Födda med kritan i hand

Ingen får nu lämna texten utan att ha läst!!!!
Papper och krita är något alla barn ska ha tillgång till, det är en viktig lek och inte bara tidsfördriv. Det har ett djupare psykologiskt syfte vilket inte så många vet om.
Men så har jag flertal gånger i mitt arbete och umgänge med barn och unga erfarit något som är riktigt oroväckande och ett brutalt misstag. För att göra det begripligt vill jag ge ett exempel.
En kille jag kände hade alltid ritat och ritat, mycket och utan hejd från den stund han kunde hålla en krita och fram till dess han fick sitt första betyg, det var då han skulle ”lära” sig rita, men där tog det slut!!!
Han hade som alla barn ritat för att utvecklas och mått bra utav det men en dag fick han beskedet i sin hand att rita och måla inte var hans starkaste sida, han fick veta att han inte var så bra på det!
Att hans ritande skulle bedömas som bra eller dåligt kom som en chock för honom. Från den dagen slutade han vara den kille som försjönk djupt i tecknandets psykologiska värld. Han slutade helt att teckna.
I den åldern handlar det inte om att kunna eller inte kunna rita, det är i det närmaste ett basalt behov hos barn, en viktig del av barnets utveckling.
Förövrigt kan kanske betyg ha sin funktion, det vill jag inte uttala mig om. Men här gör det mer skada än nytta.
Man kan bedriva teoretisk undervisning i konst, men aldrig bedöma barnets egna förmåga.
Att teckna och måla är ofta nästan lika självklart för ett barn som att äta. Det är en viktig lek och en del i utvecklingen.
I ett flyktingläger startade ett par initiativrika män ett projekt där de förvandlade ett tält till en teaterscen och alla barn uppmuntrades att uttrycka sina upplevelser i konstnärliga former. Dom tog en paus från den verklighet de befann sig i och begav sig in i en annan värld för att bearbeta och stärkas mentalt, för att hämta kraft och få redskap till att rusta sig som människa. Dom männen visste vad dom gjorde!
Resultatet blev, med enkla medel och omedelbar verkan, starkare och gladare små överlevare.
Tanken på att någon skulle ifrågasätta om barnen i lägret kunde eller hur avancerade dom var är naturligtvis helt absurd, eller hur?
Det är kultur och psykologi i nödvändigt samarbete.

….alla kan!ritatecknar

Självförtroende

Du måste göra dig hörd, räcka upp handen och ta mera plats.
Det är komentarer som mina barn många gånger har fått höra vid utvecklingssamtal. Jag var vid senaste tillfället tvungen att ta upp med läraren, ett exempel från TV4 idol, där juryn efter varje uppträdande uppmanade en av de unga flickorna, du måste jobba mer med ditt självförtroende till nästa gång. Med den kritiken gick flickan och satte sig. Jag måste ha mer självförtroende annars är jag inte tillräckligt bra. Ganska paradoxalt.

Min grabb och jag var på utveckligssamtal i går där faktiskt hans nya lärare själv kom in på ämnet. Han sa, jag kan inte bara uppmana eleverna att räcka upp handen och ta för sig, det är min uppgift som lärare att ge dom möjligheten och uppmuntran så att dom vågar. Det är mitt jobb att hjälpa dom. Jag ser i ett barns ögon om det kan och verkligen känner sig säker på sin sak, då först riktar jag mig till den eleven som i sin tur med tillräcklig säkerhet kan svara utan att känna sig uthängd.
Tillvägagångsättet och att vara så lyhörd och inkännande kräver erfarenhet där läraren vet om, och när tillfället att lyfta fram en elev i rampljuset är rätt.
Att uppmana och beordra någon att ta plats och göra sig hörd leder aldrig någon vart.

Jag måste ta ett annat exempel, för det är angeläget tycker jag.
Min dotters allra första och för henne så viktiga betyg i ett ämne, kom med en stor chock. Godkänt! (lägsta betygsnivå). Hon blev oerhört ledsen och tappade lusten. Den stora besvikelsen fick hon bära på tills jag tog upp det en tid senare med hennes lärare på utvecklingssamtalet. Hon förklarade då att alla elever hade fått samma betyg och fler hade reagerat på samma sätt som vi. Hon hade inte haft underlag att sätta några betyg.
Ni har inte reflekterat över vad det gör med elevens självkänsla i den stunden, när den i sin egentliga vetskap om att den är begåvad och värd ett bra betyg för att sedan bara får ett godkänt.
Det var en intressant tanke, vi har inte tänkt på det viset svarade hon.
Året därpå hade läraren bedömt dotterns kunnighet, hon fick då ett starkt B. (Näst högsta betyg) Barnen tar sina betyg på så stort allvar, det gäller även där att man visar  respekt. Självförtroendet är så oerhört viktigt för att ett barn ska kunna utvecklas. Det får vi aldrig glömma bort.