Konst, när ord inte räcker

Jag vill berätta om en stor tavla jag gjorde en gång och min reaktion på hur små pojkar kan bli behandlade. Hur dom unga, i tidig ålder skickas ut i krig bara för att dom råkar vara födda till pojkar…
Och för att det finns en liten krigare som just nu kämpar med att passa in i någon slags medveten grabbroll.

liten krigare..blogg1Som alltid varit en kille med mjuka drag, både till utseende och till sättet.
När denne kille var liten fanns inte intresset för bilar eller tuffa pojklekar. Söt som få och rosa var en favoritfärg och dessutom med två äldre systrar.
Det var aldrig något negativt med hans mjuka drag, tvärtom, en sån liten kille kan ju ingen vara dum emot, tänkte man. Han var glad, trygg, helt ljuvlig och stark i det.
Det passar för tjejer i samma ålder, men tyvärr inte hos grabbarna.
Ändå kämpar han i dag med sport och vill så gärna delta i grabbarnas aktiviteter, men dom vill ändå inte riktigt släppa in honom. Din tönt, du ska inte tro att du är något, så lyder den dagliga melodien. Någon tönt är han då inte, men han tror att han år något fortfarande, tack och lov!
Allt han tar sig för blir han duktig på. Han lägger all sin energi, både inspiration men även vrede på sitt utövande av framförallt musik men även idrott. Det är ju heller inte ovanligt att mobbingsoffer gör revansch. Dom skiljer sig från massan, går sin egen väg och blir ofta riktigt bra på det dom gör.
Han är älskad av många vuxna, och av tjejer!!! så han kommer nog att klara sig ändå.
Han vill ju bara vara en bra kille. Naturligtvis blir han påverkad och han kanske redan har fått ett sår i sin själ.
Visst är det ohyggligt med mobbing, och för att man inte är en tuffing.
Man måste ju tåla lite för att man är grabb”  Tycks också vara ett orubbligt resonemang från många vuxna (Slagsmål har han aldrig befattat sig med, men däremot blivit slagen på.)
Så resonerade man om småpojkarna i Afghanistan också, så skickade man ut dom på fälten för att röja minor. Bara för att man är grabb…
Det är utifrån detta jag gjorde, ”liten krigare utan rustning”, som numera hänger på en högskola, och jag hoppas att den kan förmedla något till betraktaren.

Konstnärslista

Skickar ut en varning till alla som inte har det minsta intresse av konst.
Kommande stycke kan tyckas alltför enkelspårigt. Om man inte är nyfiken på något nytt, något man inte vet så mycket om.

Här följer en fem i topplista över mer eller mindre aktuella konstnärer, som ska uppmärksammas, listan skulle kunna bli längre.

Lena Cronqvist sympatiserar jag med. Hon har ovanligt många slående synpunkter som överensstämmer med vad jag tycker och känner. Märkligt nog, då hennes rubrik i konstvärlden inte antyder om det precis. Men då hon säger något, träffar det mitt i prick.
Har ännu inte hunnit läsa artikeln i konstvärlden.DSC_0004

DSC_0001Andreas Eriksson är en helt fenomenal ung målare som ska ses live. Han verkar vara en enkel och trevlig kille som dessutom är bosatt nära min barndomsstad Mariestad 🙂


C-O Hulten
med sina graciösa hundar som han prompt skulle ha med sig in, men absolut inte fick i det slott där hans utställning pågick och där jag också fick äran att iaktta honom då han granskade hängningen och sina egna målningar. En liten man med stort uttryck, fascinerande.

Linn Fernström, något provokativ men härlig, stark och skicklig konstnär, som påstår att hon själv använder sig som modell bl.a. för att hon villigast ställer upp. ( Av förståeliga skäl 😉

Joe Pecsenke  En Ungersk målare som var min inspiratör som riktigt ung. Han är dock inte känd i Sverige och dessutom död sedan slutet av 1990-talet  (en tragisk bilolycka i samband med att han skulle flytta till Sverige, om jag inte minns helt fel) väl värd att nämnas.

pe
Det ramlar ständigt in nya intressanta konstnärer som jag inte hunnit bearbeta ännu.

 

Drivkraft

I tankarna är allt möjligt. Som målare skulle jag lägga av om jag inte kände att, jag kan ännu bättre.
Jag älskar mötet med människor, känna glädjen när dom kan se sitt porträtt eller göra en personlig tolkning av en tavla. Det är för det jag målar. Tanken på att göra detta för någon driver mig. Allt annat som kan vara motgångar bleknar i tanken på att få se mottagarens tillfredsställelse då verket överlämnas. Det finns många inspirationsfaktorer men det skulle vara vanskligt att hänga upp arbetsdriften på inspiration, det är bara en extra bonus. Konst är förmedling.
Att ateljén är min borg, är sant men att måla för målandets skull har aldrig riktigt lockat mig. Jag målar/tecknar varje dag. Innebörden väger starkt, det är drivkraften.

bloggen

Måste förmedla lite sommarstämning.

