Om Lene Aronsson

Jag heter Lene Aronsson och är född 1970. Sedan 1995 är jag bosatt i Tranås. Jag arbetar med konst och är porträttkonstnär på heltid. Min ateljé har jag hemma i bostaden.

Barn på museum

En dag på Tåkern. Det var kallt men vi trotsade och lydde kommando från Samuel. Han har pratat om Tåkern och ville dit oavsett väder och vind. Igår var läget, lugnet före stormen. Vi fick med oss fint sällskap och lite fika och korv. Den här miljön är balsam för själen och inte har det blivit sämre för att barnen har fått ett äventyr på Tåkerns naturrum. När vi kom dit så var alla grillplatser upptagna av barn och vuxna, vilket ju är så roligt! Att så många har upptäckt denna möjlighet att visa sina barn en alternativ miljö utanför sedvanliga nöjesplatser för barn.

Jag hörde att Moderna museet har fått kritik för att dom släpper in barn på sina utställningar, för att barnen skulle störa vuxna entusiaster. Jag höll på att ramla av stolen på riktigt.
Att föräldrar väljer museet istället för Leos lekland!

Vem säger att barn inte blir störda av hänsynslösa vuxna.

När jag var barn hade jag definitivt valt en konsthall före Leos lekland, jo det finns faktiskt så konstiga barn.
Jag rymde ofta från skolgården till ett närliggande konstgalleri när jag var liten, men tillslut undrade galleristen förstås vad som var fel när jag kom dit, jag vågade efter det inte gå in utan nöjde mig med konsten i skyltfönstret. Varför ska barn inte få ha möjlighet att utveckla intressen utan att vuxna ska styra upp.

Jag var bara tvungen att skriva till moderna och tacka för att dom släpper in barnen, för hur skulle konst och kultur i framtiden se ut utan våra barn.
Vi har alltid haft med barnen och har aldrig upplevt att dom stört någon, däremot har många vuxna stört mig när jag gått runt och velat göra min tolkning utan andra vuxnas högljudda kommentarer och tyckande.

Svårt att få bra bilder i det naturliga ljuset denna dag!

Tid att Måla

Dygnets timmar räcker inte riktigt till just nu. Här bedrivs servicetjänst snarare än målarjobb! Min mor är mitt under en flytt och jag är den mest flexibla att kunna hjälpa henne. Men det är under en begränsad tid så det är inte så stora problem. I helgen då vi blir fler flyttgubbar får vi förmodligen detta överstökat och jag kan återgå till mina vanliga sysslor.
Lite fynd dyker upp när man rotar igenom sina föräldrars gamla saker, Bland annat hittade jag en fin gammal väska som hon tyckte jag skulle ta med hem. Nyfiket öppnade jag den och även om jag misstänkte vad väskan innehöll så blev jag överraskad över hur många teckningar dom sparat under min uppväxt.
Känslan att gå igenom bild efter bild och återuppleva den inspiration och skaparlust man kände som liten var nästan översvallande. Konstigt, men det kravlösa skapandet utan mål var egentligen en ständigt pågående träning, det hade man inte en aning om då. Det är en känsla som man aldrig kommer uppleva igen!

Bilderna i väskan tycks vara från ca. 1980 (jag var då10 år) till 1988.

Tiderna förändras och idag ser det lite annorlunda ut.
Porträtten är förstås ständigt pågående och det känns bra.
Mellan varven tar jag mig tid för lite andra målningar.

Målarjobb, Skapande,

Ateljebesök

I går fick jag finbesök i min ateljé. Det var min egen Samuel och barnbarnet Sakarias som ville måla lite. Samuel är van och använder mycket av det material och verktyg som finns att tillgå i ateljén. Han började lite enkelt för att avsluta betydligt mer expressivt, med lite gipspulver och en roller så fick jag den effekt jag tänkt mig, förklarade han 😉


Sakarias behöver mer träning för han ville tvätta sig så fort han fick lite färg på fingrarna.

Om att måla

Det är alltid spännande att se om det blir bättre eller sämre än tanken på hur det skulle bli. Under julhelgen har tröttheten varit förlamande. Först när jag fått återvända till ateljén har kraften kommit tillbaka. Där är livets energi.

Olika hjälpverktyg är bra att ha tillhands. Man ska aldrig fråga om rätt eller fel. Någon konstnär skrev: Den enda lag inom konsten säger att det finns inga lagar.

Den förlängda pensel tar bort den kontrollerade rörelsen som inte alltid är önskvärd.

Ska alla få lika

Nu satte jag just julgröten i halsen. Tv fyras psykolog sitter och säger att, om ditt barn reagerar på att andra får mycket dyrare och finare julklappar än vad det får så kan man förklara för den lilla att vissa har mera pengar och kan köpa fina och dyra saker. Är man i en situation där man vill ge något fint och dyrt till sitt eget barn i en familj där det finns fler barn och alla inte har det lika ställt så kan man ju gå undan lite och göra det i smyg. WHAT!!!! Hörde jag rätt?

Vi har fyra extra individer med oss i familjen denna jul och för mig är det självklart att alla får lika mycket. Mina egna barn får stå tillbaka lite för att kompensera för dom nya eftersom det blev fler att köpa till. Och då är dom ändå vuxna med fullgod ekonomi. För mig var det trots det en självklarhet att inte göra skillnad. 

Vi har haft barn på besök med sämre förutsättningar någon jul, då såg man ju till att det blev lika för alla, helt självklart ett vuxen ansvar där!

