Superhjältar

hulken1

Visst är den bra KPA pensions reklam, ”tack för att ni tar hand om våra barn ” som säger,
”Det är tur att ni superhjältar finns, när polisen inte riktigt räcker till”.
Tänk vilken nytta hulken skulle kunna göra ute i världen. Ta ISIS som exempel, tänk bara vad hulken skulle bli arg!!!  Vi behöver lite superhjältar.
Vi har haft hulken hos oss i några dagar nu, även då vi var och handlade tacos på hemköp för en stund sedan. Dock blev inte dom vi mötte så rädda som han trodde utan log mest rart mot hulken, grrr!!
Hela semestern har vi letat efter en hulkendräkt som han så innerligt önskade sig. Tillslut så hittade vi den på H M i Nässjö förra veckan. Han råkade vara med in i affären vilket inte hör till vanligheterna, då jag plötsligt hör ett tjut av lycka, äntligen hade han hittat sin efterlängtade hulkendräkt.
Utklädningskläder har alltid varit det bästa han vet, och bäst är hulken.

hulken2

 

 

Vi åt tacos för att Abraham har haft en riktig slitvecka. Fem prov på en och en halv vecka. En liten tuff start på högstadiet för vår tolvåring. I morgon har han klarat av det sista provet (hoppas vi) för ett tag.

Kvällens skörd

paprika

Givmilda människor

När min syster jag var i Stockholm härom helgen då Torbjörn skulle springa Stockholm halvmaraton möttes vi av en härlig scen, en ung kvinna som sprang omkring på plattan och frågade alla löpare om bananer. Hon hade nämligen lagt märke till att alla hade fått sig en påse innehållande diverse godsaker när de avslutat loppet. Men om någon erbjöd henne en russinask tackade hon nej, bara banan ! sa hon. Det var så roligt att se alla givmilda människor, det var nog ingen som nekade henne sin banan. När hon såg att vi roat iakttog hennes aktiva insamling skrattade hon glatt och ropade, Jag tycker om bananer 🙂 Undrar hur många hon lyckades samla in på en eftermiddag.

tiggare!

Min dotter mamma och syster

För lite mer än en vecka sedan kom Abraham hem från sin semester då han varit på Rhodos och hälsat på sin kusin där han jobbar som showartist.
Nu är det barn nummer två vi skickar iväg på semester. Denna gång till Turkiet och en annan kusin, Elias där han jobbar som gympainstruktör.
Jag skjutsade dom till Norrköpings flygplats klockan sju i morse.
Hoppas ni får det riktigt varmt och gott medan vi här hemma jobbar på som vanligt 😉

Tre starka kvinnor! Min äldsta dotter, min mamma och min syster.IMAG0004

 

 

Afromantics

Status

Kulturministern skär i en tårta!!! Hon blir brutalt anklagad att ha genomfört en rasistiskt handling.

Konstnären makode Lindes ( som dessutom är mörkhyad själv) egna ord om verket var att tårtan skulle visa den vita människans handling, att skära i och äta upp de svarta (symboliskt sett förstås) synliggöra rasism.
Vilket kulturministern också fyllde i och gav enligt mig ytterligare en aspekt, att den handlingen kan från västerlänningen vara helt och hållet omedvetet.
Enligt konstnären befann det sig vad han kunde avgöra heller inget annat än vita i lokalen när tårtan skulle skäras i, ännu mer intressant tycker jag.

Konstens syfte hänger ju ofta på att man måste se bortom första intrycket.
Men för somliga spelar det tydligen ingen roll hur många gånger och hur kloka ingående förklaringar han ger verket, har man bestämt sig för en åsikt så går den inte att ändra. Om du anser att verket är förfärligt så tycker jag att du bör upptäcka Makode Lindes övriga konst och höra hans egna ord om ”Afromantics ” hans stora tema.

 

Mer Borås

I många avseenden är Borås en pärla. Vi har besökt konstmuseet som levererar!

Nyinvigd skulptur utanför Borås kulturhus.
Ryttaren av Sven-Erik Johansson.

