror faktiskt dom stormtrivdes också. Vi hade husvagnarna med förtält intill varandra och umgicks från tidig morgon till sent på kvällarna.

Likt Leif GW Persson är jag ingen stor semesterfirare. Men när man stöter på ett och annat konstverk på vägen känns det bra. Persson sa vid en intervju att han helst tar med sig lite papper och sitter och grunnar på då han är på semester och är inte så mycket till sällskap. Jag kan förlika mig lite med det även om jag kanske är mer anpassningsbar.
Men väl på plats så var det toppenbra.

Konstutställning utanför Mariestads fantastiska domkyrka.

 

Min brors dotter Saga hade laddat för att jag skulle ge henne en målarkurs.
Hon blev mycket nöjd med resultatet och visst blev det fint. Ett minne från campingen med lillasysters små skor på en strand med två eklöv, Ekudden heter också campingen.

Det var ju inte supervarmt hela tiden men barnen badade i värnen och poolen flera gånger om dagen.

 

Avtäckning av oljeporträtt

Igår var det dags att överlämna två oljeporträtt.
Ett stort tack till paret vi besökte för en fin bjudning i samband med avtäckning.

Kvinnan på den ena målningen är av släkten af Ugglas. Jag fick aldrig möjligheten att träffa henne då hon inte längre finns kvar i livet, men förstod av alla intryck att hon fyllde en stor varm plats för sin omgivning.
Däremot mannen, som b.l.a. varit hovmarskalk.
Denne satt inne med stor kunskap och var intressant att lyssna på. Ibland kan man känna en törst i mötet av vissa människor av att få ta del av deras erfarenheter.
Denne man hade förstås mycket extra livserfarenheter som naturligtvis inte kan hinnas med under en lunch.
Vi hade alla en trevlig stund tillsammans och den finaste sommardag man kan önska sig.

Herr och fru Hedengren
(målningarna är 40*50 cm.) Se nytt i porträttgalleriet.

Vi avslutade med en promenad i markerna som tillhörde den 1600-tals gård vi besökte.

 

Bara en tråkig ateljé, rosorna bytte färg

Att fotografera blommor är inte min stora passion, men ibland är dom bara för fina för att låta bli. Dom här hade jag för mig var röda förra året, dom har bytt färg!
Eller så minns jag fel!!
I dag lämnade jag ner två porträttmålningar för inramning. Trots att målet alltid är att få överlämna en färdig tavla och trots att jag gjort det så många gånger att jag borde vara van, så är det en sån tomhetskänsla varje gång. Plötsligt ser ateljén bara stökig och tråkig ut.

 När jag har långväga beställningar brukar jag fotografera ramar som finns att välja på hos vår gallerist i Tranås och skicka förslag till beställaren.
Den här gången blev det denna ram. Vacker ram till ett vackert par.

Fotografering i ösregn och triathlon

Att förena nytta med nöje kan bli dubbelt nöje.
Det blev en liten släktträff i Lyrestad dit jag åkte för att b.l.a. fota tre unga personer, men inte vilka personer som helst utan min kusin och barnens sysslingar.
Så tävlade min systerson Elias triathlon på samma plats längs kanalen i det lilla samhället Lyrestad i Västergötland.

En hungrig och trött Samuel efter att ha hejat Elias i mål och stolt bärandes Elias nummerlapp. Han sitter i pizzerian och väntar på sin pizza.


Han gjorde sig så kort som möjligt för att vara tillräckligt liten för att få en klubba.

Dagen bjöd delvis på ösregn förstås, och då just när jag skulle börja fota, såklart! Vi stuvade snabbt in oss i en konferenslokal på ett värdshus. Som alltid när det kommer ett störtregn så rusar alla in under tak samtidigt vilket överraskade receptionisten något. Hon misstyckte lite att vi klampade på och ville göra deras lokal till en fotoatelje, eftersom dom för tillfället förvarade dyrbara cyklar där och hade ett ansvar för att inget blev stulet.
Vi fick övertyga henne att vi inte hade någon ond avsikt med vårt instormande. Men man rusar knappast in med kamerautrustning, blixtar och stativ, för att stjäla en cykel!!
Allt gick bra, tack och lov att jag hade med blixtarna denna gång.
Släkten min är spridd över hela Sverige och mer därtill, så det är så vansinnigt roligt att få en spontanträff så här, man känner alltid på något sätt att man hör ihop.

.

Lekledaren!!! färdiga porträtt

Sommaren är vad man gör den till!
Vill man minnas den som helt fantastisk så får man ta till vara dom dagar som är fina.
I går gjorde vi en spontanutflyckt med fikakorg i Sveriges fantastiska natur, med guidning och sällskap av Elisias pojkväns föräldrar vilket var så superhärligt. Det finns ju hur många utflyktsmål som helst och man kan verkligen göra sommaren till en riktig kanonsommar om man bara lyfter blicken och ser sig omkring. Det fina är också att det varken kostar särskilt mycket eller sliter på miljön nämnvärt.


Samuel kallade till sig ett stort gäng kossor som han blev lekledare och ledde lite allsång för. Han roade både sig själv, oss och kossorna en lång stund.
(varning! bildbomb)


Jag är i det närmaste klar med två oljeporträtt som jag ska leverera till huvudstaden om några dagar. Jag kan tyvärr inte visa dom utan tillåtelse från beställarna. En lite avtäckning kom på tal och det är ju trevligt.

