Om Lene Aronsson

Jag heter Lene Aronsson och är född 1970. Sedan 1995 är jag bosatt i Tranås. Jag arbetar med konst och är porträttkonstnär på heltid. Min ateljé har jag hemma i bostaden.

Porträtt till Helsingborg

Ett liknande porträtt som det jag levererade till Linköping ska nu till Helsingborg.
Det är ju alltid lite roligt om jag får sällskap när jag gör dessa resor. Nu verkar det som om båda mina döttrar följer med, så dom tyckte det var lite onödigt att jag också skulle med…ehh?
Tjejerna får nog finna sig i att det faktiskt är dom som följer med mig!

Det är lite svårt att härda ut denna mörka årstid, vet inte riktigt vilka verktyg som krävs för att ta sig igenom det! För tillfället sitter jag och tittar på Bolibompa tillsammans med en väldigt gullig liten kille och en hund som hellre vill ut och springa.

Av någon anledning blir alla bilder jag lägger ut här suddiga nuförtiden. Det är nästan så jag inte vill visa bilder alls. Det är lite trist, eller ganska mycket trist! Instagram visar bilderna med mycket bättre kvalitet. Så jag får väl hänvisa dit om man vill se bilder.

Varvar med lite eget

Alla beställningar för perioden är avklarade, JAG FIRIAR! Främst för att jag har kunnat hålla den tidsram som var tänkt men jag knappt vågat tro på. Så många målningar på samma gång har jag aldrig åtagit mig förut men nu vet jag att det går! Därför har jag börjat måla på lite eget, varvat med nya beställningar 😉

En turné som tog sin början på Plan B här i Tranås i går var gruppen Klabbes Bank. Sättet att fira mitt rekord kunde inte vara bättre än att gå på deras spelning, tillsammans med nästan hela familjen! 

Efter att ha haft Esbjörn Svensson trio som en av favoriterna i musikvärlden så är Klabbes Bank en god ersättare faktiskt! Bilder i detta fall säger inte mer än tusen ord, dom måste lyssnas på! Men jag gillar ju bilder så därför får man helt enkelt ta det.

porträttmålning och bästa butiken

Idag överlämnade jag ett porträtt till Linköping. Mottagaren uppskattade målningen vilket gläder mig mycket.

I linköping finns en butik värd att besöka för alla som har minsta lilla kreativa ådra. Ws & Co heter den.
När vi gick in satt en logga på väggen utanför som såg ut på ett sätt, när vi lite senare kom ut fanns där en annan och under tiden vi var inne i butiken hade tydligen en tredje suttit där. En äldre kund kom in och kommenterade något förbryllat -inte visste jag att ni skulle börja med dans också 🙁
Nej nej vi ska inte göra festlokal, utbrast butiksägaren! det var den tidigare innehavarens skyllt!

Det är en konstmatrialbutik som har allt. När många liknande affärer lagt ner runtom i Sverige så har denna gjort tvärtom, öppnat upp och utökat sitt sortiment väldigt mycket. Jag är otroligt tacksam för det och som sagt dom har allt för den som är det minsta lilla kreativ.
Min äldsta dotter Eline var med mig och vi konstaterade att alla julklappar i år kan införskaffas här.

Testa allt

Konstnären Max Book hade vernissage för någon vecka sedan på Passagen i Linköping. Jag var där och samlade lite inspiration. Han gör ofta stora och tunga målningar vilket jag älskar. Han är autodidakt och har varit professor vid kungliga konsthögskolan i Stockholm. Med andra ord är han en ganska helgjuten konstnär som vet vad han gör.
Han nämnde något viktigt.
Vi får inte låsa fast oss själva i tekniken utan vara fria i vårat uttryck hur vi förmedlar oss genom måleri. Absolut rätt tänkte jag och började genast granska målningarna från sidan för att se hur dom var uppbyggda tekniskt…!

Jag tror att nyckeln till utveckling är,
Frimodighet: tro på att du kan, våga vara järv och fega inte ur.
Gränslöshet: testa allt, misslyckas, experimentera gör fel men fortsätt.
Hängivelse: sluta innan du blir uttråkad och återvänd med glädje.

Ateljén i dag

Nu börjar porträtten i ateljén avta lite för en period. Det känns tryggt att veta att det är möjligt att göra så många arbeten under en så begränsad tid som jag haft. Det är bra ibland att måla under stress, aldrig att det skulle påverka resultatet negativt, tvärtom. Det blir en rutin och smidighet i utförandet. Men rutiner kan lätt tråka ut och därför vore det inte fel med lite utrymme för eget målande snart.

En färdig för fernissning och ett pågående porträtt.

Många porträttmålare målar också stilleben. Det har väl aldrig varit en konstform som jag uppskattat särskilt mycket. Dock kan man likna det som ibland förekommer i porträtt med stilleben, föremål på kläder och detaljer runtomkring. Det är nyttigt och en bra träning (inte minst för tålamodet) att tvingas måla även det man tycker mindre om.

