Om Lene Aronsson

Jag heter Lene Aronsson och är född 1970. Sedan 1995 är jag bosatt i Tranås. Jag arbetar med konst och är porträttkonstnär på heltid. Min ateljé har jag hemma i bostaden.

Skapa mera

Det blir bra att jobba som bildlärare ett tag. Jag är så full av idéer som jag måste göra av någonstans. Fast det är dags att byta ut namnet bildlektion, skapa passar bättre.
Det kommer bli en våg av konstnärer här i Tranås, varenda tonåring kommer bli så motiverad att skapa 😉

En målning och femtio masker.

Porträtt

 

Jag tar emot porträttbeställningar och tar ingen semester.

Men jag kommer få komplettera som bildlärare ett tag. I många år har jag kunnat jobba med beställningsmåleri på heltid, nu är det för mig som för många andra, ovisst! Därför får, under en begränsad period, extra jobb rädda situationen.

Några målningar från sidan porträttmålningar.

Detta var några exempel på porträtt. 
Följande bilder är lite detaljer från målandet.

Å vi målar på!

Min kollega och jag målar för fullt. Vi gör stora målningar.
Idag har vi pratat lite om att måla lager på lager. Jag visade honom den målning jag håller på med. Hur effekten blir av gammal färg, och där jag låtit tejp sitta kvar under.
Han är inte rädd för att göra stora målningar, men kom in i kväll och suckade över att han inte var nöjd med resultatet och att all färg var slut!!!
Han har gjort slut på alla mina sprayburkar. En burk kostar som en oljetub!

(Han ska ha andningsskydd!)

Nya vägar, campingutställning

Har just lärt mig att det är riskabelt att försöka tolka Dan Wolgers.
NEJ SLUTA INTE LÄSA NU!

Jag skriver om livet, inte om obegriplig konst. Oavsett vad man tycker om konst så har alla människor sitt inre rum, som bara finns där, och hos vissa sipprar det ut något odefinierbart därifrån. En del av dom som inte kan hålla tätt kallar sig för konstnärer. Är det komplicerat?
Nej, inte alls.

Som läget är just nu så måste jag välja en alternativ väg för att ta mig igenom en liten ekonomisk kris. Jag tror det kommer bli ett lyft och ge ännu mer skaparglädje. Jag ska till hösten jobba en tid som bildlärare! Det som sitter i ryggmärgen ska nu omvandlas till något verbalt, hur det ska gå till är omöjligt att veta just nu, men jag får börja arbeta lite med en annan del av hjärnan skulle jag tro.
Viktigt att poängtera är att jag kommer i samma utsträckning som förut att fortsätta med beställningar och måla själv förstås.

Jag tycker inte om konst, jag tycker om livet, Dan Wolgers
Konst ska vara meningslös, Dan Wolgers
Försök inte förklara konsten, Dan Wolgers
”Det är upp till betraktaren vad den ser i ett konstverk” det är en lögn, Dan Wolgers

Observera att detta är Dan Wolgers ord, inte mina! 
Jag vet, man behöver höra hans uttalande i sitt sammanhang. Men han får mig ofta att ramla av stolen och en inspireratör är han nog ändå, både för mig och många andra.

Campinglivet är inte riktigt min grej, men när vi får igång lite skaparanda i gruppen så kan det ändå bli riktigt härligt.
Vi fick till en fin liten utställning presenterat av stora och små konstnärer. Vi satt vid Värnens strand och jobbade med lera, målade med olja mellan husvagnarna. Med utomhusatelje på Mariestads camping så blev campinglivet något roligare, annorlunda och kreativt. ( observera Signes skylt på utställningen.) 

Porträttmålare

Det är dags att tala om att porträttmålare finns😀
Om någon skulle ha missat så är det porträttmålare jag är. Eller gör!
Att vara någon är något helt annat. Men allt man gör står i relation med det man brinner för (i mitt fall all den konst jag utövar, inte bara porträtt) Det är nog det som i bibeln kallas för ”kall”. 

Här är bilder från min porträttsida. Den som tröttnat på min reklam för porträtt får hitta på något annat.

Detta var några exempel på porträtt.
Följande bilder är lite detaljer från målandet.

Låt dig inspireras

Jag håller på med ett nygammalt porträtt. Det är i en stil som påminner om tiden 17-1800 tal. Ett annorlunda sätt att måla på än vad jag är riktigt van vid. Väldig nyttig träning för en som ständigt drivs av lusten att utvecklas.

Som det är just nu, börjar även jag som porträttmålare känna av återhållsamheten som många andra gör. Det har nog inte så mycket med smittan och sjukdomen att göra tror jag, utan ovissheten. Hur länge och hur hårt det kommer drabba oss ekonomiskt och även mentalt. Denna ovisshet gör nog att många väljer att leva mer i nuet och undvika att se för långt fram. 

När jag besökte min kära kreativa konstbutik i Linköping https://www.wsochcompany.se/ diskuterade vi hur det kan se ut. Dom beställer exempelvis färg från England, inga problem därifrån. Färgen ligger och väntar på att bli levererad. Men färgtubernas korkar kommer från Kina och där är det stopp. Alltså färgerna kan ju inte levereras från England utan korkar!!  Många detaljer ska klaffa, vilket ställer till det när samarbetet länder emellan slutar fungera. 

