Kunde blivit bra om inte..

GLAD MIDSOMMAR!
Vad är det vi firar, att det vänder och går mot mörkare tider? Kan erkänna att jag inte riktigt förstår varför, men alla är så lättsamma och glada så bara det är värt att fira.
Alla barn i huset, stora som små, har fått en krans och njuter av att det äntligen är sommar på riktigt med moln och plötsligt störtregn, precis som midsommarafton ska vara.

Elisia band flera fina kransar, en till sig själv och resten till tre pojkar.
Ni har väl inte skövlat hela vår fina rosbuske? Nej då, vi plockade inte så mycket, vi tog bara allt som fanns!

 

Abrahams strumpor matchade så bra.

 

 

 

Firandet ägde rum på sommarhemmet Strandliden, Torpa Equmenia.
Kunde ha blivit ett bättre foto om det inte regnat, om jag inte glömt min kamera och om inte alla hade frusit och bara ville hem…

Brand och fotboll

I dag var Samuel på fotbollscup i Stensjön, Tobbe och Abraham åkte med honom och jag fick snällt stanna hemma för att ”måla i kapp” den tid som runnit iväg.
Han tyckte jag skulle säga upp mig eller ge mig sparken som han uttryckte det, så att jag också kunde följa med honom. Jag ska tu upp frågan på nästa utvecklingssamtal med mig själv.
Jag satt och småklagade för mig själv. För grov målarduk, hårda penslar och en palett som släpper igenom färg….! Men så satte jag på nyheterna och fick höra om den förödande skogsbranden i Portugal, vilken skräckupplevelse!
Mina små problem blev till ingenting.
Måtte dom få branden under kontroll snart, så förödande!

Nu är det lov

Nu är det sommarlov för samtliga barn i huset, stora som små.
Samuel tillåter inte mig att gå upp i ateljén när han är hemma, så nu kommer det bli svårt. Jag kanske får flytta ner. Annars står han i trappen och ropar; Jag är ensam här nere!

Det var ett perfekt skolavslutningsväder här igår. Idag slutade Elisia tvåan på natur och fick  något sämre väder. Men som traditionen kräver så åkte vi ut till Mårdsmålens handelsträdgård och cafe´ något som vi gjort sedan Eline gick ut förskolan, alltså i mer än tjugo år, oj vad länge jag har bott i denna stad. Hon och jag flyttade till Tranås då ungefär.

Vi firade Abraham i går kväll tillsammans med dom vi så mycket tycker om! Han hade bestämt att bjuda gästerna på våfflor, en helt ny avslutningsrätt, men inte så dumt alls.


Abraham fick paket, vissa såg särskilt spännande ut tyckte han, för det var lekis inslagspapper 🙂Bästa Abraham, och våra andra kämpar, Grattis till ett långt härligt sommarlov.

Jag hittade Olvon och plockade för att pynta med inne när vi skulle ha avslutning eftersom syrener som annars brukar vara en klassiker har hunnit blomma över.
Så otroligt fin Olvon är, ”Jag binder av Olvon en midsommarkrans och hänger den om ditt hår…

Vilken gammal klassisk blomma. Jag har inte ens tänkt på den tidigare. Men nu tänker jag se till att vi får några Olvonbuskar i trädgården, det kommer bli en riktig favorit.
Visst är den otroligt fin.


Abraham fick en lightbox av morbror Daniel, Harley davidson är Abrahams egen text för dagen, vet inte riktigt vad det är för tankar du har Abraham?

Nu har jag lämnat Abraham vid statt där alla nior ska äta och ha det gott långt in på natten. Han hade lite beslutångest om det var bäst med slips eller inte. Så han valde först att ingen ha. Men när jag skjutsade ner honom ändrade han sig plötsligt och vi fick vända om.

Det fanns ett par hjälpvilliga stylister som snabbt fixade till honom.

vårt gemensamma ansvar

Jag har en tonåring som går ut nian. Känslan är kluven. Jag gläds åt hans lättnad över ett långt lov. Samtidigt som jag vet att det som varit bara är en början av det som kommer. Mitt skydd över barnet blir mindre och mindre, trots att jag kan känna att behovet av skydd växer. Jag får hålla mig i periferin som en kattmamma på språng redo att gripa in och lyfta ungen tillbaka i det trygga boet.

