Brand och fotboll

I dag var Samuel på fotbollscup i Stensjön, Tobbe och Abraham åkte med honom och jag fick snällt stanna hemma för att ”måla i kapp” den tid som runnit iväg.
Han tyckte jag skulle säga upp mig eller ge mig sparken som han uttryckte det, så att jag också kunde följa med honom. Jag ska tu upp frågan på nästa utvecklingssamtal med mig själv.
Jag satt och småklagade för mig själv. För grov målarduk, hårda penslar och en palett som släpper igenom färg….! Men så satte jag på nyheterna och fick höra om den förödande skogsbranden i Portugal, vilken skräckupplevelse!
Mina små problem blev till ingenting.
Måtte dom få branden under kontroll snart, så förödande!

porträttmåleri och tandläkarbesök

Hur mår porträttmåleriet i dag, är porträttmåleriet på väg tillbaka?
Det frågade Nordegren och Epstein på P1 i dag. Absolut är den på väg tillbaka ( om den ens varit borta)
De pratade b.l.a. fotorealistiska porträtt. Jag föredrar att måla porträtt som målningar med tyngd på likhet istället för fotorealistiskt som jag kan tycka ser lite hårt ut.

Denna uppmärksamhet av porträtttmåleri hyllar jag med att visa alla mina porträtt från min hemsida.

ufo oljeporträtt 3:8

Åke ”UFO” Gustafsson spelman. Olja (50 x 60 cm, 2009) Ett oljeporträtt utav en känd och uppskattad tranåsbo. www.lenearonsson.se

Avgångsporträtt, brandkontoret Stockholm.

Avgångsporträtt, oljeporträtt (77*91 cm.) www.lenearonsson.se

Härlig familj från Stockholm.Familjeporträtt i olja

Familjen Carleson. Familjeporträtt i olja (80*100 cm, 2013) www.lenearonsson.se

Rederiägare av Silja Line från Åbo.portrattmalning-ett

B. Lundqvist Oljeporträtt (60*80 cm. 2014) www.lenearonsson.se

Man från Stockholm.oljeportratt-tva

oljeporträtt (40*50 cm. 2015) www.lenearonsson.se

Ägare av Brokind slott.portrattmalare ett

Två oljeporträtt. olja (40*50 cm. 2016) www.lenearonsson.se

image

P-O Lorentzi från Tranås. Ett porträtt i Drawing pencils (40 x 60 cm, 2009) www.lenearonsson.se

Liten kille från Stockholm.
barnportratt-i-olja

Barnporträtt i olja. www.lenearonsson.se

oljeportratt-i-olja

Syskonporträtt i olja

Syster nr. ett från Göteborg.blyertsportratt

Blyertsporträtt 40*50 cm. www.lenearonsson.se

Syster nr. två från Göteborg.portratt i blyerts

 

 

Jag hade tid hos tandläkaren kl.11.30 i dag. Klockan 11.25 satt jag fortfarande lugnt i min ateljé. Kl 11.29 var jag på plats i tandläkarens väntrum. Fråga inte hur det gick till!!!
Att jag inte hade något hål visste jag eftersom det nästan aldrig förekommer, så varför detta pris? 750kr!!! för 10 minuter.
Ingen kritik riktad mot sköterskor eller tandläkare. Dom rår ju inte på prissättningen. Lika lite som en lärare rår för otillräcklig undervisningsmaterial och tid. Eller naturvårdarens bristande resurser pga. kommunens ekonomiska åtstramning mm. mm. Förstå hur jag menar. Men det är inte svårt att begripa att vissa tyvärr väljer bort tandvård.

På gång i ateljén, armbrytning

På gång  i ateljén är en målning av en kvinna. Om ett par veckor räknar jag med att den ska vara klar.
Jag införskaffade helt nya penslar av en ny sort, lite ovan vid den hårda borsten, men säkert en vanesak. Dom gamla penslarna fungerar bra som blompinnar.

Min ateljé förvandlades förut i dag till en armbrytararena.


Tre tuffa fotbollskillar. Visst är dom coola.

Kort och gott! Kvällen är nu sen och samtliga i huset har plöjt igenom en av många dvdfilmer i albumet ”Bibeln” med början från Abraham. Tretton långa filmer men bra och värda att se.
God natt!

 

Muta Samuel

Jag har visserligen en bra kamera men den är långt ifrån så bra som jag vill ha.
När jag blir pensionär ska jag bli en grym porträttfotograf, ha ha 😉 Det är mitt nästa yrke.
Nej jag ångrar mig direkt, porträtt i olja är så mycket mer. Jag ska möjligen bli snabbare på att måla, för det är just problemet; att hinna med alla bra idéer.

Jag mutade min lilla modell, för jag har sneglat på en bakgrund varje dag jag varit nere i pannrummet för att elda bland ved, rasande murbruk och spindlar. Bästa fotomiljön.
Idag lockade jag Samuel med karameller för att ställa upp, men det är alltid han som dikterar och bestämmer poserna vid fotografering. Kan man fota honom så klarar man alla utmaningar för fotografering. Snart är han för stor för att kunna muta, men släkten sköter om det och nya modeller tillkommer.


