Myndig, ”tanten med väskan”,tankar om värderingar

Jag måste hoppa in och skriva några rader. Världens bästa Elisia fyller 18 år i dag och det finns en del att göra, vilket får mig automatiskt att ägna mig åt helt andra saker!!

Tänk att den lilla söta, superfina, störtsköna stjärna är myndig, MYNDIG!!! Vad ska jag ta mig till?

elisia ny

arton ar


Loreens bidrag i Melodifestivalen ”Tanten med väskan” hamnar i fokus igen. För precis två år sedan skrev jag en reflektion över denna ”tant” och konstverket, fortfarande får jag många som reagerar på inlägget, intressant, efter två år! och nu märker jag av strömmen på det inlägget extra mycket efter Loreens bidrag förstås. Att det väcker så mycket känslor med denna kvinna, skulptur och historia.


Lite söndagsmelankoliska tankar! Är det verkligen så att; empati tenderar minska ju högre upp i maktordningen en person kommer. En psykolog påstod det, ett helt mänskligt drag.
Och varför är vår bild av en brottsling, en person i utanförskap, och inte en högre uppsatt person, som minst lika ofta begår lagbrott.
Hur mycket av vårt undermedvetna styr vårt tankesätt och våra värderingar.

(detalj från större målning)image

 

Fin snögubbe, spontant måleri

Har inte ägnat mig åt spontant måleri på länge, inte mer än hur man inom rimlighetens gräns kan vara spontan under kontrollerade former då man målar porträtt.
Men nu får jag lägga in en annan växel och släppa tyglarna. Jag har en beställning som kräver en helt annan typ av koncentration. Det kan nog vara bra som omväxling, även om jag känner mig en aning ringrostig.
Tyvärr kan jag ju inte berätta om bilden ännu.

akryl

malaFör intresseklubben;)
När man målar i olja är man beroende av någon form av palett. Jag har provat många, men denna är sämst. Den ska absolut inte absorbera, men den suger upp all vätska och lämnar kvar en glanslös torr färgklick på några timmar. Det är lösa blad och jag har varit tvungen att grunda varje blad, helt värdelös om jag får råda!palett

 

Samuel och jag byggde den finaste snögubben i år, ingen kan klå den!
Vi är så stolta!!

snogubben

 

 

Det är ju inte så svårt om man har lite fantasi 😉

gubbar

 

En plats att må bra

Nu börjar tiden för alla utflykter. Det är vad som behövs för att stärka kropp och själ.
Det är en sån där känsla som är svår att beskriva. Vilan i naturen är nog väldigt viktiga byggstenar för att reparera en trött själ. Jag skulle råda dom flesta att ta en enkel tur till tåkern, det behöver vi alla. Skulle någon backa över rädslan att möta bara fågelentusiaster så är det helt fel, naturen där är så påtagligt nära och fridfull och faktiskt väldigt underhållande. nitton
I dag var vi där med både Abraham Elisia och Samuel, ingen av våra stadsungar hade tråkigt en sekund, alla njöt! Nu har dom visserligen nästan alltid roligt tillsammans som tur är.
En fågelnörd hade vi visserligen med oss. Men han stod där han stod, Tobbe fick se två blå kärrhökar, hona och hane och tre havsörnar! mer info än så har inte jag om det, annars är det väldigt roligt att fota fåglar men nu hade jag fullt upp med annat.
Vi var i Glänås där det stora naturrummet har sin plats och där mycket spännande överraskningar finns runtom i området. nio
Hon tror inte vi ser att pussen är fejk, ingen groda blir prins utav en låtsas puss!
tjugonio
tjugofem

