Om Lene Aronsson

Jag heter Lene Aronsson och är född 1970. Sedan 1995 är jag bosatt i Tranås. Jag arbetar med konst och är porträttkonstnär på heltid. Min ateljé har jag hemma i bostaden.

Vindruvor

Inte helt optimalt att göra saft på druvor som inte blivit helt mogna än. Jag var lite för ivrig i dag men hade god hjälp uppe på taket. Ibland ska man hejda sig när man känner på sig att man börjar göra fel, för det var ju inte så att jag inte såg att dom var omogna. Men dom blev fina på bild och Samuel hade en rolig dag.

”Kan själv”

Nu är det många porträttmålningar som blir färdigställda samtidigt. Det känns bra! Ibland slås jag av lusten att påbörja …. nä, det får nog bli i ett annat liv. Det är otroligt inspirerande att göra det jag gör.

Det har alltid varit en självklarhet att skapa, jag är absolut ingen köpmästare, om man kan kalla det så 🙂 Förmodligen är det en medfödd överlevnadsinstinkt, att om det är möjligt, tillverka själv istället för att köpa. När jag var liten funderade jag på om jag kunde göra en blyertspenna….det kunde jag inte! Dom stafflier jag äger är inte köpta utan ärvda, men noggrant handtillverkade och för mig högt skattade och värdefulla.

Mina paletter förstås. Återanvändning!

En mycket simpel målarstav, skulle aldrig falla mig in att köpa en, men funkar lika bra som en köpt. Det allra enklaste kan faktiskt vara helt ok.

När Eline var liten sydde jag hela hennes garderob. Helst av allt skulle jag vara självförsörjande, men jag vet inte hur det skulle funka.

Nu börjar vindruvorna mogna och då vill man ju göra saft 🙂

Men nu ska jag gå ut och plocka te. Det kan låta som om jag har hur mycket tid som helst. Det har jag tyvärr inte alls. Men dom små grejerna är lika självklara att göra och går nästan alltid lika snabbt som att köpa. Hade jag mer tid än någon annan skulle jag vara självförsörjande men det kanske skulle ta lite mer tid och förberedelse.

Alla borde tänka till när ett behov uppstår, kan jag göra det själv? Det är både kreativt, roligt och på något sätt tryggt att känna att man kan klara mycket utan att konsumera. Det finns mycket överlevnad i treåringens ”kan själv”. Det finns en självklar trygghet i att kunna själv.

Nu till något annat. Jag är skyldig att avslöja paradiset, det är Borghamn. Nu var det gjort!

Lugnare och fridfullare plats finns inte. Vi avslutade sommarens sista vackra kväll där. SMHI påstod att det skulle bli regn hela kvällen. Nä tänkte jag, det stämmer aldrig i Borghamn. Så vi åkte ett gäng dit och fick den finaste kvällen på länge.


Konstrakan

Det har varit en tre kilometer lång konstutställning på Tranås Storgata idag. Jag har nästan aldrig medverkat och det är ett motstånd att bara gå ner och titta tyvärr, för jag känner mig så tråkig när jag behöver konfrontera varför jag inte är med. Jag målar ju inte den kategorin just nu, som passar att visas upp. Men jag hade gärna sett alla andras verk.

Nån gång, nästa år kanske, ska jag medverka med…. EN stoor målning! 

Tidsamlare

Somliga fångar Pokémon, andra fångar tid! Min filosofi är att man kan fånga tid genom att hantera den på olika sätt i olika  situationer.

Oj vad du kan skära pannkakor snabbt! utbrast en liten kompis till Samuel. Japp där vann jag lite tid! Att kunna göra små enkla handlingar lite snabbare vinner man några sekunder på och ”många bäckar små”.

Att kunna göra fler saker samtidigt är ett annat sätt som inte behöver vara så svårt, om man tränar på det. Typ laga mat, hjälpa till med läxläsning och plocka ut diskmaskinen samtidigt. Fullt möjligt! Om man bara tänker efter kan man göra väldigt många saker samtidigt, utan att det behöver vara jobbigare. 

Fikapausen behöver inte bli så lång om man låter bli att plocka upp mobilen som är en stor stor tidstjuv. Att vara effektiv är inte detsamma som att stressa, däremot att låta för mycket tid, som man inte har, bara försvinna kan vara riktigt stressande. När dagen är slut känns det alltid tillfredsställande att ha vunnit tid istället för att ha slösat. Min enkla filosofi, men en bra påminnelse!

Att jobba med foto istället för att måla går mycket snabbare, men där går gränsen. Det går bara inte!

”Stan är full av vatten”

Nu är semestern över och man kan koppla av! Men…campinglivet fortsätter. En vattenläcka ute på gatan visade sig vara från vår ände av ledningen och inte kommunens. Följden av denna skada blir kostsam. Nu gräver vi upp den långa sträcka av berg till huset för byte av rör. Vi är inte först på gatan, som består av ett och annat gammalt hus, med att få vattenläcka men vi har definitivt den knöligaste tomten, bara berg.

