Tid att Måla

Dygnets timmar räcker inte riktigt till just nu. Här bedrivs servicetjänst snarare än målarjobb! Min mor är mitt under en flytt och jag är den mest flexibla att kunna hjälpa henne. Men det är under en begränsad tid så det är inte så stora problem. I helgen då vi blir fler flyttgubbar får vi förmodligen detta överstökat och jag kan återgå till mina vanliga sysslor.
Lite fynd dyker upp när man rotar igenom sina föräldrars gamla saker, Bland annat hittade jag en fin gammal väska som hon tyckte jag skulle ta med hem. Nyfiket öppnade jag den och även om jag misstänkte vad väskan innehöll så blev jag överraskad över hur många teckningar dom sparat under min uppväxt.
Känslan att gå igenom bild efter bild och återuppleva den inspiration och skaparlust man kände som liten var nästan översvallande. Konstigt, men det kravlösa skapandet utan mål var egentligen en ständigt pågående träning, det hade man inte en aning om då. Det är en känsla som man aldrig kommer uppleva igen!

Bilderna i väskan tycks vara från ca. 1980 (jag var då10 år) till 1988.

Tiderna förändras och idag ser det lite annorlunda ut.
Porträtten är förstås ständigt pågående och det känns bra.
Mellan varven tar jag mig tid för lite andra målningar.

Målarjobb, Skapande,

Ateljebesök

I går fick jag finbesök i min ateljé. Det var min egen Samuel och barnbarnet Sakarias som ville måla lite. Samuel är van och använder mycket av det material och verktyg som finns att tillgå i ateljén. Han började lite enkelt för att avsluta betydligt mer expressivt, med lite gipspulver och en roller så fick jag den effekt jag tänkt mig, förklarade han 😉


Sakarias behöver mer träning för han ville tvätta sig så fort han fick lite färg på fingrarna.