Men konstbutiken är den mest kreativa jag mött, hjärnan går på högvarv att hitta alternativa lösningar. Under denna kristid utvecklas dom som aldrig förr.

Ju svårare tider desto mer kreativitet. Jag rekommenderar alla att besöka konstbutiken,  https://www.wsochcompany.se/ Dom har väldigt mycket material för hobby som proffsskapare! Via deras Instagram kan man få massor tips och idéer. FÖLJ DOM!

Hur det än blir (läs knäckebröd och vatten) kommer skaparglöden bara växa.

En viktig dag i en ung människas liv

Tiden närmar sig avslutningar. En i familjen tar studenten, lite otur kan man kanske tycka att det skulle bli just i år. Han känner det lite meningslöst, det blir inget riktigt avslut då han inte fått ha skolgång som vanligt. Han skulle gått på bal med sin goa flickvän, som köpt en vacker balklänning, jag tycker så synd om dom. Hela situationen känns dämpad på något vis. Han har varit med tidigare och sett på när hans äldre syskon tagit studenten, karneval och sett dom gå på röda mattan till balen. Nu skulle det äntligen bli hans tur…! Rådande situation kan förstås ingen rå för men det känns lite extra tråkigt för vissa.

Men fira ska vi såklart! Vi har en stor trädgård och får sprida ut oss, alla är välkomna, med eller utan vinterjacka och paraply!

Två målningar hann jag som tur var färdigställa innan jag krossade vänstertummen med hammare. Det gäller att ta i så mycket man kan så det blir ordentligt. Nu fick jag det att låta som om tummen blev helt förstörd, det är den inte, men det kändes så ett tag. Det hände när jag höll på att renovera en gammal fin trädgårdsmöbel som är tänkt vara färdig till studenten. Att det blev just vänstertummen är typiskt då jag är vänsterhänt. Presitionsarbete blir svårt utan tumme så jag får börja måla abstrakt nu. Behöver jag förklara mer hur ont det gjorde.

Jag vill se kvinnor!

Dom allra flesta beställningar jag får är oljeporträtt av män. Jag har naturligtvis ingenting emot det, tacksam förstås för alla beställningar, men varför bara män? Senast jag målade en kvinna var för ca ett år sedan och hon var sju år, och får jag äran att avporträttera en kvinna så är det oftast i blyerts som kanske anses lite mer diskret, även om jag kan tillägga att det nästan är lika tidskrävande som porträtt i olja. Visst förkommer det porträtt på kvinnor men långt ifrån lika ofta som män. Kom igen kvinnor, eller män som har kvinnor, tänk ett varv till 😉

Kanske är det inte så konstigt att, när jag gör mina egna målningar faller för att måla kvinnor. För en tid sedan fick jag iden att ha en utställning med bara kvinnomålningar. Just då reflekterade jag inte att det kunde bero på att dom var så underrepresenterade som porträttmålningar, mitt fokus var något helt annat, men det brukar alltid finnas en underliggande orsak till varför konst blir till, vare sig det är ett medvetet val eller ej.

På gång i ateljén.

”Det går bra nu” eller?

Livet i ateljén rullar på. En låt som fastnat i huvudet den senaste tiden är ”det går bra nu” med Petter. Den är ironisk och bra, tar verkligen udden av den ekonomiska kris som många av oss känner av ”i dessa tider”. Även om inte förändringen är påtagligt stor för min del så märker jag att personliga möten med de jag ska fotografera blir något annorlunda. Jag kanske får börja använda zoomobjektiv 😉

Gamla målningar får vila lite och nya tar plats.

I sällskap med Elisia var jag i Stockholm i dag. Vi har varit där två gånger i tät följd nu, utan att kunna besöka någonting annat än det uppdrag jag haft. Det känns väldigt konstigt att inte titta in på någon utställning, museum eller affär, utan bara vända och åka hem. Det tycker nog jag är det tråkigaste med denna Corona tid. Jag och Elisia hade bokat några konserter vi skulle gå på, på plan B nu i vår och verkligen sett fram emot det! Men men det kommer nya tider snart hoppas jag.

Annars är det ju ett drömscenario för den som värnar om miljön, vilket jag hoppas alla gör. Tänk om vi kunde fortsätta låta bli att resa och shoppa i så kopiösa mängder efter detta, då skulle inte pandemin enbart vara till skada. Vår planet behöver verkligen förändring.

Påskpyssel

När man jobbar som jag gör blir skillnaden inte så stor då man plötsligt inte får träffa folk, eftersom det är så min vardag för det mesta ser ut. Däremot känns det väldigt jobbigt att kära gamla mor inte får vara med i gemenskapen nu när det är påsk. Men hon säger själv, hellre i karantän i frihet än karantän på intensiven!
Vi är många som umgås i familjen och det antalet går liksom inte ändra på. Vi är i alla fall inte över femtio stycken. Så vårt påskfirande ser inte annorlunda ut nu som då.
Förutom att Mor då fick sitta ute på altan och måla ägg och titta in genom altandörren på oss andra, och dom små ställde ut sina alster i fönstret så hon kunde ta del av deras verk.

Alla barnen gjorde så fint. Samuels ”monster”….är ju påskig!!
Lilla Signes fina hare och Sagas fina ägg. Allt i cernitlera.

Elisias ägg är lite utöver det vanliga. Hon har gjort dom i cernitlera och sedan målat med akryl.

Roliga pojkar, dessa två!