Tolv rockgitarrister

Två meter målning är klar.
Porträtt kan man väl kanske kalla det men i lite ovanligare form.
Jag kör den till Stockholm nästa vecka.

Rocknördar kan nog identifiera många. Redan innan dom fick sina ansikten kunde några besökare se vilka det skulle föreställa. Det var ganska imponerade.

 

En liten presentation.
Keith Richard, Eric Clapton, Jimmy Page House, Jimi Hendrix, Gary More, Brian May

Eddie Van Hallen, Slash, Mark Knopfler, David Gilmour, Jeff Beck, Stevie Ray Vaughan

Det har varit en nyttig studie av människor, man lär sig alltid mycket av att granska kroppsrörelser och olika annorlunda handrörelser.

Fotokonst ett bra alternativ

Att konst inte är den billigaste investeringen, åtminstone inte om man vill ha något som är lite mer än att matcha soffan, är sant. Elisia som för något år sen flyttade hemifrån undrade just det, hur man kan få tag i bra konst utan att bli ruinerad. Konst kostar, så är det.

Men hennes undran inspirerade mig och foto är ett bra alternativ, snabbt enkelt billigt och häftigt. Dessutom kan det fylla olika behov och även matcha soffan om man bara vill det.

Jag gick direkt efter hennes fundering in och kollade vad jag själv har för exempel att visa och inspirera. Det är jätteroligt och tacksamt med foto.

Denna har jag själv som stor förstoring ovanför soffan. Typ ”konstfoto”.

…fler liknande konstfotografier

Eller kanske alternativa porträtt...

 

söta bilder passar alltid någonstans…

 

Eller en rad ”matcha soffan” i mindre storlek…
…eller något roligt i köket kanske. Det finns oändligt med idéer om man vill ha fotokonst.

 

 

Alfred-valp

En trogen följeslagare är vad jag fått. Från en dag till en annan har jag någon som är efter mig överallt. Det är otroligt intensivt med valp, ständigt pass. Alfred-valp är med mig i ateljen och där får han det lugn jag hoppats på. Han ligger bredvid mig och sover i ett par timmar. Däremot kan han plötsligt få för sig att jaga min pensel när jag målar och då vet jag att det är dags att ta paus. 

 

Det är inte lika lätt att få hundvakt som barnvakt och jag hoppas att han vänjer sig att åka bil. Vi hämtade honom i Stockholm men han gillade inte alls den resan och det är just dit jag mest åker, så jag hoppas innerligt att han kommer över sin avsky att åka bil annars blir det knepigt.

Nytillskott

I morgon händer det stora grejer, eller små, beror på hur man ser på det.
Vi hämtar eventuellt hem en liten Stockholmare! Hoppas vi kommer gilla varandra, har svårt att tro annat från vår sida i alla fall. Det är en bedårande Schnauzervalp som vi i nuläget kallar Lilla a, sedan får han nog heta Stora A insisterar Samuel, kullens namn är alltså på A. Det är i första hand Samuel som ska ta hand om, träna och dressera den (med vår hjälp förstås).

Jag måste få visa lite bilder som visserligen inte är mina egna, på valpkullen och deras ståtliga mamma.
Schnauzer ska vara en allergivänlig ras, viket vi verkligen hoppas funkar på våra allergiska släktingar.



Samuel har i alla fall vanan inne att träna djur 😉 så det ska nog inte bli några problem.

Lite dålig planering kanske då jag om någon vecka tänker köra min stora gitarristmålning till Stockholm, där vi alltså om allt funkar ska hämta Lilla a. Men så får det bli!

Jag ska fotografera den stora målningen innan leverans, vilket nästan är en större utmaning än att måla den. Jag har fina studioblixtar men lyckas sällan fota målningar med den ljussättningen, och dagsljuset i nuläget blir för kallt med snön. Om någon sitter inne med kunskap och råd så är jag tacksam för tips. Jag har studerat ljussättning för fotografering av konst, men har aldrig tyckt det varit så lätt att få till det perfekt. Det kan ta mer än en dag för mig bara att fota en målning och det kräver en massa redigering av färg och ljus för att få det naturligt. Det är mycket frustrerande. Förlåt för lång utläggning gällande detta, men jag är lite desperat.

Konst musik och historik miljö

Konst och musik är två ”syndrom” som har sitt ursprung ur samma släkte.
I ett program på radio talade dom om den Svenska tonsättaren Johan Helmich Roman som levde och verkade på 1700-talet och att han, liksom andra musiker då, inte var speciellt högt aktade. Man ville gärna ha konst och musik men ingen skulle göra den.
I dag tror jag det snarare kan skapa en slags förvirring, en syssla som är lite svårplacerad.

