Jag vill se kvinnor!

Dom allra flesta beställningar jag får är oljeporträtt av män. Jag har naturligtvis ingenting emot det, tacksam förstås för alla beställningar, men varför bara män? Senast jag målade en kvinna var för ca ett år sedan och hon var sju år, och får jag äran att avporträttera en kvinna så är det oftast i blyerts som kanske anses lite mer diskret, även om jag kan tillägga att det nästan är lika tidskrävande som porträtt i olja. Visst förkommer det porträtt på kvinnor men långt ifrån lika ofta som män. Kom igen kvinnor, eller män som har kvinnor, tänk ett varv till 😉

Kanske är det inte så konstigt att, när jag gör mina egna målningar faller för att måla kvinnor. För en tid sedan fick jag iden att ha en utställning med bara kvinnomålningar. Just då reflekterade jag inte att det kunde bero på att dom var så underrepresenterade som porträttmålningar, mitt fokus var något helt annat, men det brukar alltid finnas en underliggande orsak till varför konst blir till, vare sig det är ett medvetet val eller ej.

På gång i ateljén.

”Det går bra nu” eller?

Livet i ateljén rullar på. En låt som fastnat i huvudet den senaste tiden är ”det går bra nu” med Petter. Den är ironisk och bra, tar verkligen udden av den ekonomiska kris som många av oss känner av ”i dessa tider”. Även om inte förändringen är påtagligt stor för min del så märker jag att personliga möten med de jag ska fotografera blir något annorlunda. Jag kanske får börja använda zoomobjektiv 😉

Gamla målningar får vila lite och nya tar plats.

I sällskap med Elisia var jag i Stockholm i dag. Vi har varit där två gånger i tät följd nu, utan att kunna besöka någonting annat än det uppdrag jag haft. Det känns väldigt konstigt att inte titta in på någon utställning, museum eller affär, utan bara vända och åka hem. Det tycker nog jag är det tråkigaste med denna Corona tid. Jag och Elisia hade bokat några konserter vi skulle gå på, på plan B nu i vår och verkligen sett fram emot det! Men men det kommer nya tider snart hoppas jag.

Annars är det ju ett drömscenario för den som värnar om miljön, vilket jag hoppas alla gör. Tänk om vi kunde fortsätta låta bli att resa och shoppa i så kopiösa mängder efter detta, då skulle inte pandemin enbart vara till skada. Vår planet behöver verkligen förändring.

Påskpyssel

När man jobbar som jag gör blir skillnaden inte så stor då man plötsligt inte får träffa folk, eftersom det är så min vardag för det mesta ser ut. Däremot känns det väldigt jobbigt att kära gamla mor inte får vara med i gemenskapen nu när det är påsk. Men hon säger själv, hellre i karantän i frihet än karantän på intensiven!
Vi är många som umgås i familjen och det antalet går liksom inte ändra på. Vi är i alla fall inte över femtio stycken. Så vårt påskfirande ser inte annorlunda ut nu som då.
Förutom att Mor då fick sitta ute på altan och måla ägg och titta in genom altandörren på oss andra, och dom små ställde ut sina alster i fönstret så hon kunde ta del av deras verk.

Alla barnen gjorde så fint. Samuels ”monster”….är ju påskig!!
Lilla Signes fina hare och Sagas fina ägg. Allt i cernitlera.

Elisias ägg är lite utöver det vanliga. Hon har gjort dom i cernitlera och sedan målat med akryl.

Roliga pojkar, dessa två!

Glädjeturne

 I dag har jag varit på ett porträttuppdrag. En mycket märklig situation när man nästan känner sig skyldig till något när man åker in i Stockholm.
Ännu märkligare när jag fick frågan, du tog väl bilen och inte tåget va?
Nej jag tog bilen och mina två döttrar var med.
Jag har nästan alltid någon av dom med och ibland bägge två som i dag.
Vi stannade vid Stavsjö på vägen hem och åt lite. Expediten kommenterade oss så fint. Det var verkligen ett glatt gäng, det är sällan man möter så glada människor.
När vi skulle gå vädjade han till mina tjejer att aldrig sluta vara så positiva. Dom är faktiskt alltid såna, och när vi åker på vår lilla turné så är det extra roligt. Alla mina barn brukar vara glada tillsammans, kanske skulle införa glädjeturné med dom.

Är jag skrytsamt stolt eller, Eline och Elisia?

En gammal bild. Den är lite missvisande för dom ser ju inte alls så glada ut!