DSC_0222

Trevligt kundbemötande. Till och med Media Markt som inte är min arena var ett uppskattat besök, de hade en expedit som var påtaglit intresserad av mitt arbete. Tack till Dig för ett så fint engagemang. (han lovade bestämt besöka min hemsida 😉 Jag kom ut med kameran i ena handen mobilen i andra och en dataskärm i den tre…?
Hade Borås fler varma soltimmar än Tranås skulle jag kanske överväga att lämna Tranås för det, för jag önskar verkligen sommaren tillbaka.

Vem har längst man? (litet sommarminne)manSå var det denna västgötska också, härliga barndomsminnen dyker upp när jag hör den. Bodde som barn i Mariestad så västgötska är för mig lek, värme, Hornsvägen 14 och min bästis Anna-Karin.
Samuel frågade mig om han bott någon annanstans än här. Ja på Jägaregatan när du var bebis, svarade jag. Ville ni ha mig sen, undrade han. Jag kopplade inget, och svarade förstås, att det är klart att vi ville ha vår lille Samuel. Han funderade en stund och frågade igen, om han kostade mycket och om det var den andra familjen på Jägaragatan som hittat på han namn. Lilla plutten! Det var ju hela familjen som bodde där, du har ju alltid varit våran.
Tänk vad fel det kan bli. Om vi blivit avbrutna eller jag inte haft tid att lyssna, hade han gått och trott att han kom från en helt annan familj. (vilket visserligen inte verkade bekymra honom speciellt heller 😉

semesterAbraham kom från sin semester på Rohdos med presenter till oss alla, fina killen.
fam.

Nytt porträtt

I går var vi i Borås för att leverera ett oljeporträtt till en härlig och trevlig familj.
När lilla tjejen fick se tavlan kastade hon sig om mig och jag fick en lång lång kram. En respons jag aldrig kommer att glömma.
Jag skulle ha frågat henne en viktig sak bara som jag tänkt på under hela målarprocessen, Hur har det gått med äppelträdet du sådde?
Hade gärna diskterat mer odling med henne, men vi ville passa på att göra lite konstbesök när vi ändå var i denna kulturberikade stad.
Jag kommer inom kort lägga ut porträttet på porträttsidan. Men ger en liten glimt av målningen redan här.

Detta är Nora och Milo

nora milo 4

 

 

Sol och värme

Vi inviger kommande vår med lite bad. (för att slippa kalla det sista badet för i år)

sommar
Abraham upplever solen och värmen tillsammans med morbror Daniel, kusiner och mormor på Rhodos, lyckans ost!
Vi andra får nöja oss med det Svenska lagomvarma klimatet. Hoppas att Stockholm levererar sol i morgon då vi kommer att besöka vår huvudstad, solen och jag synkar! Om man inte redan vet vad man ska rösta på, lär man nog få veta det i morgon.
Den största nackdelen med att bo i en liten stad är tillgången till konsten och konstmaterial. Det tog två veckor för den lokala butiken att göra en beställning på målardukar, när dom sedan skulle genomföra beställningen ringde dom mig och sa att dom bara kunde ta hem storpack av det jag ville ha. Jag ringde då Linköpings konstmaterialaffär, där fanns inte heller det jag ville ha. Det blir ett besök på kreatima i Stockholm, något jag undviker att tala om för min medresenär ( ska ha sällskap av min syster, utan barn vilket jag verkligen ser fram emot) då alla inte är lika roade av den butiken, samt vill jag gärna se Linn Fernström på galleri Lars Bohman, Vi får se om vi ”råkar” hamna där också 😉

