Vindruvor

Inte helt optimalt att göra saft på druvor som inte blivit helt mogna än. Jag var lite för ivrig i dag men hade god hjälp uppe på taket. Ibland ska man hejda sig när man känner på sig att man börjar göra fel, för det var ju inte så att jag inte såg att dom var omogna. Men dom blev fina på bild och Samuel hade en rolig dag.

”Kan själv”

Nu är det många porträttmålningar som blir färdigställda samtidigt. Det känns bra! Ibland slås jag av lusten att påbörja …. nä, det får nog bli i ett annat liv. Det är otroligt inspirerande att göra det jag gör.

Det har alltid varit en självklarhet att skapa, jag är absolut ingen köpmästare, om man kan kalla det så 🙂 Förmodligen är det en medfödd överlevnadsinstinkt, att om det är möjligt, tillverka själv istället för att köpa. När jag var liten funderade jag på om jag kunde göra en blyertspenna….det kunde jag inte! Dom stafflier jag äger är inte köpta utan ärvda, men noggrant handtillverkade och för mig högt skattade och värdefulla.

Mina paletter förstås. Återanvändning!

En mycket simpel målarstav, skulle aldrig falla mig in att köpa en, men funkar lika bra som en köpt. Det allra enklaste kan faktiskt vara helt ok.

När Eline var liten sydde jag hela hennes garderob. Helst av allt skulle jag vara självförsörjande, men jag vet inte hur det skulle funka.

Nu börjar vindruvorna mogna och då vill man ju göra saft 🙂

Men nu ska jag gå ut och plocka te. Det kan låta som om jag har hur mycket tid som helst. Det har jag tyvärr inte alls. Men dom små grejerna är lika självklara att göra och går nästan alltid lika snabbt som att köpa. Hade jag mer tid än någon annan skulle jag vara självförsörjande men det kanske skulle ta lite mer tid och förberedelse.

Alla borde tänka till när ett behov uppstår, kan jag göra det själv? Det är både kreativt, roligt och på något sätt tryggt att känna att man kan klara mycket utan att konsumera. Det finns mycket överlevnad i treåringens ”kan själv”. Det finns en självklar trygghet i att kunna själv.

Nu till något annat. Jag är skyldig att avslöja paradiset, det är Borghamn. Nu var det gjort!

Lugnare och fridfullare plats finns inte. Vi avslutade sommarens sista vackra kväll där. SMHI påstod att det skulle bli regn hela kvällen. Nä tänkte jag, det stämmer aldrig i Borghamn. Så vi åkte ett gäng dit och fick den finaste kvällen på länge.