Om Lene Aronsson

Jag heter Lene Aronsson och är född 1970. Sedan 1995 är jag bosatt i Tranås. Jag arbetar med konst och är porträttkonstnär på heltid. Min ateljé har jag hemma i bostaden.

Musikkväll

Igår kväll skulle Elisia och jag gå på konsert på Tranås trivsamma Plan B, en konsertlokal med servering varmt rekommenderat även om man inte bor i Tranås. Det blev slutligen tre till från familjen som gick för att lyssna. Mitt unga sällskap var mäktigt imponerade av de otroligt skickliga musiker som besökte lilla Tranås. Så stor musik i en liten stad!

Tack för en ovärderlig kväll på Plan B

Thus owls



Färdig målning

En porträttmålning är klar. Mitt jobb är iallafall klart. Nu överlämnar jag det sista åt posten och hoppas det ska gå vägen.

Allt jag behöver överlåta till andra gör mig orolig. Inramning gör jag inte själv och leveransen gör jag inte heller alltid själv. Jag litar bara på mig själv 😉

På bilden är allt med som behövts för en målning. (Varför det blivit oskärpa och dålig bildkvalitet sedan vissa funktioner uppdaterades vet jag inte. Det är det jag säger, ska man behöva styra över allt själv? haha) Bättre bild finns på sidan portrattmalningar/

Gå mot strömmen eller inte

På våren är det mycket som ska repareras, fixas och köpas nytt.
I går var Tobbe jag och Samuel på Biltema i Linköping för att äta korv…!
Så köpte vi också lite annat när vi ändå var där.
Samuels cykel har gått sönder och han fick plötsligt akut behov av en ny. Det var inget superutbud av den varan i hans storlek på biltema, så vi tog den som fanns…typ! Men den var häftig tyckte han. När vi efter ett rutinbesök på konstbutiken kom hem, fanns ett par unga i huset som hjälpvilligt monterade cykeln under Samuels beundrande blick.
Efter att jag skärskådat cykeln, funderade jag på om den inte var något feminin?
Vår privata montör gick då in på Biltemas hemsida och tog fram modellen, som stod under kategorin damcykel!!!
Hur gör man i detta läge? Samuel tycker den är superbra. Men jag vet hur den känslan snabbt kan ändras om någon fäller en olämplig kommentar.
Att killar kan cykla på damcyklar är självklart, Abraham valde själv att köpa en. Men då är det en uppenbar skillnad på modellen och han var dessutom äldre. Men här är det så på gränsen att man ser att det är en tjejcykel. Den är helt ny och han ska leva med den i några år.
Hade vi alla fått välja, vore cykeln klockren för honom. Men tyvärr är det väldigt mycket man inte styr över. Eller så ska man lära honom att säga ifrån till andras eventuella kommentarer ”den hårda vägen” och på bekostnad av att cykelns eventuella värde för honom naggas.
Men nu är den ju trots allt nyköpt och inte använd och därmed lätt att byta…..!

Ska man lära barnet att följa normen, eller styrkan att gå sin egen väg, som man egentligen helst vill men till ett pris som riskerar att svida?

Utmaningar

Vi strider mot tiden i allt vi gör. Jag kunde fått vara med i en tv-inspelning för TV4, där tanken var att dom i programmet skulle göra en porträttbeställning. Men igår efter lite diskussioner med produktionsbolaget konstaterade vi att tiden inte skulle räcka till. Utmaningar är livets drivkraft, men tiden är ofta dess motkraft!

Det hade varit spännande såklart och jag kände mig otroligt glad över att ha fått förfrågan. Nu flyter inte målningarna på med riktigt samma lätta hand på grund av vårens baksida. Jag brukar inte drabbas så ofta, men i vår har nog allergin slagit till med kraft så just nu är jag ganska lättad över att det inte blev någon TV-inspelning.

Detta träd mitt framför dörren kan ju vara en orsak! Annars är det är otroligt friskt i trädgården just nu.

Vi vill måla!

Som alltid när jag har mycket arbeten, så får jag såna superideer på annat att göra. Det är självklart så att inspirationen kommer då man inte känner pressen att göra. I huvudet finns projekten och dom försvinner inte förrän dom verkställs.

En helt annan sak är att det finns en liten hund som är så ivrig på att få lära sig måla. Det är inte första gången han plundrar min ateljén. Men av allt spännande han kan välja på så tar han bara paletter och penslar. I morgon ska han på valpkurs och lära sig att han är en hund, men ser ut så här! Han tycker särskilt mycket om kadmiumröd.

 

 

Tycker pojkar om starka flickor?