Tobbe hävdade envist och bestämt att Abraham har fyra syskon, då vi träffade hans nya klassföreståndare härom dagen. Jag vet i alla fall bara om dessa 😉

barn

Värna om hälsan

Lyssnar för tillfället på radio, där dom just nu tar upp faran med paracetamol.
Hur informationen om förgiftning pga. överdosering samt beroende av de vanligaste värktabletterna är så svår att få ut till allmänheten.
Anledningen till att en överdosering med förgiftning som följd är svår att spåra och därmed också svår att hävda beror på att överdoseringen inte ger symtom förrän kroppen gjort sig av med ämnet och skador, i vissa fall livshotande är ett faktum först efter en tid då en större mängd paracetamol intagits. (I bland, till och med dödlig utgång) Man kan då  alltså inte längre spåra ämnet i kroppen utan bara se symtomet.
Unga flickor löper tydligen en större risk att bli beroende då de oftare och mer regelbundet tar värktabletter, något som känns helt naturligt för dom men som kan få allvarliga konsekvenser.
Nu gömmer vi alla värktabletter för våra unga som innehåller paracetamol, och dom ska bara ska intas vid starkt behov.

Kvällsnjutaren

njutare

Frön är ju som alla vet små och oansenliga. Det blir ju nästan löjligt att peta ner tio stycken i jorden, det förslår ju ingenting. Så där ett fyrtiotal känns ju mer rejält.
Några månader senare frodas nu fyrtio ståtliga plantor på ca. en meter och trängs i varsina tioliters hinkar runt om i vår trädgård.
Vi hade för en tid sedan en liten blyg gäst endast sju år gammal hos oss, men som blev något uppslukad och mindre blyg då hon kikade runt i min ganska överdrivna paprika/tomat odling. Den lilla flickan var en gedigen odlare men av ett mer avancerat slag då hon stolt kunde berätta att hon lyckats driva upp ett äppelträd, wow  vilken odlare, men jag kan ju å andra sidan vara glad att det inte blev fyrtio äppelträd av mina frön som skulle placeras ut i trädgården.

paprikor

Samuel har de senaste dagarna varit min syster med make trogen. Redan före klockan sju på mornarna har han undrat om han kan gå till Tomas och Kia för att jobba. Han frågade till och med om ”han kanske kan flytta dit i morgon eller?” Jag får väl höra vad dom säger om det.

tomaterJag jobbar stenhårt på att en målning ska bli färdig inom kort och förhoppningsvis, om inget oförutsett händer kommer jag kunna hålla marginalen för att också hinna med en inramning av den samt efter det ska den skickas till USA, jag skulle gärna också följa med, men jag nöjer mig väl med att låta målningen få äran att åka.

Livet runtomkring

Final.. Nu sjunger vi på sista versen… allting har ett slut eller utan att krångla till det, vårt hus är nu alldeles snart klart!
Rustat för vintern eller jag menar för kommande vår.
Min pappa sa att man skulle lära sig fuska på rätt ställen, jag tror han menade att man kan lösa och förenkla uppkomna problem där ändå ingen ser dom. Nu har vi inte stött på några sådana problem, men det går inte förneka att baksidan som ingen ser och kortsidorna på huset är dom allra finaste. Så fr.o.m. nu tar vi emot alla besökande via baksidan genom skogen och klättra upp för berget, för vi vill ju förstås visa den finaste sidan först. Välkomna!

huset

När man som jag arbetar i hemmet, måste man ibland prioritera jobbet före barnen hur illa det än låter. Samuel är delvis på dagis men nackdelen där är att han gång på gång blir sjuk och för mig finns inget vab på schemat, så det blir ganska kluvet med den typen av barntillsyn, fördelen är naturligtvis för hans skull med den sociala kontakten.
Det blir mycket taxirörelse åt de äldre, och för dom en självklarhet att jag alltid finns tillgänglig för att ställa upp.
Så även om jag ägnar mycket tid i ateljén försvarar jag mig med att de förhoppningsvis alltid kan känna den tryggheten med vetskapen om att jag finns i huset hos dom.

Elisia som är ganska självgående och trevlig när hon är på det humöret,
Abraham en hygglig retsticka som kan göra mig alldeles tokig, och Samuel som nog alltid kommer att vara ”lillebror”, empatisk men tar plats och kan lätt fylla ett helt rum med sin närvaro, alla vet dom hur man hanterar en mamma till att bli vans.. själaglad!!!

Allt kan man tydligen göra vapen av!

samuel

sam