I dessa tider

Vanligtvis jobbar jag själv i min ateljé, samma nu. Det funkar alldeles utmärkt. Har man bara rutiner och inte låter sig påverkas alltför mycket av omständigheter runtomkring så går det väldigt bra! Det kan nog alla vänja sig vid, om man inställer sig på att vara effektiv. Då kan det till och med vara ännu mer effektivt med arbetsro.

Jag ska till Stockholm nu… är det livsfarligt eller???
För mig är mina uppdrag viktiga, för någon annan betraktas det måhända som oviktigt med porträttmålare ”i dessa tider”.

Att hela samhället närmar sig nedläggning skapar ångest och förfall, och inget uttryck är väl så använt just nu som ”i dessa tider”.
Dödsfallen kommer nog öka, inte bara av viruset.
Den katastrof som drar över oss, i och med all information, tror jag leder till stor skada.

Det finns säkert en och annan som tar ett glas och resonerar – Det finns nog ingen poliskontrollant ute ”I dessa tider” ändå.

Så finns det som vi vet, små företag som kanske redan innan haft det tufft, där det får förödande konsekvenser ”i dessa tider”.

För att inte tala om alla som redan innan lider av ångest, som kanske har sjukdomsfobier. ”Dessa tider” kan vara orimliga att hantera.

Misshandel och missbruk har redan ökat ”i dessa tider”.

Många gamla blir lämnade ensam med sin oro, tappar aptiten och blir undernärda ”i dessa tider”.

Listan kan nog göras mycket mycket längre än så, där förebyggande av sjukdom kan få livsfarliga följder. Där människor stryker med som inte ens varit sjuka.
Förebyggandet är så klart viktigt, men människan bakom varje förmaning är också viktig att komma ihåg.

Det finns mycket positivt också, det gäller bara att kunna konsten att se det.
Många konstnärer, liksom jag själv får nästan mer inspiration ”i dessa tider”.

Moderna museet visar live guidning på facebook och Instagram varje dag kl 12.00. Ett suveränt intiativ. https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/

Sällskap i ateljén men tomt i butikerna

Att kontakta mig för att beställa porträtt är relativt riskfritt! Jag har inget team med mig när vi möts och jag sitter för det mesta i karantän i min ateljé om dagarna. Jag har bunkrat såklart som alla andra fast med penslar! Måsta tillägga att jag inte avsiktligt köpte alla penslar av en sort som butiken hade på grund av coronaviruset utan för att jag måste åka några mil varje gång för att besöka konstbutiken, men expediten undrade kanske över mitt agerande.


Jag trodde aldrig att en liten ort som Tranås skulle gripas av sån panik, att det skulle bli skövling på mathyllorna. Kanske har jag missat något inser jag nu när vårt skafferi behöver fyllas på, men butikernas hyllor gapar tomma.

Jag har haft finfint besök i ateljén. Han sa ” måla mormors ateljé” Sakarias som är två år. Vem blir lyckligare än jag.
Man måste tona ner dramatiken med Corona för barnen. Dom har svårt att tänka förbi allt som sägs och får därför lätt panik.
Samuel kom hem efter två timmars tennisträning och med en viss rädsla i rösten, jag tror jag har Corona mamma! symptomen stämmer precis, ont i kroppen!
Jag kunde lugna honom med att man kan få ont i kroppen av två timmars träning, helt normalt.

I och utanför ateljén

Min ateljé må vara den plats där porträttmålningar och andra målningar trängs tillsammans med färger av alla världens sorter och millioner tillbehör därtill. Men vill man så kan den snabbt förvandlas till clean fotostudio.

Denna lilla söta firade sin ettårsdag i min ateljé. Hon var snabb att krypa iväg men några fina bilder lyckades vi med.

Vårt hus hänger med i utvecklingen kan man säga för att ta det positivt. Värmesystemet i form av vedpanna har brakat ihop helt och vi har fått ett akut beslut att lösa på en kvart. Vilken är den bästa uppvärmningen för vårt hus på berget? Kanske bergvärme! Alla inblandade förstår det akuta läget och har varit väldigt hjälpsamma och på ett par veckor har vi snart ett helt nytt värmesystem och behöver inte frysa längre.