Av porträtt jag målat är det mest män. Det är inte negativt på något sätt att måla män, men det är synd att så få kvinnor blir porträtterade. Porträttmålare är inte ett av dom vanligaste yrken, därmed är det svårt att avgöra om det är ett mansdominerat yrke eller inte, men det tycks vara mest män som blir porträtterade i alla fall.

Kopplat till detta fick jag i dag en tankeställare.

Mina två döttrar och jag gick för ovanlighetens skull tillsammans på stan och såg i ett skyltfönster en så fin barnoverall med pippimönster. Vi hajade till alla tre och gick in i affären med lilla Sakarias i åtanke. Såklart kläderna låg på flickavdelningen!
Men varför är Pippi Långstrump bara för flickor?
Jag frågade faktiskt butiksägaren varför hela sortimentet av pippikläder låg där. Vill vi inte uppmuntra pojkarna att ha en stark flicka som förebild?

Ta så många ni vill…

Innan dagen i ateljén börjar, med flera porträtt som väntar på att få utvecklas, vill jag nämna att andra saker händer här i huset som hos alla andra, det finns alltså ett liv utanför ateljén också.

Med våren kommer också upprustning av det materiella. Min iPad har gått vidare till Samuel och jag har köpt en ny.
På iPaden har jag allt arbetsmaterial, kundkontakter, prislistor och massor viktiga anteckningar mm. Abraham var villig och ivrig att få hjälpa mig att installera den nya samt ominstallera den gamla paddan till Samuel. Han frågar om han kan radera allt från min gamla. Eftersom jag hade fullt upp med matlagning och många andra sysslor, så tackade jag för hjälpen…….resten kanske man kan räkna ut!
Det finns en anledning till att jag vill att alla beställare skickar mig Mail på beställningar dom gör! Tack och lov sparade han alla fotografier innan han raderade resten. Jag skyller inte på min hjälpsamma son, det var jag som inte var snabb nog att reagera när han frågade om han skulle radera. Nu har jag ett gigantiskt arbete framför mig att försöka återställa det viktigaste.


Men det är ju vår och det gör allt mycket lättare. Mormor kom med en stor korg nybakade bullar som hon ställde fram på trädgårdsbordet i vårsolen, ta så många ni vill , sa hon. Vi är ofta väldigt många här i huset och det vet hon, ändå bakar hon bullar och bjuder generöst till alla hungriga. Stort hjärta!

Detta är en yr herre, han älskar att jaga kaninerna. Dom tycker nog att han är mest larvig!

Vägval

Alla kan inte bli yrkesverksamma konstnärer, det är nog den enda väg jag velat avleda mina barn från. Mina äldsta står i vägskälet där dom ska välja riktning för vad dom vill med sin framtid.
Min pappa som var pastor sa en gång till en ung människa som befann sig i samma vägskäl; om du absolut, absolut måste så kan du bli pastor, inte annars. Nu har konstnär aldrig varit något alternativ för mina barn dom har haft helt andra planer, inom vård ambulans eller skola som övriga släkten. Jag är evigt tacksam att dom inte går i mina fotspår även om det för mig är livet, det bästa man kan tänka sig. Jag är tacksam för att dom har andra förebilder omkring sig.

Adrenalin ger energi…eller? Grunda en målning

Åter på banan? kraften har varit bortblåst en vecka nu.
Ibland kan irriterande moment vara uppiggande, på något sätt, som att andras hundar uträttar sina behov på vår tomt så valpen kliver i det och käkar, uääk!
Eller att grabben kommer hem från skolan och spelar rockabilly, och påstår sig tycka om det. Måste erkänna att det nog är den musik som får min kulturella själ att skrika mest.
Men nu kanske kropp och själ kan rycka upp sig, visst triggar väl adrenalin energin. Man måste ju kunna få ut något positivt av det som irriterar?
Utan kraft går det knappt att måla, kan inte uppnå någonting. Det känns som att en amatör skulle gjort ett bättre arbete.

Två valpar som tar och ger energi.

Har iallafall påbörjat ett stort pampigt porträtt och ett par fina i mindre storlek.
Grundarbetet är viktigt. Jag lägger mycket omsorg på att göra grunden så som jag vill ha den, annars får jag ångra det senare. Jag spacklar bort mycket av dukens struktur som kan störa om det slår igenom på målningen. Tre till fyra gånger spacklas duken med gesso. Efter en tids torkning grundmålar jag med en lämplig färg för bästa fästförmåga och behaglig grundton. Efter det lägger jag på bakgrundsfärg, jag börjar alltid med bakgrunden som sedan får återspegla och harmoniera ansiktet och kroppen.