Direkt efter i programmet kom UNICEF för att berätta om hur man kan ge gåvor till utsatta barn i världen. Vad säger psykologen om det tro? Kanske ska man krasst förklara att dom måste acceptera att vissa har och andra inte! Härligt jobbat psykologen👎

Nu önskar jag min familj och denna lilla rockstjärna alla där ute oavsett var man befinner sig och i vilken situation man är i en så GOD JUL som det är möjligt!

Porträttmålningar

Syftet med min hemsida i kombination med blogg är att visa upp porträttmålningar och ge en liten inblick i arbetet som porträttmålare.
Denna hemsida är mitt sätt att marknadsföra mitt arbete på.
Porträttmålningar riktar sig både till privat ägo och som avgångsporträtt, till säteri och residens som representationsporträtt.

Från min sida porträttmålningar.

Porträttmålningar

Porträttmålning i olja är klassiskt och fint.

Åke ”UFO” Gustafsson SPELMAN. Olja (50 x 60 cm, 2009) Ett oljeporträtt utav en känd och uppskattad tranåsbo. www.lenearonsson.se

AVGÅNGSPORTRÄTT, oljeporträtt (77*91 cm.) www.lenearonsson.se

PERSONLIGT oljeporträtt (40*50 cm. 2015) www.lenearonsson.se
portrattmalare ett
Två oljeporträtt. BROKIND SLOTT olja (40*50 cm. 2016) www.lenearonsson.se
S-O Hedengren, HOVMARSKALK. Oljeporträtt 40*50 cm. www.lenearonsson.se
PERSONLIGT oljeporträtt 60*70 cm. 2019 www.lenearonsson.se
Porträtt i olja 60*70cm. www.lenearonsson.se
  • – Oljeporträtt frimurarorden Linköping, 80*100cm. www.lenearonsson.se

-Oljeporträtt frimurarorden Helsingborg 70*80 cm. www.lenearonsson.se


Besök även sidan i ateljén 
Där berättar jag om hur det kan se ut vid en beställning.

Barnporträtt
Ibland vill man kunna stoppa tiden.

barnporträtt 1
barnportratt-i-olja
BARNPORTRÄTT  i olja. www.lenearonsson.se
oljeportratt-i-olja
SYSKONPORTRÄTT  i olja

Oljeporträtt av flicka i rosa. 40*50 cm. www.lenearonsson.se

Porträtt i blyerts är ett alternativ.

blyertsportratt
Blyertsporträtt 40*50 cm. www.lenearonsson.se
portratt i blyerts
Blyertsporträtt 40*50 cm. www.lenearonsson.se
tecknad Dante
Barnporträtt blyerts 40*50 cm. 2008 www.lenearonsson.se

Tolv gitarrister, 200cm*150cm

Adventshälsning

Från att vara en stökig ateljé för att på fem minuter förvandlas till den perfekta fotoateljén plats för åtta vilda personer. Jag har alltid tyckt att det varit häftigt med det perfekta supercleana studiofotografiet, när man vet hur det egentligen ser ut runtomkring.

En liten adventshälsning från barnen i familjen med respektive. (Dom flesta är ju inte längre barn men dom är mina barn!)

Hur julhandlar du?

Jag må ha den stökigaste ateljén i stan. När det blir så där julstädat och fint i hela huset (vilket det aldrig lär bli) så ser det ut precis som vanligt i detta möjligheternas rum. Jag kanske ska städa här också.

Internethandel måste vara lösningen för julstressade människor. Jag konstaterade det när jag lämnade Linköping idag. Ett besök tar ju flera timmar i fysisk butik. Dessutom får man ofta med sig mer hem än vad man tänkt sig. Det är svårt att jämföra priser om man inte har lust att lägga massor tid åt att springa runt i olika affärer. Jag letade en speciell sak hela förmiddagen utan resultat. När jag kom hem beställde jag på nätet det jag ville ha på en minut efter en prisjämförelse. Inte undra på att internethandel ökar. Det kan inte hjälpas men jag väljer detta sätt att handla på, nästan uteslutande. Med undantag för konstmaterial, det blir aldrig samma sak.

Hur tänker andra där? Har vi en skyldighet att stödja butikerna, även om man inte gillar att handla?

Om affärer lägger ner får man göra något annat av miljön där dom funnits. Grönområden, parker eller kreativa mötesplatser kanske. Vad händer om stadskärnan försvinner, katastrof eller?

Lite funderingar så här på kvällskvisten.

Porträtt till Helsingborg

Ett liknande porträtt som det jag levererade till Linköping ska nu till Helsingborg.
Det är ju alltid lite roligt om jag får sällskap när jag gör dessa resor. Nu verkar det som om båda mina döttrar följer med, så dom tyckte det var lite onödigt att jag också skulle med…ehh?
Tjejerna får nog finna sig i att det faktiskt är dom som följer med mig!

Det är lite svårt att härda ut denna mörka årstid, vet inte riktigt vilka verktyg som krävs för att ta sig igenom det! För tillfället sitter jag och tittar på Bolibompa tillsammans med en väldigt gullig liten kille och en hund som hellre vill ut och springa.

Av någon anledning blir alla bilder jag lägger ut här suddiga nuförtiden. Det är nästan så jag inte vill visa bilder alls. Det är lite trist, eller ganska mycket trist! Instagram visar bilderna med mycket bättre kvalitet. Så jag får väl hänvisa dit om man vill se bilder.