Minnesvärda möten

En dag har sakta glidit över i en annan och det är så vi förväntar oss att det ska vara.
Att fira en födelsedag är en sak men att fira en 80-års dag är något lite annorlunda. Man träffas över generationer och blir outtalat påmind om att vissa av de människor man möter kan vara ett möte för sista gången. Det var barnens farfar vi firade i går.
Vi hade en födelsedagsfest för min pappa för några år sedan, några månader innan han gick bort i cancer, egentligen var det en avskedsfest men av ganska förståeliga skäl kallade vi den inte för det. Det var en oförglömlig tillställning med mycket skratt och tårar, släkt kom långväga ifrån för att ta farväl, eller fira pappa. Den annalkande begravning som senare ägde rum blev mindre dramatisk och de närvarande kunde minnas tillbaka med glädje på det vi tidigare delat med varandra och då även han kunde vara med.
Jag tror att det är viktigt att kunna samlas vid en högtid med de som blivit äldre även om känslor kan ta över då man konfronteras med krämpor, sjukdomar och hur det sista kapitlet i livet kan te sig men tänk vad betydelsefullt för alla parter att få träffas på ett levande kalas istället för att invänta ett begravningstillfälle. Samtidigt är det nog viktigt att hålla igen kraven på att allt ska bli till den perfekta festen, bara umgås och ta emot vad det har att ge då man möts som människa. En minnesvärd stund innan det blir försent.

bänkVid servering av de äldre gick kaffekannan jag höll i sönder och golvet täcktes av det välfyllda innehållet, senare på samma golv tappade Tobbe ut en burk fernissa. Små detaljer att minnas och le åt som vi gärna bjuder på och som inte drabbar någon annan än oss själva.

Jag ångrar ofta att jag inte planerade göra ett porträtt av min pappa medan han levde, man tror man har all tid i världen tills den dag det är försent. Ett levande och bestående minne och gåva att låta gå i arv släkte efter släkte är det oljeporträtt av de som vi har nära oss, de älskade anhöriga vi samtidigt är väl medvetna om inte alltid kommer att finnas där.
Jag hade som sagt så innerligt velat ha det porträtt jag aldrig tog mig tid att göra på min pappa.

100 år

Samuels arbetskompis (eller vad!!) fyller 80 år idag. Han är vår outtröttliga vedstaplare vilket är till stor hjälp för oss. Elisias pojkvän fyller 20 år, så det är stort!DSC_0033

Abraham marscherade tillsammans med övriga blåset på förmiddagen i dag, jag kunde dock inte föreviga det därför att jag övertagit hans mobiltelefon. Han har nämligen hackat sönder tappat den så linsen är full med små prickskador!!
Min mobil försvann på sävsjöfestivalen som jag och barnen samt mormor var på för ett par veckor sedan. Jag tror nästan att jag hade den mest varierade åldersgruppen med mig 🙂 6-75 år, riktigt roligt förutom då att min mobil försvann. Tur i oturen är att jag har barn som gärna byter upp sig då och då så jag får ärva deras telefoner.
Jag fotograferar nästan aldrig med mobilen ändå, så den funktionen klarar jag mig utan.
Nu måste jag skynda på och sätta fart på alla andra för nu ska vi fira 20+80 = 100 år.

Porträttmålare

Just nu håller jag på med två barn i blyerts. När jag gör porträtt i ett så pass enkelt media så lägger jag med fördel gärna till något extra levande drag i bilden. När det är barn kan man som i nuvarande fall låta barnen vara i rörelse och lek medan man fotograferar.
Jag var ensam med dessa två barn när jag fotograferade dom, vi hade livliga diskussioner och jag blev snabbt deras tillfälliga fotograferande lekkamrat. Jag fick se deras karaktärer och fick fram personliga och härliga drag som jag tycker var beskrivande och levande.
Får se om jag tillåts visa upp porträtten här så småningom.
När det handlar om vuxenporträtt får man naturligtvis agera lite annorlunda. Då kan en ide  istället vara att lägga in effekter och arbeta med bakgrunden lite mer.
Det finns mycket man kan göra så länge fantasin tillåter det.

