Saknad butik, nytt på gång

Det har nu tillkommit ett gäng nya porträtt i min ateljé. Jag gillar verkligen den frihet jag känner när jag målar. Varje målning är till hundra procent ny och lika spännande att verkställa, jag tröttnar aldrig på den känslan och utmaning varje porträtt innebär.

Idag handlade jag och min dotter material på konstnärsbutiken i Linköping. För några månader sedan var det en stor inspirerande välfylld och tillsynes (och vad dom själva sa) en blomstrande butik. Det var en fröjd att komma dit, samla inspiration, hitta nya produkter diskutera och utveckla sina idéer med andra. Allt det där en konstnär törstar efter. 

Plötsligt slog dom igen, efter att just ha invigt en utökad lokal. Nu beställer man online med möjlighet att åka till lagret för att ringa på en klocka och snällt vänta utanför i bilen några sekunder för att få produkterna i handen. Det tog ca. tio sekunder, sedan kunde vi vända och åka hem igen, smidigt men ingen spontanhandel, inget gå runt och titta på vad man kan göra av allt som erbjuds i butiken. Det är faktiskt en större förlust än vad jag kunde tro. 

Är det fler än jag som känner en tomhet över att inte kunna handla i butik, känna på materialet, inspireras och prata med någon?