Brand och fotboll

I dag var Samuel på fotbollscup i Stensjön, Tobbe och Abraham åkte med honom och jag fick snällt stanna hemma för att ”måla i kapp” den tid som runnit iväg.
Han tyckte jag skulle säga upp mig eller ge mig sparken som han uttryckte det, så att jag också kunde följa med honom. Jag ska tu upp frågan på nästa utvecklingssamtal med mig själv.
Jag satt och småklagade för mig själv. För grov målarduk, hårda penslar och en palett som släpper igenom färg….! Men så satte jag på nyheterna och fick höra om den förödande skogsbranden i Portugal, vilken skräckupplevelse!
Mina små problem blev till ingenting.
Måtte dom få branden under kontroll snart, så förödande!

porträttmåleri och tandläkarbesök

Hur mår porträttmåleriet i dag, är porträttmåleriet på väg tillbaka?
Det frågade Nordegren och Epstein på P1 i dag. Absolut är den på väg tillbaka ( om den ens varit borta)
De pratade b.l.a. fotorealistiska porträtt. Jag föredrar att måla porträtt som målningar med tyngd på likhet istället för fotorealistiskt som jag kan tycka ser lite hårt ut.

Denna uppmärksamhet av porträtttmåleri hyllar jag med att visa alla mina porträtt från min hemsida.

ufo oljeporträtt 3:8

Åke ”UFO” Gustafsson spelman. Olja (50 x 60 cm, 2009) Ett oljeporträtt utav en känd och uppskattad tranåsbo. www.lenearonsson.se

Avgångsporträtt, brandkontoret Stockholm.

Avgångsporträtt, oljeporträtt (77*91 cm.) www.lenearonsson.se

Härlig familj från Stockholm.Familjeporträtt i olja

Familjen Carleson. Familjeporträtt i olja (80*100 cm, 2013) www.lenearonsson.se

Rederiägare av Silja Line från Åbo.portrattmalning-ett

B. Lundqvist Oljeporträtt (60*80 cm. 2014) www.lenearonsson.se

Man från Stockholm.oljeportratt-tva

oljeporträtt (40*50 cm. 2015) www.lenearonsson.se

Ägare av Brokind slott.portrattmalare ett

Två oljeporträtt. olja (40*50 cm. 2016) www.lenearonsson.se

image

P-O Lorentzi från Tranås. Ett porträtt i Drawing pencils (40 x 60 cm, 2009) www.lenearonsson.se

Liten kille från Stockholm.
barnportratt-i-olja

Barnporträtt i olja. www.lenearonsson.se

oljeportratt-i-olja

Syskonporträtt i olja

Syster nr. ett från Göteborg.blyertsportratt

Blyertsporträtt 40*50 cm. www.lenearonsson.se

Syster nr. två från Göteborg.portratt i blyerts

 

 

Jag hade tid hos tandläkaren kl.11.30 i dag. Klockan 11.25 satt jag fortfarande lugnt i min ateljé. Kl 11.29 var jag på plats i tandläkarens väntrum. Fråga inte hur det gick till!!!
Att jag inte hade något hål visste jag eftersom det nästan aldrig förekommer, så varför detta pris? 750kr!!! för 10 minuter.
Ingen kritik riktad mot sköterskor eller tandläkare. Dom rår ju inte på prissättningen. Lika lite som en lärare rår för otillräcklig undervisningsmaterial och tid. Eller naturvårdarens bristande resurser pga. kommunens ekonomiska åtstramning mm. mm. Förstå hur jag menar. Men det är inte svårt att begripa att vissa tyvärr väljer bort tandvård.

På gång i ateljén, armbrytning

På gång  i ateljén är en målning av en kvinna. Om ett par veckor räknar jag med att den ska vara klar.
Jag införskaffade helt nya penslar av en ny sort, lite ovan vid den hårda borsten, men säkert en vanesak. Dom gamla penslarna fungerar bra som blompinnar.

Min ateljé förvandlades förut i dag till en armbrytararena.


Tre tuffa fotbollskillar. Visst är dom coola.

Kort och gott! Kvällen är nu sen och samtliga i huset har plöjt igenom en av många dvdfilmer i albumet ”Bibeln” med början från Abraham. Tretton långa filmer men bra och värda att se.
God natt!

 

Muta Samuel

Jag har visserligen en bra kamera men den är långt ifrån så bra som jag vill ha.
När jag blir pensionär ska jag bli en grym porträttfotograf, ha ha 😉 Det är mitt nästa yrke.
Nej jag ångrar mig direkt, porträtt i olja är så mycket mer. Jag ska möjligen bli snabbare på att måla, för det är just problemet; att hinna med alla bra idéer.

Jag mutade min lilla modell, för jag har sneglat på en bakgrund varje dag jag varit nere i pannrummet för att elda bland ved, rasande murbruk och spindlar. Bästa fotomiljön.
Idag lockade jag Samuel med karameller för att ställa upp, men det är alltid han som dikterar och bestämmer poserna vid fotografering. Kan man fota honom så klarar man alla utmaningar för fotografering. Snart är han för stor för att kunna muta, men släkten sköter om det och nya modeller tillkommer.