hå

Aldrig försent att lära

När andra sexåriga killar började med fotboll ville vår sexåring hellre spela fiol.
Han fick aldrig göra det han ville, men intresset har inte avtagit så jag kontaktade kulturskolan. Han är nu tretton år, bättre sent än aldrig men det gäller att göra det nu. Å andra sidan blir man aldrig för gammal för att lära, det blir bara en liten omväg. Piano och saxofon är annars det han spelar mest men känner jag honom rätt och med tanke på hur ivrig han är att få börja med fiol så lär han sig snart även detta. Han lyssnar mycket på Alexander Rybak som inspirerar, tar ut greppen på vår fiol utan strängar och med trasig stråke.
Det gäller bara att få tiden att räcka till, vad göra när fritidsintressena tar över så att skolan blir svår att hinna med. Jag vill ju verkligen att han ska få hålla på med musik så mycket han orkar själv och vill, det är ju hans intresse och av en självklar anledning så vet jag ju av egen erfarenhet vad det kan ha för betydelse i framtiden.

Han gick förbi mig just och kommenterade fotot, att det råkar vara en gitarr han håller i  och inte fiol 😉
gittar
fiol
En grundskola i musikskolan vore det optimala.musikskolan

Mina skatter

När följande barn, nåja dom är mina barn annars kan man nog inte kalla alla fyra för det  längre, när jag drog iväg dom till Borghamn för en fotosession var koncentrationen och nervositeten jag kände större än vad den någonsin annars är då jag ska fotografera människor.
Aldrig är det så svårt att fånga mina modellers intresse som när jag ska ta kort på min egen barnskara. I vanliga fall tar jag ett antal bilder på en halvtimme upp till en timme. I detta fall tog det tre timmar och ca. 130 bilder, men ändå blev inte något helt som jag önskat mig. Hur mycket jag än apar mig så roar jag ingen, jo kanske möjligtvis lite den äldsta och yngsta.
En titt på ett par förlagor inför kommande stora målning, det blir att få pussla ihop några bilder vilket jag nog hade räknat med också. Jag kommer i mån av tid att måla det stora grupporträttet på barnen i olja.
Den första bilden som jag sedan länge planerat ha som bakgrund är en reviterad fiskestuga från hamnen i Borghamn. Jag kan känna atmosfären och doften från Vättern i den bilden, vilket är viktigt senare i målningen.
I den andra bilden står dom på förbjuden mark i stenbrottet, ljuset där är fantastiskt men miljön alldeles för rörig. I den bilden gillar jag deras position vilken jag kommer att använda.
Jag kommer även göra om en del och lägga till lite detaljer för att få fram det personliga.

Mina skatter.

FullSizeRender
19

En spännande dag

En hälsning från killen som i dag började förskoleklass, något som han sett fram emot.
När han väl satt i ringen såg han snarare ut att befinna sig i ett chockartat tillstånd.
Men när dagen väl var över så var det helt fantastiskt och det mest otroliga var att de hade vattenkranar som började spola av sig själva när man satte händerna under!!

hejdåDSC_0188

Väl hemma igen så fick han följa med mig på besök till ett ”slott”. Nog den vackraste herrgården i Östergötland, för att leverera ett porträtt.
– Verkar det som om jag tycker det är roligt? knappast!
Ok, min vision var ju förstås att fantasierna i hans barnasinne skulle löpa amok, men tydligen var det inte riktigt vad man kunde vänta sig av en sex åring.

Roligare var det med vattenspridaren och sopbubblor senare hemma på kvällen.

bubblorblås

Skapa egen lycka

Mycket ingår i lycka, det är när många saker känns bra samtidigt, sa ett barn i en intervju.
Vad man kan bidra med själv för att vara lycklig, är att lära sig njuta av små detaljer i vardagen, men som det kloka barnet sa så kan det behövas många saker för att känna lycka, liksom en upprepning.
Kan man sänka ribban och tex njuta av tio minuters kafferast,
kan man samla ytterligare några poäng så kanske i bästa fall, kaffe ute i solen.
Fokusera inte på något annat än det positiva i stunden, lyft blicken dra ett djupt andetag och tillåt dig att njuta. Jag har träffat mäniskor som tycks skämmas över dom stunderna, varför? Att njuta och glädjas är inte att vara lat, en lycklig människa sprider glädje!
Vi har numera fem olika fikaplatser utomhus att välja och njuta på!!! Skratta vissla och sjung så ofta det går. Se dom små detaljerna och lär dig skapa din egna lycka.
Jag tycker det är ett stort steg i utvecklingen när barnen på egen hand upptäcker och söker upp platser dom uttryckligen uppskattar är vackra och njutbara utan vår hjälp, när dom har lärt sig känna lyckan utav att ta tillvara på möjligheten och medvetet öppnar sitt sinne och ser det vackra utan att vi längre pekar vilket håll dom ska titta åt.

