Kall fotografering

Det var visserligen lite kallare i dag men solen sken och vi tog en sväng bakom huset för att fånga det vackra. Men med en bebis och lite annat fixande hann det bli mörkt och ännu kallare. Men något dessa mina tjejer har lärt sig är: vill man va fin får man lida pin! Jag har alltid gillat något mörkare bilder med lite mystik i, så vad gjorde det att solen gått ner.

Så är det!

Vissa dagar bromsar hela universum ens framfart, en känsla jag inte kan vara ensam om.
Hade en välfylld dag i Stockholm igår med fotografering i en del av staden och en tavelleverans i en annan. Allt bra så långt. I dag befinner sig hjärnan någon annanstans! Det är nog dags för den där gå-i-ide perioden är jag rädd för. När man är tvungen att elda i huset för att få värme i elementen vet man vad som nalkas.
På väg hem i går kväll köpte jag ett litet välbehövligt energitillskott som visade sig ha ett lämpligt budskap för just den stunden.
En mörk bild, men det var också så mörkt klockan sju!!

Målar i slowmotion

ID-fotografier som man bär runt på och ganska ofta är tvungen att visa upp är inte alltid lika smickrande som många andra bilder man har på sig själv. Därför tycker jag det finns anledning att ta bilderna själv, dom blir bättre och man behöver inte dölja porträttet med tummen.
Jag har tagit många såna och det går snabbt och är smidigt.

Ateljén är det varmaste rummet i huset och allt går i slowmotion, men jag försöker måla en stund varje dag. Men denna sommar är verkligen extrem.

Det har varit så många varma dagar och funnits många chanser att ta ljuvliga sommarbilder på denna lille, ändå valde vi idag första dagen som var lite mulen, att fotografera inomhus. Det var varmt med blixtarna så processen gick fort.
Vår lilla Sakarias.

Det är min tur att fota dig

I morgon ska jag till Göteborg och fotografera, för att porträttera en liten bror. För några år sedan gjorde jag hans två systrar i blyerts.
Att träffa barn blir alltid en minnesvärd upplevelse. Dom är så naturligt befriade när dom väl släppt taget om pappas ben och vågar visa sitt riktiga jag. Bästa resultatet blir oftast då jag får vara själv med barnet för att diskutera livets små och stora äventyr. Det blir mindre kravfyllt utan föräldrar hängandes över axeln som vill få barnet att le och sköta sig.

-Nu har du tagit så många bilder på mig så nu är det min tur att fota dig, minns jag att den yngre systern sa. Sagt och gjort, så fick det bli.

Det är stilrent och fint med blyerts.

Bilder som godis

Nu är det varmt i ateljen kan jag lova. Men om jag fick välja så skulle utomhustemperaturen ligga på 25-30 grader året om, det vore optimalt!

Likt alla andra gick jag ut och tog kort på denna färgprakt till träd. Rosa kan jag normalt tycka är lite överdrivet sött, och tillsammans med en söt bebis…! Om man likt mig inte gillar godis, kan tillfällen ändå komma då man plötsligt känner att en godisbit ligger barnsligt gott i munnen. Detsamma är lusten då man plötsligt kan få för sig att fota ett motiv som är sött, som godis för ögat.

Trots sötfaktorn så tycker jag att bilderna är ganska coola och lite mer än bara söta.

Sakaris pappa Jonathan vill göra en förstoring, Elisia sätter sig emot då hon aldrig blir nöjd med bilder på sig själv. Men nu tänkte vi inte blanda in henne i denna förstoring (mer än att hon är motivet) frågan är vilken han ska ha förstorad?

Denna lite softa i färg.

 

Eller denna som är lite mer exprementell.

Skillnaden mellan en ingenjör och konstnär

Så var det helg igen. Men vad lättare tillvaron känns med lite sol och värme, det är jag väl knappast ensam om att tycka.
I morgon ska jag testa något nytt med min kamera, jag ska filma. Jag har visserligen filmat en gång tidigare, en basketmatch. Men så har jag helt glömt bort hur man gör! Den funkar inte som en vanlig videokamera och jag är ju så usel på all teknik. Jag överlämnade kameran till Elisias pojkvän Jonathan medan jag letade instruktionsboken, för utan den visste jag att det var omöjligt. Han tittade på den och ropade en minut senare -nu filmar jag! (utan instruktionsbok!)
Där har vi skillnaden mellan en konstnär och blivande ingenjör.

På tal om foto så hörde jag idag att Scandinavia photo i Bankeryd ska läggas ner. Mycket sorgligt, dom har varit mitt fotografiska stöd genom åren med sin fina personal och ett gudomligt tålamod. När butikerna övergår till nätbutiker förlorar man den kunskapskällan att ösa ur. En del fotobutiker får man chatta med, men hur svårt är inte det när man knappt vet vad man har för fråga utan bara vet vad man vill ha för svar. Jag kan ju bild men är värdelös på teknik 🙁

 

 

 

 

Invigning och growling

Igår fick jag mina nya blixtar. Idag fick jag inviga dom. Resultatet är ingen större skillnad för betraktaren men för mig är det ett under varje gång dom synkar 🙂

Eftersom denna unge man är den snällaste mjukaste och godaste jag känner kan vi kosta på oss lite riviga bilder på honom.
Han gillar hårdrock och har länge tränat på growling, idag fick jag också lära mig.
Man fyller diafragman med mycket luft sedan andas man som mot ett fönster samtidigt som man försöker hitta en ton!!! Jag vet inte riktigt om det är min grej, men han behärskar detta fenomen bra.

