Lever genom sin musik, Nya tillskott

Vet inte om jag skrivit om detta projekt. Att jag håller på med en oljemålning storlek större har jag nämnt, men inte vad det är.
Motivet består av tolv artister, en del ännu levande gitarrister andra lever kvar genom sin musik.
Denna beställning imponerar till och med på boysen i huset och Abraham har gjort en särskild spellista som extra inspiration åt mig.
Utan några ansiktsdrag så undrar jag om man kan identifiera några av gitarristerna redan nu.

Samuel ville att jag skulle fota honom med de dagsfärska nya tillskotten. Dom är rätt flitiga på att se till att föröka sig dessa små rackare. Min bror har fullt upp med att hålla dom isär. Men Samuel tar gärna emot så många han får.
Dom är inte helt tama än.

Men med lite tålamod så!

G-mo och Sakarias

Från vinter till högsommar. Varje vår dessa smycken till vår tomt.

Elisia tar studenten och hon har kämpat och kämpar fortfarande. Hennes strävan ger ett gott resultat som tur är. Dessutom har hon sin lilla bebis. Nu kan man tro att jag rycker in som babyvakt när hon är i skolan, men det är Sakarias gammelmormor som ankrat den rollen. Jag kan inte ägna så mycket tid att jag egentligen har rätt bära upp rollen som mormor.  En mormor i dag är inte som den en gång var, nu har den klassiska bilden av en mormor hoppat över ett steg och gammelmormor har tagit en mer betydande plats.

Detta är mormor i dag, i alla fall Sakarias mormor!

Elisia och jag var i linköping i dag för lite shopping inför kommande bal och student. Vi var även en sväng in i en känd stor leksaksbutik och jag baxade över hur otroligt mycket det har laddats upp med vapen av alla slag, framförallt skjutvapen. Det var för mig en ny och lite skrämmande upptäckt. Varför har det blivit så, kan förstås inte låta bi att analysera och fundera över denna utveckling.

I morgon är det visst morsdag, hon är värd att firas! Vad hade vi gjort utan dig G-mo!

 

Jag ber om förståelse

Och när får vi den där extra dagen som är så behövlig, åttonde dagen. Sju dagar funkar inte längre!

Mitt största konstnärliga bekymmer ( bortsett tidsbrist) har alltid varit penslar. Det är så svårt att få rätt när sortimentet i butiker ständigt ska förnyas, och jag vill gärna se och syna penslarna i butik. Så i dag var TORBJÖRN redo att åka ända till in-ex i Göteborg igen bara för att jag skulle få mina penslar. Men så hojtar han till vid datorn, han har hittat en konstnärs butik i Linköping….!  Den har dolt sig väl eftersom jag söker med lupp efter såna butiker.

WS & co heter butiken, värt ett besök. En riktigt rolig butik med allt för den kreativa, inte bara konstmaterial.

Jag är ju inte heller ensam att vara kreativ. Samuel fick köpa lera, äkta fin grålera 12,5 kg…! han är ständigt ivrig på att skapa och har länge velat ha grålera. Hans plan är att göra skulpturer. Timmarna räcker inte till för allt han vill. Känner jag igen det eller. Jag ber hans lärare om förståelse och tolerans för hans kreativa själ, han måsta få utrymme och frihet. Det är inte lönt att ens försöka plasera in honom i ledet, han är det han föddes att vara.  

 

Det är min tur att fota dig

I morgon ska jag till Göteborg och fotografera, för att porträttera en liten bror. För några år sedan gjorde jag hans två systrar i blyerts.
Att träffa barn blir alltid en minnesvärd upplevelse. Dom är så naturligt befriade när dom väl släppt taget om pappas ben och vågar visa sitt riktiga jag. Bästa resultatet blir oftast då jag får vara själv med barnet för att diskutera livets små och stora äventyr. Det blir mindre kravfyllt utan föräldrar hängandes över axeln som vill få barnet att le och sköta sig.

-Nu har du tagit så många bilder på mig så nu är det min tur att fota dig, minns jag att den yngre systern sa. Sagt och gjort, så fick det bli.

Det är stilrent och fint med blyerts.

Bilder som godis

Nu är det varmt i ateljen kan jag lova. Men om jag fick välja så skulle utomhustemperaturen ligga på 25-30 grader året om, det vore optimalt!

Likt alla andra gick jag ut och tog kort på denna färgprakt till träd. Rosa kan jag normalt tycka är lite överdrivet sött, och tillsammans med en söt bebis…! Om man likt mig inte gillar godis, kan tillfällen ändå komma då man plötsligt känner att en godisbit ligger barnsligt gott i munnen. Detsamma är lusten då man plötsligt kan få för sig att fota ett motiv som är sött, som godis för ögat.

Trots sötfaktorn så tycker jag att bilderna är ganska coola och lite mer än bara söta.

Sakaris pappa Jonathan vill göra en förstoring, Elisia sätter sig emot då hon aldrig blir nöjd med bilder på sig själv. Men nu tänkte vi inte blanda in henne i denna förstoring (mer än att hon är motivet) frågan är vilken han ska ha förstorad?

Denna lite softa i färg.

 

Eller denna som är lite mer exprementell.