Elisias semesterresa… – Du skulle bara veta vad vackert det är här.
Elisias foto.
vik

Att det motsatta fungerar likadant behöver man väl knappast påminna sig om, och då möjligen ännu mer effektivt dess värre. Att fylla på med negativa tankar och leverne. Men det finns inte mycket värde i det.

Jag har alltid haft kvälls/morgonångest och periodvis även dagtid. Ångest är en svårhanterlig och vanlig folksjukdom. Har försökt hitta en självbehandling som fungerar utan biverkningar och som inte tar bort styrkan i ett friskt känsloliv, för trots det mörka med ångest så kan man vara tvungen att lära sig leva med den och t.o.m. utvinna något viktigt ur den. Men ångest och lycka är inte varandras motsatser.

livet

Smultronstället

Sommaren ger oss lite bonus, och det får vi suga åt oss av.
Barnen övertalade mig att åka en vända till Borghamn och Vättern igår, den andra gången denna vecka. Jag är inte så svårövertalad i den meningen.
Borghamn har under många år varit allas vår sommaridyll. Mina föräldrar hade två stugor som senare blev deras åretrunt boende. ”Grantorp” vad vi känner saknad då vi besöker trakten och den lätta friska Vätternluften, där du ligger beläget i lummig grönska.
Den enda nackdelen är att fästingarna också trivs där och förr gett oss borelia i familjen. Samuel fick för ett par år sedan tillfällig ansiktsförlamning  pga. en fästing som bar på borelia. Han kom snabbt under behandling och blev återställd, men man ska vara observant framförallt om man rör sig vid vättern och Omberg.

Underbart bad vid ”morfars badplats”,namnet kommer av att min kreativa pappa ordnade en badvänlig plats med fina stenblock, som nu har blivit en mer allmän badplats och som vi besöker några gånger om året.

samuel

vättern
Grillning är förstås självklart när man åkt långt för att bada.
Samuel agerar här som Harry potter och kunde omöjligt avstå pinnar i elden.

DSC_0024Inte helt fel tänkt att ha hjälm på sig på denna badplats!

FullSizeRenderFulländad romantik!!
sommar

Vad som komma skall

Mycket av energin går till kommande dagar då det är skolstart för samtliga barn.
Jag försöker vara ganska förtegen över hur mina känslor är inför det, men herr ångest kör sitt eget race och är svårtyglad. Jag är dock angelägen om att inte överföra mina känslor på barnen.
Elisia som börjar första året på gymnasiet är ganska självgående och medveten om sin situation.
Samuel däremot, det fria naturbarnet som jag vill ska få fortsätta vara så levande, lycklig och opåverkad. Han är mitt fjärde barn som börjar skolan. Trots, eller kanske pga. den erfarenhet jag har så är jag något ambivalent inför det som komma skall. Många i min omgivning är lärare och de gör alla ett fantastiskt arbete som jag beundrar och absolut inte riktar någon som helst kritik mot.
Igår när jag hämtade en liten kille på fritids så gick min puls upp då jag kom in i skollokalen. Det är något med atmosfären, institutionskänslan och hur alla på ett eller annat sätt måste anpassas till rådande grupp. Att min kille på något sätt kommer göra det vet jag, men vad kommer det att kosta honom.

Gud gör honom tillräckligt stark att vara sig själv.

samuel fikar sexåring

Ett måste!

Nu SKA jag göra ett oljeporträtt av mina fyra barn.
Jag förstår inte hur jag kunnat bortprioritera en så viktig sak.
Det svåraste är inte att måla, utan att få dom på plats på ett fotografi.
Om dom annars håller ihop och är sams så är dom det inte vid posering framför kameran. Men nu har jag tänkt ut en lösning, jag fotograferar två och två för att sedan sätta ihop dom på ett fint sätt.
Ett litet problem till är att Elisia är bortrest och Eline jobbar jämt.

Ett gammalt porträtt, inte kanske det mest teknist perfekta men innebörden är ovärderlig.
oljeporträtt