Storm och skapande

Det blåser rejält ute. Varför är just storm och stark vind så ångestframkallande undrade vi just, för det verkar vara många som känner den där krypande oron i kroppen när det blåser kraftigt ute. Ösregn däremot tycks ha en mer lugnande effekt på oss.
Jag hade lillkillen med för att handla kläder till mig i dag, efter att ha gått runt och kikat tålmodigt en bra stund så suckar han och säger, det finns inga kläder här som passar mig. Flera ömsinta leenden mötte honom. Fyra år och kille, det är inte så lätt att hitta rätt bland alla damkläder.
Trots ångestladdat väder så finns det så mycket härligt som man inte får glömma bort.

För närvarande är han besatt av att teckna figurer, på allt. (Även på tapeter tyvärr)
Han är lika uppfylld av detta skapande som jag är.s

 

makt

Jag skulle vilja påstå att blyertspennan är det säkraste och mitt närmaste verktyg. Försöker att  i möjligaste mån inte blanda in för mycket tekniska prylar i min värld där som tv, dator, telefoner i  överdrivt mm. för det mesta är själens fiende. Dock är bilden något nödvändigt  som underlag för mitt skapande och dess värre måste jag där ge vika för teknologin.

Dagen började lovande. Skulle skriva ut ca. tio foton som jag knäppte i går. Håller tummarna och klickar på skriv ut, ofta hakar någonting upp sig. Två fina bilder kommer ur maskinen men sedan börjar det blinka, ”följande bläckhållare går inte att känna igen”. Desperat ringer jag en kunnig person. Han råder mig att köpa ett nytt kitt originalpatroner, men det är torsdag så dom kommer nog inte före helgen säger han. Ingen fungerande skrivare och ingen fotoframkallare, HJÄLP!  Jag har gjort mig beroende av dessa medier.

Vill ju bara vara en själens skapande konstnär. Helst befinna mig långt ut i ödemarken, i tystnaden där lugnet  gör det möjligt att filtrera allt som pockar på och lägger sig på lager och får själen att känna sig fullständigt överkörd.

Varför får jag en sådan lust att skapa stor konst med bara blyertspennan.