En viktig dag i en ung människas liv

Tiden närmar sig avslutningar. En i familjen tar studenten, lite otur kan man kanske tycka att det skulle bli just i år. Han känner det lite meningslöst, det blir inget riktigt avslut då han inte fått ha skolgång som vanligt. Han skulle gått på bal med sin goa flickvän, som köpt en vacker balklänning, jag tycker så synd om dom. Hela situationen känns dämpad på något vis. Han har varit med tidigare och sett på när hans äldre syskon tagit studenten, karneval och sett dom gå på röda mattan till balen. Nu skulle det äntligen bli hans tur…! Rådande situation kan förstås ingen rå för men det känns lite extra tråkigt för vissa.

Men fira ska vi såklart! Vi har en stor trädgård och får sprida ut oss, alla är välkomna, med eller utan vinterjacka och paraply!

Två målningar hann jag som tur var färdigställa innan jag krossade vänstertummen med hammare. Det gäller att ta i så mycket man kan så det blir ordentligt. Nu fick jag det att låta som om tummen blev helt förstörd, det är den inte, men det kändes så ett tag. Det hände när jag höll på att renovera en gammal fin trädgårdsmöbel som är tänkt vara färdig till studenten. Att det blev just vänstertummen är typiskt då jag är vänsterhänt. Presitionsarbete blir svårt utan tumme så jag får börja måla abstrakt nu. Behöver jag förklara mer hur ont det gjorde.

Jag vill se kvinnor!

Dom allra flesta beställningar jag får är oljeporträtt av män. Jag har naturligtvis ingenting emot det, tacksam förstås för alla beställningar, men varför bara män? Senast jag målade en kvinna var för ca ett år sedan och hon var sju år, och får jag äran att avporträttera en kvinna så är det oftast i blyerts som kanske anses lite mer diskret, även om jag kan tillägga att det nästan är lika tidskrävande som porträtt i olja. Visst förkommer det porträtt på kvinnor men långt ifrån lika ofta som män. Kom igen kvinnor, eller män som har kvinnor, tänk ett varv till 😉

Kanske är det inte så konstigt att, när jag gör mina egna målningar faller för att måla kvinnor. För en tid sedan fick jag iden att ha en utställning med bara kvinnomålningar. Just då reflekterade jag inte att det kunde bero på att dom var så underrepresenterade som porträttmålningar, mitt fokus var något helt annat, men det brukar alltid finnas en underliggande orsak till varför konst blir till, vare sig det är ett medvetet val eller ej.

På gång i ateljén.

”Det går bra nu” eller?

Livet i ateljén rullar på. En låt som fastnat i huvudet den senaste tiden är ”det går bra nu” med Petter. Den är ironisk och bra, tar verkligen udden av den ekonomiska kris som många av oss känner av ”i dessa tider”. Även om inte förändringen är påtagligt stor för min del så märker jag att personliga möten med de jag ska fotografera blir något annorlunda. Jag kanske får börja använda zoomobjektiv 😉

Gamla målningar får vila lite och nya tar plats.

I sällskap med Elisia var jag i Stockholm i dag. Vi har varit där två gånger i tät följd nu, utan att kunna besöka någonting annat än det uppdrag jag haft. Det känns väldigt konstigt att inte titta in på någon utställning, museum eller affär, utan bara vända och åka hem. Det tycker nog jag är det tråkigaste med denna Corona tid. Jag och Elisia hade bokat några konserter vi skulle gå på, på plan B nu i vår och verkligen sett fram emot det! Men men det kommer nya tider snart hoppas jag.

Annars är det ju ett drömscenario för den som värnar om miljön, vilket jag hoppas alla gör. Tänk om vi kunde fortsätta låta bli att resa och shoppa i så kopiösa mängder efter detta, då skulle inte pandemin enbart vara till skada. Vår planet behöver verkligen förändring.