blogg 2

Tankar om konst

Det finns så mycket händelser i tiden som måste väckas upp till reaktion och även det som behöver bearbetas, det är ju för det vi har konsten.
det är en lång och svår process att lära sig hur man med rätt medel och uttryck kan nå ut till betraktaren, för att förmedla en upplevelse där olika tolkningsmöjligheter aldrig är självklara och förutsebara. Det är en ständigt pågående fascination att med de underliggande, dolda detaljerna i form av sinnesstämning i motivet eller de konkreta medlen beröra och väcka tankar och nyfikenheten hos betraktaren, det är också det som inspirerar mig. Det är ytterligheterna och kontrasterna i mitt måleri som ofta är den drivande punkten. Det ibland paradoxala, är det något fint jag ser eller oroväckande.
Att objekten i mina bilder ofta består av unga individer beror förstås delvis på att jag har mycket barn och ungdomar i min omgivning, men det är också något känsligt likt symboler som talar för något som är väldigt viktigt.
Var bild får stå för sig, och min tanke kan vara en annan än din, det är bra.

de rättfärdiga blogg

Vernissage i Värnamo

Dagen har varit bra. Tyvärr var det alltför kallt för att folk skulle vilja ta sig ut på vernissage. De som kom verkar ha uppskattat mina tavlor och jag fick god respons. Lilleman skötte sig utmärkt och höll sig lugn, fast det var nog för att han vrickade sin fot och inte kunde springa omkring som han brukar. 🙂

Vernissage med tilltugg

Vernissage med tilltugg

Konstnärskap och ångest

Jag dämpar min ångest på ett enda säkert sätt, genom att måla. Nu i influensa tider då mina barn drabbats, får jag inte chansen att vistas i min ateljen. Ångesten är obeskrivlig. Vad är det för begär. Tanken på att själv bli sjuk eller om en sjukhusvistelse någon gång skulle bli aktuell, är en tanke som inte finns,skulle helt enkelt inte vara möjlig. Vad har måleriet för kraft, att den kan  vara lika nödvändig som en människas andra grundläggande behov.
Om man inte tillåts att acceptera sin ångest kan man tvingas in i en neuros. Det är det samma som att inte acceptera de starkaste  behov man har. Ångest är en signal som inte går att förtränga utan måste hanteras på något sätt. Jag tror att många konstnärer genom tiderna har känt att konstnärsskap är en psykisk sjukdom. Snarare bearbetning av ett psykiskt tillstånd skulle jag nog tänka då. God natt.

Konstutställning

old1Jag målar med ångest och hängivenhet, med glädje och frustration. Utställning i Värnamo februari 2013.
Tiden går fort och det är mycket som ska bli klart. Det känns som om jag aldrig kommer att hinna. Mina tavlor är stora och tar lång tid att göra. Dessutom har min gallerist som ramat åt mig i alla år just lagt ner sin verksamhet,vad gör jag. Känner en viss panik.
Ska snart lägga ut lite exempel på vad som kommer på utställningen, så länge visar jag lite gamla tavlor.old2p003ny3

Upprörande semester

 

Det finns ett visst nöje med semesterutflyckter. Ännu så länge är jag en av de privilegirade som kan åka på semester. Men under en lång tid har man fått höra hur fattigdommen hos främst barnfamiljer blir allt värre.
Att resa bara i Sverige är ju för många en omöljighet. Men, har jag alltid tänkt, att besöka hantverksmässor och marknader där det ofta bjuds på diverse underhållning är ju faktiskt ett fantastiskt nöje som inte behöver kosta, och man kan ta med sin egen fikakorg. Vi har själva valt ut ett par sådana besök varje sommar med våra fyra barn. Det har varit mycket uppskattat både från våra barn att se de  skickliga hantverkarna och även för hantverkarna med dessa intresserade små kunder. ( De brukar alltid få köpa något fint  för sina egna pengar)
Men när jag kollade upp de tider som gällde, slogs jag till min förfäran att många, just i år har börjat ta inträde till dessa mässor.
Ja det var ju väldigt lägligt och storsint av arrangörerna att börja ta inträde nu när ekonomin är så svidande hos många. De medverkande hantverkarna får ju naturligtvis ingen del av denna avgift, de förlorar bara en mängd kunder. Det var heller inga nådiga avgifter. För en familj som oss skulle detta nöje att bara komma in kosta oss flera hundra kronor. Det blev ingen hantverksmässa för oss i år, denna fina tradition är kanske förbi.
Fattigdommen är en katastrof för en del svenska familjer, det vet vi nu. Är det då nödvändigt att ta betalt för en så fin och frisk underhållning.

Som konstnär reagerar jag kraftigt på att inte alla ska kunna se och nås av det budskap som konst förmedlar. Det måste finnas en möjlighet att driva denna hantverkskultur och ge alla och främst de utsatta en chans att ta del av detta. Oavsett vilken förening eller annan kassa man hävdar att inträdet bidrar till så är det inte fösvarbart att utsätta både konstnärer för denna förlust och en stor kategori människor för detta som kanske inte får ta del av en hantverkskultur på annat sätt.