Målarkurs, barndomsminnen

Tillsammans med min bror har vi campat i Mariestad, vår barndomsstad. Vi drog med våra barn och tvingade dom att uppleva sina föräldrars minnen från olika platser.
Min bror är fem år äldre än mig och därför var det så roligt när han kunde beskriva platser på ett annat sätt, sånt som jag bara har svaga minnen av.



Som kusiner känner våra barn varandra väl så jag tror faktiskt dom stormtrivdes också. Vi hade husvagnarna med förtält intill varandra och umgicks från tidig morgon till sent på kvällarna.

Likt Leif GW Persson är jag ingen stor semesterfirare. Men när man stöter på ett och annat konstverk på vägen känns det bra. Persson sa vid en intervju att han helst tar med sig lite papper och sitter och grunnar på då han är på semester och är inte så mycket till sällskap. Jag kan förlika mig lite med det även om jag kanske är mer anpassningsbar.
Men väl på plats så var det toppenbra.

Konstutställning utanför Mariestads fantastiska domkyrka.

 

Min brors dotter Saga hade laddat för att jag skulle ge henne en målarkurs.
Hon blev mycket nöjd med resultatet och visst blev det fint. Ett minne från campingen med lillasysters små skor på en strand med två eklöv, Ekudden heter också campingen.

Det var ju inte supervarmt hela tiden men barnen badade i värnen och poolen flera gånger om dagen.

 

Avtäckning av oljeporträtt

Igår var det dags att överlämna två oljeporträtt.
Ett stort tack till paret vi besökte för en fin bjudning i samband med avtäckning.

Kvinnan på den ena målningen är av släkten af Ugglas. Jag fick aldrig möjligheten att träffa henne då hon inte längre finns kvar i livet, men förstod av alla intryck att hon fyllde en stor varm plats för sin omgivning.
Däremot mannen, som b.l.a. varit hovmarskalk.
Denne satt inne med stor kunskap och var intressant att lyssna på. Ibland kan man känna en törst i mötet av vissa människor av att få ta del av deras erfarenheter.
Denne man hade förstås mycket extra livserfarenheter som naturligtvis inte kan hinnas med under en lunch.
Vi hade alla en trevlig stund tillsammans och den finaste sommardag man kan önska sig.

Herr och fru Hedengren
(målningarna är 40*50 cm.) Se nytt i porträttgalleriet.

Vi avslutade med en promenad i markerna som tillhörde den 1600-tals gård vi besökte.

 

Hemlig resa

Som födelsedagspresent fick Samuel en överraskningsresa.
Bilderna kan nog berätta vilken plats vi besökte. Vi var där tillsammans med ett underbart sällskap, familjerna Sköld och Edelgård och sammanlagt åtta barn. Inga problem med underhållning precis. Vi längtade efter att få träffa dom igen redan innan vi skildes åt på kvällen.

Vi åt, fikade, pratade och…pratade!! Vad vi inte visste var att; under tiden som vi vuxna satt och hade det trevligt så passade våra barn på att råna affärer.
Som bilden visar fick dom det dom krävde också, chokladpengar!
Abraham följde efter med min kamera och avslöjade deras upptåg.

Ett bankrån!!! Se hennes skräck när alla vapen riktas mot henne, inte kunde jag ana att vi hade så grymma barn!Stackars butiksbiträde, att bli rånad varje dag. Mamma Dalton kunde allt stämma i bäcken hon, henne siktade man inte på ostraffad.
Man kan skönja Samuels skräck att få sin nya knallpulverpistol beslagtagen.


Fina Emmy. En supercool tjej med rosa pistol.


Delar dom upp bytet efter alla rån tro?
Vi har ett spritkök som jag kom på att vi inte använt så länge Samuel har funnits och det är ju hur mysigt som helst att laga mat ute. Våra äldre barn har alltid älskat utflykter med matlagning ute i naturen. Därför tog vi med det och stekte hamburgare på vägen hem. Vi hade ju inte så lång resa men det hindrar ju inte att man kan framkalla lite campingkänsla ändå.
( Det var alltså High Chaparall vi var på om det inte framgick av bilderna.)