För någon dag sedan var jag i lekparken med Samuel och hans kompis Nils. Många barn var där för att leka. Plötsligt plockar ett barn fram en cigarett ur fickan, helt öppet och med vant grepp tänder han och röker på ett sätt som visar att det minsann inte var första gången. Jag satt en stund nära dessa barn och funderade intensiv på hur jag skulle agera. Jag gillar inte att göra problemet till någon annans, jag vill verkligen göra något om jag kan. Barn är vårt gemensamma ansvar.
Men att prata förstånd med rebellerna kändes inte som ett framgångsrikt koncept just då, det var väldigt svårt. Jag kallade till mig mina små som med stora ögon stod och tittade på, och försökte förklara allvaret i pojkarnas farliga beteende.
Veckan innan hade jag tillsammans med Samuel varit i skateparken som ligger alldeles intill den ovannämnda lekparken. Jag var glad över att ha fått Samuel att lämna datorn där hemma. Skateparken i stan är så fin, välskött och häftig med bästa läget intill ån.
Ett för många uppskattat ställe som ger inspiration till fysisk aktivitet.
Men denna eftermiddag när vi kom dit satt där ett större gäng mindreåriga, uppradade med ölflaskor i handen mitt på banan där alla yngre småttingar också rörde sig. En fältassistent hade fått vittring och dök upp, utan något egentligt resultat just då. Jag klammrar definitivt inte hans agerande utan ställer mig frågande, lika mycket ansvarig jag; hur ingriper man? Många skulle förmodligen tänka, hur svårt kan det vara, sätt ner foten och ta dom i nackskinnet. Den typen av ingripande passar inte mig, då jag inte tror på det. Och tror man inte själv på sitt agerande så tror jag inte heller att det fungerar.
Hade vi lyckats röja undan dom från platsen så hade vi löst problemet där och då, för alla andra! Men det stora problemet kvarstår. Vi måste se helheten och att barnen är vårt gemensamma ansvar.
Nu går min tonåring vidare mot nya utmaningar och det är inte utan vånda. Jag önskar att vi kan se varandras barn och hjälpas åt, att inte ha skygglappar för situationer som inte bara drabbar oss själva och våra egna barn utan även andras.

 

Han kan vara väldigt effektiv, när det passar honom!

porträttmåleri och tandläkarbesök

Hur mår porträttmåleriet i dag, är porträttmåleriet på väg tillbaka?
Det frågade Nordegren och Epstein på P1 i dag. Absolut är den på väg tillbaka ( om den ens varit borta)
De pratade b.l.a. fotorealistiska porträtt. Jag föredrar att måla porträtt som målningar med tyngd på likhet istället för fotorealistiskt som jag kan tycka ser lite hårt ut.

Denna uppmärksamhet av porträtttmåleri hyllar jag med att visa alla mina porträtt från min hemsida.

ufo oljeporträtt 3:8

Åke ”UFO” Gustafsson spelman. Olja (50 x 60 cm, 2009) Ett oljeporträtt utav en känd och uppskattad tranåsbo. www.lenearonsson.se

Avgångsporträtt, brandkontoret Stockholm.

Avgångsporträtt, oljeporträtt (77*91 cm.) www.lenearonsson.se

Härlig familj från Stockholm.Familjeporträtt i olja

Familjen Carleson. Familjeporträtt i olja (80*100 cm, 2013) www.lenearonsson.se

Rederiägare av Silja Line från Åbo.portrattmalning-ett

B. Lundqvist Oljeporträtt (60*80 cm. 2014) www.lenearonsson.se

Man från Stockholm.oljeportratt-tva

oljeporträtt (40*50 cm. 2015) www.lenearonsson.se

Ägare av Brokind slott.portrattmalare ett

Två oljeporträtt. olja (40*50 cm. 2016) www.lenearonsson.se

image

P-O Lorentzi från Tranås. Ett porträtt i Drawing pencils (40 x 60 cm, 2009) www.lenearonsson.se

Liten kille från Stockholm.
barnportratt-i-olja

Barnporträtt i olja. www.lenearonsson.se

oljeportratt-i-olja

Syskonporträtt i olja

Syster nr. ett från Göteborg.blyertsportratt

Blyertsporträtt 40*50 cm. www.lenearonsson.se

Syster nr. två från Göteborg.portratt i blyerts

 