Morgonnyheterna stod på i bakgrunden nu på morgonen och jag smålyssnade på en kvinna som lät väldigt trygg och klok, som vilken välutbildad sympatisk kvinna som helst. Kanske psykolog eller någon form av sjukvårdare tänkte jag. Så hörde jag vad samtalet handlade om och tittade upp. Det var inte direkt det jag föreställt mig. Där satt en fd. uteliggare och bostadslös kvinna som pratade om utsatta och hemlösa kvinnor. Det var ingen tvekan om att hon hade levt i missbruk och utanförskap större delen av sitt liv, det vittnade hennes utmärglade kropp och utseende om.
Men varför? Hoppas hon får många kramar och bekräftelse, så fin hon är. Jag kan inte låta bli att tänka på hur en människa kan hamna så fel och i samma person sitta inför tvkameror och vara så otroligt lugn klok och närvarande. Det må vara fördomsfullt av mig men jag tror dom flesta nog skulle känna det jag gör.

Barn på museum

En dag på Tåkern. Det var kallt men vi trotsade och lydde kommando från Samuel. Han har pratat om Tåkern och ville dit oavsett väder och vind. Igår var läget, lugnet före stormen. Vi fick med oss fint sällskap och lite fika och korv. Den här miljön är balsam för själen och inte har det blivit sämre för att barnen har fått ett äventyr på Tåkerns naturrum. När vi kom dit så var alla grillplatser upptagna av barn och vuxna, vilket ju är så roligt! Att så många har upptäckt denna möjlighet att visa sina barn en alternativ miljö utanför sedvanliga nöjesplatser för barn.

Jag hörde att Moderna museet har fått kritik för att dom släpper in barn på sina utställningar, för att barnen skulle störa vuxna entusiaster. Jag höll på att ramla av stolen på riktigt.
Att föräldrar väljer museet istället för Leos lekland!

Vem säger att barn inte blir störda av hänsynslösa vuxna.

När jag var barn hade jag definitivt valt en konsthall före Leos lekland, jo det finns faktiskt så konstiga barn.
Jag rymde ofta från skolgården till ett närliggande konstgalleri när jag var liten, men tillslut undrade galleristen förstås vad som var fel när jag kom dit, jag vågade efter det inte gå in utan nöjde mig med konsten i skyltfönstret. Varför ska barn inte få ha möjlighet att utveckla intressen utan att vuxna ska styra upp.

Jag var bara tvungen att skriva till moderna och tacka för att dom släpper in barnen, för hur skulle konst och kultur i framtiden se ut utan våra barn.
Vi har alltid haft med barnen och har aldrig upplevt att dom stört någon, däremot har många vuxna stört mig när jag gått runt och velat göra min tolkning utan andra vuxnas högljudda kommentarer och tyckande.

Svårt att få bra bilder i det naturliga ljuset denna dag!

Tid att Måla

Dygnets timmar räcker inte riktigt till just nu. Här bedrivs servicetjänst snarare än målarjobb! Min mor är mitt under en flytt och jag är den mest flexibla att kunna hjälpa henne. Men det är under en begränsad tid så det är inte så stora problem. I helgen då vi blir fler flyttgubbar får vi förmodligen detta överstökat och jag kan återgå till mina vanliga sysslor.
Lite fynd dyker upp när man rotar igenom sina föräldrars gamla saker, Bland annat hittade jag en fin gammal väska som hon tyckte jag skulle ta med hem. Nyfiket öppnade jag den och även om jag misstänkte vad väskan innehöll så blev jag överraskad över hur många teckningar dom sparat under min uppväxt.
Känslan att gå igenom bild efter bild och återuppleva den inspiration och skaparlust man kände som liten var nästan översvallande. Konstigt, men det kravlösa skapandet utan mål var egentligen en ständigt pågående träning, det hade man inte en aning om då. Det är en känsla som man aldrig kommer uppleva igen!

Bilderna i väskan tycks vara från ca. 1980 (jag var då10 år) till 1988.

Tiderna förändras och idag ser det lite annorlunda ut.
Porträtten är förstås ständigt pågående och det känns bra.
Mellan varven tar jag mig tid för lite andra målningar.

Målarjobb, Skapande,

Ateljebesök

I går fick jag finbesök i min ateljé. Det var min egen Samuel och barnbarnet Sakarias som ville måla lite. Samuel är van och använder mycket av det material och verktyg som finns att tillgå i ateljén. Han började lite enkelt för att avsluta betydligt mer expressivt, med lite gipspulver och en roller så fick jag den effekt jag tänkt mig, förklarade han 😉


Sakarias behöver mer träning för han ville tvätta sig så fort han fick lite färg på fingrarna.