Fotboll rugby och basket i nya multiarenan

I går firade vi en kille. Han fyllde 8 år, hur är det möjligt!!
Vi kunde sitta i trädgården, vårt extra vardagsrum. Jag älskar sommaren för det.
Han bjöd bara dom närmaste i familjen och ändå blev det så många barn att vi knappast hade stått ut inomhus.
Kvällen avslutade han och Abraham i den nya multiarenan nedanför vårt hus. Det har blivit det bästa stället att tillbringa många fina sommarkvällar på för dom. Vi vet att den inte är invigd än, men eftersom den är så fin och lockande så har dom inte haft tålamod att vänta.
Dom växlade mellan att spela fotboll, rugby och basket.

Bara en tråkig ateljé, rosorna bytte färg

Att fotografera blommor är inte min stora passion, men ibland är dom bara för fina för att låta bli. Dom här hade jag för mig var röda förra året, dom har bytt färg!
Eller så minns jag fel!!
I dag lämnade jag ner två porträttmålningar för inramning. Trots att målet alltid är att få överlämna en färdig tavla och trots att jag gjort det så många gånger att jag borde vara van, så är det en sån tomhetskänsla varje gång. Plötsligt ser ateljén bara stökig och tråkig ut.

 När jag har långväga beställningar brukar jag fotografera ramar som finns att välja på hos vår gallerist i Tranås och skicka förslag till beställaren.
Den här gången blev det denna ram. Vacker ram till ett vackert par.

Fotografering i ösregn och triathlon

Att förena nytta med nöje kan bli dubbelt nöje.
Det blev en liten släktträff i Lyrestad dit jag åkte för att b.l.a. fota tre unga personer, men inte vilka personer som helst utan min kusin och barnens sysslingar.
Så tävlade min systerson Elias triathlon på samma plats längs kanalen i det lilla samhället Lyrestad i Västergötland.

En hungrig och trött Samuel efter att ha hejat Elias i mål och stolt bärandes Elias nummerlapp. Han sitter i pizzerian och väntar på sin pizza.


Han gjorde sig så kort som möjligt för att vara tillräckligt liten för att få en klubba.

Dagen bjöd delvis på ösregn förstås, och då just när jag skulle börja fota, såklart! Vi stuvade snabbt in oss i en konferenslokal på ett värdshus. Som alltid när det kommer ett störtregn så rusar alla in under tak samtidigt vilket överraskade receptionisten något. Hon misstyckte lite att vi klampade på och ville göra deras lokal till en fotoatelje, eftersom dom för tillfället förvarade dyrbara cyklar där och hade ett ansvar för att inget blev stulet.
Vi fick övertyga henne att vi inte hade någon ond avsikt med vårt instormande. Men man rusar knappast in med kamerautrustning, blixtar och stativ, för att stjäla en cykel!!
Allt gick bra, tack och lov att jag hade med blixtarna denna gång.
Släkten min är spridd över hela Sverige och mer därtill, så det är så vansinnigt roligt att få en spontanträff så här, man känner alltid på något sätt att man hör ihop.

.

Lekledaren!!! färdiga porträtt

Sommaren är vad man gör den till!
Vill man minnas den som helt fantastisk så får man ta till vara dom dagar som är fina.
I går gjorde vi en spontanutflyckt med fikakorg i Sveriges fantastiska natur, med guidning och sällskap av Elisias pojkväns föräldrar vilket var så superhärligt. Det finns ju hur många utflyktsmål som helst och man kan verkligen göra sommaren till en riktig kanonsommar om man bara lyfter blicken och ser sig omkring. Det fina är också att det varken kostar särskilt mycket eller sliter på miljön nämnvärt.


Samuel kallade till sig ett stort gäng kossor som han blev lekledare och ledde lite allsång för. Han roade både sig själv, oss och kossorna en lång stund.
(varning! bildbomb)


Jag är i det närmaste klar med två oljeporträtt som jag ska leverera till huvudstaden om några dagar. Jag kan tyvärr inte visa dom utan tillåtelse från beställarna. En lite avtäckning kom på tal och det är ju trevligt.