 

 


Fixar med lite bilder i passivitetens stund

Jag älskar kreativitet i alla former. Just nu har dess motsats, passivitet, drabbat mig. När Samuel är sjuk har jag väldigt svårt att göra något annat än passa upp på honom. Är i lite symbios nästan.
Jag har faktiskt suttit vid datorn istället för ateljén! Wow!! Fixat med lite bilder där också.
Min mor upplyste mig om en viktig sak. Jag la ut lite detaljer från målningar härom dagen, varav den ena hon tyckte såg konstig ut. Därför tog jag bort den och visar hela målningen och detaljen. Förstås att om man inte ser hela bilden kan det bli helskumt, något jag inte tänkte på.

 


Sedan har jag lagt in en stor tavla på sidan ”övriga verk”. En tavla som hängt i min ateljé i många år och som jag vilar ögonen på ibland. Man kan tycka illa om, eller tycka om, det är valfritt som allt annat jag gjort, men den är lite svårare och jag gillar stilen.

”De rättfärdiga”

Med astma och iklädd blus

Tiden rusar i väg. Jag skulle så gärna få tid att fortsätta måla min påbörjade oljemålning på barnen, det första och enda klassiska egna oljeporträttet (Relativt klassiskt, bortsett från storlek och detaljer) Men det viktigaste är att få måla, inte att det är till mig själv.

Samuel poserar framför sina ansiktslösa syskon.

Det har varit studiedag för vissa, men alla inbokade aktiviteter har jag fått ställa in. Samuel har astma, något som är svårt att förstå när man själv aldrig haft det. Men när han inflikar i sin aftonbön att astman ska gå över och att han ska forska när han blir stor på att hitta bot mot det, så förstår man lite av allvaret.

Han hittade min f.d. favoritblus och klädde upp sig i, numera målartrasa ska tilläggas.
Han som gillar att gå sin egen väg och är envis som synden skulle mycket väl kunna gå med denna till skolan om jag inte satte stopp. Fin, eller hur!

Extra allt!

Kan väl hända att; när jag gör mina egna tavlor, föredrar lite starka motiv.
Kanske lite grovt ibland. Får tillägga att det inte rör sig om porträtt då.
Det har hänt att reaktionen från någon varit lite upprörd, och det kanske också varit min mening, att väcka reaktion. (Flera händelser som jag ska skriva om vid ett senare tillfälle.)
När Samuels fröken ringde och hade åsikter om hans målningar kunde jag inte säga så mycket, bara tänka; ja du, Jag är tyvärr likadan!
Jag förstår att dom kan reagera, absolut.
Han lyssnar en del, tittar och inspireras av musikvideor, mer än vad han ibland kanske borde. Men jag känner igen mig själv och kan erkänna att jag var (är) likadan!!!
Musik inspirerar och uttrycken han har känner inga gränser, och jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att stoppa. Han kan inte tvingas att måla bilar och traktorer, lika lite som jag kunde måla prinsessor när jag var liten. Vad jag kan göra är att be honom vänta till han kommer hem med att måla, där vi förstår hans bilder.
Han är ju min artist, min extra allt.

Actionbilder som dessa är det bästa han vet, han vill helst att jag ska fotografera honom hela tiden.


 

Dagens geni, terapi och vårpremiär

Det skulle vara spännande att ha stegräknare här hemma, jag känner mig konstant som en duracellkanin. Åtminstone i huvudet! Fattar inte varför, är det så för alla? Med andan i halsen för att hinna med alla måsten (i mina ögon,måsten).
Jag har två oljeporträtt på gång, då håller jag mig lugn. Det är ett äldre mycket fint par jag målar just nu, samt några andra saker.
Jag har fått lite hjärtklappning då och då dom senaste veckorna, sådär att man har en olustig ångestkänsla, inget allvarligt bara obehagligt och stressande. Då finns bara ett enda bot och det är måla måla måla. Jag vet att inte alla blir hjälpta av att måla, men vilken verkan det har. Jag vet ingen bättre terapi.

De goaste killarna kom på spontanfika i trädgården, premiär i vårvärmen. Vi satt länge och njöt av solen, värmen och varandras sällskap.
Min mor, bror och brorsöner, Daniel Mika och Leo.
Finaste killarna och jag är så stolt över dom.

Min mor är enkelhetens geni.

Jag förbrukar väldigt mycket paletter, men idag löste hon det stora behovet på ett praktiskt och ekonomiskt sätt. Med så mycket mjölk som går åt i vårt hem finns det lika många paletter.

Myndig, ”tanten med väskan”,tankar om värderingar

Jag måste hoppa in och skriva några rader. Världens bästa Elisia fyller 18 år i dag och det finns en del att göra, vilket får mig automatiskt att ägna mig åt helt andra saker!!

Tänk att den lilla söta, superfina, störtsköna stjärna är myndig, MYNDIG!!! Vad ska jag ta mig till?

elisia ny

arton ar


Loreens bidrag i Melodifestivalen ”Tanten med väskan” hamnar i fokus igen. För precis två år sedan skrev jag en reflektion över denna ”tant” och konstverket, fortfarande får jag många som reagerar på inlägget, intressant, efter två år! och nu märker jag av strömmen på det inlägget extra mycket efter Loreens bidrag förstås. Att det väcker så mycket känslor med denna kvinna, skulptur och historia.


Lite söndagsmelankoliska tankar! Är det verkligen så att; empati tenderar minska ju högre upp i maktordningen en person kommer. En psykolog påstod det, ett helt mänskligt drag.
Och varför är vår bild av en brottsling, en person i utanförskap, och inte en högre uppsatt person, som minst lika ofta begår lagbrott.
Hur mycket av vårt undermedvetna styr vårt tankesätt och våra värderingar.

(detalj från större målning)image