 

 

 

 

 

Kör alltid fel!

Idag var tanken att jag skulle åka en sväng till Scandinavia photo i Bankeryd. Det borde ju inte vara några konstigheter, eller?
Scandinavia photo besöker jag ett par gånger om året och ändå lyckades jag köra fel tre gånger. Kan medge att mitt lokalsinne inte är att skryta med.
Denna butik är för en fotointresserad ett mycket inspirerande ställe som kan erbjuda allt från minsta lilla fotopryl till den allra värsta proffsutrustningen, fotoutställning, sympatisk personal och t.o.m. kaffe upplyste mig min mor.
Jag fick vad jag behövde där… tror jag! För tillfället i alla fall.

Kolla gärna in fotosidan.

Detta är dock en gammal godingkamera.

När det gäller fotografering och inte minst studiofotografering finns det inga gränser för vad det kan kosta. För mig är fotograferandet en nödvändighet i mitt arbete som porträttmålare så jag sliter ständigt mitt hår i förtvivlan.
Jag är absolut ingen tekniknörd men jag kan bild. Tekniken måste vara begriplig och fungera. Det gör sällan något av det!
På väg hem åkte jag förbi konstnärsbutiken Westers i Jönköping, eller rättare sagt, det blev en del snurr även dit innan jag kom rätt. Fattar inte, dom här butikerna jag besöker allra mest hittar jag ändå inte klockrent till. Min teori är att om man alltid har kört fel så kan man ju också bara hitta den vägen, alltså fel väg för jag vänder alltid på samma ställe dessutom.
Mitt ärende tog max en timme och hela resan 5 timmar 😬

Kvällens fotopyssel, man får inte glömma bort vikten i att leka och fantisera ibland.

 

Fotografering i ösregn och triathlon

Att förena nytta med nöje kan bli dubbelt nöje.
Det blev en liten släktträff i Lyrestad dit jag åkte för att b.l.a. fota tre unga personer, men inte vilka personer som helst utan min kusin och barnens sysslingar.
Så tävlade min systerson Elias triathlon på samma plats längs kanalen i det lilla samhället Lyrestad i Västergötland.

En hungrig och trött Samuel efter att ha hejat Elias i mål och stolt bärandes Elias nummerlapp. Han sitter i pizzerian och väntar på sin pizza.


Han gjorde sig så kort som möjligt för att vara tillräckligt liten för att få en klubba.

Dagen bjöd delvis på ösregn förstås, och då just när jag skulle börja fota, såklart! Vi stuvade snabbt in oss i en konferenslokal på ett värdshus. Som alltid när det kommer ett störtregn så rusar alla in under tak samtidigt vilket överraskade receptionisten något. Hon misstyckte lite att vi klampade på och ville göra deras lokal till en fotoatelje, eftersom dom för tillfället förvarade dyrbara cyklar där och hade ett ansvar för att inget blev stulet.
Vi fick övertyga henne att vi inte hade någon ond avsikt med vårt instormande. Men man rusar knappast in med kamerautrustning, blixtar och stativ, för att stjäla en cykel!!
Allt gick bra, tack och lov att jag hade med blixtarna denna gång.
Släkten min är spridd över hela Sverige och mer därtill, så det är så vansinnigt roligt att få en spontanträff så här, man känner alltid på något sätt att man hör ihop.

.

Allmän åskådning på instagram

Äntligen har vi kommit till ett beslut om ny soffgrupp i vardagsrummet.
Har aldrig riktigt vetat om det ska kallas vardags-fin eller storarum? Hur vet man det?
Det blir en soffgrupp, exakt likadan som Malou efter tio har i sin studio 😀  En fin klassisk äldre stil, perfekt julklapp till oss själva. Vi får möbeln innan jul så vi kan ha invigning vid mysigaste tillfället. Vi har slitit på samma soffgrupp sedan vi träffades för 18 år sedan!

Med tanke på inredning så får man vara observant på detaljer överallt i hemmet när man har tonåringar, inte minst toaletten. Dom fotar vitt och brett överallt och lägger ut på sina instagram och tar ingen hänsyn till hur det ser ut runtomkring, och städar gör dom inte precis heller innan dom fotar och lägger ut för allmän åskådning. Så om jag visar en polerad och smickrande vinkel av hemmet så kan man se en helt annan på barnens instagram, haha! Är nog inte helt ensam om detta fenomen!
Det är förstås mycket fix som vanligt runt jul -som för de flesta- men här går allt lite långsammare med skadad hand, för att inte tala om julbaket!!!
Med duktig hjälp så går det utmärkt ändå.

bakakakor dsc_0003
Jag har lagt mycket energi på fotograferande och framförallt framtagning av foton den senaste veckan. Vanligtvis brukar jag ha bilderna kvar på datorn, men nu ska jag ta ut riktiga foton. Det är svårt att lämna över ansvaret för framtagning av bilder till någon annan. Att få vederbörande att förstå hur extremt petig jag är med detaljer av en bild, suck! Jag vänder mig och litar till Hegetorns foto i Nässjö, på deras gedigna erfarenheter och tror dom har förståelse för mina kräsna önskemål, lite längre att resa men resultatet av en bild väger högre, kvaliteten är det viktigaste.
Jag resonerade med mig själv när jag var i slutet av en målning för någon vecka sedan:
Det är frustrerande att inte kunna sluta måla när man vill, men att sluta när man vill men då inte bli nöjd är ännu värre.

fota