Osminkad

tecknadAtt vara kvinna och aldrig sminka sig är tydligen lika unikt som att… ja, jag vet inte ens vad jag kan jämföra det med. En vän tappade hakan när jag härom dagen sa att jag aldrig sminkade mig. Hon hade aldrig hört något liknande. ”Har du provat det då”, undrade hon. Som om stackars  jag gått miste om något helt fantastiskt.
När jag ska porträttera en person, vill jag helst ha den så naturlig som möligt. Men jag tycker mycket om att måla ”gamla” porträtt  1700, 1800-tal. Tala om smink. De var ju pudrade alldeles vita.
Den typen av porträtt har en alldeles egen plats inom konsten. Hur vore en herrgård och hur skulle en slottsmiljö vara utan de utsökta fernissade djupt guldsmyckade gamla oljeporträtten.

Sminkning är ett intresse jag tyvärr inte kan dela med mina flickor. Men jag respekterar dom till fullo, för de  är flickor och måste naturligtvis få sminka sig. Kanske finns det en diagnos för de icke sminkande, för normalt är det ju knappast.

Upprörande semester

 

Det finns ett visst nöje med semesterutflyckter. Ännu så länge är jag en av de privilegirade som kan åka på semester. Men under en lång tid har man fått höra hur fattigdommen hos främst barnfamiljer blir allt värre.
Att resa bara i Sverige är ju för många en omöljighet. Men, har jag alltid tänkt, att besöka hantverksmässor och marknader där det ofta bjuds på diverse underhållning är ju faktiskt ett fantastiskt nöje som inte behöver kosta, och man kan ta med sin egen fikakorg. Vi har själva valt ut ett par sådana besök varje sommar med våra fyra barn. Det har varit mycket uppskattat både från våra barn att se de  skickliga hantverkarna och även för hantverkarna med dessa intresserade små kunder. ( De brukar alltid få köpa något fint  för sina egna pengar)
Men när jag kollade upp de tider som gällde, slogs jag till min förfäran att många, just i år har börjat ta inträde till dessa mässor.
Ja det var ju väldigt lägligt och storsint av arrangörerna att börja ta inträde nu när ekonomin är så svidande hos många. De medverkande hantverkarna får ju naturligtvis ingen del av denna avgift, de förlorar bara en mängd kunder. Det var heller inga nådiga avgifter. För en familj som oss skulle detta nöje att bara komma in kosta oss flera hundra kronor. Det blev ingen hantverksmässa för oss i år, denna fina tradition är kanske förbi.
Fattigdommen är en katastrof för en del svenska familjer, det vet vi nu. Är det då nödvändigt att ta betalt för en så fin och frisk underhållning.

Som konstnär reagerar jag kraftigt på att inte alla ska kunna se och nås av det budskap som konst förmedlar. Det måste finnas en möjlighet att driva denna hantverkskultur och ge alla och främst de utsatta en chans att ta del av detta. Oavsett vilken förening eller annan kassa man hävdar att inträdet bidrar till så är det inte fösvarbart att utsätta både konstnärer för denna förlust och en stor kategori människor för detta som kanske inte får ta del av en hantverkskultur på annat sätt.