Jag målar tolv musiker, alltså konst och musik i sin bästa förening. Varje dag framträder dom mer och mer. Individer med en bakrund och historia, vissas värre än andras.

I går var jag inbjuden till tempelriddarordens loge för en fotosession. Det var en väldigt spännande miljö. Vad fyra gråa väggar kan dölja och vilken värld som kan öppna sig när man kliver in genom en port.
Det ska så småningom bli ett stort oljeporträtt som ska dela plats med många andra gediget arbetade porträtt. Miljön var så pampig och den bar på så mycket historia, jag fick en fin lektion och rundvandring.

Det finns inga motgångar, bara utmaningar

En efter en blir målningar klara. I morgon skickar jag ett oljeporträtt till Stockholm.
Jag har flera på gång samtidigt parallellt, vissa går snabbare att färdigställa andra kräver lite mer tid.
Eller vad säger du Jimi Hendrix, jag har en väl liten pensel tycker du…

Det händer lite mycket runtomkring och jag vill helst bara ha flow. Nåja så funkar inte livet när man har en omgivning.

Det är farligt ute

2019 har tagit fart, väldig fart, eller 2018 gjorde sin slutspurt.

I vanlig ordning åkte vi ut i skogen, denna gång till Tåkern, för att grilla och senare invänta tolvslaget i Vadstena. Denna fantastiskt vackra stad. Den låg magiskt vackert som en saga, men helt verklig. För att inte tala om deras avancerade fyrverkeri, säga vad man vill. Det enda som störde var lite för många rulltande människor.
På tåkern var det däremot helt lugnt och mörkt. Tillsammans med delar av familjen tog vi en promenad i mörkret och jag försökte skämtsamt förklara för Jonathan vikten av ett bra fotografi. Dåliga foton-dålig reklam. Bra foton-bra reklam, bra reklam väcker intresse- intresse leder till jobb, jobb ger inkomst…pang! Jag snubblar över en sten och smäller handlöst ansiktet i den stenbelagda stigen, näsan tog det mesta av smällen och stackars Samuel var säker på att jag dog! Min första tanke var; detta kommer inte se snyggt ut för det blödde ganska rejält, vad ska vi göra i morgon…vi är ju bortjudna…! jag var faktiskt helt nykter! Jag skulle bara få till det där viktiga fotot i den becksvarta natten.
Dagen innan hade jag ramlat framför bilen och sträckt ryggen, jag summerar detta år och konstarerar att det är livsfarligt att lämna ateljen.

Det var mörkt.

Lugn-vila-kreativitet och prestation

Lugnet efter juldagarna har lagt sig och jag är åter i min ateljé omgärdad av flera oljeporträtt. Detta rum inger ett lugn, utan det hade jag nog inte överlevt. Det är fyllt av prestation på ett sätt, samtidigt som det skapar sinnesro.

På radion som sorlar i bakgrunden i ateljén pratar dom om stora krav och skyhöga mål och ambitioner på våra skolbarn.
Dom nämner ett av flera skräckexempel: En förälder som intervjuades hade insett att hennes barn i åk. 6, efter mycket slit, aldrig skulle klara sin inlämningsuppgift. Mamman tog över och gjorde uppgiften åt barnet och lämnade in den till skolan, hon fick ett D. Mamman var docent och forskare och uppgiften var för åk.6.

Det är svårt som förälder att hinna förmedla att du duger som du är, när skolan stressar och tvingar oss att ständigt uppmana och påminna om hur viktigt resultatet är. Barnens all tid går ut på att prestera visa upp och bedömas.
Jag får ofta påminna mig själv om att inte bara prata plugg och prestation med Abraham, men inser att nästan allt kretsar kring detta.

I ett annat program (radiopsykologen) beskrev en ung man sin ohälsa grundad på att han hela sitt liv kämpat och att allt fokus legat på att leva upp till det som förväntats av honom och som fått honom att fullständigt förlora sig själv. Det behövs ingen djupanalys för att förstå vilken skada detta kan orsaka en människa.

Det är så lätt att man omedvetet lägger all vikt i vad skolan kräver för att det är prio ett, och därmed glömmer lyssna, känna in och prata om vad som rör sig i huvudet på individen och hur han mår.
Att det bara är en transportsträcka till vuxenlivet där vi ska programmera så mycket det går för att höja prestationsnivån och slutligen få ett så späckat resultat/individ som bara är möjligt.
Det svåra är att hitta en balans. Lugn-vila-kreativitet och prestation.