Jag kom in till galleristen igår och han beklagade den trasiga vattenledningen. Ja, vi har varken vatten eller fungerande avlopp suckade jag och dom har grävt upp hela tomten. Men han såg så undrande ut. Har ni fått vattenproblem i huset undrade han. Det han syftat på var tydligen en skada som rörde hela Tranås. Nu är inte bara vi, utan hela stan utan vatten. Vi som redan bunkrat upp med färskt vatten har fått dela med oss till akut behövande nära och kära. Det gäller att vara förbered om katastrofen kommer, och det var ju vi kan man säga. Vatten är mycket dyrbart, en bra påminnelse ibland.

Dagen igår

Semester en timme då och då är vad jag bukar ta. Men nu var den här långa ledigheten på hela tre dagar viktig. Det är en stor höjdpunkt att fylla tio år, kanske en av dom viktigaste och mest minnesvärda födelsedagar i livet. Fortfarande liten och förväntansfull men ändå så stor att minnen etsar sig fast för resten av livet, det är stort! Jag har lovat Samuel att alltid ha semester på hans födelsedagar, lyx!

Vi fyllde vår sjusitsiga bil till bredden, så pass att vi t.o.m. fick en kommentar om alla unga och barn som fick plats och en förmånlig parkeringsbiljett (om det finns såna) utanför gröna Lund. Där tillbringade vi Samuels dag. Inne på grönan mötte brorsonen Leo upp oss. Han jobbar som manager för artisterna som uppträder och han maxade verkligen denna dag för både oss och Samuel, som dessutom övervann sin karusellfobi. Heja Samuel!

En presentation av min hemsida

Det främsta syftet är att beskriva och visa porträttmålningar samt presentera mig som porträttmålare och hur en beställning går till.
Bloggen som är kopplad till hemsidan ger lite inblickar från en vardag, situationer och konst(iga) tankar från mig som konstnär.

Välkommen!

oljeporträtt 60*70 cm.
S-O Hedengren, HOVMARSKALK. 40*50 cm.



Porträtt i olja 60*70cm. www.lenearonsson.se
Två stycken målningar av ett par. Brokind slott. 40*50 cm.
Syskonporträtt

Arbete på gång och fascinerande umgänge

I ateljén finns nu många ansikten som följer mig, dom flesta saknar dock fortfarande ögon, men på något sätt känns det som om dom är närvarande ändå.

Jag och Eline gjorde en iakttagelse i dag på Ica, ett fascinerande sätt att skapa umgänge. Det var en expedit som började prata om semester med en kund och fortsatte sedan samtalet med nästa kund d.v.s. mig och när hon var klar med mig kom nästa kund som hon oförändrat fortsatte diskussionen med. Förmodligen höll hon på tills hon ansåg att hon kommit till punkt och sagt det hon ville. Alla som kom efter i kön hörde ju vad som sagts och kunde utan vidare fortsätta samtalet i 30 sek -1 min tills det var dags att expediera nästa kund. Var och en fick sin lilla del i diskussionen. Samtalstiden berodde på hur många varor expediten hade att hantera. Hon fick verkligen en stor blandning av samtalspartner. Ett intressant socialt fenomen tyckte vi.

Dom har fått mer ansikte sedan bilden togs.

Målarmedier eller inte och Elisias nya..

Väntar otåligt på nya glasögon som ska vara anpassade efter min ateljés storlek. Skärplängden är på tre meter. Längre än så kommer jag alltså inte se, men det får väl räcka! Färgen torkar snabbare än vad jag hinner måla nu i värmen. Det är nog den svåraste utmaningen. Det finns målarmedier för det, men förlängningen av torrtiden är minimal. Det finns så många hjälpmedel att välja på men ofta krånglar det bara till processen mer än vad det gör nytta, då det ofta blir på bekostnad av något annat. 

Jag var hos en erkänd porträttmålare en gång. När jag efter lite granskning av en målning konstaterade att han inte alls målade efter klassisk traditionell målarteknik som han gick ut med och pratade så varmt om, frågade jag varför han sprayat bakgrunden på oljeporträttet? Han svarade generat att han tyckte det var för jobbigt att måla bakgrund med pensel! Var och en bestämmer naturligtvis vilket tillvägagångssätt man använder. Men då kanske man inte ska göra sig känd som en konstnär i gammal klassisk målarkonst! Det är klart att det krävs ganska mycket tålamod att måla porträtt.

Men har man tappat så mycket intresse över det man gör ska man nog sluta.

Lite svårt att säga något om kommande bilder mer än att; jag tror Elisia är rätt så nöjd över sina prylar som kom i fredags.