Minnesvärda möten

En dag har sakta glidit över i en annan och det är så vi förväntar oss att det ska vara.
Att fira en födelsedag är en sak men att fira en 80-års dag är något lite annorlunda. Man träffas över generationer och blir outtalat påmind om att vissa av de människor man möter kan vara ett möte för sista gången. Det var barnens farfar vi firade i går.
Vi hade en födelsedagsfest för min pappa för några år sedan, några månader innan han gick bort i cancer, egentligen var det en avskedsfest men av ganska förståeliga skäl kallade vi den inte för det. Det var en oförglömlig tillställning med mycket skratt och tårar, släkt kom långväga ifrån för att ta farväl, eller fira pappa. Den annalkande begravning som senare ägde rum blev mindre dramatisk och de närvarande kunde minnas tillbaka med glädje på det vi tidigare delat med varandra och då även han kunde vara med.
Jag tror att det är viktigt att kunna samlas vid en högtid med de som blivit äldre även om känslor kan ta över då man konfronteras med krämpor, sjukdomar och hur det sista kapitlet i livet kan te sig men tänk vad betydelsefullt för alla parter att få träffas på ett levande kalas istället för att invänta ett begravningstillfälle. Samtidigt är det nog viktigt att hålla igen kraven på att allt ska bli till den perfekta festen, bara umgås och ta emot vad det har att ge då man möts som människa. En minnesvärd stund innan det blir försent.

bänkVid servering av de äldre gick kaffekannan jag höll i sönder och golvet täcktes av det välfyllda innehållet, senare på samma golv tappade Tobbe ut en burk fernissa. Små detaljer att minnas och le åt som vi gärna bjuder på och som inte drabbar någon annan än oss själva.

Jag ångrar ofta att jag inte planerade göra ett porträtt av min pappa medan han levde, man tror man har all tid i världen tills den dag det är försent. Ett levande och bestående minne och gåva att låta gå i arv släkte efter släkte är det oljeporträtt av de som vi har nära oss, de älskade anhöriga vi samtidigt är väl medvetna om inte alltid kommer att finnas där.
Jag hade som sagt så innerligt velat ha det porträtt jag aldrig tog mig tid att göra på min pappa.