Känner mig rådlös

En smörgås på kudden en tallrik i soffan och popcorn på golvet. Hjälp, är jag världens sämsta barnuppfostrare? Jag säger till Abraham att plugga till provet, jaa svarar han plikttroget och fortsätter spela piano. Vad jag kan lova är att aldrig uttala mig om hur man får barn att lyda! smsar dom, det tar bättre då kanske? åtminstone slipper ju jag höra mitt eget tjat 😉 Ok. nu lämnar vi det.

buse
Min ateljé har känts lite giftig en tid. Jag har fått huvudvärk när jag vistats där för länge. Så upptäckte jag i går att en burk med lösningsmedel hade vält och runnit ut, inte undra på doften och förlusten av några hjärnceller. Tänk om mina paprikaplantor som jag burit in, påverkats och inte kan betraktas som ekologiska längre.

Se alla varningsmarkeringar på flaskan!!!

terpentinDenna fina är dock garanterat ekologisk, en phfysalis kom vi fram till när den utvecklade  de klassiska hängen. Elisia fick den som en pytteplanta och hade ingen aning vad det var, nu är den en meter hög exotisk och jättefin.

växt

Tankar om tonåringen

Det kan vara svårt att förhålla sig till att MTV tillsammans med många andra ungdomsmedier som flödar, är så delaktiga i vår uppfostran.
Vi var på en föreläsning av en psykolog som med lång erfarenhet visste hur man arbetat med ungdomar i alla år.
Men vi har stött på problem som tillkommit på senare år och som vi inte har en aning om hur vi ska bemöta, en konkurerande förebild. Om vi bara uppgivet suckar och lämnar vårt barn med detta intensiva media flöde så blir vi snart besegrade och ungen kan ohejdat sluka, och med all dess nyfikenhet skapa sig en falsk och fullständigt missriktad verklighet.
Vad göra då?
Ta del av lite, tyck, tänk och reflektera tillsammans på det som känns rätt och det som känns helt fel utan att spela tonåring själv. Förhoppningsvis har en förälder en mer utvecklad vishet som den kan dela med sig av, men även om vi ofta är korkade så tar de ändå in vår åsikt i sitt obearbetade register. Är man ärlig och uppriktig så får man, utan att heller mästra, oftast visad respekt. Denna konkurrens till uppfostrare blir vi nog inte av med så enkelt, den tillhör tiden och är det några som hänger med i tiden så är det väl våra tonåringar. Det är nog bäst att vi hänger med lite också om vi vill ta del och kunna påverka våra barns liv.

Att älska sin nästa

Jag är inte bara konstnär, jag är mamma också !
För mig innebär det att jag allt för ofta lever i symbios med mina barn. Det kan vara ganska omtumlande ibland, då jag har fyra barn i åldrarna fyra till tjugofyra år och därmed i helt olika faser i livet. Jag kan alltså ha fyra åldersrelaterade kriser samtidigt. Wow!

blogg

Tonåringar är ganska radikala i sina beteenden mot varandra men inte alltid så empatiska. Välvilja mot sin nästa, tycks vara något bortglömt eller så tror vi att det automatiskt överförs via bröstmjölken. Att värna om sin nästa borde självklart vara en viktigare lärdom än att hantera kniv och gaffel.
I uppfostran måste vi ständigt mata in hos våra unga vad omsorg är, att lära dom vad ordet empati innebär och att ha tålamod och överseende med sin omgivning, men även att ta hand om sig själv, kan man inte glädjas eller ta emot kärlek är det svårt att visa det, eftersom det då kan kännas som något främmande.
Man är inte en kuvad person för att man är en god medmänniska, tvärtom ! En stark människa behöver inte sänka andra för att växa själv.
Man slutar inte att vara ett föredöme som förälder när barnen blir över tjugo. Relationen kanske blir mer kompis-lik, men då en föredömlig kompis.

Kärlek är uppfostran

För mig har alltid kärlek och medmänsklighet stått främst i uppfostran av mina fyra barn. Självklart har ”förlåt” gått före, ”du ska minsann få..” eller ”vill du vara med” istället för ”du ska inte tro att du är något”. Det har från början varit en självklarhet att tänka och förmedla detta, att jag inte ens har varit medveten om att man kan uppfostra på något annat sätt.

Godhet är inte samma sak som svaghet, vilket verkar vara en vanlig missuppfattning.

Jag har väldigt svårt att inte reagera när jag möter barn som inte har lärt sig det enklaste och mest självklara i förhållandet mellan sig själv och andra.

Om man som förälder tycker att detta är alldeles för komplicerat eller rent av löjligt att förmedla till sina barn, så bör man sätta sig ner en stund och verkligen fundera så djupt man förmår, över svåra situationer som ens eget barn ev. kan hamna i, och känna efter hur man skulle tänka sig att det egna barnet  hade velat bli bemött utav sina kompisar.
Det man kommer fram till är ofta väldigt ömsint och en användbar tanke att omvandla och lära sitt barn, hur man i praktiken bemöter andra.
Kärlek och medmänsklighet måste genomsyra uppfostran.
Inget är väl viktigare!