Nu fernissar jag en målning som legat på tork ett tag. Man har alltid sagt att målningen ska ligga minst ett halvår innan man får fernissa. Men nu finns det påstående om att man kan fernissa så fort målningen är torr ytligt. (Otroligt viktig detalj om man har en målning man vill ska bestå i hundra år eller mer)

Se vilken skillnad på resultatet före och efter fernissa. 

Vindruvor

Inte helt optimalt att göra saft på druvor som inte blivit helt mogna än. Jag var lite för ivrig i dag men hade god hjälp uppe på taket. Ibland ska man hejda sig när man känner på sig att man börjar göra fel, för det var ju inte så att jag inte såg att dom var omogna. Men dom blev fina på bild och Samuel hade en rolig dag.

”Kan själv”

Nu är det många porträttmålningar som blir färdigställda samtidigt. Det känns bra! Ibland slås jag av lusten att påbörja …. nä, det får nog bli i ett annat liv. Det är otroligt inspirerande att göra det jag gör.

Det har alltid varit en självklarhet att skapa, jag är absolut ingen köpmästare, om man kan kalla det så 🙂 Förmodligen är det en medfödd överlevnadsinstinkt, att om det är möjligt, tillverka själv istället för att köpa. När jag var liten funderade jag på om jag kunde göra en blyertspenna….det kunde jag inte! Dom stafflier jag äger är inte köpta utan ärvda, men noggrant handtillverkade och för mig högt skattade och värdefulla.

Mina paletter förstås. Återanvändning!

En mycket simpel målarstav, skulle aldrig falla mig in att köpa en, men funkar lika bra som en köpt. Det allra enklaste kan faktiskt vara helt ok.

När Eline var liten sydde jag hela hennes garderob. Helst av allt skulle jag vara självförsörjande, men jag vet inte hur det skulle funka.

Nu börjar vindruvorna mogna och då vill man ju göra saft 🙂

Men nu ska jag gå ut och plocka te. Det kan låta som om jag har hur mycket tid som helst. Det har jag tyvärr inte alls. Men dom små grejerna är lika självklara att göra och går nästan alltid lika snabbt som att köpa. Hade jag mer tid än någon annan skulle jag vara självförsörjande men det kanske skulle ta lite mer tid och förberedelse.

Alla borde tänka till när ett behov uppstår, kan jag göra det själv? Det är både kreativt, roligt och på något sätt tryggt att känna att man kan klara mycket utan att konsumera. Det finns mycket överlevnad i treåringens ”kan själv”. Det finns en självklar trygghet i att kunna själv.

Nu till något annat. Jag är skyldig att avslöja paradiset, det är Borghamn. Nu var det gjort!

Lugnare och fridfullare plats finns inte. Vi avslutade sommarens sista vackra kväll där. SMHI påstod att det skulle bli regn hela kvällen. Nä tänkte jag, det stämmer aldrig i Borghamn. Så vi åkte ett gäng dit och fick den finaste kvällen på länge.


Konstrakan

Det har varit en tre kilometer lång konstutställning på Tranås Storgata idag. Jag har nästan aldrig medverkat och det är ett motstånd att bara gå ner och titta tyvärr, för jag känner mig så tråkig när jag behöver konfrontera varför jag inte är med. Jag målar ju inte den kategorin just nu, som passar att visas upp. Men jag hade gärna sett alla andras verk.

Nån gång, nästa år kanske, ska jag medverka med…. EN stoor målning! 

Tidsamlare

Somliga fångar Pokémon, andra fångar tid! Min filosofi är att man kan fånga tid genom att hantera den på olika sätt i olika  situationer.

Oj vad du kan skära pannkakor snabbt! utbrast en liten kompis till Samuel. Japp där vann jag lite tid! Att kunna göra små enkla handlingar lite snabbare vinner man några sekunder på och ”många bäckar små”.

Att kunna göra fler saker samtidigt är ett annat sätt som inte behöver vara så svårt, om man tränar på det. Typ laga mat, hjälpa till med läxläsning och plocka ut diskmaskinen samtidigt. Fullt möjligt! Om man bara tänker efter kan man göra väldigt många saker samtidigt, utan att det behöver vara jobbigare. 

Fikapausen behöver inte bli så lång om man låter bli att plocka upp mobilen som är en stor stor tidstjuv. Att vara effektiv är inte detsamma som att stressa, däremot att låta för mycket tid, som man inte har, bara försvinna kan vara riktigt stressande. När dagen är slut känns det alltid tillfredsställande att ha vunnit tid istället för att ha slösat. Min enkla filosofi, men en bra påminnelse!

Att jobba med foto istället för att måla går mycket snabbare, men där går gränsen. Det går bara inte!