Barn får en spännande vandring längs prinsessan Estelles stig.sexton
femton

Mys Elisia!elva
Håll med om att det ser väldigt mysigt, roligt och fridfullt ut. En plats som har allt man behöver för att må bra.tio
tjugosex

tjugotju

Viktigaste tiden i livet

Jag trodde inte att jag skulle kunna ta skidbilder, med mobilkamera dessutom. Jag tycker det kan bli lite tröttsamt med alla bilder på påbylsade skidåkare i knivskarp bländande vit snö och alla ser likadana ut.
Men idag var jag bara tvungen för Samuel stod på skidor för första gången och åkte utför med bravur, om och om igen, även om kanske liften var det mest spännande, men vilken lycka!
Tack Kia och Tomas för er tålmodiga insatts.

lycka skidor

När barnen lyckas och har roligt i det dom gör så blir jag nog gladare än dom själva blir, är jag ensam om att känna så?
Vi har kanske tjugo år på oss i vårt hundraåriga liv att skapa tillfällen som utvecklar, utmanar, roar och rustar dom. Det är den viktigaste tid i mitt liv i alla fall och jag ångrar inte en sekund jag har spenderat tillsammans med dom.
Jag kan däremot ha dåligt samvete för allt jag inte har gjort och förmått göra med dom.

På gång igen med chips till middag

Nu är vi på igen. Det märks på resultaten när energin återvänder.
I går kunde jag tänka mig att åka sju mil bara för att köpa penslar, bara det!
Nu kan jag fortsätta måla med full kraft.
Vi passade på förstås att köpa lite annat också, glass i vinterkylan tex. vidrigt!
men när Abraham sa att man får två dajmstrutar för 25 kr. i stället för en som kostade 23kr. då var jag ju bara tvungen att tvinga i mig en glass hur ogärna jag än ville!!!!!

Jag har fått mina unga killars hår klippt, det är också ett tydligt tecken på ny energi.

Här blev jag avbruten av ett kärt besök av barnens kusin Elias som inte allt för ofta tittar upp hos oss längre, förr i tiden brukade den unge mannen komma upp på frukost/fika då och då. Åren mellan 20 och 25 i en människas liv är möjligen den mest händelserika.

Nyfriserade killar!fyraetttva

tre



I går var det alla hjärtans dag! För att citera Elisias instagram: ”Gulligt av mamma att låta sina barn välja mat på alla hjärtans dag, även om det kan resultera i chips.”
Hjälp! måste nog vara ordentligt frisk igen, som inte bara tänker nyttigt!
chipsEnchiladas passar mig bättre än chips. anchilada

 

Sol-D vitamin = frisk, Färdigställda oljeporträtt

Det är alltid lite hemlighetsfullt under porträttmålandet, jag kan inte visa något offentligt innan den som avporträtteras har sett och godkänt.
För det mesta kan jag visa upp porträttet när den är färdigställd. Men för tillfället väntar ett oljeporträtt på avtäckning i vår och då får jag naturligtvis ha tålamod och inte ”gå” före avtäckningen. Ytterligare tre stycken, en av ett lite annorlunda slag, är under arbete i min ateljé.

Det var värst vad seg denna vinter har varit, tror aldrig jag kommer ut ur lyan. Undrar om det inte är meningen att vi människor egentligen ska gå i ide så här års.
Någon slags influensa har drabbat familjen och man hinner inte riktigt återhämta sig innan nästa förkylning slår till. Tror jag fått något kroniskt tillstånd, kanske P.g.a. ett lösningsmedel som jag använder vid måleriet. Någon kunnig får mer än gärna berätta om du vet ifall det skulle kunna vara en orsak och förstås om det kan finnas något att göra åt eländet eller för att stärka och förebygga. Jag skrev faktiskt till giftcentralen i december då jag hade haft förkylning i fem veckor, fick inget svar dessvärre!
Jag känner att kraften mer och mer rinner ur kroppen, sol och värme är vad som står högst upp på önskelistan.
Nå ja nu ska vi inte sjåpa oss, det blir nog bra en vacker dag 😉

oljeSol – D vitamin = frisk, men solen förblindar och för att kunna måla efteråt får man ta till vissa åtgärder, dubbla solbrillor och en egentillverkad markis på det!!!! Snyggt!
Öppnar fönstret och släpper in solens krafter.

DSC_7077sv