 

Jag hade tid hos tandläkaren kl.11.30 i dag. Klockan 11.25 satt jag fortfarande lugnt i min ateljé. Kl 11.29 var jag på plats i tandläkarens väntrum. Fråga inte hur det gick till!!!
Att jag inte hade något hål visste jag eftersom det nästan aldrig förekommer, så varför detta pris? 750kr!!! för 10 minuter.
Ingen kritik riktad mot sköterskor eller tandläkare. Dom rår ju inte på prissättningen. Lika lite som en lärare rår för otillräcklig undervisningsmaterial och tid. Eller naturvårdarens bristande resurser pga. kommunens ekonomiska åtstramning mm. mm. Förstå hur jag menar. Men det är inte svårt att begripa att vissa tyvärr väljer bort tandvård.

På gång i ateljén, armbrytning

På gång  i ateljén är en målning av en kvinna. Om ett par veckor räknar jag med att den ska vara klar.
Jag införskaffade helt nya penslar av en ny sort, lite ovan vid den hårda borsten, men säkert en vanesak. Dom gamla penslarna fungerar bra som blompinnar.

Min ateljé förvandlades förut i dag till en armbrytararena.


Tre tuffa fotbollskillar. Visst är dom coola.

Kort och gott! Kvällen är nu sen och samtliga i huset har plöjt igenom en av många dvdfilmer i albumet ”Bibeln” med början från Abraham. Tretton långa filmer men bra och värda att se.
God natt!

 

Viktigt budskap

Jag citerar några textrader av Björn Afzelius. (jag har gjort det förut men tycker den har ett  viktigt budskap) En text som angår alla föräldrar. Man blir bekymrad av den press många unga utsätts för från alla håll.

Om du vill lyssna på sången i sin helhet så hittar du den här,
Björn Afzelius Ikaros.

Som barn tar man kärleken för given;

Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur

Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn

Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg’ till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg’ vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt

Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt

Passa in

Lär oss se varje människas värde -inte mer, inte mindre- oavsett vuxen eller barn.
Var och en äger luften den andas och har rätt till den.
Passa in kan vara ett farligt begrepp.
Kunde vi se i ett lite vidare perspektiv och mindre normtänkande, öppnade vi möjligheten för ökad respekt förståelse och tolerans.

Jag hittade förgätmigej i trädgården och tänker på min far.

Muta Samuel

Jag har visserligen en bra kamera men den är långt ifrån så bra som jag vill ha.
När jag blir pensionär ska jag bli en grym porträttfotograf, ha ha 😉 Det är mitt nästa yrke.
Nej jag ångrar mig direkt, porträtt i olja är så mycket mer. Jag ska möjligen bli snabbare på att måla, för det är just problemet; att hinna med alla bra idéer.

Jag mutade min lilla modell, för jag har sneglat på en bakgrund varje dag jag varit nere i pannrummet för att elda bland ved, rasande murbruk och spindlar. Bästa fotomiljön.
Idag lockade jag Samuel med karameller för att ställa upp, men det är alltid han som dikterar och bestämmer poserna vid fotografering. Kan man fota honom så klarar man alla utmaningar för fotografering. Snart är han för stor för att kunna muta, men släkten sköter om det och nya modeller tillkommer.


 

 


Fixar med lite bilder i passivitetens stund

Jag älskar kreativitet i alla former. Just nu har dess motsats, passivitet, drabbat mig. När Samuel är sjuk har jag väldigt svårt att göra något annat än passa upp på honom. Är i lite symbios nästan.
Jag har faktiskt suttit vid datorn istället för ateljén! Wow!! Fixat med lite bilder där också.
Min mor upplyste mig om en viktig sak. Jag la ut lite detaljer från målningar härom dagen, varav den ena hon tyckte såg konstig ut. Därför tog jag bort den och visar hela målningen och detaljen. Förstås att om man inte ser hela bilden kan det bli helskumt, något jag inte tänkte på.

 


Sedan har jag lagt in en stor tavla på sidan ”övriga verk”. En tavla som hängt i min ateljé i många år och som jag vilar ögonen på ibland. Man kan tycka illa om, eller tycka om, det är valfritt som allt annat jag gjort, men den är lite svårare och jag gillar stilen.

”De rättfärdiga”